31 maj 2015

Dag 151 (#092/#blogg100) - SPD-krasch med kamera

Idag var dagen cykling. Tanken var först att cykla 10 mil men det blev reviderat till en runda på 6,6 mil istället för både Henrik och Mattias behövde jobba (tack för det säger jag nu i efterhand). Jag lallade på här hemma på förmiddagen och städade lite. Ute vräkte regnet ner (stackars Vincent som var i Sävast och dömde 5-manna). Vid 1-tiden åkte jag med min och Henriks cyklar till Luleå. Väderprognosen sa att det skulle sluta regna vid 15 och spricka upp vid 16 så vi chansade på det.

Jag stannade ill på macken och köpte glass till mig och Mattias, kom till jobbet och fikade med honom innan jag satte mig och försökte få ordning på min reseräkning som legat en månad. Vips var klockan 15 och det hade faktiskt slutet regna, vi såg lite sol.

 Mattias hade glömt sina cykelkläder hemma så han drog hem och hämtade dem. Jag packade i ordning mina grejer och skrev ut det jag skulle. Mattias han tillbaka innan jag åkte till Henrik med cykeln. Nu regnade det ute igen, suck men vi bestämde oss för att i alla fall byta om och se hur det artade sig. Så jag åkte iväg medan han bytte om och skulle cykla bort till Henriks jobb.

Klockan han bli en stund innan 16 innan vi väl kom oss iväg, regnet hade försvunnit igen. Vi fick göra ett stopp efter Bergnäsbron, Henrik hade något som stacks i cykelbyxan. Sen bar det av i rätt bra fart och efter ett tag bröt solen fram ordentligt och vi stannade efter en mil och tog av oss jackorna. Jag knökade ner Mattias jacka tillsammans med min i ryggsäcken. Kameran lade jag överst.

Vi trampade på i god fart, strax innan Ale låg jag först och tänkte att det är ju bra för jag vill stanna i Ale och fota men Henrik blåste om mig i nedförsbacken så när vi väl var nere vid ån fick jag skrika och han fick vända. Vi passade även på att stoppa i oss lite energi. Både jag och Mattias hade bara ätit frukost och en glass var. Inte så bra uppladdning för 6,6 mils cykling. Men vi kände oss pigga i alla fall. Jag tog dagens bild.
Vi cyklade vidare och jag led verkligen av den dåliga asfalten, trodde jag skulle skaka sönderplus att dålig asfalt gör att det är sjukt trögtrampat. Men jag kämpade på. Uppförsbackar är jobbiga för mig. Mattias trycker på som om det vore platt, Henrik har hyfsad fart i backarna och jag som är ganska liten i jämförelse borde dra ifrån dem där men nej. Istället sniglar jag mig uppför och efteråt har jag mjölksyra som det tar en evighet att trampa ur. Jobbigt som fasiken. Men i utförslöporna var det skönt att bara krypa ihop på cykeln och njuta av fartvinden. 48,3 km/h var jag uppe i som mest.

Något annat som var jobbigt var att de andra två kunde ibland upptäcka att jag kommit efter och då saktade de ner, vilade sina ben lite, men så fort jag kommit i kapp drog de iväg igen och jag fick aldrig riktigt vila. Ibland var det förvisso mitt eget fel kanske eftersom mitt toktrampande för att komma i kapp gjorde att jag hade fart när jag kom i kapp och då ville jag ju inte bromsa, särskilt inte om det gick nerför så jag blåste om dem och de lade sig bakom. Men jag vet själv hur svårt det är att höra att någon halkat efter också.

Innan Avan var det en lång uppförsbacke där Mattias bara försvann, Henrik kämpade nästintill lika mycket som mig och när vi kom upp så var Mattias borta, vi kom i kapp honom strax innan Avan, gissar att han saktat ner och väntat på oss. Tydligen hade han pressat sig till maxpuls upp för backen. Det är en egenskap jag saknar. Kommer väl aldrig bli bättre på något egentligen för jag pressar mig aldrig på det sättet. Även om jag tyckte delar av passet idag var jobbigt (läs uppförsbackarna) så höll jag pulsen rätt lågt, snittade på 152 bpm (69 % av max). Jag borde kanske trycka i mer, cykla snabbare, plåga mig mer i backarna men jag verkligen hatar blodsmaken. Jag kan tuffa på länge men jag är inte snabb.

Sträckan mellan Avan och bergnäset blev en plåga. Från att ha haft lätt motvind när vi gick ut, lite sidovindar, ingen vind och medvind så hade vi nu stark motvind. Jag trampade allt vad jag bara orkade, benen skrek (men pulen låg kvar) men jag kom ingenstans kändes det som. Hade jag slutat trampa hade jag åkt baklänges tror jag. Eftersom detta var mitt 6:e pass totalt och tredje med sällskap så är jag inte speciellt bra på att ligga bakom men när vi fick lite sned motvind lade jag mig utanför Mattias en stund och lät honom ta den värsta vinden. Benen fick vila sig lite. Men jag tycker det är läskigt att ligga nära och idag när jag väjde för en stor sten i vägbanan så hade jag Mattias rakt bakom som var väldigt nära att köra in i mig. När vi väl kom till Bergnäset så kom vi till en uppförsbacke på cykelvägen precis efter att ha fått vrida loss foten vid en vägöverfart. Jag hade precis klickat i min fot igen och skulle växla ner för backen då ser jag min kamera komma glidande över axeln från ryggsäcken som gått upp, fick tag i remmen som gled ur händerna. För att inte kameran skulle svingas in i hjulet gjorde jag en vridning till vänster och då var det bara ramla som kvarstod, tog i mig med knät, slet sönder min benvärmare på benet och skalade det yttersta av huden av knät. Satte sen ner handen rätt bryskt rakt på en sten, givetvis precis ovanför all padding i handsken. Kameran klarade sig nästan, batteriluckan åkte upp och gick i delar och linsskyddet hoppade av och gick sönder. Tur i oturen kan man säga. Första PSD-olyckan var ett faktum. Allt kändes som det gick i slowmotion. Han tänka att jag inte skulle släppa styret för att ta i sig med händerna är bara dumt. 
Var inte omskakad och arg över kameran. Hade jag inte knölat ner två jackor i väskan hade det inte hänt och varför lade jag inte kameran nederst efter fotot i Ale. Varför såg ingen som låg bakom mig att väskan glidit upp? Men jag har bara mig själv att skylla. Glad att det bara var batteriluckan.

66,48 km på 02:56:00  inklusive krasch (stoppade klockan när vi stannade och tog av jackorna och vi fotostoppet i Ale). Känns helt ok.
Efteråt duschade jag och Henrik på Henriks jobb, Mattias for till vårt jobb och sen sammanstrålade vi på Allstars. Jag käkade deras räkor till förrätt, helt ok men de hade ju kunnat ha något som inte såg ut som burkräkor. Till huvudrätt tog jag 400 g biffstek men den var inte bra. Min medium-rare var snarare medium-well och såsen var kall. Köttet smakade absolut ingeting. Inte värt sitt pris.

Väl hemma och mör i benen, kände ju av gårdagens skuttande i skog och mark redan i morse. Får se hur benen känns i morgon bitti. Skall försöka promenera i morgon efter Hermans betygssamtal.

30 maj 2015

Dag 150 (#091/#blogg100) - Underbar njutning!

En vända på stan med Vincent idag efter att Henrik åkt iväg på sin 10 milsrunda med några kompisar. Vi stannade i Gammelstad och tankade och köpte oss var sin glass. Fick bli min frukost.

På stan tänkte vi först gå på Intersport men bestämde oss för att ta varuhusen först i hans jakt på en ny jacka. Vi betade av varenda affär med herrkläder men ingen jacka dög. Tillslut hamnade vi på Intersport och givetvis hittade han sin jacka där och skor. Passade även på att köpa ett par badbyxor.

Sen gick vi på Game en sväng i väntan på att Anders och Johanna skulle dyka upp för en fika. De har utförsäljning 40 %. Var sugen på att köpa brädspelet Pandemic, det sägs vara roligt men jag spelar alldeles för sällan, vore kul att ha ett spelgäng igen.

Vi tog en snabbfika på Condis, det var knökfullt och jag och Vincent hade lite bråttom vi skulle vidare till XXL för att köpa en cykel. Var trevligt att träffa dem, var längesedan. Jag fick i mig en kopp te och en kafferulle. Fin lunch.

Vi hade redan tittat på cyklar på webben och valet stod mellan en mountainbike och en hybrid. Mountainbiken var 1500 kr billigare så jag röstade givetvis på den men nä han ville ha den andra så så fick det bli. Den hade en liten lackskada så vi fick 700 kr i rabatt. Men sen tillkom ju lås, stöd och skärmar. En cykel kostar ju aldrig det som det står på prislappen längre. Irriterande. Tömde mitt bankkonto totalt med inköpen. Kul med slut pengar innan ens juni börjat.

Sen blev det till att skynda sig hem för Vincent skulle till Sävast på match. När vi var i Sävastnäs fick vi syn på Henrik på cykeln. Stannade till och kollade att han var ok. Det var han. Vi åkte hem och Vincent packade sin väska medan jag bytte om. Hade tänkt att ta med cykeln för att cykla några mil men ville också ha med kameran och min löparrygga satt på Henriks rygg.  Han kom förvisso hem precis innan vi skulle fara men då var den alldeles svettig. Nä en promenad fick det bli.

Skjutsade Vincent och tog min kameraryggsäck och gav mig iväg, bestämde mig för att bara gå, testa nya vägar och det gjorde jag, hittade helt fantastiska platser men jag började med att gå till ICA och köpa 2 bananer och en bar att tugga på, magen kurrade lite kan man säga. Hade med mig en halvliter vatten också.

Vädret var underbart och jag bara njöt. Ibland gick jag på vägen, ibland på stigar eller skoterspår och emellanåt hamnade jag där det var väldigt blött. Fick balansera på nedhugget ris för att inte bli blöt. Hittade en överväxt cykelväg, varför hade den bara blivit lämnad? I nedförsbackar flög jag fram.

Solen sken och jag var lycklig, tänkte inte på något jobbigt, jag bara njöt. Byggde upp mitt skal igen. Helades. Har saknat mina ensamma långpromenader lite. Det är så viktigt för mig, de där timmarna av ensamhet. Idag fick jag 2 timmar och 45 minuter av det och han 18 km och blåste ur skallen. Fotade ett vattendrag och dagens bild fick bli en väldigt permanent orienteringsskylt från Ing 3 som påminner om Bodens dagar som militärstad. På Garmin Connect fick jag som vanligt en massa nördig statistik.

Hämtade upp Vincent efter matchen, idag hade han bara varit avbytare så han hade inte spelat. Vi ringde hem och där hemma satt de redan och åt så jag svängde förbi ICA och köpte grejer till att göra räkmackor och Vincent ville ha ett mål från MAX. Så gick det bli. När vi kom hem berättade Henrik att han och Emilian bastat idag. Vi har en knasig katt som verkligen älskar att basta.

Gjorde räkmackor och såg på Night Train to Lisbon. Om några månader är jag själv förhoppningsvis i Lissabon. Filmen var ett lågmält drama som var helt ok som bakgrund till detta skrivandet.

29 maj 2015

Dag 149 (#090/#blogg100) - Besvikelser

Tog sovmorgon i morse, var inte på jobbet förrän kl 08:20. Men då hade jag ändå vaknat vid 5 när sambons klev upp för at gå på toa. När han kom tillbaka och däckade igen låg jag där klarvaken med en klump i magen. Inte tänka på jobbet, inte tänka på jobbet... Jag behövde verkligen vila nu när jag hade chansen att få sova ut. Men nä då.

Lyckades somna om tillslut i alla fall och sov väl någon timme till innan min egen klocka ringde. När jag skulle slå av sovläget på mitt MS Band flimrade skärmen till och sen blev den bara svart. Ser att den är igång men svart. Suck jag orkar inte med krånglande teknik. Provade att sätta den i laddaren men det hjälpte inte, får se om det räcker med en factory reset.

Ute strålade solen och jag drog på mig min randiga neoprenklänning. Lite fredagsfin får man väl vara när alla byxor är in tvätten.

Jobbdagen blev inte så jobbig totalt sett men började med ett skitjobbigt mail, jag hade gjort allt rätt, upplevde det som jag fick skäll. Hade inte något motstånd alls, bröt ihop och tårarna kom igen. Blir så less när allt skal rämnat. När all ork är borta, när det känns som jag står helt naken. Men här skall nu byggas upp ett nytt skal under helgen när det vankas vila. Skall sova ut länge i morgon och på söndag skall jag cykla mig trött (bara vädret tillåter det).

Efter jobbet hämtade jag Henrik för en tur till XXL där han köpte lite nya cykelkläder, själv hittade jag en cykeljacka, en orange som matchar min cykel :-) Vi köpte en massa gel och bars också, handlade även till en till men det  såg helt sjukt ut i kassan när vi lassade upp alla på bandet.

Hemma skuttade jag ut i grannens komposthög där det växer vitsippor. Blev så glad i natt när jag såg dem att jag tänkte att de kunde få förevigas. Synd bara att morgonens strålande sol under dagen blev utbytt mot hällregn så blomman klibbat ihop sig.

Fick inte riktigt till ljuset som jag ville ha det men eftersom jag inte tagit något mer idag får det bli dagens bild.

Efter min lilla fotosession testade vi att tvätta kedjorna med den nya kedjetvättaren, verkar funka bra och jag fick öva på att byta slang eftersom jag inte gjort sådant sen jag gick i mellanstadiet. Men att vränga av ett däck och vränga på det igen är jäkligt svårt när man har stukade tummar som inte vill läka. Men nu vet jag i alla fall i teorin hur man gör. Men arg på min kropp som inte vill som jag vill.

Pumpade upp den gamla slangen och hittade snabbt att det var en skarv som släppt. Så jag hade i alla fall inte kört på något.

Nu är klockan snart midnatt igen och det är dags att sova. I morgon blir det att umgås med Vincent några timmar på en shoppingrunda.

28 maj 2015

Dag 148 (#089/#blogg100) - Vissa dagar börjar uruselt men slutar bättre, idag var en sådan

Var på jobbet 06:08 och var klar med det jag skulle kl 08:02. Men vad hjälpte det sen, kan inte förklara här men summa summarum var att jag hade kunnat åka hem och gå och lägga mig och dra ett täcke över huvudet för att jag stressar som en galning för att bli klar gör inte att andra gör det jag tror att de skall göra. Jag var så utmattad strax efter 15-tiden, så uppgiven att jag helt enkelt satt och grät på min arbetsplats. Kunde inte hindra tårarna. Fick sedan lite hjälp från oväntat håll en stund senare, tacksam för det.

Ute var vädret uruselt hela dagen, det spöregnade till och från så kvällsträningen såg ut att vara i fara men jag åkte i alla fall iväg och köpte mig en ny cykelhjälm på XXL under lunchen. Hade glömt plånboken hemma så då är jag tacksam över goda vänner och swich.

På eftermiddagsfikat var det inköpt tårta för att fira av några som slutar. Gulliga Camilla hade köpt en kafferulle till mig. Det är så sällan någon kommer ihåg att jag inte äter gluten så de gånger det händer blir jag jätteglad och extra glad de gånger det inte är en biskvi.

Under eftermiddagen sprack solen fram och det blev en 13-15 grader ute. Torsdagspromenaden med Mattias blev torsdagscykling eftersom hans ben bråkar vid promenad. När vi skulle rulla ut cyklarna upptäckte jag att jag hade platt bakdäck. Hmm pyspunka någonstans. Pumpade och lät den stå en stund. Men det verkade hålla så jag vågade köra. En rätt lugn tur till Brändön även om vi bitvis trampade på bra i medlutet och lätt medvind (men det kände vi inte då, vi märkte av motvinden hemåt) där jag fotade lite i hamnen.
Sen en lite jobbigare tur tillbaka då det var motlut typ hela vägen (och motvind). Mina fötter bestämde sig dessutom för att krampa när vi skulle vända i Brändön, fick ta av ming ena skon och stretcha foten. Typiskt obra, höll på att inte komma i skon igen.
Tog liten annan väg tillbaka, vi råkade skippa Zinksundsbacken uppför, jag som hade sparat på krafterna för den :-) Sista biten var tråcklande ibland villakvarter och smala cykelvägar så då gick det långsamt. 48,58 km fick vi ihop i alla fall. Tack Mattias för att du stod ut med snigelcyklaren Bea.

Dagens bild blir från en av broarna man passerar, skrek till Mattias som låg före mig "Stanna jag skall fota". Slängde mig av cykeln och hivade den över skyddsräcket och sprang ut på bron.
Tog en åt andra hållet också.
Efter dusch och ombyte på jobbet gick vi ut på stan för att hitta mat. Vi stannade till i Norra hamn.

Mattias ville ha chilin på Bishops så vi gick dit (i snigelfart så att han inte skulle få ont) men först han vi få lite panik, vi slängde igen jobbdörren och samtidigt kommer vi på att ingen av oss har nyklarna med oss. Som tur var hade Mattias jobbets huvudnyckel i fickan just idag. så vi kunde ta oss in och hämta nycklarna.

På Bishops var det var knökfullt. Hittade dock en Joakim att få krama om. Saknaden slog till, saknar min vän. Det är bättre när vi inte ses tror jag då är jag rätt bra på att glömma att jag saknar. Vi fick gå vidare till MAX och äta en burgare där. På vägen hem sen började jag må apdåligt det är något i deras mat som får mig att må piss. Innan vi gick ut på stan han jag kolla min mail och jag hade fått ett om att en grej jag fixade igår (den jag råkade säga ja till fastän jag inte hade tid) hade löst kundens problem. Alla nöjda. Skönt att få avsluta dagen så i alla fall.

27 maj 2015

Dag 147 (#088/#blogg100) - Det funkade på första försöket

Somnade före 22 igår. Klev upp 05:20 var på jobbet 06:12 sen hade jag en jäkla skitdag där nästan allt strulade för mig. Det enda som gick bra var att jag skrev ett Powershellscript och körde det och det fungerade på första försöket. Då var jag beredd att gå hem :-) Hade en mindre härdsmälta på en annan grej. Ibland vill jag bara ställa mig upp och skrika "VAD VAR DET JAG SA" och sen skita i att fixa när något man larmat för i evigheter tillslut smäller och man får ansvaret att laga. Men men mitt i all stress fixade jag även det. Chefen tyckte jag skulle ta det lite lugnare men jag vill bli klar med den här leveransen så jag blir av med det så jag verkligen kan ta det lite lugnt sen. Däremot måste jag läsa mig att säga NEJ jag hinner inte. Jomen visst släng hit det så kollar jag lite snabbt. Dumma dumma mig. Men jag tror jag han med att lösa en annan konsults problem oxå. Förhoppningsvis hittar jag någon dag någon som kan hjälp mig oxå. De börjar bli många som är skyldig mig en gentjänst.

Käkade BBQ/Tacobuffé till lunch på Scandic och sen gick eftermiddagen alldeles för fort. Fick stressa till Intersport, hämta ut kläder till Vincent, strassa till Coop för att handla och sen laga mat. Åt själv en tallrik fil med flingor för min mage hatar mig just nu. Lyckades dock bita upp en flinga rakt i tandköttet så det gick hål och svider som attan nu.

Han ta en bild på svampar som växer på en björkstubbe som dagens bild, en insekt finns också med om man zoomar in. Ute är det gråare än grått och jag längtar inte ens ut idag.

Nu skall jag sätta mig och jobba tills jag somnar över tangentbordet. Får bara inte glömma att ta in katterna innan jag däckar.

Jag tog ju faktiskt ett kort till innan jag gick in. Den kanske är bättre egentligen men jag gillar ju trädsvampar.

26 maj 2015

Dag 146 (#087/#blogg100) - So much work, so little play

Sov uruselt fast jag var i säng före 22 och sov strax där efter. Vaknade flera gånger i natt och paniktänkte på jobb och saker som är ogjorda som bara måste vara klara till på torsdag. Försökte lugna ner mig själv och somna om.

Kl 05:00 vaknade jag av sambons väckarklocka, han skulle cykla till Luleå. Somnade om efter någon minut. Vaknade igen några minuter senare när han kom in och lade sig igen. Somnade. Vaknade 05:15 av att min väckarklocka ringde, snoozade 5 minuter och somnade om igen. Inte bra. Man lyckades släpa mig upp 05:20.

Tittade ut och det var helt vindstilla, svor över att jag inte kunde cykla idag för då skulle jag förlora den där tiden på morgonen. Tog en bild.
Var framme 55 minuter senare. Tänkte att nu jäklar har jag 2 timmar på mig i tystnad innan alla andra kommer i, då kan jag koncentrera mig och fixa det en annan behöver för att han skall kunna göra sitt jobb.

Kollade i min kalender för att se hur det såg ut resten av dagen och fick panik. Sen jag kollade i kalendern igår hade jag lyckats glömma bort att jag skulle ha kundmöte kl 09:00 på morgonen i Piteå. Dvs en timmes bilfärd. Vilken jäkla tur att jag inte tagit cykeln trots allt. Men fasiken jag drog på mig  sunkiga kläder i morse, åkte osminkad och håret i en ful tofs. Jag trodde ju bara att jag skulle sitta och mangla inställningar i system och skriva testdokumentation. Fan fan fan och inte hade jag någon färdig presentation heller. Panik!! Så med en PPT på ena skärmen och Exchange Powershellfönster på andra satt jag och switchade mellan. Ett script här, några slides där... när jag var klar med båda delarna så skulle jag stänga ner lite fönster. Stäng stäng stäng - vill du spara - nej. NEEEEEJ! det där var ju min presentation. Men lugnt MS har ju lagt till en funktion för att återskapa sådant man lyckats stänga utan att spara.  Men nej. inget spår där. Med 20 minuter kvar till jag behövde åka var det bara att skriva om hela presentationen igen. Tjoho!

Lyckades komma iväg i tid och jag tror jag till och med lyckades hålla en hyfsat bra presentation för kund, kändes så i alla fall. Som tur är sitter vissa saker i ryggmärgen. Medan jag stod och visade en demo för kund kom det DM på twitter med lite pepp efter gårdagens blogginlägg. Det värmde.

Kom tillbaka till kontoret precis vid lunch, fixade lite saker, väntade in mitt lunchsällskap och vi gick på Kantarellen. Var tillbaka några minuter innan ett möte som sen drog ut på tiden och efter det var det bara att sätta mig med mina grejer igen.

Vid kl 18 orkade jag inte längre, då hade jag tagit en huvudvärkstablett redan och försökt få ner axlarna från öronen. Det susade i huvudet och mensvärken gjorde att jag mådde illa. Lika bra att ge upp. Men det är skitjobbigt att släppa allt och bara åka hem när högarna är ofixade, jag vet att huvudet inte kan släppa. På vägen ut till bilen på kontoret tog jag dagens bild "so much work, so little play" precis som det känns just nu. Dessutom är min torsdagspromenad inställd pga att sällskapet fått ont i benet av promenerandet, men kanske kan vi ta en cykeltur, väderprognosen sa i morse att det skulle vara finfint väder men när jag tittade nu ikväll ser det ut som regn så vi får väl se.
Hela vägen hem funderade jag, kom på saker jag borde ha skrivit ner men som när jag väl var hemma ligger och gnager men jag kommer inte ihåg dem. Då grubblar jag på det.

Stekte korv och kokade makaroner till middag, mer än så orkade jag inte. Ute var det fortfarande kav lugnt på sjön. Cyklingen hem hade alltså också varit fantastisk. Hade velat cykla ikväll men huvudvärk och illamående och helt slutkörd sätter stopp för det. Försöker att undvika att känna mig lat och som en dålig människa som inte tränar. Tog en bild istället.

Tror jag kommer var i säng före kl 21 idag och upp lika tidigt som idag i morgon. När den här veckan är över vill jag vila. Veckan där efter kanske till och med vara lite ledig.

25 maj 2015

Dag 145 (#086/#blogg100) - En stressattack och en galen katt

Idag har jag jobbat med hjärtat bankande som på en kolibri och i halsgropen, magen har varit en enda stor knut och någon drog ett band över mitt bröst vid 10-tiden. Då slog stora stressen till. Alldeles för många grejer som skall vara klara samtidigt och jag gick in i helt fel tillstånd. I vanliga fall när det är lite för mycket blir jag überrationell, betar lugnt och metodiskt av del för del, försöker tänka bort den där högen bredvid. Men idag blev det tvärt om, jag drog lite än i det ena än i det andra och inget blev det någon ordning på. Försökte ta en fika, tvinga mig att börja om strukturera. Men hjärnan hade korsslutning, dessutom strulade systemet jag skulle hålla på med. Hela kroppen drog ihop sig. Började må dåligt, illamående rent av. Fan inte roligt alls. Fick tvinga mig att gå på lunch, släppa, ta det lugnt. Det gick bra en stund sen satt axlarna plötsligt vid öronen igen och lunchsällskapet sa åt mig att luta mig bakåt och dricka teet stilla. Det hjälpte.

Nu sitter jag här hemma med räkningshögen och en hög jobbpapper och ögonen går i kors, kroppen känns fortfarande inte ok, vet att jag kommer ha svårt att sova i natt om jag inte sätter mig och jobbar nu alternativet är att kliva upp löjligt tidigt i morgon och åka till jobbet jättetidigt. Henrik ville cykla med mig i morgon men det blir svårt när jag har tagit hem datorn.

Ute skiner solen och det är perfekt promenadväder men orken finns där inte och jag vet att jag bara skulle få ännu mer jobbångest över att jag var ute och promenerade istället för att ta tag i det jag inte han med idag. Hatar när kroppen bråkar med mig, när huvudet går i baklås.

Lagade ugnsbakad lax till middag idag, den blev helt perfekt. Lade undan en bit till Emilian och Jasha, toppade med en klick gräddfil och tog med mig det ut till dem på gräsmattan. Ställde ner tallriken och tog fram kameran. Men tyvärr fick jag inte någon bra bild innan de hade slukat hela fatet. Knäppte en bild på Jasha när han slickade sig om munnen. Lyckades ta den underifrån precis när tungan åkte in vilket gör att han ser helt galen ut. Den får väl duga som dagens bild. Mitt minneskort blev fullt när jag låg där på gräsmattan. Höll på att byta ihop och gråta över en sådan grej, hallå det är väl för fan bara att gå in och hämta ett annat eller tömma bort lite bilder. Blir så less....
Nu har jag bestämt mig, jag skall inte jobba här hemifrån, jag kliver upp kl 5 och åker till jobbet istället. Det är bättre, kanske kan jag få sova några timmar nu och vara lite piggare än vad jag är nu. Får lägga mig på spikmattan med ögonbindel och ljudboken. Kanske kanske kan kroppen varva ner lite så jag kan somna. Hoppas ligga i sängen senast kl 21. Fröken duktig kan ibland flippa ur, ibland är det bra att bryta ihop och komma igen. Behöver ibland reflektera över känslor och reaktioner.

24 maj 2015

Dag 144 (#085/#blogg100) - En kort runda med kameran och sen en till

Idag tog jag en rejäl sovmorgon efter att ha suttit uppe och sett på den allt för långdragna ESC igår. Åt frukost med Vincent, Herman var vaken men ville inte äta ännu och Henrik hade ännu inte kommit hem från festen igår, han hade missat nattbusen hem sa ett meddelande från kl 4 i natt.

Efter frukosten så tog jag och barnen och packade ihop en massa gamla kläder i platspåsar och sen åkte jag och Herman iväg till en av Myrornas insamlingsplatser och lämnade allt. Eller nästan allt för en påse blev visst kvar hemma.

Sen slappade jag vid datorn och dammsög innan jag drog på mig löpargrejerna samtidigt som Henrik kom hem. Han såg trött ut.

Det blev 1 km löpning (eller vad man nu skall kalla mitt lufsande för) och 1 km promenad osv... totalt 11,15 km på 1:20:47.

Kanonskönt ute ca 13-14 grader och lätt vind. Drog på mig lite tjockare tight, tunn ulltröja och eftersom jag så lätt fryser om mina armar drog jag på mina sleves som jag köpt till cyklingen. Hade kameran med mig i löparryggan och stannade mitt i andra gångintervallet för att fota tussilago (stoppade klockan). Den första får vara dagens  bild (fast jag velade eftersom jag gillar de småhåren under blomman på den andra men stör mig lite på att kronbladen närmast är ur fokus). Fast i den första stör jag mig på den lilla fräken som kikar upp i vänsterkanten. Den bore jag ha böjt bort.
Blev intervaller för att jag hade lite ont om tid men var trött så springa en mil och med kameran på ryggen fanns det inte ork till.  Min lilla omväg för att fota gjorde att jag tog lite miste på var jag skulle vända sen och rundan blev 1 km och 150 meter för lång när jag dessutom läste av klockan fel när jag nästan var hemma och trodde att jag hade en kilometer till att avverka  :-)

Kollade mina kurvor på Garmin Connect och där ser man knappt någon skillnad i fart när jag springer och när jag går. Jag är verkligen en långsam löpare men hyfsad fart i benen i gåintervallerna fastän jag absolut inte pressade på. Min medellängd på stegen är kortare när jag springer än när jag går och kadensen är knappt nämnvärt högre vid löpning.
Gjorde mig en kopp te i min termosmugg och 2 mackor på mitt nyinköpta glutenfria kanelbröd som var svindyrt. 

Vincent fick skjuts till sin match i Sävast idag, käkade mackorna i bilen. Eftersom vi var där 1 timme och en kvart innan matchen skulle starta valde jag att ta mig ut på en extra promenad men denna gång låg pulsbandet kvar hemma. Min temugg jag hade tagit med mig var fortfarande för varm för att dricka, lindade in den i min dunjacka och lät den vara kvar i bilen. Gick på eljusspåret och vek av på lite olika stigar, bland annat upp på ett litet berg. Fantastisk utsikt därifrån.

Fotade en gammal kvarlämna från forttiden här i Boden. 

Var tillbaka efter 6,54 km och upptäckte att mitt te fortfarande var varmt, min termosmugg som inte går att skjuta igen öppningen på locket håller värmen rätt bra. Dunjackan och det faktum att solen låg på hjälpte väl också till.
Vincent stod i mål idag och gjorde några fina räddningar, bland annat dök han rakt ner när en spelare kom i full fart, greppade ollen och spelaren fick hoppa över Vincent. Han var på bollen på  en straff men det ville sig inte riktigt. Det var skönt att sitta i solen på läktaren men så fort solen gick i moln blev det lite kallt. Glad att jag hade tagit med dunjackan att ha över benen. Gick förbi ICA innan jag kom till matchen och köpte mig en Mer och en glass. Behövde få i mig lite mer energi.
Matchen slutade 2-2.  Efter matchen ville Vincent ha en MAX Briochemål så det fick han medan jag själv köpte lite grejer till matigare mackor. Henrik och Herman hade gjort pasta och bacon till sig.

Nu sitter jag och bråkar med Lightroom som verkar ha hängt sig och Herman sitter i en fåtölj och lär sig att rabbla 50 decimaler av Pi. Jag försökte lösa hans 2x2-kub men misslyckades som vanligt, när jag hade gått bet gjorde ungen 5 drag och så var den löst. Så sjukt irriterande. Nu måste jag nog stoppa i mig de där mackorna, det kurrar som attan i magen. 

Funderar på att cykla till jobbet i morgon om vädret är bra. Båda barnen skall på träning så de lagar middag själva, ingen stress hem med andra ord. Men vädret ser inte ut att vara så bra kring 4-7 grader på morgonen och mulet och Ostlig vind 1-3 m/s. Nja vi får se helt enkelt. Kvällen skulle vara ungefär den samma.

23 maj 2015

Dag 143 (#084/#blogg100) - Den stora tröttheten

Varit i Luleå med Herman idag för att han behövde skor och jacka. En evighetspromenad i afffärer där det letades den perfekta skon. Hur nu ett par platta Vans eller ännu plattare Converse kan anses vara skon man måste ha just nu. Han hittade verkligen inget annat. Men jacka gick rätt snabbt efter att ha konstaterat att varken Kapp Ahl eller Lindex ens hade vår/sommarjackor i hans storlek kvar (de skulle vi ha köpt i februari tydligen) så hamnade vi på Cubus där en ensam blå jacka fanns i hans storlek och han gillade den. Tack ock lov så jag slapp springa i varenda affär i hela stan.

Mellan de olika shoppinghusen fick vi springa i ösregn och snö. Men vi hade regnkläder och sträckorna var inte så långa. Värre var det för de som sprang halvmaran på Luleå stadsmara. Fy fasiken för att komma kutande i linne och shorts halvvägs in i loppen och det börjar snöa. Led verkligen med dem. Herman var rätt glad över att ha stått över 5 km loppet pga sjukdom när han såg vädret.
En fika han vi med och ut på Storheden där vi äntligen hittade skorna han ville ha. Själv letade jag fart- och kadensmätare till cykeln med det var lika svårt att finna som en cykeltröja som inte var rosa eller ett par lätta trailskor som var mindre än storlek 43. "Vi har inte ultragrejer/vandringsgrejer till damer för de säljer inte." fick jag höra. Nä hä och hur skall vi kunna köpa om det aldrig finns inne undrade jag. Räknar ni varje gång någon frågar efter det och ser att det faktiskt kan tänkas finnas ett underlag. Bara för att ni någon gång tagit in och fått några par över i säsongens slut så finns det alltså inget kundunderlag? Men alla högar med fotbollsskor jag ser på rea varje höst/vår då? Betyder det oxå att ni kommer sluta ta in fotbollskor? Uppenbarligen säljer ni ju betydligt färre än ni köper in? Jag förstår inte varför det alltid är ett så otroligt sämre utbud bara för att man är tjej (eller har mindre fötter). Såg att Salomon inte ens tillverkar vissa av sina S-Labs modeller i damstorlekar. Sådant gör mig förbannad. Hur skall tjejer ens kunna börja med vissa sporter om det inte ens går att få rätt utrustning? Och sen säga att nä men det är ju så få tjejer som sysslar med detta... Jävla moment 22 som jag blir galen på.

Är det samma sak med detta att alla tjejkläder skall vara rosa, är det verkligen så att allt som har andra färger hänger kvar i slutet på säsongen och ingen vill köpa eller är det så att de faktiskt bara tar in rosa grejer och vill man slippa springa naken så tvingas man ta på sig denna hiskeliga färg och därför tror det alla alla vill ha rosa?

Jag får väl försöka beställa skor via webben och skicka tillbaka de som inte passar för butikerna i Luleå och Boden tycker att jag har helt fel hobbies för att vara kvinna. Man skall inte gilla att springa/gå i terräng.

När vi kom hem var jag helt slut, satt vid datorn en liten stund innan jag lade mig på soffan, skulle bara blunda lite en kvart innan vi skulle åka och äta, somnade som en stock och vaknade i värsta dräggelpölen på min kudde som jag tagit med mig ner i soffan. Var visst väldigt trött. masade mig ur soffan, satt vid datorn medan barnen bestämde var vi skulle åka. Vi drog sedan till Odd Odd och åt middag där och tog en mjukglass på Frasses till efterrätt.

Henrik är på fest i Luleå, Vincent cyklade iväg till Sävast för att spela lite fotboll med kompisar, katterna är ute och Herman sitter och kubar på sitt rum. Jag har legat raklång i rabatten och fotat tulpan till dagens bild (den översta) plus en bild till.
Nu tänker jag slänga mig i soffan framför ESC och somna, skall bara ta in katterna först. Jag som hade tänkt att ta mig en kvällspromenad, det är svårt när ögonen går i kors.

22 maj 2015

Dag 142 (#083/#blogg100) - Cykling utan allt för ont i baken

 Jag och Henrik hade pratat om att vi skulle cykla tillsammans men det hade vist blivit någon missuppfattning i den diskussionen, jag tyckte vi hade kommit överens om det men inte han så han hade klivit upp mycket tidigare än mig och var borta när jag klev upp. Så kan det bli när man kommer hem mitt i natten när alla sover.

Sov på tok för dåligt och för lite för att cykla till jobbet idag egentligen men när jag väl släpade mig upp 06:55 så var det strålande sol ute och sjön var helt blank. Äh vad sjuttsingen vi har ju jobbträning på morgonen idag, jag nyttjar den så sällan så jag kan med gott samvete cykla på arbetstid idag. Så jag skyndande mig i cykelkläderna, slet åt mig en äppel- och kanelbar som låg på köksbordet och hällde vatten i min vattensäck och drog på mig västen. När jag cyklade iväg han jag inte många kilometer innan jag insåg att det visst blåste ute, det skulle bli väldigt jobbigt. Inte hade jag någon musik eller ljudbok heller, booooring!

Men jag kämpade mig fram, försökte trycka på men kroppen svarade inte, ingen middag igår och en promenad och sen ingen frukost var väl inte den bästa uppladdningen för 3,8 mil cykling. Men fram kom jag i alla fall fast det tog mig nästan 2 timmar.
När jag var i Sävast ringde Henrik och frågade om jag hunnit åka hemifrån, han hade visst glömt att ta med en tröja. När jag kom till jobbet så hade Robban också cyklat från Boden (han är snabbare än mig, 1 timme och 10 minuter tog hans resa), han knallade omkring i cykelbyxor för han hade glömt att ta med byxor. Så det var med lite oro jag hoppade in i duschen med min klädpåse jag lämnat på jobbet dagen innan. Men den innehäll faktiskt allt jag behövde. Duschade och hängde kläderna på tork, de skulle ju med en sväng hem också.

Ägnade så gott som hela dagen åt mitt Powershellscript men var så jäkla nöjd när jag fick till det. mindre nöjd när det visade sig att demomiljön jag satt upp i Exchange inte fungerade, felsökte och felsökte men tillslut rev jag den och byggde en ny. Precis likadant som jag gjort innan (följde ju de instruktioner jag skrev igår) men nu fungerade det. Helskumt. Men orkar inte lägga tid på vad jag hade sumpat första gången.

På lunchen hade vi Lunch & Learn utan lunch så jag satt med på mötet och fick mat levererat, av några som var på Arctic Thai & Grill som nu öppnat även i Luleå, efter lunchen. God mat!

Henrik hörde av sig och undrade om vi skulle cykla hem tillsammans men jag behövde sitta till kl 17 och han var på väg redan kl 16 så han fick tuffa på hemåt själv. Jag behövde inte åka själv för Mattias och Robban som först hade tänkt cykla Avanrundan (dvs jobbet-Avan-jobbet) bestämde sig för att cykla hela vägen till Boden och sen ge Mattias skjuts till Luleå med bil. Vi körde södra sidan som är nästan exakt 5 km längre, lite mer öppen och blåsigare och känns jättelång. Vi började med motvinden allan, jäklar så jobbigt och sen när vi svängde av 90 grader över Bergnäsbron så var jag rädd, hårda kastvindar i sidan. Hela jag flyttades i sidled. Huvva. Trodde sen att nu blir det åka av med vinden i ryggen men så var det verkligen inte hela vägen. Vinden var snett från sidan så ibland kom den som motvind, ibland som sidvind och ibland som mycket välkommen medvind. Emellanåt kom det även regn men det var bara skönt, luften lätt att andas.

Mil nummer 2 hade vi rejäl medvind och den swichade vi igenom på 21 minuter, mycket trevligt. Var roligt mes sällskap men de andra två är så mycket starkare än mig uppför att jag kom på rejäl efterkälke emellanåt men de var snälla och väntade in mig. När det var tungt fick jag en framför mig och en vid sidan som täckte vinden. Så jäkla skönt. De lät mig sen i alla fall tro att jag fick dra lite när det var lättare för mig. Skönt att få köra om ibland. Borde nog gå och kolla mina värden för det kändes som om kroppen svarade väldigt dåligt så fort belastningen ökade, brukar vara ett tecken på att Hb:t är på väg ner.

Hade knappt ont baken/underlivet alls men lite bortdomnad. Frös faktiskt lite om fötterna också men även de domnade bort så jag inte kände att jag frös.

Robbert som cyklar väldigt mycket och har en värstinghoj var lite småless på vårt långsamma tempo emellan åt och drog iväg i en hiskelig fart och när vi kom till Unbyn så tog han en omväg genom byn medan vi körde rakt på. han kom ändå snabbt ikapp oss. Det blev 4,3 mil hem och det tog 1 timme och 49 minuter så snabbare fast det var längre än i morse. Några 100 meter innan hemma svängde grabbarna av till Robban medan jag fortsatte rakt hemåt.

Fick kasta mig in i bilen och köra till Apoteket och köpa salva till Herman, köpte 6 st tuber så nu skall han väl ha ett tag. Sen på Coop för att köpa middag och hem och laga middag. Det fick bli ryggbiff, pommes och sås. När jag stod där och stekte kom jag på att jag glömde bort att be grabbarna stanna så jag fick ta ett kort på dem. Attans ingen dagens bild fixad. Tog en på kötet i pannan. Helt menlös bild men symboliserar dagen på det sättet att jag faktiskt lagade mat och inte bara åt mackor för en gångs skull.
365-milstatistiken ser bra ut när cykelsäsongen dragit igång. Några veckor kvar till halvtid.


21 maj 2015

Dag 141 (#082/#blogg100) - Fantastisk promenad och solnedgång

Till största del försökte jag komma ikapp lite saker som blivit liggande på jobbet men jag bråkade även med att skriva ner hur man konfigurerar Exchange för en av våra produkter så att han som sen skall skriva manualen kan förstå. Kom då på att ett powershellscript inte riktigt spottade ur sig det jag ville och satte tänderna i det. Uj uj. Har skrivit några supersimpla PS-script förut men nu var det way over my head. Tack för att det finns forum, copy & pasteprogrammering FTW.  Tryckte i mig 3 mackor eftersom jag inte had någon mat med mig.

Men när klockan var 18:30 och jag och Mattias skulle ta vår torsdagspromenad hade jag en bugg i mitt script. Helt oförståelig för jag visste att jag skrivit rätt. Vi felsökte tillsamman nästan en timme innan vi insåg att vår promenad höll på att gå oss ur händerna så jag fick släppa tangentbordet. Jag hade plottat ut en rutt från jobbet till Luleå Laxfiskemuseum där jag ville fota. 
Eftersom vi hade blivit sittande vid min dator en timme så tänkte vi att vi får väl raska på lite och ta en lite kortare väg genom Bergnäset så det gjorde vi men sen fick vi syn på stigar. Vi gillar stigar så då fick det bli en sådan väg ut mot Gäddvik. Jättefint.

Vädret var helt kanon och då skall man veta att vid 16:30 hade regnet verkligen vräkt ner och vi trodde att idag blir det nog inte någon promenad. Istället hade vi helt vindstilla och sol och ca 14 grader. Magiskt. Älvbrovägen var sisådär att gå på, mycket trafik, asfalt under fötterna men som tur var inte så lång sträcka. Mattias ben bråkade hela promenaden och tyckte inte om asfalten.

Väl framme fotade jag Gäddviksbron och fiskeboden som står där. 

Tog även ett kort på oss när vi satt på bryggan runt boden och njöt i solen. Det var sommar den där korta stunden. Väggen bakom oss strålade ut värme. Gillar hur vi färgas av solnedgången i bilden.
När det sen blev dags att vända och gå hem försvann solen och det blev riktigt kyligt, dimma rullade in i Karlshäll när vi gick tillbaka. Jag fick den smarta idén att testa lite nya stigar på tillbakavägen visade sig inte vara så smart. Vips försvann stigen ner i ett vatten hål eller så var det bara enormt blöt. Vi fick vända, braka rakt genom skogen, hittade nya stigar och upprepade samma sak flera gånger. Man kanske inte skall välja djurstigarna så här på våren :-) Men tillslut ramlade vi ut bland villorna på Bergnäset igen. Det var så skönt ute att vi valde att gå längst med vattnet och det var ett bra val för solnedgången var så fin och jag fick några trevliga foton på den.

Tog några till med mobilen (Lumia 930).

Dagens bild var väldigt svår att välja men tillslut fick det bli bilden där vi njuter i solen som symboliserar dagen väldigt bra.

Totalt blev vår runda 16,28 km och när vi kom tillbaka till jobbet var de som jobbade på  servicefönstret kvar så vi pratade med dem lite och jag satte mig med mitt script. Hittade felet. Hade fått in något osynligt tecken på något sätt fö när jag rensade en rad och skrev om den från början fungerade det. Nu var scriptet nästan som jag ville. Så jag åkte hem strax innan 12 (så detta blogginlägg är faktiskt bakdaterat för jag han inte skriva det innan midnatt och var för trött för att stoppa in bilderna när jag kom hem). Var galet hungrig när jag kom hem men det enda jag hittade var 5 chips och lite dipp.
När man har en HRM Run+ på sig får man väldigt nördig statistik. Kolla in på Garmin Connect.



20 maj 2015

Dag 140 (#081/#blogg100) - Levererat

Idag gick leveransenen iväg och i morgon får jag veta om allt kommit fram som det skall och fungerar. Känner mig aningen nervös men värsta stresspuckeln är jag nu över och borde kunna återgå till lite mer normalt liv. Kan kanske få lite mer tid för träning igen.

Dagens bild knäppte jag redan i natt, klockan han ju passera midnatt och då kunde jag knäppa en bild.
En stund senare rullade dimman in.

 Idag satt jag kvar på jobbet och skulle jobba men då hade några andra en grillkväll, blev inte helt lätt att jobba då och när de kom och frågade om jag också ville ha lite kött gav jag upp jobbandet och satte mig i köket. Fick en perfekt grillad oxfilé serverad. Gott.

Blev kvar länge så ingen motion idag men vädret kändes ändå inte lockande. I morgon blir det sen promenad. Så jag kan sitta kvar och jobba till promenadsällskapet är klar med sitt jobb. Idag tänker jag krascha i säng tidigt sovit så sjukt dåligt på sista tiden. Har en massa orosmomentsgrejer på jobbet som gör att jag ligger och grubblar och inte sover. Min MS Band tycker att jag sover uruselt och talar om för mig att det kan bero på bland annat för högt alkoholintag, borde inte jobbstress vara en vanligare faktor? Men det sa den inget om. Tänk om man i den typer av enheter kunde mata in att man inte dricker alkohol är så trött på alla tips om hälsosammare leverne genom att minska alkoholintaget.

Längtar tills jag har lite mer tid över, sugen på att hacka lite kod till mitt MS Band och har en appidé jag vill utveckla vidare.

19 maj 2015

Dag 139 (#080/#blogg100) - Uppmätt

Jobbdagen vill jag inte ens tänka på,  så mycket stress och strul på en enda dag är inte bra för överlevnaden. I morse snoozade jag dessutom klockan alldeles för många gånger och fick stressa från det att jag satte fötterna utanför sängen. Nu var dessutom Herman sjuk så jag fick bråka med Schoolbook en stund på morgonen oxå, alltid kul när man är stressad. Ogillar verkligen det verktyget.

Efter stressen på jobbet tog jag med mig min cykel till Cykelstället i Luleå där jag och cykeln fick oss en omgång med mätgrejer fick börja med flexibilitetstest, klarade utan problem att sätta händerna i golvet med benen raka och ihop. Sadeln ställdes om och en ny skall beställas. Styret ställdes också om och eventuellt kan jag behöva en kortare styrstång men eftersom jag har stark bål och rygg tyckte han att jag skulle köra ett tag till med den jag har och känna efter. Annars byter de utan kostnad senare. Har inte känt något i ryggen eller magen när jag cyklat hittills och då satt jag ändå ännu längre ifrån styret.

Efter mätrundan så for jag ner till Södra hamn i Luleå i jakt på ett motiv för dagens bild och till min förtjusning låg Baltica inne så hon fick bli dagens bild. Gillar kontrasten mellan båten och tutti frutti husen.
Hon är ett av Sjöfartsverkets arbetsbåtar som dessutom fungerar som isbrytare när det behövs fler. Hon är tydligen av en unik sort läste jag på nätet. När jag stod där i kajkanten och tittade på henne kom en man dit samtidigt och han berättade att Sjöfartsverket kommer varje år med en arbetsbåt som tarin/byter ut/sätter ut nya sjömärken. De är gjorda i trä. Så när de låg på båten såg de ut som ett gigantisk plockepinn (Mikado).

Jag gillade den blå skrovliga ytan så det fick bli en närbild på den också och sen såg jag att alla 4 isbrytare låg inne is in hamn så jag slängd iväg en bild åt deras håll också.
Hade tänkt cykla lite nu på kvällen när det slutat regna och solen tittar fram lite medan den går ner men är sjukt frusen. Har ingen energi i kroppen alls. Så nu sitter jag vid datorn och tittar ut på den fina kvällen istället. Öppnade fönstret och knäppte en mobilbild.

Hittade en påse "Dip chips" här hemma och hällde upp en skål och tänkte glufsa i mig i brist på middag (hade tagit några mackor innan) men chipsen var ju oätbara. Galet salta. Så nu sitter jag här toksugen på något men har inget annat hemma. Kanske borde ta med kameran ut och ta ett kort över sjön eller så kryper jag ner i sängen med min Win10-burk och försöker få igång Hyper-V som behövs för att kunna köra Visual Studio. Är sugen på att testa en grej. Snart har vinden mojnat helt ute och jag ångrar att jag inte satte mig på cykeln när jag kom hem kl 20.