30 april 2012

Vad har hänt undrar nog min familj

Jag läser konstiga böcker och jag ger mig ut och rör på mig i snabbare fart än promenad.

Malin Ewerlöfs bok fick jag i födelsedagspresent. Inget revolutionerande direkt men har några bra tips och tankeställare.

De andra två köpte jag i helgen. Ser nu att Malin Ewerlöf skrivit sin bok med Kenneth Gysing som har en blurb av Malin på sin bok. Kenneth jobbat på Runner's world precis som Christopher McDougall som skrivit den tredje boken.

Kanske är löparvärlden lika liten som journalistvärlden.

28 april 2012

Kan man inte få gå/springa 5 mil på Lidingö får man springa/gå 28 km hemma

Det visade sig att Vincent kunde åka med annan foobollsspelare på cupen i Kalix. Jag hade alltså kunnat åka till Stockholm och Lidingö ultra och gå/småjogga mig runt.

Men jag bestämde mig för att ta ett långpass hemma istället, sympatispringa med de som körde loppet helt enkelt. Om än inte lika långt. Ett långpass skall vara ett där tiden styr snarare än sträckan men sådant är ju lite svårt för en kilometersamlare som jag så jag satte upp ett litet mål, försöka att orka springa 2 mil, går det inte får jag väl gå sista biten hem igen.

Jag hade som mål att klara först milen på ca 1:20 vilket är långsammare än de tidigare milarna sprugna i år. Två mil på ca 2:40. Vädret var helt fantastiskt. Jag drog på mig min tunna icebreakerulltröja och tunna långa tights (hittills har jag haft mina skidlöpartights på mig för det har varit kallt). Insåg att värmen gjorde att jag behövde ha med mig vatten, distansen och det faktum att det var nästan 4 timmar sedan jag åt frukost att jag behövde någon form av energi med mig (banan och en gel). Och det ombytliga vädret som varit de senaste dagarna var det nog bra att ta med löparjackan. Min första-förbandslåda med compeed skulle oxå med och iPhonen samt ett kreditkort. Hmm inga fickor, ingen löparrygga.

Jag plockade fram min Black Diamond RPM26l som jag brukar ha när jag åker skidor eller går korta turer med barnen. Har försökt att springa med den förut men det har funkat dåligt särskilt med vattenflaska i ena sidofacket. Kom på att jag hade en 1 l camelbakblåsa i skåpet som jag skulle ha till paddlingen men den var oöppnad. Ryggan hade fack, krok och utgång för vätskesystem så jag stoppade i den, stoppade jacka och första förbandslåda i stora facket och drog åt remmarna till max för kompression. Stoppade gel och banan i ena sidofacket och iPhone i andra. Tog en testrunda på gatan hemma, justerade om alla remmar. Men se på sjutton det kan nog funka med vattenblåsan i (dock inget alternativ på Lapland Ultra om det går att undvika, den är sjukt jobbig att ta ur, fylla, få på locket igen. Där vill jag ha 2 små vattenflaskor, skulle kunna funka med denna i var sin sidoficka). Ryggan rörde sig faktiskt inte alls på ryggen. Däremot har jag en axel som är lite sned och smalare än den andra vilket gjorde att axelbandet kröp in mot halsen, kan nog ge skav på längre distanser.

Klurade länge på vilka skor jag skulle ta, mina Adidas eller mina Nike. Adidasen är ju rejält dämpad och jag upplever den som klumpig, ibland snubblar jag nästan till, lyfter inte fötterna nog mycket. Nikeskorna är ju plattare och mjukare och mindre dämpad och man skall ju vänja fötterna med sådana långsamt. Men jag tog dem ändå, bestämde mig redan hemma för att om jag fick känningar skulle jag direkt vända om och gå hem. Jag skulle ju dessutom springa så sjukt långsamt, rena promenadtempot.

Jag gav mig iväg kl 11:51, 2 timmar senare än tänkt, satte kurs mot Sävast, planen var att springa till Sävast ICA, köpa mig en glass och springa hem igen (man måste ju motionera för sina kalorier). Den utråkiga cykelvägen längst Gamla Luleåvägen var precis det, urtråkig. Mötte en del föräldrar till barnens klasskamrater, vi hejade men jag såg nog tillräckligt stressad ut för att inte bli stannad för en pratstund. Snart var första 4 km avklarade och jag fick trixa mig över bron vid 97:an. De har ju kapat av bron så man kan inte springa över till Bränslansidan utan måste ner till 97:an och vända upp på en tillfällig väg. Stort grus och bilar som kom nära nära, mindre trevligt.

Jag var glad över min nya låtlista som jag satte ihop precis innan jag gav mig iväg (en av anledningarna till föreningen), när det kändes lite motigt kom en låt som piggade upp.

När jag planerade vägen hade jag glömt bort att det är en 500 meters uppförsbacke på vägen till Sävast som sen dessutom följs av en till om än inte riktigt lika lång, det var bara att bita ihop och ta sig uppåt. Älskar den där backen nerför när jag cyklar men uppför till fots var det lite jobbigt. Mötte andra löpare på vägen, ett leende och stegen känns lättare en stund. När jag hade sprungit nästan 7 km kom jag att tänka på att snart får jag äta glass. Då slog det mig, kreditkortet är inte med, det blev kvar hemma. Åh vilken energidipp. Men så kom en bra låt i öronen och det gick nerför en stund och jag kom över glassförlusten.

Efter 1:08:35 (tempo 06:51 min/km) var jag plötsligt utanför Logica i Sävast och kunde vända de första kilometerna hade gått lite snabbare än planerat, jag har svårt att hålla ett visst tempo helt klar. En man med hund tittade förvånat på mig när jag kutade ut på parkeringen och gjorde en stor sväng och vände om.

Än så länge kändes det rätt bra. Strax innan en mil hade tankarna kommit smygande, orkar jag 2 mil orkar jag ju den lilla kort bit extra som det innebär att springa en halvmarathon. Jag satsar på det istället och det borde gå på under 3 timmar då jag klarade en hel marathon på 6:06 gåendes under Lapland ultra 2011. Och orkar jag det borde jag orka 2,5 mil också. Strax efter vändningen tryckte jag i mig min gel. Efter några kilometer gick solen i moln, det blev kyligare och humöret sjönk, jag är nog soldriven. Men jag bet ihop och fortsatte och solen tittade fram lite då och då och gav mig en knuff framåt.

Vid ca 15 km fick jag kramp eller snarare sendrag i vänster vad, tårna krullade sig inåt men inte värre än att det faktiskt gick att fortsätta och springa mot bron över 97:an igen, passade på att äta upp min banan när det gick lite långsammare. Det släppte uppför bron. Skönt. 

Nu var det 5 km hem om jag skulle köra 2 mil som det var tänkt från början. Hur skulle jag lösa att springa längre, springa på den tråkiga Gamla Luleåvägen igen, förbi huset och bort på den skittrista vägen bort till järnvägsstationen eller vad. Nä den vägen är verkligen skittrist. Jag bestämde mig för att svänga av mot Norra Svartbyn och ta varvet runt sjön istället. Hela varvet är 8 km och nu skulle det bli rätt lagom för att nå 2,5 mil istället. Mysigare väg dock en jobbig backe och några småbackar på andra sidan sjön. Jag lufsade på, mötte en träningcyklist som fyrade av ett stort leende och en nick och benen flög fram en stund. Vi skulle mötas igen en stund senare då vinkade han glatt och jag fyrade av ett leende och en vink. Delad träning är alltid trevligt.

Kring 2 mil började benen, båda, småkrampa lite, men det gick rätt bra att bara ändra steget lite så släppte det. Kom tillbaka några gånger och jag valde att gå upp för en halv backe för att sträcka ut vaderna lite. Väl uppe lufsade jag på igen. 2 mil var avklarade på 02:20:36 tempo 07:01 min/km.

Tog mig igenom byn och snart snart var det dags att pricka av en halvmara i längd. Då slog stora krampen till. Vänsterbenet tvärvägrade, tårna kröp in under foten och när jag försökte stanna och sträcka ut krampade andra benet. Fick stanna och ta stöd mot en stor snödriva och tvinga ner hälen på ena foten och sen på andra. Stod där och stretchade och förbannade mig själv för att jag gör såndana här knäppa saler. Jävlar vad ont det gjorde. Gick en liten bit, försökte springa, gick lite till och sen 2 löpsteg och total kramp i båda benen igen i en uppförsbacke. Kunde inte ens stå upp så ont gjorde det, rasade ihop på asfalten i vägrenen och fick massera och sträcka och dra, flexa med fötterna så gott det gick. Satt ner en bra stund precis innan halvmara. Det kom förbi en man med barnvagn och undrade hur det var med mig. Vi talade en stund och han konstaterade att springer man en halvmara får man skylla sig själv om man får kramp. Kunde ju gärna inte säga emot. Mycket störande. Men sen funkade benen rätt ok bortsett från att det ryckte i musklerna i en kilometer till 2,2 mil då bestämde jag mig för att det fick vara nog med kramp och började gå. Vid 2,5 mil var jag hemma (fick ta en liten sväng på gatan då joggade jag).

Försökte öppna dörren hemma, fick inte upp den. Ringde på, inget svar, ringde till sambons mobil inget svar. Visste att de pratat om att åka till badhuset. Lika bra att ta sig dit då. Jag startade klockan igen och började jogga/gå mot badhuset, på den aptrista vägen mot järnvägsstationen som jag hade velat slippa. När jag joggade där kom jag på att Lidingö Ultras korta lopp är 2,6 mil så nu hade jag gjort den distansen oxå mina tankar gick till de som lämpade på 5 mil. Det hade jag kanske haft ork till, var inte trött men benen skulle definitivt inte vilja fortsätta 2,4 mil till. Ingen sambo eller barn syntes till genom glasrutan på badhuset, då kom jag på att jag kunde ju ringa på hemtelefonen. Och jo de var hemma och varit hemma hela tiden.

Jag vände om och joggade/gick hem igen. Väl där möttes jag av en Herman och sambo som skrattande berättade att jag var en klant. Dörren hade varit öppen. Den var bara lite trög i solen. Klantbea! Men dagen slutade på 2,8 mil inte alls illa. Det tog mig 03:29:33. Skitlångsamt men jag var väldigt nöjd, jag skulle ju hålla på länge.

När jag satte mig på trappen hemma krampade benen igen. Total kramp i varenda muskel. Fötterna försökte böja sig både neråt och uppåt på samma gång tror jag och låren smärtade.

Visste inte vad jag skulle göra, jäklar vad ont det gjorde grimaserade illa. Fick massera, bända, bryta, tvinga ner hälen, tvinga mig till att böja benne. Ville bara krypa ihop i forsterställning och dö. Men det släppte tillslut och jag kunde ta mig in och lägga mig på sängen en stund innan jag hoppade in i duschen där jag blev sittande på golvet en halvtimme med jättevarmt vatten. Åh så skönt.

Smorde in benen med mitt superliniment som bränner. Kände hur musklerna faktiskt slappnade av lite. Nöjd med att jag inte kände något alls i mina knän eller hälsenor. Vaderna var det som hade tagit mest stryk. Så det är nog dags att köra lite vadövningar när den här stelheten som jag redan nu känner börjat släppa lite. Tänkte försöka mig på lite IT-bandträning oxå för att förebygga att jag åker på löparknä i år oxå.

Medan jag låg på sängen kom Herman in och sa att jag nog behövde en glass. han cyklade till kiosken och köpte glass. Oj så gott det var med en Dajm Päron. Snäll unge.


Min runda såg ut så här, höjdprofil, puls, snittid/km osv finns i FunBeat för den som är nyfiken:











































27 april 2012

Lite nya grejer i brist på rygga ger mig ingen ursäkt när det är dåligt väder

Var på stan i Luleå för att kika efter löparryggsäck (något som inte är helt lätt) men det gick inte att hitta en sådan jag ville ha men kom från butikerna med lite andra grejer istället.

Häromdagen kikade jag på löparjackor men tyckte att 599 kr och 899 kr som var de två jag fastnade för på Stadium kostade var lite väl mycket. De hade även ett set med en jacka och ett par byxor för 399 men den jackan satt inget bra alls. Köpte inget då.

Idag hamnade jag igen på Stadium och då hade de fått slut på de jackorna som hörde ihop med byxorna och istället fick man jackan som kostade 599 kr tillsammans med byxorna för 399. Jag slog till så nu har jag en SOC W GAIT JKT S12 och SOC W RUN WIND PNT F11. Hej lite sämre väder nu har jag ingen ursäkt längre.
Bilderna lånade från stadium.se


Var även en sväng på Naturkompaniet i jakt på rygga men på väg därifrån fick jag syn på ett par skor som såg sköna ut. Provade och vips var jag 1299 kr fattigare och ett par skor rikare. Eller rättare sagt 1545 fattigare då jag inte kunde låta bli att köpa ett par Smartwool PhD Pro ullstrumpor också, mina absoluta favoriter. Så sköna.

Skorna är ett par Merrell Mighty Glove. Tyvärr hade den inte inne med de lila snörena och lila logga på sidan eller de röda, de är lite roligare men den här funkar finfit som vardagssko tror jag men det är även tänkt att man skall kunna springa i den. Skon ingår i Merrells barefoot collection (fast verkar vara en utgående modell, den går inte att hitta i deras skoprogram på webben nu) och kommer med en app för barfotaträning och ett träningsprogram på YouTube tillsammans med deras BarefootConnection. Nu hade jag väl inte tänkt att kuta i dem eftersom jag köpte ett par Nike Free 3.0 V.3 för det men tipsen på deras webbplats, app och YouTubekanal passar ju bra även för dem. Tror det kan vara bra att gå i ett par zero-dropskor till vardags istället för att trippa omkring i högklackat.
Bild lånad från merrell.com

Skulle leta upp en länk till mina Nike på Nike bara för att upptäcka att en vecka efter att jag köpt mina V.3 så har det kommit en V.4 förklarar varför vissa webbplatser reat ut V.3 vilket inte Intersport gjorde och nämnde inte ens att det kommer en nyare modell  :-(

Ryggsäck verkar jag få titta på när jag far till Stockholm 14-15 maj för att gå på kurs. Min förhoppning är att kunna ta med mig lite träningskläder och ta mig en runda på lämpligt ställe kvällen den 14:e så tipsa mig gärna. Kommer mest troligtvis bo nära Brommaplan så tips på rundor i närheten mottages tacksamt. Kikade lite på FunBeats rundor i närheten och den här till golfbanan och tillbaka såg ju inte så dum ut och den här kan jag också tänka mig.

Om någon vet var man här i närheten kan klämma och känna på Salomon Skin Pro 10+3 eller 14+3 alternativt Advancedmodellen Skin S-LAB 12 så hojta till. Provade en XA 10+3 EXP idag men den satt inte speciellt bra.

Tänkte springa ett lopp i Piteå på Kristi Himmelsfärd

På Kristi Himmelsfärd går Starloppet i Piteå. Det verkar vara ett familjeevenemang med lopp även för barnen. Så nu skall även ungarna få kuta lite tänkte jag.

Någon mer som vill haka på?

25 april 2012

Sätt att göra löpning roligare?


Jag är ingen löpare men jag försöker bli, försöker lära mig att njuta av det lika mycket som att gå fort. Vem vet någon dag kanske det kommer lika naturligt som mina älskade långpromenader. Jag gillar distans och det är definitivt ett problem för mig, ger jag mig ut vill jag avverka minst en mil men att börja med att springa en mil flera gånger i veckan är inte så smart med ett krånglande knä. Så jag har backat bakåt, springer kortare 5-6 km, skall testa att lägga in ett längre pass på helgen. Men då får det kanske bli gå/springa som gäller.

Fartmässigt är jag inget vidare ännu och att motivera mig att kuta på lite snabbare är svårt, hamnar lätt i ett behaglighetstempo men där får jag lite hjälp ibland.

I min jakt på löpkilometer har jag försökt hitta sätt att göra det lite roligare och här är några tips i en salig röra:

  • Träningsdagbok, faktiskt se hur antalet km ökar på "löpkontot"
  • GPS och pulsklocka, kunna nörda ner sig i grafer och karta efteråt se hur man blir snabbare och pulsen går neråt
  • Nya träningskläder, lite nytt piggar alltid upp. För mig är det dags att köpa något i knalliga vårfärger (dock ej rosa) och en löparjacka. Ett par nya skor vore inte heller helt fel eller så får jag prova mina Nike Free 3.0 V3 ute någon dag, bara haft dem på gymmet än så läge.
  • Någon att springa med, lyckats dåligt med detta hittills men tror det skulle vara ett sätt att pressa mig lite fartmässigt.
  • Anmäla sig till ett lopp så man har något att sikta mot, jag tävlar alltid bara mot mig själv så att ställa upp i lopp är inget problem trots att jag är långsam. Men det är ju bra om man kollar upp tider på föregående lopp innan så att inte tidtagarna hinner gå hem innan man själv är i mål :-)
  • Springa i ett lopp, även när jag förr inte kunde springa pga knät gjorde jag Vårruset på ren adrenalin och klarade det på under 30 min. På Lapland Ultra har jag tidigare bara småjoggat lite men har som mål att orka springa en av de 10 milen i år frågan är bara vilken mil. Funderar till och med på att våga anmäla mig i tävlingsklass. Men velar fortfarande.
  • Träningsappar, jag gillar Zombiesrun vilket jag skrivit om som hjälper mig att öka farten ibland. Även appar som hjälper en med träningsprogram är bra, då sätter man upp som mål att klara programmet och tvingas ut.
  • Läsa om andra som springer, följer några på twitter, älskar att följa livrapporteringar från långlopp (nu senast från TEC100), läsa berättelser från lopp och läser några löparbloggar lite sporadiskt bland annat Marathonbloggen på SvD och MarathonMia. Petra är verkligen en inspirationskälla och man har fått följa henne från starten och Mia har ett imponerande pannben när det kommer till långa lopp.
  • Bra musik, oj vilken skillnad det gör när man lyssnar på något man verkligen gillar. har införskappat ett program till Macen som hjälper mig ta ut BPM i låtarna också, så nu skall jag förhoppningsvis få ihop en bra spellista.
  • Hitta nya rundor gärna i skogen, springa planlöst se var benen bär (råkar oftast bli alldeles för långt för mig då) eller sitta med en karta och noga planer en ny tur. Själv gillar jag att gå i naturen och planerar att försöka hitta bra löprundor i skog och mark så fort snön är borta och det inte är sjöblött. Sen hoppas jag kunna springa lite i fjällen också. Varför inte packa med dojorna på en resa och springa på helt nytt ställe.
  • Skriva om sin löpning, att skriva av sig i bloggen, på twitter, på FunBeat och få pepp tillbaka gör susen för motivationen.
  • Sätta upp mål längst vägen, skall komma ikapp tanten med hunden, hinna till lyktstolpen där borta på 1 minut, springa nästa kilometer lite snabbare än föregående även om det betyder att jag kommer behöva gå en bit.
  • Inte se gång som ett nederlag, jag blir ofta besviken på mig själv när jag tvingas gå en stund men har bestämt mig för att det betyder att jag faktiskt sprungit lite snabbare än behaglighetstempot strax innan och det måste ju vara bra. Ser dock till att gången inte blir för lång, njuter den lilla stund jag får gå :-)
  • Le under löpning, ofta biter jag ihop, tycker det är apjobbigt men så möter jag någon, du brukar jag le "nädå det är inte jobbigt alls" och se det hjälper. Bäst är när man möter en annan löpare som gör likadant, nickar i samförstånd. Då går benen lite lättare en stund.
En grej jag inte testat själv men som vissa verkar syssla med för att roa sig (kanske inte bara under löpning dock) är "GPS Drawing", helt galet. Helt plötsligt känns ju mina rundor jättetråkiga. 

Hur motiverar du dig att ge dig ut att springa?

Uppdatering: När jag hade skrivit klart detta inlägg surfade jag in på Marathonbloggen på SvD och hittade ett inlägg från Petra om hur man kan peppa sig att springa. Lustigt, såg att vi har många gemensamma punkter.

23 april 2012

Loka Jordgubb & Lakrits

När jag var liten och vi var i Finland på loven fick jag ibland enveten hosta. Hostmedicinen jag fick smakade lakrits och jag minns hur jag ibland tog en liiiten klunk extra när ingen såg för art den var så god.

Men Loka Jordgubb & Lakrits som jag smakade idag. Smakade förvisso hostmedicinen men inte var det gott. Måste vara jordgubben som förstör.

19 april 2012

Lurad på en stund i drömmarnas värld, ett i-landsproblem

Jag gillar att paddla och saknade i somras att få åka på långtur med vänner som 2009 och 2010. Så då och då drömmer jag mig bort, tittar på bilder, tar fram en karta och tänker, ja men där borde man kunna paddla.


STF:s årsbok 2011, sidan 62-63
I vintras började jag läsa Svenska leder: På äventyr i andras spår, STFs årsbok 2011 och blev glad över att hitta ett paddlingsreportage som inte var från Stockholm (som det alltid annars är) utan från Piteå. Det visade sig att Piteå har paddlingsleder. Något de inte kan ha skyltat med speciellt väl för ingen jag känner här uppe har ens hört talas om dem. Med stort intresse läste jag Håkan Wikes reportage och fick en bild av hur det skulle vara att glida fram där i sommar. Jag hittade ledbeskrivningar på webben och skickat till typ alla jag känner som gillar att paddla. Någon skall jag väl få med mig ut.

Utemagasinet 03/2012
Häromdagen var jag på ICA, kön i kassan var lång och jag blev stående vid tidningarna. Ögonen föll på Utemagasinet som hade en glad paddlare på framsidan och en av texterna lockade med "Piteå paddlar och ler". Tidningen åkte snabbt ner i min korg.

Häromdagen kröp jag lite frusen upp i soffan efter en löprunda, tog med en kopp te och min tidning. Nu skulle det frossas i paddlingsturstext.

Jag letade upp sidan 42 och började läsa. Vad typiskt "Sörlänningar" att alltid skriva hur långt hemifrån de är tänkte jag när jag läste meningen Bakom oss har vi lämnat bilen och 87 mil av motorväg." precis samma inledning som i STF-boken.

Jag fortsatte att läsa och Hansi Gelter berättar att paddling inte är så stort här uppe. Jaha även de har träffat Hansi mannen som sammanställt de 18 lederna i ledbeskrivningen det är ju inte så konstigt men att de båda skriver fel och säger Luleå universitet istället för Luleå tekniska universitet (Hansi arbetar där) är ju lite konstigt. Jag fortsätter att läsa och allt kändes allt mer bekant, reagerar på att till och med bilderna var bekanta, känner igen de där paddlarna, hattarna. Kravlade mig upp ur soffan upp till bokhylla, letade fram årsboken och slog upp sidan 63. Jo men visst är det samma författare till båda texterna han har lyckats sälja samma text till två olika ställen. Grattis!

Utemagasinet 03/2012, sidan 42-43
Känner mig lurad, här köpte jag ett magasin för 64,90 kr för att få drömma mig bort en stund, läsa om någon annans upplevelse av paddlingslederna i Piteå för att se om det skulle vara något för mig i sommar. Och så har jag redan läst hela texten även om den var bearbetad på ett annat sätt. Förbannar mig själv för att jag inte lagt författaren i årsboken på minnet då kanske jag hade känt igen det när jag i butiken bara snabbt slog upp artikeln för att se så det inte var typ en halvsida text. Förbannar Utemagasinet som inte skrivit "Texten har tidigare varit publicerad i STF:s årsbok 2011".

Visst det fanns väl lite annat intressant i tidningen oxå men jag blev snuvad på min paddlingslängtansstund och jag har fortfarande bara Håkan Wikes upplevelse av lederna att läsa. Får väl Googla runt lite och se om jag kan hitta någon mer som paddlat där. Vilket i-landsproblem. Kanske köper jag Håkan Wikes bok om skärgårdspaddling, den har i alla fall ett reportage från Luleå, lite nytt att frossa i.

Gillar du kajak eller kanotpaddling och letar leder kan jag rekommendera Kanotguiden som jag hittade via Guide Natura/Piteå Kajakcentral. Kanske skulle man ta och ladda upp våra turer eller i alla fall den från 2010 till guiden. Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

18 april 2012

Den här bloggposten vaccinerar 95 barn

Foto: © UNICEF/Asselin

I många länder har man inte samma möjlighet att bli kallad till vårdcentralen och få sitt barn vaccinerat som en del av ett statligt program som vi har. Det kanske inte ens finns en vårdcentral och många barn dör/skadas i sjukdomar som i vårt land är mer eller mindre utrotade, mässling, stelkramp och polio. Så behöver det inte vara.

UNICEF samlar in pengar och hjälper till att vaccinera barn. Den här bloggposten vaccinerar 95 barn runtom i världen mot stelkramp, bra va! Det är Apoteket Hjärtat som för varje bloggpost om detta som pingas på Twingly skänker 95 vaccineringar.

För mig är detta ett enkelt sätt att göra livet bättre för några barn och deras närstående. Jag är därmed en del av UNICEFs kamp för varenda unge. Det finns andra sätt att bidraga också, ett är att bli Världsförälder här unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser  till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning. Själv är jag inte själv Världsförälder utan jag har valt att hjälpa 2 barn i Mali via Barnfonden istället och det finns andra bra organisationer också, så har du råd, satsa några kronor i månaden. Det kan förändra en människas liv.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj

17 april 2012

Rule #1 Cardio (sprungit ifrån lite fler zombies i Boden)

Idag var det dags för uppdrag tre och fyra i Zombies, Run! aka #zombiesrungame #zombiesrun, ha bloggat tidigare om min första runda. Sprang rundan med uppdrag 2 häromdagen.


Idag hade jag tänkt springa en kort runda. Men när jag sprang så blev det först att jag kutade lite för långt och skulle jag vänt när jag kom på det hade uppdraget hunnit ta slut innan jag kommit hem så det var ju lika bra att lufsa vidare tills uppdraget var slut och vända där. När väl uppdraget var slut så var jag så nära Aldersjön så då var det ju lika bra att springa dit och vända. Logiskt va?

Första zombievarningen kom efter 1,48 km och jag behövde inte öka min hastighet så mycket för att undvika zombierna. Jag fick dock en liten pulshöjning. Sen rullade det på med skön musik, jag stannade till och tog ett foto. Vissa miljöer i Boden passar verkligen in på stämningen i berättelsen eller vad säger ni?

Jag närmade mig hängbron över älven och han tänka, fan tänk om zombieattacken kommer när jag är över bron i den apjobbiga uppförsbacken, det kommer ju aldrig gå att öka genomsnittsfarten med 20 % i 1 minut där (läst på i The Runner's Guide om spelet hur mycket man behöver öka kan rekommendera läsning av den men kör gärna första uppdraget först eftersom det står med i klartext i boken).

Men jag hade tur, den kom vid 3,2 km precis när bron börjar och bron är skön att kuta på, jag sprang som en to (kändes det som, hastigheten är väl en van löpares vilofart möjligtvis) i 200 meter.

Efter bron kom nästa passande miljö, infarten till Bodens södra skjutfält. Varningstavlan som talar om vilka sektorer man inte skall vistas i gav känslan av att jag faktiskt var ute och sprang i ett osäkert område. Uppdraget i sig gick ut på att lura iväg zombies från Able Township och mot en annan sektor. Alla vägar i området är fyllda av varningsskyltar av olika slag. Precis när jag närmade mig en korsning kom vi i berättelsen fram till en annan "settlement" som skrek att vi inte var välkomna in osv... så då passade omgivningen mycket bra.

Nästa zombieattack kom efter 4,65 km då befann jag mig på en jobbig grusväg, fick verkligen kämpa för att få upp farten. Jag var nästan framme vid Aldersjön där jag stannade och tog ett foto (som blev så suddigt att det inte är någon idé att visa), precis då kom en zombievarning såklart och jag gick springa som en tok igen. Där fick jag för att jag stått stilla några sekunder.

Uppdrag 4 hade sina zombievarningar på ungefär samma avstånd, eftersom min medelhastighet nu var lägre på detta uppdrag så krävdes inte riktigt lika mycket för att springa ifrån zombierna men det var jobbigt ändå, jag hade ju sprungit sträckan jag tänkt springa redan.

Men jag fortsatte att lufsa på och när det var 11,6 km så var jag hemma igen så jag passade på att ta en 400-meterssväng på gatan, lika bra att det fick bli 12 km.

Jag gillar upplägget, man får lagom stora bitar av berättelsen tillsammans med den spellista man satt ihop det jag inte gillar är att uppdragen är så korta och en annan sak stör mig jättemycket, berättelsens "helskotta det är en jävla massa zombies bakom dig spring för livet" är inte synkade med "Warning: zombies detected" då jag skall springa snabbare för att inte behöva kasta saker. Visst det finns ju inget som hindrar mig att springa som en blådåre även när berättelsen säger åt mig att skynda på men jag vet ju att det minuten efter kan bli "zombie warning" och då måste jag ha krafter att öka på farten för att inte bi av med mina grejer. Det bästa vore ju om de synkade och att det sen kom lite slumpartade varningar med sina warning: zombies detected, pip pip zombies 50 meters behind pip pip piiiiip zombies 15 meter behind you piiiiip flås growl gahhh... i musikdelarna som nu. Jag vill vara en lite större del av berättelsen.

Dessutom kan jag väl störa mig lite på mängden grejer jag bär på i spelet, jag plockar ju upp hur många grejer som helst och i uppdrag 4 kutar jag dessutom med en ettåring på armen. Jo tjena att jag kan öka farten med 20 % då. Dessutom är rösten som talar om att man plockat upp grejer så syntetisk att jag ryser mer av att höra den än de läskiga zombierna som andas i nacken på mig emellanåt.

@iamluclar som är på uppdrag nummer 8 har tröttnat lite, hon tycker det är för mycket lika samma. Och jag kan förstå känslan, för det är inte någon större variation. Beeep Beep gates open good luck och en springer man, utför ett enkelt uppdrag och sen är det Mission completed. Och där är en sak som stör mig när man har Zombie chases påslaget. Jag har klarat uppdraget, sprungit in genom grinden (i alla fall uppfattar jag det som det oftast när de säger mission completed mm) och nu får jag lyssna på Radio Able men ändå blir jag plötsligt jagad av zombies, det finns inga innanför grindarna. Liten glitch i historien tycker jag eller så missuppfattar jag något. Kanske kutar jag ut igen, eftersom jag kan hämta mer grejer men å andra sidan varför lämnade jag inte det jag bar på innanför grinden i så fall? När ett uppdrag är avslutat kan jag klicka på knappen Return to base. Men var jag inte redan där. Någon som spelar som uppfattar det annorlunda än vad jag gör?

Idag lyckades jag springa ifrån alla zombie mobs och få med mig alla grejer till basen där jag distribuerade ut dem. Kom bland annat över en iPhone med en app (med länk) synd bara att det i RL är en betalapp. Hade ju varit kul om det varit en app som verkligen knöt an till spelet och inte bara billig reklam (de som gör reklamen har fått det i utbyte mot sitt bidrag i finansieringen via Kickstarter så det är ju inte så konstigt på det sättet.

Jag plockade på runda 2 upp en del av en tidning som nämner ett twitterkonto som faktiskt finns och är aktivt. En annan grej är manifestet som pekar på en site där en video visas och en kod skall anges, vi får väl hoppas att jag får en kod snart då. Twitterkontot för de som visar videon säger att vi snart skall få veta hur man får koden så det kanske inte är i spelet. (Ger inga länkar här eftersom det är roligare att samla på sig grejerna själv).

På tal om interaktion så har de en kul grej på gång nu, man kan "ringa in till Radio Able" och sen få med sitt klipp i radiodelen i spelet. Hur kul är inte det. Älskar den sortens involverande i spel.

Slutligen undrar jag hur bra GPS:en är i iPhonen. Min Garmin 305:a sa 12.02 på båda uppdragen tillsammans. Appen visade M3: 6,10 och M4: 6,23 det blir 12,33 km. Hade gärna fått ut en karta från appen oxå. Det pratas på deras webbplats om integration med Runkeeper. Tänk (nu drömmer jag friskt) om de även kunde integrera med FunBeat, då skulle jag bli jätteglad.''

Rule #1 Cardio kommer från den underbara filmen Zombieland. Läs gärna resten av reglerna.

13 april 2012

Flashbackeffekten?


Har tidigare skrivit om #mymlaneffekten men idag kan jag skriva om Flashbackeffekten (medan jag skrev detta inlägg ökade antalet i dagens stapel med 20 pers).

I den pågående rättegången mot de som kidnappade en student i mellandagarna förekommer en mailadress i förundersökningen. Givetvis har grävarna på Flashback en tråd om det och googlat sig blå på den adressen för att leta fakta och se på fan de hamnade hos mig och skrev om det den 5:e och 13:e april.



Jag hade inte en susning om det förrän det damp ner en kommentar i ett inlägg och jag såg att min statistik på bloggen visade betydligt mer träffar än vanligt och på ett gammalt inlägg dessutom. Kunde dock inte först fatta var det kom ifrån för i statistiken står inget om varifrån de kommer som det oftast annars gör.



 Synd bara att jag inte hade något maffigt att leverera, jag kontaktade inte snubben i fråga eftersom jag ansåg att mitt inlägg var rätt tydligt i att det bodde folk precis runt hörnet. Pensionärshuset tvärs över gatan till exempel.

Uppdatering: Ser i statistiken att även Åklagarmyndigheten letar efter den adressen:







#omtwitterfannspå90talet skulle jag twittra så här

Igår startade taggen #omtwitterfannspå90talet. Vet inte om Martin Löfqvist menade att starta igång en tagg som lever kvar även idag när han skrev sitt tweet eller om det bara var något han slängde ur sig. Men kul tagg blev det i alla fall.

Jag hittade taggen via Ajours tweet om sin artikel. Hade en stund att döda i väntan på en grej och passade på att läsa ikapp och bidraga lite själv alltid roar man någon (i alla fall 2).














Borde ju bytt avatarbild till något gammalt foto innan jag twittrade loss.

Jag byggde ihop en Storify på mina tweets.

09 april 2012

Jagad av zombies i Boden

Igår såg jag att @tesas varit ute och sprungit med Zombies, run!


Ett spel jag läste om när de var i finansieringsfasen på Kickstarter men sen tappade kollen på den, glömde bort. Så jag blev glad att se att de fick till det. Snabbkikade lite på deras webbplats innan jag öppnade Appstore och köpte appen (hade tur de hade halva priset på den 6-8 april). Idag var det dags för premiärtur.

Skapade en löparspellista med mestadels Robyn och Kent, stoppade lurarna i öronen och gav mig iväg efter att jag talat om för appen att nu kör vi.

Appen ger mig ett uppdrag först och främst att överleva sen skall jag plocka upp grejer som skall tillbaka till basen, mediciner, vatten, USB-minne och sportbh:ar mm.

Jag måste dessutom undvika zombies som då och då börjar jaga mig. Man kan slå av zombies som jagar en men då missar man ju en stor del av upplevelsen. De låter rätt läskigt när de kommer nära.



Ljudet i appen är rätt lågt och första gången hörde jag inte vad de sa när zombies kom och fattade först när ett intensivt pipande ljöd, de hade kommit för nära och jag slängde saker för att distrahera dem. Nästa gång hörde jag bättre och ökade farten men de kom ikapp mig ändå, jäkligt snabba zombies (eller ja jag är ju inte så snabb). Blev ikappsprungen en gång till men sista gången lyckades jag lägga i en växel till och hålla ut en minut (läste jag sen i hjälpen att det var ungefär det man skulle göra) på högre fart för att de skulle tappa bort mig. Som intervaller funkar det rätt bra. Även om jag fick gå lite efter att kutat med blodsmak i munnen.

Medan man springer så berättas en historia och du blir tilltalad som Runner #5. Rösten pratar direkt till dig men det du gör har ingen koppling till vad rösten säger. Det störde mig lite. Jag hade velat ha mer koppling till vad jag faktiskt gjorde. Jag hade svårt att rita upp att jag sprang i en skog när jag närmade mig järnvägsstationen i Boden och det var svårt att se att jag var i ett gammalt övergivet sjukhus när sprang längst med Kungsgatan. Sjukhuset måste dessutom varit väldigt stort eftersom jag fortfarande var där en kilometer senare. Rösten bad mig ibland ändra riktning men ibland han jag ju knappt höra det innan den sa bra, fortsätt så. Ibland bytte jag riktning mest på skoj för att känna att det stämde lite i alla fall. Om jag fick veta att zombies närmade sig från öster ja då kanske det inte var det smartaste att springa åt det hållet men riktningsförändring hade ingen som helst betydelse.


Jag visste heller inte hur länge ett uppdrag skulle pågå, skulle det sluta mitt i rundan (vilket det gjorde för mig) eller skulle det sluta när jag var tillbaka vid start eller något? Nu i efterhand har jag läst att varje uppdrag är ca 25-30 minuter långt efter det får man lyssna på Abel town radio som spelar ens egna favoriter. Så skall jag ut på långpass kommer jag behöva köra flera uppdrag.

Musiken är hela tiden invävd i berättandet, berättarrösten avbryter aldrig utan dyker upp mellan låtarna vilket var bra (har man extremt långa låtar kan de komma att avbrytas).

Skall bli spännande att höra hur berättelsen utvecklar sig men det finns en del grejer jag önskar skulle ha funnits:

  • Få veta längden på ett uppdrag i tid/sträcka
  • Respons till det jag gjorde, de hade exempelvis kunnat ta karta av mitt närområde och antingen låta mig rita ut en sträcka som motsvarar uppdragets längd och lägga en overlay på den, här når du sjukhuset, här är tornet mm mm eller ännu hellre instruera mig, ta vänster i nästa korsning så du kommer till "main street" osv...
  • Bättre ljud, nu har jag ökat ljudet i appen så då kanske jag kan höra av de säger.
  • Sparad rutt man sprungit.
De tänker ganska mycket på säkerheten när de skriver om appen, tänk på att inte rusa iväg från zombies i trafikerade miljöer och det är väl bla pga säkerhet man inte kan interagera med spelet på något sätt, man plockar upp alla grejer automatiskt och spelet väljer vilka saker man kastar. Hade varit lite kul om man på något sätt hade kunnat återvända till plater där man tappar saker, om ingen annan varit där så kanske man kan hitta igen dem. Dvs lite mer interaktion och lite mindre ljudbok.

Jag hade med mig min Garmin 305:a också, den gav lite kortare distans än vad iPhonen gjorde. 6:35 km mot 6,59 som appen tyckte. 4,81 km/31 minuter var första uppdraget.

När jag kom tillbaka fick jag placera ut mina upphittade saker i Abel Town och ju mer grejer desto fler uppdrag låses upp.


Jag var lite "för smart" tänkte att det kan vara dumt att ge alla kommunikationsgrejer till comms-huset och all mat till matförrådet osv och gav lite till "housing". Var inte så smart alls tror jag. Verkar vara så att man måste sätta dem på rätt ställe för att ens Able town skall växa på rätt sätt och områdena öka i nivå eller växer staden oavsett var jag stoppar grejerna (bara räknar antalet). Som sagt något att försöka klura ut.

Bild lånad från Six to Start från deras blogg för spelet och visar vilka grejer som är bra att ha och vilken kategori de tillhör.  Däremot kan du inte styra vad du kan plocka upp för grejer och du vet inte heller var sakerna finns. Så det är bara att go-with-the-flow och inte följa det som står i Runner's Guide längst upp i bilden.



Jag har nu 2 nya uppdrag att klara av. Måste ut och springa för att få veta hur det går.

Men först skall jag läsa The Runner's Guide som finns som PDF och iBook för iPad.

Min runda på FunBeat.

06 april 2012

03 april 2012

Vad gör man när 30 dagars livstilsutmaning är över?

Imorgon kommer det inte vara ett minus på vågen. Första gluten och laktos på en månad. Undra vad magen säger.