31 juli 2009

Recension publicerad

Min recension av Johan Falk - GSI finns nu på Pricerunners filmblogg. (En dag för tidigt, råkade missa att schemalägga så det blev 2 recensioner idag).

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Sprättade kuvert från AEA med ett bultande hjärta

Att få kuvert från AEA är alltid lika spännande. Men den här gången var det bara trevliga papper. Inga kompletteringar eller annat tjafs. Bara beslut om att jag får a-kassa OCH får läsa klart chick lit-kursen.


En massa oro helt i onödan.


Puss på er aea som kom med så trevligt beslut och så pass snabbt (skickade in papprena 13 juli) man har ju läst om de som väntat i flera månader hos andra kassor.


Hoppas ni är lika snabba med att lösa problemet med att jag inte kan logga in och registrera akassekorten också för lite pengar skulle behövas.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Recension publicerad

Min recension av Torkel i knipa finns nu på Pricerunners filmblogg.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Så blev det

Inte blev det någon paddling eller något ligga och sola. Istället fick jag skjutsa Vincent fram och tillbaka till en kompis (han var där ca 15 minuter innan han ringde och ville hem), rensa bort en massa brännässlor ur bärbuskarna, laga lunch, hjälpa till att plocka bär efter att pojkarna vält ut den 5 dl vinbär de fått ihop, hänga tvätt, stoppa i ny maskin tvätt mm mm. Låg på studsmattan i kanske max 25 minuter med min bok.

Bestämde fikaträff med G till kl 16 i Luleå men det blev att jag skulle hämta honom hos Peppar istället där han var och provade kaffe. Vi blev kvar där ett bra tag och jag drack te och mumsade biscotti (recept i Peppars blogg). Bestämde mig för att följa med och se Johan Falk - GSI (recension kommer på Pricerunners filmblogg kanske redan i morgon). Vi gick ner på festivalområdet innan filmen och fick oss lite käk. Filmen var sisådär, började bra med att jag välte ut hälften av mina popcorn, men sånt händer när man sitter på stol 13 :-/ Fast jag fick en del av Gs popcorn så jag kunde mumsa tills jag fick ont i magen ändå.

Efter filmen gick vi ner till stora scenen, vi kom lagom till Martin Stenmark, han lät inget bra men är alltid trevlig att titta på :-) Peppar kom förbi och vi gick till Max och tog oss en lyxshake och promenerade ner till södra hamn och tittade på Queen of Arctic, hon är rätt ful. Vi vinkade av Peppar som cyklade hemåt efter att ha pratat geocachar i ljudet av en startande och landande helikopter och jag skjutsade hem G. På vägen hem höll jag på att bli tokig, varenda människa verkade tycka att 85 vid mittsträcket var passande på 90-vägen. Gud så stressande det var. Men tillslut kom jag hem och nu ligger jag här på sängen och funderar på att läsa lite bok eller sova.

Så en rätt lugn och skön dag utan större uttråkningstid faktiskt.

30 juli 2009

Kanonfin dag och inga planer

Vad skall man göra en så här fin dag. Ligga på gräsmattan och läsa, försök få tag på en nyckel så man kan låna en kompis kajak eller leta upp en kajakuthyrning, åka till badplatsen med lillkillen som är hemma, strosa på stan och göra några ärenden, sätta sig på ett fik och sippa te hela dagen eller ta mig en långpromenad? En sak vet jag, jag tänker inte sitta vid datorn inne i alla fall.

Trailertips på filmbloggen

Var bara tvungen att tipsa om en trailer till på Pricerunners filmblogg. Denna gång för Flickan som lekte med elden.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

29 juli 2009

Recension publicerad

Pricerunners filmblogg publicerades idag min recension av Eden Lake som jag såg med Nogge igår.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Trailertips på filmbloggen

Det jag bloggar där kan jag ju inte blogga här så istället får ni en länk till min postning på Pricerunners filmblogg. Längtar redan nu till i början av 2010.

Hjälp jag ÄR beroende!

Igår på ICA. Bea springer in, rycker åt sig ett paket popcorn (har bråttom till skräckfilmskväll) och kommer på att deon hade tagit slut på morgonen så hon kutar till andra sidan butiken och sliter åt sig en. Skyndar till kassan. Kassakön går lååååånsamt. Bea står i gången där pocketböckerna är. Inte titta inte titta, du har böcker du har böcker. Jo men bara snegla lite kan man ju göra, jag vet ju vad som står där, inga av dem har ju lockat tidigare gånger.

Men vad är det för brun bok som står där längst ner, den har inte stått där förut. Hmm nyfiken Bea böjer sig ner för att läsa vad det är för en. Det skulle hon inte gjort. 2 sekunder senare står en Bea i kön med ett paket popcorn, en deo och Peter Robinsons I djävulens sällskap. Hur gick det till?

Kan man botas? Är tvångsmässigt pocketbokköpande en välkänd diagnos? Någon mer som lider av den? Hur skall jag göra nu, håller på med 2 andra böcker och den här bara skriker läs mig. Skall jag ha tre böcker på G? En i handväskan (eller ja ryggsäcken), en på nattduksbordet och en inne på toa. Hmm har en på G i lurarna på iPoden oxå.

HJÄLP!!

Läs även andra bloggares åsikter om

Det kom ett upprop från SSWC

Sponsorer efterlyses. Vill kanske ditt företag sponsra eller känner du till någon som kan tänka sig att sponsra?

Läs igenom listan på vad som behövs på denna sida.

Själv velar jag lite hit och dit om jag verkligen skall fara, har redan betalt min avgift och bokat en plats i ett rum på vandrarhemmet men det känns lite knäppt att be nya jobbet om ledigt en dag när jag jobbat 1 vecka. Så vi får se, jag vill hemskt gärna åka och vem vet jag kanske kan lägga fram några fina argument för att det skall ske på arbetstid till och med :-)

Läs även andra bloggares åsikter om

Var ställer man ut en sådan?



Tipstack till Erik.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

28 juli 2009

Dagens familjeutflykt gick till Selets bruk

Efter att jag lyckats få en tid för Venoferinfusion i morgon så packade jag en väska med te, saft, vatten och grejer för att grilla korv. Några filtar, en bok mm. och ropade på resten av familjen att nu blir det utflykt. Barnen kom springande bums men ingen sambo. Efter en kvart gick jag ner och kollade vad han sysslade med i källaren. Jo han spelade. Undrade om han skulle komma eller inte, nä det skulle han inte, han kunde inte lämna spelet. Det var minst en halvtimme kvar innan han var klar. Jag blev så förbannad, så fort man lämnar frukostbordet behöver man väl inte gå ner och ansluta sig till andra för en raid? Varför inte först kolla av om familjen kanske vill hitta på något, ta lite initiativ själv till gemenskap. Men jag bet ihop och sa att då åker jag och handlar det lilla som behövdes så som lite kakor och själva grillkorven så länge. Och så blev det, barnen surade lite för att utflyktens start blev fördröjd men nu slapp de ju följa med in på ICA.

Han var fantastiskt nog klar efter 31 minuter och vi kom oss iväg. Det var varmt som attan ute men det gick fort att köra till Selets bruk som var mitt uttänkta mål för dagen. Vi var där strax efter kl 12. Ingen av oss hade varit där förut och jag blev förvånad över hur stort det var. Och fint. En av grillplatserna var ledig så vi slog oss ner där. Vi tog oss en kort sväng för att bekanta oss med omgivningarna och kikade på vattnet, dammluckorna och laxtrappan.

Herman hämtade ved i vedboden och så skulle sambon få igång elden. Då inser jag att tändstickorna blev kvar hemma. Gick upp till raststugorna och i den tredje jag kikade i hittade jag en ask. Nu slapp jag fråga de som redan satt och grillade om de hade något att tända med.

Herman hade hämtat tunna hela bitar fast jag jag visat honom att det var bättre med de som var kluvna. Det slutade med ett mindre bråk. Herman envisas alltid med att säga "Jag hörde inte" även om man vet att han hört eftersom man diskuterat en sak. Jag surnade till på honom och sa att det är ok att säga att man inte minns eller att man glömde bort vad instruktionen var men att hela tiden hävda att man inte hört gör mig galen. Efter lite surande från Herman så lugnade det tillslut ner sig och medan elden tog sig så passade vi på att kika lite till på vattnet vid bron. Vincent lyckades tvärnita efter att ha gått igenom en grind så den slog igen med full kraft över min vänstra hälsena.Jag fick skitont och sa att han inte kan tvärstanna när det är en självstängande grind med fjäder som gör att den far igen hårt och fort. Jag är aningen rädd om mina hälsenor, livrädd att få nya skador på dem nu innan FC.

Jag tog mig en tur ner på andra sidan bron, där var det massa kor, de låg och slappade inne bland träden och blev inte helt nöjda över att ha mig omkringklampandes i deras hage. De reste på sig och stirrade på mig allihop. En kossa började skrapa med ena bakbenet och en tjur ställde sig upp och kissade så det skvätte en halvmeter upp i luften. Jag backade.

Sen åt vi korv som grillades till perfekthet för en gångs skull, inte råa och inte brända. Efter maten var tanken att vi skulle ta en liten promenad, jag ville gå stövstigen som är 2,5 km lång men det vägrade barnen så vi tog den som var 0,4 km istället. Jag ville ha ett kort på barnen vid skylten men av någon jävla anledning började de slåss och Herman sprang iväg. Det blev inget kort. Efter lite dividerande med Herman kom han tillbaka och vi gick in i skogen. Det var en rätt menlös stig som dessutom hade flera hinder i form av omkullvälta träd och täta granbuskage att ta sig igenom. Stigen gick en bra bit från vattnet också men här och var skymtade det fram eller gick små stigar ner mot det en bit. Herman hittade ett träd som såg ut som en stol och fick hjälp upp. Plötsligt tog stigen slut vid en grind, hade vi verkligen gått ens 400 meter, det gick väldigt fort.

Vi vände om och Vincent valde en liten annan stig tillbaka ner mot vattnet men den slutade mitt i ett slyområde. Vi fick vända om igenom ett granbuskage och ta oss tillbaka till huvudstigen, Vincents sprang för att han inte gillade myggen. Sen hittade han en annan stig upp mot raststugorna där vi svängde av. sambon och Herman var bakom oss men plötsligt var de borta. Jag ropade på sambon och frågade var de tog vägen. Han hade tappat bort Herman. Sa att Herman nog missat att vi svängt av oss därmed fortsatt rakt fram mot eldplatsen. Vincent började spring igen för att komma till eldplatsen medan jag tog det lite lugnare ifall Herman skulle komma denna väg. Men när jag kom ut till eldplatsen så småningom stod alla där. Sambon stod dock framåtböjd och såg mycket besvärad ut, frågade vad det var med honom och det visade sig att han snubblat på något när han letade Herman och stukat högerfoten. Han krossade fotleden i den när han gick i 8:an och sen dess är den lättstukad. Jag blötte en handduk som låg i väskan nere i vattnet och lindade om så gott jag kunde, sen fick han ligga på en av bänkarna och vila lite.

Vi fikade och sen ville Vincent gå lite till så vi tog oss bort mot strövstigen som var utmärkt med 0,2 km. Dvs några minuters promenad bara. Vi gick över bron och bort mot där stigen skulle börja. Det var bara det att nu stod alla kossorna där och några spärrade vägen. Jag gick sakta med Vincent bakom mig och se kossorna flyttade på sig, tom de som stod på stigen valde att flytta på sig som om de visste var vi skulle. Vi gled förbi kossorna men då började de gå efter oss med tjuren i spetsen, han lunkade på tätt bakom oss och vi ökade på stegen. Han råmade och alla korna vände sig åt vårt håll. Det var läskigt. Vi ökade på stegen och kom allt närmare vattnet men där svängde stigen av och vände upp mot bron igen. Korna stod kvar mitt på stigen och lät oss ta oss till bron utan problem. Vincent gick igenom grinden före mig, jag tog ett steg fram och då gör ungen precis som förra gången, han tvärstannar och grinden kommer farande över min vänstra hälsena och hälen är nu fint uppskapad. Jag blev så förbannad, hur svårt kan det vara att ta ett steg till så att alla kommer på bron innan grinden stängs.

Jag haltade bort till eldplatsen där en haltande sambo höll på att plocka ihop våra saker för avfärd hemåt. Det blev i alla fall nästan 3 timmar i Selets bruk. Tyvärr han jag knappt se något där, hade velat hinna gå runt och titta mer på de hus och lämningar som finns där men skall jag göra sånt får det nog vara utan min familj.

Det blev några fler foton under dagen:


Oj när jag läser igenom låter det som vi bara bråkade och surade men så var det inte, vi njöt av solen en stund där emellan också men det var nog inte världens mest lyckade utflykt. Mitt behov av att vara i naturen kommer inte riktigt lika naturligt för sambon och barnen.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

27 juli 2009

Whoooops

Läste detta på PUSS-bloggen:
Det sägs förresten att om man försover sig på sjusovaredagen blir man trött resten av året så glöm inte att ställa klockan i ottan på måndag!
Gissa vad jag gjorde idag, jo jag försov mig så att jag inte han ringa vårdcentralen för att boka tid för Venoferinfusion.

Mer om sjusovaredagen på Wikipedia. Den där biten om regn gillar jag inte för det kom ett duggregn här i boden när vi satt och åt idag. Nu är jag trött så jag skall gå och sova.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

En dag i vattnets tecken

Tog med mig sambon och barnen och åkte till Storforsen där vi tillbringande några timmar.
Den här gången får bilderna tala för sig (se dem gärna större än i bildspelet här nedan).



Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Som om Facebook vet vad jag skrev

Min mailbox idag på kvällen:
Så trots att jag vägrar vara med så får jag dessa mail en gång i månaden ungefär. Kan man slippa dem? På vilket sätt har Facebook rätt att lagra min mailadress och skicka ut sådana här mail till mig?



Läs även andra bloggares åsikter om ,

Facebook är inte för mig

Hört på festen i lördags "Bea är en annan jag är förvånad över att hon inte finns på Facebook". Var tvungen att efter ett tag fråga varför det var så förvånande och fick svaret att jag är ju så exhibitionistisk och finns på så många andra communities mm (de påpekade även att min lista över saker i Googleprofilen är den längsta de sett och då är det underligt att Facebook inte är med där) Varför finns jag inte då på Facebook och delar med mig av bilder mm, håller koll på vad mina vänner gör och så.

Ja varför finns jag inte på Facebook, det finns många anledningar en är att jag har varit fast i forumträsket förut, ägnat på tok för mycket tid till att läsa/skriva/kolla runt. Tror man lätt kan fastna i Facebook. Ett annat är att det blev så sjukt poppis och alla skulle vara där och då blev jag totalt anti, vet inte varför men så funkar jag ibland men mest hänger det ihop med den viktigaste anledningen som är att det finns människor i mitt förflutna som jag tryckt långt bort, de finns inte längre att plocka fram i mitt medvetande. De gjorde mig oerhört illa när jag var yngre. De människorna vill jag inte att de skall ploppa fram igen.

Då säger alla ja men du kan ju välja vilka du vill knyta ihop dig med, och ja det kan man men innan man vet om man skall tacka ja eller nej så sätter processen igång i huvudet och letar fram personen ur minnet. Jag tror säkerligen att jag idag som vuxen och med ett bearbetat bagage skulle kunna hantera det. Inte må allt för illa av att bli påmind. Men varför chansa. De eventuella vinster med Facebook väger inte upp att riskera att riva upp vissa själsliga sår som jag tror läkt igen. Jag har mina närmsta vänner på ICQ/MSN/Jabber om jag behöver prata med dem online. Jag har min blogg där jag skriver av mig och det är rätt skönt att veta att de som faktiskt är mina absolut närmsta vänner inte läser bloggen. Ibland har de läst något inlägg för att någon gemensam bekant har delat ut det i GReader. Vi har med andra ord något att prata om när vi ses :-)

Det går tydligen att välja ännu mer på Facebook att inte bli kontaktad utan bara vara den som söker upp och det skulle väl i och för sig funka. Då skulle jag som någon sa på festen kunna del med mig till bara de jag verkligen vill ha kontakt med. Så vad skulle Facebook tillföra mer än att jag kan se en uppdaterad statusrad och ha lite mer koll på vad mina vänner pysslar med? Om mina närmsta vänner (dvs de som jag träffar rätt ofta) nu hade läst min blogg hade de kunnat svara på frågan om varför jag skall vara vän med dem på Facebook, vad den stora vinsten skulle vara. Får väl fråga dem i RL. Ni andra underbara goa vänner som jag mest har kontakt med online får ju givetvis också svara.

Fick höra av en annan som inte är mig speciellt närstående, ja men du är väl bara så jävla rädd för att ingen vill bli kompis med dig på Facebook och vem vet det kanske är sant. Jag kanske egentligen är livrädd för att utsätta mig för det värsta jag vet, utanförskap. Att stå vid sidan av och veta att alla andra är med i något där jag inte får vara med. Det skulle vara som att flytta tillbaka till skoltiden. Men det är inte det som är anledningen till att jag inte är med. Då skulle jag inte klara av att blogga heller, då skulle jag nog må piss av att ha så få läsare/kommenterare i bloggen och vara bedrövad över att mina absolut närmsta vänner vägrar läsa bloggen.

Så ni som envisas med att försöka bjuda in mig till Facebook (det är förvisso inte så många), jag kommer inte hoppa in där. Det är helt enkelt inte för mig.

Jag missar kanske att återknyta kontakten med några men ärligt talat så finns det faktiskt inte så många att återknyta kontakt med. Det är liksom först nu i mitt liv jag har vänner. Har via LinkedIn knutits ihop med några gamla klasskamrater och så men vad har vi idag gemensamt mer än att vi gick skola ihop egentligen? Jag låter det mesta av mitt gamla liv stanna kvar i det fördolda.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

26 juli 2009

Oortodox studiemiljö

Sitter på Leos Lekland i Luleå och skriver uppsats. Det är sjukt mycket ljud omkring mig och en jäkla massa folk. Men jag har stoppat i lurarna och lyssnar på Laibach - Laibachkunstderfuge och skriver som bara den. Folk tittar lite lustigt på mina bok- och anteckningshögar.

Men av någon anledning pluggar jag som bäst med ljud omkring mig. Förr när jag pluggade på heltid så hade jag alltid TV:n på i bakgrunden. Att sitta i skolans tysta läsesal var inte min grej.

Lyckades med andra ord släpa mig ur sängen utan att trilla ihop, fick samla ihop mig innan jag vågade köra bil. Men så länge jag är stilla brukar det inte bli några blackouter. Anders har hållit mig sällskap via ICQ en stund också.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Inte Nemi också....

...ingen online att snacka bort lite depp med så jag tänkte roa mig med att läsa dagens Nemi och möttes av:
Vissa dagar vill man bara krypa ner under täcket och sova.

Egoistiska presenter

I förrgår på stan köpte jag en stor kopp som jag gav bort till min älskade vän Nogge. Han har så löjligt små koppar att dricka te i så jag får ju ge honom en rejäl kopp jag kan låna när jag är där. För några år sedan frös jag ofta när vi såg på film så då fick han en fleecefilt i present en dag. Varje gång jag är där snyltar jag av teet han fick i julas. Fast de handgjorda chokladpralinerna fick han smälla i sig alldeles själv även om han försökte bjuda med orden "det är inte godis det är chokladpraliner".

Det gäller att välja presenter med omsorg... om sig själv :-)

Deppig och snurrig

Ligger på sängen och så fort jag försöker oligga på sängen så snurrar det. Höll på att svimma lite tidigare idag. Barnen är sura för att vi inte kommer iväg någonstans. Undra om det hjälper att jag sover en stund. Låg blodtryck i kombination med låga blodvärden är bara skit.

Dessutom känner jag min nedstämd idag, utan särskild anledning så kom en sådan där sorgsenhet över mig och jag blir så trött på det. Igår var jag så glad att jag har träningsvärk i magen av allt skrattande så varför kan inte den känslan få vara kvar istället?

Whoops

Notering till mig själv, glöm inte ditt alkoholfria dricka i frysen när du far på fest.

Vad göra idag?

Tanken var att åka till Storforsen idag eftersom yr.no sa i förrgår och igår att det skulle vara soligt där idag. Men idag när jag kollar vädret så är det regn hela dagen enligt prognosen. Kikade på webbkameran och inte är det strålande sol inte.

Kanske kan jag lura iväg dem till Selets bruk om det fortsätter vara uppehåll här men regnet hänger tyvärr i luften. Barnen vill åka på Teknikens Hus så det kanske får bli det då även om hela min kropp skriker efter att få vara ute och röra på sig. En veckas stillasittande är för mycket.

Överraskningsfest

Kom just hem från en överraskningsfest för G. han fyller 40 år om några månader men vi passade på nu när är alla är lediga och det funkade bra att samlas. Det var en mycket trevlig tillställning med en förvånad G och en massa god mat och trevligt sällskap. Skall se om jag lyckades ta några bra kort under kvällen men först sova.

24 juli 2009

Emilian spanar

Köpte du något gott till mig?


Hepp, bara en påse kattsand, hur kul är det?
Emilian gillar att fönsterrutan är trasig för nu kan han sitta och spana ut i lagom höjd.

Familjeutflykt till Ale nedre kvarn

Idag hade vi tänkt åka till Storforsen men yr.no påstod att det regnade i Vidsel så vi skippade det. Istället åkte vi till Ale by i Luleå och den gamla kvarnen för att fika och se oss omkring. Vi får ta Storforsen på söndag istället.

Här är bilderna (som vanligt rekommenderar jag att se dem lite större) från vår utflykt:


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

23 juli 2009

Ahhhh

Kom på att vi för typ 100 år sedan på Stora Nolia köpte en sådan där Medisania shiatsugrej som man kan ha för att massera nacken och ryggen. Jag använde den ofta under graviditeterna men har sedan glömt bort den. Men idag med världens nackspärr och huvudvärk så kom jag på att den stod någonstans i röran.

Hittade den och just nu får den massera min ömma nacke. Får se om värken kan släppa.

Igelkottens förseglade öde

Jag lyssnade på boken Igelkottens elegans av Muriel Barbery under min vandring mellan Ammarnäs och Hemavan och blev förälskad. Vilken tur för det här var en bok som jag var lite smygförälskad i redan innan jag satt tänderna i den. Sekwa förlag väckte verkligen min nyfikenhet för boken med sitt prat om den innan den kom ut. Den korta presentationen på bokens blogg och de vykort med citat som Sekwa fick hjälp av läsarna att välja gjorde att det kändes som en bok för mig. Bara en sådan sak att Renée älskar katter :-)

Eftersom den utkom i år så hade jag satt mig själv i vänteläge, jag är ju en pocketmänniska men så skummande jag igenom Bokus urval av ljudböcker inför min fjällvandring och plötsligt hade de Igelkottens elegans som ljudbok. Jag skyndade mig att köpa, ungefär som om jag trodde att den skulle försvinna igen.

I boken får vi växelvis följa Renée och Paloma och hur de till en början lever separata parallella liv i ett fashionabelt hus på 7 Rue de Grenelle i Paris. Renée som portvakt och Paloma som dotter i en rik familj. De har mer gemensamt än vad det yttre säger och sakta vävs deras liv ihop och de möts när de får en gemensam vän, den nyinflyttade Kakuro Ozu.

Renée Michel är en autodidakt som ägnar sitt hemliga liv till att fördjupa sig i musik, konst, filosofi, litteratur och det franska språket. Jag skriver hemliga liv för hennes passion för det sköna i livet visar hon inte utåt, istället anlägger hon en schablonbild av en vresig, portvakterska som bara bryr sig om sina feta katt, Leo (efter Tolstoj, men det vet ingen) och skräniga TV-program och går med släpiga steg i fula tofflor. Renée bär på en svår sorg som gör att hon inte lever ett eget liv utan låser in sig i sin grotta med böckerna och filmerna. Endast besöken från den enda väninnan, städerskan Manuela, livar upp hennes dagar.

Paloma Josse är 12 år men hennes intellekt är långt mer moget än så. Hon kämpar varje dag för att vara som sina jämnåriga, inte visa sin överlägsna intelligens. Tänk att det skall vara så kämpigt att göra sig dummare än vad man är. Paloma anser att hon knäckt livets gåta, det finns ingen mening, hon känner sig inte älskad och därför anser hon att livet inte är värt att leva. Särskilt inte i den oerhört korkade familj hon tvingas ha. Hon skall ta livet av sig på sin trettonårsdag och tända eld på lägenheten. Men först skall hon läsa sin favoritmanga på originalspråk. Liksom Renée är Paloma insatt i filosofi, litteratur och vurmar för det franska språket, hon har även en passion för det japanska något som också Renée visar sig ha. Det blir även en japan som slutligen sammanför de två.

Men vägen fram till sammanförandet är lång, kanske inte i tid och rum utan i vad vi får veta om personerna längst vägen. Vi följer Renée och Paloma via deras dagböcker och jag är så imponerad av översättarna (de är två, en för Renée och en för Paloma). Trots att mångt och mycket handlar om det franska språket så känns det helt naturligt att läsa det på svenska.

Renée och Palomas dagböcker beskriver deras inre tankar som oftast handlar om hur världen ter sig idag och hur människorna runt omkring dem beter sig. Båda anser sig stå högt över alla andra som inte verkar ha fattat något. Man ser tidigt hur lika de är själsligen och hoppas på att de så småningom skall mötas för djupa samtal i den riktiga världen. De skulle berika varandras liv. Det är en rätt så mörk historia men jag blir alldeles varm av att lyssna, jag skrattar högt flera gånger där jag går på fjället. Som när Renée smugglar hem "svåra" böcker från biblioteket och förbannar sig själv när hon av misstag kläcker ur sig något smart inför hyresgästerna, livrädd att avslöjas som intelligent. Som när hon råkar säga:
För att förstå vad Marx menar och varför han har fel måste man läsa Den tyska ideologin.
Whoops! Men vilken tur att mottagaren är så fast i sin villfarelse att han inte kan tänka sig att en portvakt varken läst Marx eller Den tyska ideologin så att han inte avslöjar hennes hemlighet.

Palomas cynism är också underhållande, som i denna passage:
Folk tror sig följa stjärnorna men slutar som guldfiskar i en glasskål. Jag undrar om det inte vore lättare att redan från början förklara för barnen att livet är en paradox. Det skulle beröva dem en del trevliga tillfällen i barndomen, men som vuxna skulle de spara enormt mycket tid - och dessutom skulle man besparas åtminstone ett trauma, nämligen guldfiskskålen.
Jag är glad att jag lyssnade på boken för ibland är det lite snårigt, komplext och jag hade nog haft svårare att fånga alla detaljer i en läsning där boken måste läggas ner ibland och jag tenderar att läsa lite för fort. Jag vann nog också mycket på att lyssna på alltihop i ett svep.

Boken får mig otroligt nyfiken på att läsa filosofi och med egna ögon se att Husserls fenomenologi hatar katter, plocka fram en konstbok och kika på de verk som nämns, baka de kakor som äts (jag hade gladeligen fått besök av Manuela), sippa på jasminete (för givetvis dricker de inte kaffe) och se filmerna av som nämns (och det är verkligen blandade genrer allt från Yasujiro Ozus verk till Bladerunner) samt läsa Anna Karenina. Men en av höjdpunkterna i boken blev för mig Renées utläggning om berättarteknik, hon menar på att man på universiteten kan skippa att prata om Propp och Greimas, man behöver bara visa filmen Jakten på röd oktober, den innehåller alla rätt när det kommer till att bygga upp en historia. Varför, jo för att min uppsats i chick lit kursen går ut på att analysera en chick lit och en deckare utifrån Propps modell.

Jag vet inte vems teori Muriel Barbery följt när hon skrivit denna bok, men lyckat är det, jag älskar den och kommer lyssna på den en gång till så småningom. Jag tror jag rekommenderade boken till alla jag mötte i fjällen och jag har flera vänner jag vet skulle älska den lika mycket som mig. Det här är så långt från en spänningsroman det går att komma, det är feelgoodlitteratur på hög nivå. Det var längesedan jag kände en sådan värme från en bok, en sådan lycka över att ha fått njuta i 9 timmar och 37 minuter. Det enda jag kan sakna är att ha denna fina bok i min bokhylla. Men jag kan ju alltid köpa den i pocket när den kommer.

Tydligen har den blivit film, undra om jag vågar se den. Kan de lyckas fånga det där som nästlar sig ända in till hjärtat och kramar om det lite extra?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Recensioner publicerade

pocketblogg.se:
Handdockan av Inger Frimansson

Pricerunners filmblogg:
Session 9

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

22 juli 2009

Herman försöker dryga ut veckopengen

Men lilla vännen man får inte stressa i fjällen...

Försök till reseberättelse så här några dagar efter avslutad vandring. Totalt gick jag 7,9 mil från kl 16:40 på fredagen till 16:17 på söndagen (47 timmar och 37 minuter). Effektiv gåtid blev 19 timmar och 19 minuter.

Dag 1, fredagen den 17 juli 2009
(13 km, 16:40-20:15, effektiv gåtid 3h 25m)

Hemma och resa
Klev upp klockan 05:55 på morgonen för att packa det sista och göra några mackor att ha på bussen. Lyckades trots den tidiga morgonen få i mig lite frukost. Kom iväg jättesent hemifrån och fick småjoggga med ryggsäcken till busshållsplatsen några hundra meter bort, tur jag inte skall springa fjällopp för det är verkligen tungt att springa.

Bussen skulle gå 06:55 och jag var på busshållsplatsen 1 minut före det. Men fick en underlig känsla av att bussen redan hade gått, frågade en dam med hund om hon hade sett bussen (det har hänt förut att den passerat vår busshållsplats före utsatt tid) men nej det hade den inte gjort. En man kom till busshållsplatsen och satte sig precis när bussen kom in, han frågade om jag skulle med 28:an och nickade mot bussen, jo det skulle jag ju så jag skyndade mig upp. Klev ombord på bussen och pustade ut. Tog fram min lapp för att kolla vilken tid jag skulle åka från Luleå mot Skellefteå för bussbyte. Shit jag skulle ju vara på buss 21 inte buss 28 nu, 21:an körde precis om oss. Hmm undra om 28:an är söligare så att jag helt enkelt inte kommer hinna med bussen i Luleå nu då. Skyndade mig att fråga föraren och han lugnade mig, vi hinner. Puh.

Slumrade lite, läst lite i Inger Frimanssons Handdockan, recension kommer senare på pocketblogg.se. Det var bussbyten i Skellefteå, Arvidsjaur och Sorsele. i Arvidsjaur var jag i 2 timmar och han få i mig lite mat, var för trött för att ät mina mackor i bussen. Åt dock en av dem i bussen sen mellan Sorsele och Ammarnäs för att få lite ork för första etappens vandring. Luleå-Skellefteå och Skellefteå-Arvidsjaur delade jag med Markus Fagervall men det fattade jag först när han och hans kompis som satt snett framför mig på andra bussen började egogoogla honom på Macbooken som åkte fram men jag tyckte jag kände igen de där ögonen som skymtade fram när solbrillorna åkte av några sekunder. Sen såg de O Brother, Where Art Thou? och skrattade högt så jag inte kunde sova.

Sorsele-Ammarnäs var en intressant upplevelse då bussen även dubblade som postgång. Vi stannade vi brevlåda efter brevlåda och lämnade post. Jag frågade föraren om hon kunde släppa mig vid starten av Kungsleden istället för att jag skulle behöva gå från hållplatsen i byn och visst det gick bra. Jag och en man steg av, han tackade för att jag varit så smart att fråga om vi fick kliva av tidigare. En stor fördel med landsortsbussar, de stannar lite här och var på begäran.

Ammarnäs-Aigertstugan
16:40 var jag av bussen, hade krängt på mig ryggsäcken, startat GPS-klockan och gick från landsvängen mot där Kungsleden börjar i Ammarnäs mot Hemavan. Det började uppför uppför och lite mer uppför. Mannen som klivit av samtidigt som mig skulle till Aigertstugan så vi turades om att dra uppför berget, vi höll ett riktigt bra tempo trots lutningen så redan efter 1 timme och 53 minuter hade vi avverkat de 7,2 kilometerna. Vi hade ett trevligt samtal om vandring och utrustning. Han skulle gå stugtur så jag vinkade adjö till honom och den trevliga stugvärdinnan på Aigert innan jag gav mig iväg över hedlandet bort mot en utpekad tältplats 5,8 km bort. Precis när jag skulle gå kom en kille gående från andra hållet, visade sig vara en polack som skulle gå Hemavan-Abisko, men han hade missat den lilla detaljen att det finns en stor sträckning där det inte finns stugor att sova i. Undra hur han tänker lösa det lilla problemet, köpa tält i Ammarnäs kanske.

Aigertstugan-Renvaktarstugan vid Tjålmure (tältplats)

Nu hade vinden tilltagit rejält så det var bara att ta på regnjackan för att hålla vinden borta från kroppen men byxorna är hyfsat vindtäta så jag slapp att dra på regnbrallorna också. Jag stretade mig fram ännu mer uppför, det ramlade in några SMS från Göran medan jag gick där men jag trodde min telefon pep varannan minut för att den hade tappat täckning. Blev så jävla less på pipandet att jag tillslut stannade för att stänga av den. Blev aningen förvånad när jag en bra bit upp på fjället fortfarande hade täckning så jag roade mig med att SMS:a lite medan jag gick.

Det tog mig 1,5 timmar att gå till tältplatsen och det var uppför uppför och mer uppför, kanske inte så konstigt med tanke på att jag slog läger bara 1,8 km från den plats som är Kungsledens näst högsta punkt efter Tjäktapasset. När jag slog läger för natten bakom en renvaktarstuga för att inte blåsa bort i den hårda vinden hade jag gått 13 km och stigit 600 meter. Klockan var kvart över 8 på kvällen och jag var nu rätt hungrig. Men jag var så förbannat trött att jag orkade bara inte sitta och vänta på att vatten skulle koka upp och att en matpåse skulle stå och dra så jag tog vattnet jag hade i termosen och gjorde mig en varmakoppen citronkycklig och åt min andra macka som låg i ryggan sen resan istället. Det pissljumna vattnet räckte även till en kopp te för att värma mina frusna fingrar. Att sätta upp tältet i den hårda vinden var en utmaning även om det var hyfsat i lä så nära väggen som jag var, men minsta lilla steg åt sidan gjorde att jag höll på att blåsa bort. Det är tur man har stormlinor till tältet. På sjön Tjålmure gick stora vågor.

Mina händer var iskalla och jag kände att jag nog skulle frysa om jag klädde av mig så jag tog endast av mig strumporna, vantarna och fleecejackan och kröp ner med resten på mig. Jag hade toksvårt att sova, vinden rev och slet i tältet som trots att det var rejält uppspänt stod och slog. Alla dragkedjors flärpar plingade mot varandra. Jag stoppade i hörlurarna till MP3-spelaren i öronen för att det skulle bli lite tystare. Men den jävla fjällpipan kan tränga igenom allt verkar det som, hade en som hovrade över stugan/tältet hela natten *piiiip* peeeep* lät den.

Låg nog och snurra runt i sovsäcken i 4 timmar innan jag somnade till ordentligt kring halv 2 på natten men sov sen hyfsat i ett par timmar men vaknade kring 5 av att vinden hade vänt. Mitt tält skakade rejält och det lät hur mycket som helst från sjön. Borrade ner mig i dunsovsäcken och tryckte in propparna än längre men först trasslade jag mig loss från sladden som jag lyckats snurra två varv runt halsen. Kan se rubrikerna i tidningen: "Kvinna hittad strypt på fjället"

Dag 2, lördagen den 18 juli 2009
(43 km, 08:01-21:10, effektiv gåtid 10h 8m)

Renvaktarstugan vid Tjålmure (tältplats) - Servestugan
Efter hyfsad sömn var det dags att stiga upp kring kvart över 7 på morgonen. Nu hade vinden mojnat lite men det rev fortfarande rätt friskt i tältet men eftersom jag hade absiden mot väggen på renvaktarstugan gjorde inte det så mycket. men ut och kissa var jag ju tvungen att göra, hittade en stor sten att sätta mig bakom för att inte bli nedkyld av vinden. Passade på att ta mig ner till sjön som fortfarande var rätt vågig och fyllde på vattenflaskorna.

Jag plockade fram mitt kök och kokade vatten till gröt och te. Bredde ett par mackor med ädelost och njöt av min frukost inne i det varma tältet. Kollade lite på kartan och i min Kungsledenguidebok som jag släpade med mig. Målet för dagen var att i alla fall ta mig till Tärnasjöstugan och kanske till och med till de ställen som boken nämnde som bra tältplatser vid de 7 broarna över Tärnasjön.

Medan jag packade ihop tältet och mina grejer tornade sig mörka moln upp på himlen jag var helt beredd på att behöva gå i regn. 08:01 var allt ihoppackat och jag knäppte en bild på mig själv redo att gå. Väl påpälsad i väntan på regnet. Nu hade jag faktiskt medvind upp de sista två kilometerna till den högsta punkten. Ryggsäcken kändes inte speciellt tung och jag hade dragit igång en ljudbok i lurarna. Igelkottens elegans och en separat hyllning till den boken kommer i annat inlägg, här nöjer jag mig att säga att den är fantastisk, vilken berättelse. Jag sträcklyssnade hela boken 9 timmar 37 minuter med 2 pauser för några samtal.

Jag började gå, det var ganska stenigt men det blev allt mer gräs och rätt skönt att gå på efter ca en timmes promenerande. Mötte till och med lite renar som gick och betade. Jag var nog inte den mest koncentrerade fjällvandraren bort mot Servestugan, boken förtrollade mig men ibland föll det sig så att stämningen i boken passade så bra med naturen runt omkring mig. Exempelvis handlade en liten passage om bonsaiträd, just du passerade jag ett stycke lövskog med små knotiga fjällbjörkar. Mycket av denna dags vandring är upphängd i berättelsen jag lyssnade till. Jag kommer kunna återkalla bilderna genom att åter igen lyssna på boken. Jag gillar verkligen de kuperade frodiga fjällbjörkskogarna, lite väl myggigt kanske men ack så vackert. Lite sagostämning bland de knotiga gamla träden, höga gräset och fågelsången (jo jag lyssnade på den med ena örat ibland).

Jag var framme vid Servestugan strax före 12, efter 3 timmar och 21 minuters vandring, lagom till lunch. Kom visst mitt i stugvärdens egen lunchtillagning. Han skulle äta palt. Jag lånade en bänk framför stugan, halade fram termosen som fyllts med varmvatten på morgonen och gjorde mig en varmakoppen tomat-chili, smulade ner en av mina brödbitar i den (eller ja det var mest för att en skiva i påsen hade smulats sönder) och gjorde mig 2 mackor med ädelost och salami. Nu hade solen brutit fram ordentligt och jag satt mot en vägg där det blev stekhett. Klädde av mig lite men då kom direkt en massa mygg och broms och tyckte att jag var deras lunch. Så det var bara att buga för naturen och sitta med långärmat och byxbenen på. Maten gjorde gott och jag avslutade med att göra mig en kopp te och ta några Ballerinakex. Samtalade lite med stugvärden innan hörlurarna åter åkte in efter en timmes uppehåll i lyssnandet under pausen. Och så gav jag mig iväg igen.

Servestugan - Tärnasjöstugan
Åter igen började det uppför uppför uppför, denna gång för Servvetjåhkka, men den klättringen var mödan värd vilken utsikt. Man ser Norra Sytertoppen trona upp sig och nere i dalen syns Servvejavrie med en massa små öar i sig. Här kan man stå länge och titta. Sen återkommer hedbjörkskog och marken börjar bli fuktigare, det kommer även lite myrar så det är balansera på spänner som gäller.

Efter 3 timmar och 14 minuters effektiv vandringstid nådde jag Tärnasjöstugorna kring halv 5, lite tid hade gått åt till att beundra utsikten på vägen. Tärnasjöstugan bara dyker upp ur intet helt plötsligt är man bara där. Jag damp ner bredvid en dam som satt och läste en bok på en bänk utanför. Det kändes som lagom tid för en energigivande fikapaus. Jag blandade iste i min vattenflaska och tog fram min påse med nötter och torkad frukt samt ett äpple och några Ballerinakex. Vi satt och samtalade i nästan en timme om vandring och vägen till Tärnasjöstugorna, vi kom från var sitt håll. Hon sa att det var ganska trist vandring mellan Syterstugan och Tärnasjöstugan mest myrar och tråkig skog. Mycket broms var det oxå.

Tärnasjöstugan - Syterstugan
Jag kom iväg kring halv 6 och än hade jag gott om energi i benen, det är ca 1 mil till broarna där det går bra att tälta och 14 km bort till Syterstugorna. Innan jag gick iväg passade jag på att lämna min bok Handdockan till stugans bibliotek. Kanske skulle jag orka hela vägen. Vandringen går här inne i skogen en bit i från sjön, lite synd för det hade varit mycket trevligare att gå nära sjön. Det växer höga blommor bredvid mig och jag går över rätt stenig mark. På ett ställe ligger stenarna lite knäppt och jag måste ta det försiktigt för att inte trampa snett ännu en gång, har tappat räkningen på hur många gånger jag trampat snett med min stukade vänsterfot. Jag kliver försiktigt över med högerfoten och lyfter lite för snabbt mitt vänsterben för att kliva över stenen. Det jag inte ser är att bakom de frodiga växterna sticker en sten rakt ut över stigen så jag smackar mitt knä rak i stenen. Alla djur i skogen fick lära sig några nya svordomar på både svenska och finska. Knät svullnade genast upp, inte så mycket men det ömmade som attan om jag petade på det. Gick dock bra att gå.

Efter ca 5 km vandring kom jag fram till Tärnasjöstranden, det såg så otroligt lockande ut att ta ett bad men klockan var mycket, det var fullt i insekter i luften, jag har en handduk som är 20x20 cm. Nä jag får bada någon annan gång. Gick i alla fall ut på stranden och njöt av att titta på vattnet en stund.

Boken började nu närma sig sitt slut, jag gick och nästan höll andan när jag passerade de många myrarna innan broarna, jag ville inte att den skulle sluta. Myrarna var fulla i hjortronkart, jag förbannade mig själv för att jag var där nu och inte om några veckor. Jag älskar hjortron och det var en plåga att gå och se alla de röda bären, de skall vara gula. Men tur var väl det annars hade jag väl blivit kvar där i timmar och proppat i mig hjortron.

Framme vid renstängslet såg jag att stängslet ramlat omkull och gick att kliva över om man ville men jag tog ändå trappan över, passade på att sätta mig på ett trappsteg och luta ryggsäcken mot det ovanför. En välbehövlig paus. För nu var boken slut och min energi började rinna ur mig lite. Orkade inte fiska fram några nötter utan nöjde mig med att dricka vatten. Jösses vad vatten det gick åt, tyckte jag inte gjorde annat än att fylla på min flaska och jag måste svettas hur mycket som helst med tanke på hur sällan jag stannat och kissat.

Från renstängslet är det inte många hundra meter till broarna och där det skulle finnas bra tältplats, jag dividerade fram och tillbaka med mig själv om huruvida jag skulle stanna här och ta resten i morgon eller om jag skulle traska vidare och tält bredvid Syterstugan istället. Klockan var halv 8 det var nog 1,5-2 timmar kvar att gå till stugan. Jag bestämde mig för att gå bro för bro och kika på var det skulle passa att tälta och känna efter i kroppen om jag orkade mer. Ryggsäcken började nu kännas tung på axlarna, där min idiotiska sport-bh har sömmar precis där ryggan ligger an. Höfterna värkte också, jga är för benig helt enkelt.

Det var mysigt att gå mellan öarna i Tärnasjön, solen värmde fortfarande och en lätt bris gjorde det lätt att andas. Måsarna på broräckena stack skriande iväg när jag närmade mig. Broarna var lite läbbiga att gå över, de gungade, gnisslade och knakade. Jag nästan sprang över. Vips hade jag avverkat alla hängbroarna och nu kvarstod de 2 träbroarna och jag var över sjön. Jag hade inte sett någon tältplats med stort T, mest för att jag gått i mina egna tankar och funderat på paddling :-)

Nu var det ca 4 km kvar till stugorna, det skulle visa sig 4 mycket dryga kilometer. Det började rätt brant uppför Stokkeklippen och det var myggigt som attan, så fort jag stannade för att pusta ut hade jag mygg överallt. Och stanna för att pusta fick jag göra ofta i branten, med lite järn i blodet är man absolut inte gjord för att behöva mycket syre. Jag flämtade och och ojade mig efter bara ett 50-tal meter. Och då ringer min mobil. Täckning igen. Men hade jag inte slagit av mobilen igår? Tydligen inte. Stannade mitt i backen, av med ryggan, 1000 mygg attackerade direkt. Svarar. "Mamma vad gör du" säger en röst i andra änden. det är Vincent. Jag svarar "Jag går" och försökte tala om att jag stod väldigt dåligt till, jag höll på att bli uppäten av myggorna. Han ville veta vad jag ätit till lunch och middag dagen innan och idag, berätta om vad han hade gjort. Sen lämnades mobilen över till Herman som frågade exakt samma sak, kan inte mina barn prata med varandra istället for genom mitt huvud medan jag kände hur ryggen förvandlades till en puckelpist av bett. När ryggsäcken ändå var av passade jag på att plocka fram nötpåsen och mula i mig lite energi. Sa hejdå till barnen och satte fart uppåt igen, eller ja fart är nog fel ord. Då ringer mobilen igen. Hade i min iver över att komma ifrån myggen glömt att slå av den. Av med ryggan igen, svarade med hela munnen full i torkad ananas. Det var sambon, han ville prata om kattens medicinering, var så korthuggen jag bara kunde ville inte ha fler bett på kroppen, det kliade precis överallt nu. Stängde av mobilen och stoppade undan den igen.

Kom på att jag hade en Kelloggs energy i byxfickan, tryckte i mig den och drack en massa vatten. En liten knix kvar på stigningen sen såg det ut att bli platt en stund enligt kartan. Jag tog tillfälle i akt och vända mig om och titta ut över sjön några gånger. Det började skymma och var otroligt vackert. Men mygghelvetena gjorde det omöjligt att stå stilla några längre stunder.

Nu var vandrandet jobbigt fast det var hyfsat platt, min ork var slut och kilometerna var megalånga. Tankarna gick till Fjällräven Classic, hur skall det kännas där dag 2 mot slutet när klockan är sent och jag är trött. Jag måste se till att ha energi lättillgänglig eftersom jag är för lat för att stanna och plocka fram något ur ryggsäcken. Men sakta sakta tog jag mig fram och när landskapet öppnade upp sig lite var det åter igen ganska trivsamt och än bättre blev det när jag fick syn på SFT-flaggan och taket på stugan då pinnade jag på rätt bra. Inte långt kvar. Men för att nå stugan måste man ner i en djup ravin och upp på andra sidan. Som tur var har de byggt en trätrappa upp, så det var inte så olidligt att kliva de sista 100 meterna fram. Jag var vid stugan 21:15, det tog mig 3 timmar och 45 minuter (3,5 effektiv vandringstid) att ta mig till stugan.

Jag kastade av mig ryggsäck och skor på bron till stugan och gick in. Fick tag på stugvärden som var en trevlig kvinna som pekade ut var det passade bra att tälta. En platt gräsmatta nere vid en forsande bäck. Jag var trött och hungrig och nu började jag dessutom frysa lite. Tänkte först sätta upp tältet bredvid en eldstad som var på gräsmattan, tänkte det kunde vara skönt att sitta i absiden och ha en varm eld i närheten och se ut över forsen men så kom jag på att flygande eldflagor nog inte var så smart att få på tältet så jag skippade den idén. Lade tältet där det var som planast istället. Tyvärr fick jag därmed absidens öppning ut mot en buske istället. Jag kröp in i tältet och tog fram mat. Idag skulle jag äta en av de medhavda matpåsarna. Kokade upp vatten och hällde i påsen och fixade en kopp te. Medan maten stod och blev klar passade jag på att gå och tvätta av mig.

Jag glufsade i mig maten rätt fort, kyckling med ris, currysås och mandel. Inte toppengod men inte äcklig heller. Lyckades få i mig hela. Drack upp mitt te och ögonen gick nu i kors. Klädde av mig och kröp ner i sovsäcken i endast trosor denna gång. För det var varmt i tältet. Jag hade svårt att ligga på mage för mina höfter varså ömma efter höftbältet på ryggan, höger höftled värkte så jag kunde inte ligga på den sidan heller. Låg åter igen och snurrade runt för att hitta ett sätt att ligga på. Hörlurarna var instoppade i öronen, medsladden iphovirad denna gång, för att slippa dånet från forsen. Vet inte vad klockan var när jag somnade men jag vaknade hyfsat utvilad kring 4 på morgonen att solen sken rakt in i tältet och det var varmt++. Ålade mig ur sovsäcken och lade mig på den istället. Somnade om en timme till, vaknade av att det prasslade ute, kikade ut och en kvinna gick förbi. Fick höra senare att det var en japanska som studsat upp 04:15 och gett sig iväg klockan 5 på morgonen.

Dag 3, söndagen den 19 juli 2009
(23 km, 08:25-16:15, effektiv gåtid 5h 46m)

Syterstugan-Viterskalstugan
Somnade om igen men vaknade åter igen av ljud strax där efter, denna gång mot tältduken, trodde först det var en myggsvärm som försökte tränga sig på men det var ett mycket lätt duggregn som kom från en klarblå himmel. Helskumt. Jäkla regn blöta ner mitt tält. Somnade åter om och som till klockan 06:50 då jag klev upp. Ingen annan var ute, solen sken och det var redan riktigt varmt ute. Jag gick ner till bäcken i ravinen och tvättade av mig ordentligt. Vattnet inte så iskallt som jag trodde det skulle vara och det var skönt att få vaska av hela kroppen. Gårdagens vandring och den varma natten hade lämnat saltkristaller på hela mig.

Det var riktigt myggigt nere vid tältet nu så jag bestämde mig för att frukosten skulle jag äta inne i stugan. Jag torkade tältet torrt så gott det gick, regnvatten på utsidan och rejält med kondens mellan ytter och innertält. Packade ihop mina grejer och gick upp till stugan med mina matpåsar. Jag lyxade till mig och nyttjade porslin, från att ha ätit min gröt direkt i en plastpåse kändes det nästan konstigt att äta den ur tallrik. Småpratade med övriga vid frukostbordet, bland annat en kille som heter Magnus och var från Lund. Han hade lämnat familjen i Klippen och tagit sig till stugan via Solberg och skulle idag gå tillbaka. Dvs han kom den väg jag hade fundert på att ta tillbaka mot Ammarnäs men sen avfärdat den idén eftersom alla båtar som gick över sjöarna hade minimum på 2 personer.

Efter maten kom jag på varför det är så mycket mer praktiskt att äta direkt ur påsen, man har bara sin spork att rengöra. Nu var jag tvungen att diska. Jag hade inte en susning om hur disksystemet med en massa baljor och hinkar funkade och såg nog rätt vilsen ut, tänkte först att jag väntar väl och ser hur de andra gör men de segade på så med sin frukost så tillsut så frågade jag en man som hade hjälpt mig med gasolspisen innan. Han skrattade lite och jag sa att det nog var vanligare att man fick hjälpa folk med obekvämligheter än med bekvämligheter och han bjöd på uppvärmt diskvatten. Jag diskade och plockade i ordning mina saker. Betalade camping/dagsavgiften på 60 kr och slängde upp säcken på ryggen igen. Dags för den sista dagsetappen, en nätt promenad på 23 km, dvs en helt vanlig promenad för mig där hemma men här skulle det ju garanterat ta lite mer tid än hemma i Bodenskogarna.

Som vanligt började turen uppför, stugvärden sa att jag skulle ha ca 1 timmes uppförsbacke, ganska så brant men lättgånget. Hon hade rätt det tog mig ca 50 minuter att ta mig upp och jag stannade flera gånger för att begrunda utsikten bakåt mot Ammarfjället och sjöarna samt björkskogen nedanför var en vacker syn. Med tanke på hur mycket jag stannat och tittat bakåt istället för att beundra utsikten framåt så kanske det hade varit bättre att påbörja vandringen i Hemavan istället för i Ammarnäs :-)

Uppe vid Sjul-Olsaxeln blev det platt igen och jag kunde nu skymta Syterskalet, den U-formade dalen som skulle vara mitt sällskap en bra bit på vägen. Det var strax innan lite lockande att ta av till höger och knata upp för Norra Sytertoppen men min guidebok skrev att det kunde vara tungt med ryggsäck och farligt med mjuka kängor, jag hade ju ett par Speedcross 2 terränglöpskor på mig vilket kanske kan jämställas med mjuka kängor så jag skippade det äventyret. Dessutom är branta uppförsbackar extremt jobbiga för mig, får bli någon gång jag känner mig frisk.

Nere vid dalen ingång ligger en renvaktarstuga och en raststuga, jag stannade till där för att justera ryggsäcken och pusta ut lite innan jag klev in i dalen. Passade även på att kissa, då kom 2 stora broms och satte sig en på vardera skinka, jag tänkte bit inte bit inte bit inte och de verkade lyssna. Vill inte ens tänka på hur mycket det skulle klia med 2 bromsbett på rumpan. Jag hade nu gått halvvägs mellan Syterstugan och Viterskalsstugorna. Det hade gått rätt fort kändes det som. Någon kilometer in i dalen där allt var så otroligt grönt och böljande att "Sound of Music" dök upp i skallen på mig fick jag syn på en person framför mig på stigen. Blev aningen förvånad för jag borde ha sett personen tidigare men icke. Vi verkade hålla ungefär samma fart för jag kom aldrig närmare, jag vet inte varför men jag gillar inte att gå bakom någon så jag ville om. Då stannade personen och lade sig ner i gräset vid sidan om leden. Kom snart i fatt och det visade sig vara Magnus från stugan som tog en knäckepaus. Han hade genat ner i dalen vid Sjul-Olsaxeln och därmed genskjutit mig. Vi pratade om ditten och datten en 20 minuter, bland annat visade det sig att firman han jobbade på i Lund har huvudkontoret i Umeå och deras IT-konsulter kommer från Exait där jag skall börja. Så vem vet vi kanske ses i tjänsten så småningom.

Magnus låg kvar i gräset medan jag gick vidare, vad jag trodde skulle vara 1-1,5 km, hade sett helt fel på GPS:en det var 3,4 km kvar. Jag gick och jag gick och det blev varmare och varmare. Var glad att jag hade startat dagen i shorts men förbannande mig själv för att jag inte tagit med något linne eller kortärmat. Hade på mig min ulltröja med ärmarna uppdragna så gott det gick. Men den går så högt i halsen att det blir varmt. Funderade på att ta av mig tröjan och gå i bara BH:n men ryggsäcken skaver då på ett ställe på ryggen och tejpa där går bara inte själv. Stannade så ofta jag kunde vid jokkarna och drack vatten eller blaskade av mig lite. Kände hur huden stramade i pannan. Jag var nog tokröd.

Syterskalet gör en kraftig sväng och när man kommer ur den svängen ligger stugan framför en. Precis innan stugan kommer vägen från Norra Sytertoppen ner, en kvinna kom ut på leden precis frfamför mig, i gummistövlar, en rygga på sned och en påse hängande och dinglande. Det var japanskan som knatat iväg i morse, hon hade alltså tagit vägen om toppen. Hon var precis framför mig bort till stugan, trodde hon skulle stanna där och vila lite men icke hon gick med raska steg vidare. Hon liksom flöt fram på leden.

Jag kom fram till stugan strax efter kl 12 (3 timmar och 15 min effektiv gåtid), som vanligt höll stugvärden på att äta lunch :-) Han kom i alla fall ut och sa hej medan jag passade på att slita av mig tröjan och hänga den på tork och låta solen ge mig lite färg på överkroppen. Jag återupprepade lunchen från dagen innan. När jag hade ätit upp så kom stugvärden ut och pratade lite och Magnus dök upp strax där efter. Vi blev sittande och prata med stugvärdsparet som visade sig bo där en månad tillsammans med sin lilla dotter. Men de skulle lämna över dagen efter till ett annat par. Jag blev kvar betydligt längre än vad jag hade tänkt kom inte därifrån förrän en bra bit efter kl 13.

Viterskalstugan-Hemavan
Magnus släppte iväg mig före och jag styrde bestämda steg mot Hemavan. För en gångs skull startade vandringen på platten. Visst det gick lite upp och ner över åsarna i dalen men inget jobbigt alls. Rätt gemytligt faktiskt. Leden delar sig om och om igen här, alla verkar ha velat gå sin egen lilla väg här. Jag trodde i min enfalt att snart bär det utför men visst begav det sig utför men bara för att genast ersättas av en sista stigning som var jättebrant och skitjobbig. Solen brände och det fanns inte endaste liten vindpust ens att tacka för svalka. Gick där och önskade mig lite vind och då kom det hårda vindpustar som motvind, uppförsbacken blev inte lättare. Men det gick snabbt över.

Jag fick spara på vattnet för jag visste inte riktigt när jag skulle passera en jokk men så gav jag upp och slurpade i mig de sista dropparna, gick rätt törstig en stund innan en jokk dök upp och jag kunde dricka och bli svalkad ordentligt, då kom jag på, jag bar ju omkring en liter vatten i ryggsäcken *suck*.

På den här sträckan mötte man folk nästan hela tiden, många unga par och familjer med barn. Säkerligen är det en hel del som tar en dagstur till närsta stuga och går tillbaka dagen efter. Man tjänar ju ett par kilometers vandring på att ta liften upp/ner. Träffade bland anant på en familj som hade två rejält törstiga barn i skavande gummistövlar, tyckte lite synd om barnen men de blav glada över att få höra att det kom en jokk att fylla vattenflaskorna i om ca 800 meter. Pappan: "Det är kortare än till ICA" ena barnet "Men längre än till dagis".

Men ser ner mot Umeälven och Artfjället tornar upp sig på andra sidan medan vägen slingrar sig ner mot Hemavan. De sista kilometerna var rätt dryga, det känns som man går världens omväng ner för en grusväg man ser ex. flygplatsen och andra hus lång före man är nere men så plötsligt ramlar man ut i civilisationen och välkomnas till Hemavan. Kl 16:17 klev jag genom porten som markerar start/slut på Kungsleden. Det hade tagit mig 3 timmar att gå från stugan hit (2 timmar och 34 minuters effektiv promenadtid, dvs det blev många små stopp för att pusta ut, beundra utsikten, småprata med möten och dricka vatten samt prata med barnen i telefon och SMS:a med Anders som var på väg upp för Daalåejvie i närheten).

Under dagens vandring hade jag haft SMS-kontakt med toppbestigarna och fått veta att jag kunde vänta på dem i Hemavan så kunde jag åka med dem till Storuman och ta bussen därifrån under morgondagen. Så jag tog mig till STFs vandrarhem och löste en duschbiljett, lånade duschen där jag stod länge och njöt. Så skönt. Men så kom jag på den stora nackdelen med att packa lätt, handduken mäter 20x20 cm, det tar tid att torka sig kan jag lova. Eftersom jag inte hade haft någon lust att släpa omkring på vanliga kläder i ryggan så fick jag byta om till mina extrakläder dvs löpartights och en Craft underställströja. Såg ut som jag skulle ut och kuta. Lämnade min ryggsäck i dagrummet på vandrarhemmet och gick bort till Wärdshuset och beställde mat, tog med mig en bok jag hittade på vandrarhemmet.

Beställde vitlöksbröd med chevré som serverades på en salladsbädd och lite baslamicovinäger. Till huvudrätt tog jag en biff som serverades med helstekt färskpotatis och grillade grönsaker med rödvinsrödlökskompott eller nåt sånt. Det var jättegott. Jag drack en kanna lingondricka till maten. Till efterrätt tog jag en cheesecake och en kopp te. Tyvärr var cheesecaken totalt smaklös, den var extremt luftig dessutom som om någon hade lagt på någon uppvispad mousse istället. Boken jag hade lånat på vandrarhemmet var riktigt urusel. Tyvärr minns jag inte namnet på den men handlingen var helt absurd och kan inte ens ha varit bra när den kom ut 1953.

Efter maten gick jag tillbaka till vandrarhemmet och "lånade" deras dagrum en stund till. Jag ringde Göran som snällt ställde upp och kollade transportmöjligheter från Storuman under morgondagen och jag kollade av var toppbestigarna befann sig. Det var ca 1,5 timmar kvar tills de skulle vara framme och hämta upp mig så jag fortsatte läsa den dåliga boken. men så kom de tillslut och boken återlämnades och jag for till Storuman. En snabb sväng till ett kontor för lite värmande te och sen åkte jag med Fredrik hem itll honom där folk lånade duschen innan de drog vidare. Jag somnade rätt fort på ett liggunderlag på Fredriks vardagsrumsgolv efter att ha dubbelkollat lite busstider.

Dag 4, måndagen den 20 juli 2009
Storuman och hemresa

Jag vaknade kring 9 och masade mig upp. Fredrik steg upp strax där efter och begav sig till jobbet. Jag packade ihop mina grejer och gav mig ut på stan i jakt efter frukost men först leta upp en livsmedelsbutik och inhandla bindor och tamponger, min mens kom överraskande ett bra tag för tidigt. hamnade sen på ett café där de hade en massa goda mackor på ljud bröd och 2 olika mörka bröd som båda var ost och skinka, hur tänker man då? Vi som inte äter ljust bröd kan inte tänka oss salami/brie, köttbullar, lac eller räkor heller?

Satt ute i solen och drack mitt te och åt min macka, läste en ny bok och SMS:ade lite med Anders som dök upp och höll mig sällskap en stund. Jag hade bestämt mig för att ta inlandsbanetåget istället för bussen till Arvidsjaur. Som liten drömde jag alltid om att få åka hela inlandsbanan nu skulle jag i alla fall få åka en liten bit. Gick och tittade i lite affärer, köpte glass och snart så var klockan tio i 1 då tåget skulle gå. Klev ombord och hamnade i sällskap med 2 från Dala-Järna som hade vunnit sin resa i lokalradion på midsommarafton. De skulle hela vägen upp till Gällivare och tillbaka. Vi småpratade hela vägen så min nyköpta bok blev inte ens upplockad. På Inlandsbanetågen stannar de och visar sevärdigheter längst vägen och berättar om det man åker förbi. Bland annat stannade vi vid Vindelälven för att fotografera lite. Fick berättat för oss om att det än en av de 4 oreglerade älvarna i Sverige. Det var riktigt trevligt. Så min dröm om att åka hela Inlandsbanan kvarstår.

I Arvidsjaur hade jag ett byte på nästan 2 timmar så jag han gå på grillen och äta och satt sen på busshållsplatsen och läste tills bussen kom. Hade tur för bussen gick direkt till Boden så jag kunde utaqn problem slumra till utan att riskera att missa ett byte eller så. Sov nästan hela vägen hem. Hoppade av vid ICA här hemma och var hemma kring 19:25. Hur seg som helst. Barnen blev glada över att ha mamma hemma igen och gjorde sitt bästa för att tjôta hôl i hôvvet på mig. Vi myste en stund innan de skulle sova och jag var vrålhungrig men det enda jag hittade att äta var en halv påse med tortillachips och lite dipp. Inte världens bästa middag.

Men det där med att stressa i fjällen då som rubriken handlar om. Jo jag mötte två damer som när de hörde om min andra dag skällde ut mig, man går inte 4,3 mil på en dag så gör man bara inte. Då hinner man ju inte se något, man hinner inte njuta av att vara i fjällen osv... osv... Jag blir så less jag knatar i över 13 timmar, jag lovar jag hinner se, jag hinner uppleva men kanske inte på samma sätt som ni. För mig är njutningen att sätta den ena foten framför den andra och gå, jag älskar att gå. Jag gillar att stanna, titta ut över vidderna och känna mig liten men det är när jag rör på mig jag trivs som bäst. Jag har inget behov av att sätta mig och fika i varenda uppförsbacke, pusta ut på varenda stor lämplig sten. Ingen större lust att sitta i en stuga 5-6 timmar varje kväll, det är säkert trevligt när man går i grupp men som ensam vill jag faktiskt mest gå där med mina tanker eller njuta av en god bok de där kvällstimmarna. Se solen gömma sig bakom ett berg, se färgskiftningarna när skymningen kommer. Så det så, så är det jag njuter av att vara i fjällen ensam.

Samma damer tycker å andra sidan att jag absolut inte skulle gå själv, jag var ju tjej. Skrattade och påpekade att jag är 36 år och klarar mig faktiskt rätt bra själv och vad kan hända. Varför skäller de inte på killen där borta som är ett år yngre än mig och också går ensam. Då tystnade de men muttrade något om dagens ungdom. :-)

Många tycker säkert att jag är helt knäpp som går så fort i fjällen men det är min njutning, tillsammans med någon annan hade jag säkerligen kunnat gå en långsam tur och haft någon att dela en omväg runt en klippa eller kuta ner för en backe för att se på ett fint fall eller upp för en backe för att se på en utsikt som ligger en bit från leden. Men ensam är det gåendet i sig som är min terapi, det jag mår bra av.

Jag vill tillbaka hit någon höst, kan tänka mig det färgfyverkeri som är här då.

Så här såg vandringens väg ut:

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Alla mina bilder i ett galleri. Här nedan visas dem som små i ett bildspel. Tror några bilder blev rätt bra i alla fall.

20 juli 2009

Hemma igen

Så var man hemma igen återkommer med reseberättelse och foton under morgondagen.

17 juli 2009

Försvinner ett tag

Nu drar jag till Ammarnäs för att vandra till Hemavan och ev tillbaka. Vi höres.

14 juli 2009

Yr som attan

Fick en drös av biverkningarna från Venoferet idag, lågt blodtryck, yrsel, ont i magen, trötthet mm. Känner mig helt slut och orkar knappt något, men måste städa här hemma. Det går inte fort.

Vincent är hemma, fick hämta honom kl 23 igår. Mamman till killen han sov hos ringde och sa att Vincent inte kunde sova och hade blivit ledsen, så det var bara att slänga sig i bilen och kör dit. Han somnade bums i min säng med en Jasha på kudden.

Nu skall jag gå och göra ett städryck till, har pustat en 10 minuter vid köksbordet.

Kajakprovning

Idag bjöd Anders mig och Gibbe på en kajakprovningskväll. Goggi följde med och fotade lite, får se om jag kan visa några bilder i bloggen senare.

Vi hade fint väder, lagom med vind och sen mot slutet ha helt blank sjö och vindstilla.

Fyra kajaker togs fram för provpaddling och en till (Nelo Viper 51) som jag bara provsatt i, sträckte mig efter en paddel när jag hade puttat ut mig men Gibbe drog in mig istället för att släppa paddeln. Tror inte de trodde att jag skulle klara den. Men jag kände mig inte så fasligt rank, har ju paddlat värre förr, men man vet ju inte hur mycket av gamla stabiliseringskorrigeringar som sitter kvar i ryggmärgen :-) Det hade kunnat bli blött. Anders paddlade denna nästa hela tiden.

Jag provade i ordning:
Point 65 XP
Epic 18x
Point 65 Crunch Rocket
Point 65 SeaCruiser

SeaCruisern var den jag paddlade på turen förra veckan så den kände jag att jag hade rätt god koll på så jag ville ha lite annat att jämföra med så därför avslutade jag med den.

XP:n var betydligt stabilare än vad jag trodde den skulle vara, den var faktiskt rätt skön att paddla bortsett från att rodret inte lydde mig alls. Började att paddla utan roder och jobbade med kroppen istället, det var lättare men jag var ovan kände jag fick verkligen tänka. Den kändes lättdriven i sjön och låg djupt vilket gav mig bra stabilitet.

18x:en var spännande, den var initialinstabil men med lite fart så kändes den skön. Gillade helt klart rodret på den. Bra fotplatta och ett roder som var skönt att styra men kräver en massa småjusteringar hela tiden, åkte lite zick-zack. Svårt att hålla mig rakt. Trevligt med en så lätt kajak. Kunde bära den i en hand. Men sätet i den sög, aj aj vad ont i svanskotan jag fick. Sen så kändes det aningen gungigt är jag paddlade med den runda botten men inte så farligt. Kändes som jag hade rätt bra koll på den och kunde få upp fart (om än lite hit och dit kursmässigt). Men i vind/vågor vetifan vad jag skulle tycka då.

Crunch Rocket var var vickig, inte så den kändes instabil men som om varje paddeltag gjorde att jag antingen låg på höger eller vänster sida pga den skarpa v-fomen. Kändes som den låg högt i vattnet. Det var lite småjobbigt. För att vara en 3L plastkajak var den ändå inte så toktung. Klarade i alla fall att få den från stranden till vattnet utan problem. Gillade att den var så smal, kunde lätt ta skrovnära paddeltag och den svarade rätt bra på lutningar. Gibbe verkade trivas bäst i denna.

SeaCruiser det var åter igen som att sitta i ett badkar, den känns så stor vid sidan av mina ben. Men den är skön att paddla, jag känner att jag har kontroll. Dock är den rätt så tung. Lite smalare och lite lättare hade inte varit fel. Den ligger djupt i vattnet och har inte lika skarpa kanter som Crunch Rocker vilket gör att den inte vickar lika mycket som Crunch Rocket. Dock tycker jag den var svårare att styra genom att luta sig än vad det var i Crunch Rocket. Men den är tung.

Om man ser till att jag vill kunna enkelt dra upp den på stranden här hemma, inte behöva vara torkförsiktig i vattnet samt pris så är ju en plastkajak det bästa. Sett till vikten vore det trevligt med en glasfiberkajak som jag orkar bära utan problem men det finns ju kärror. Den eviga pris/prestanda.

Men undra om inte Five-o-five kan vara ett bra alternativ trots allt. Får se om de får in någon på Hägglunds. Men hade jag pengar hade jag nog satsat på en som är lättare för den är väldigt tung.

Skall kika lite på nya SeaBird från VKV, de ringde mig idag och sa att de kommer få in 2 nya modeller som kanske skulle intressera mig. Väntar på att infon skall komma upp på deras webbplats, de sa att en blänkare fanns för den ena men jag hittar inte.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,