30 juni 2015

Dag 181 - Solljus

Dagens bild tog jag faktiskt redan innan jag gick och lade mig. Klockan hade precis passerat 12 och det var fint ute så jag sprang ut med kameran.
Den blev lite mörk men jag gillar färgerna.

Det var egentligen rätt ljust ute men inte tillräckligt ljust för att kameran skulle tycka att det gick att ta med korta slutartider.


Knäppte en till för instagram innan jag gick in.

Många brukar fråga "men hur ljust är det om nätterna där uppe" så jag tog en bild med mobilen på mig själv innan jag gick in. Om man inte visste att den var tagen strax efter midnatt skulle man nog inte kunna se det.
Idag på jobbet har jag suttit i ett enda långt möte med ett avbrott för ett annat möte så allt jobb jag behövde göra fick ske efter arbetstid. 5 timmar läsning och kommenterande. Surade lite för ute var det en kanonfin kväll och tillslut drog jag på mig skorna och sprang ner till sjön bara för att njuta lite av solen och titta på det fina vädret jag hade kunnat kvällspaddla i. Det fantastiskt fina gula ljust som smekte marken. Ljuset var så fint att jag inte hade hjärta att redigera bilderna.
Efteråt sprang jag in igen och skrev lite till innan det var dags att skicka i väg mina kommentarer. Men nu kan jag vara ledig i morgon och förhoppningsvis torsdag-fredag också. Är vädret dåligt åker jag nog in men annars skall jag njuta av lite lugn och ro. Men jag surar över att jag inte han ut och gå idag heller. Så det kommer bli tung resten av veckan för att ta igen 2 missade mil.

#uppochhoppaijuni 30 - Länkkärlek

Länkkärlek är dagens tema i #uppochhoppaijuni men jag läser ju nästan inga träningsbloggar men här kommer några som jag kollar lite då och då i alla fall. Helt utan inbördes ordning.
Slutligen ett instagramflöde som gör mig inspirerad:

Och där tog den här utmaningen slut. Tycker det varit svårt att hitta något att skriva om på många av ämnena och många har liksom varit samma sak i min värld. Får se om jag hoppar på något nytt nu i juli. Tyckte det var svårt att hitta övrigas inlägg på taggen #uppochhoppaijuni då ingen twittrade ut den. Jag är fortfarande hopplös på att hitta blogginlägg att läsa utan Google Reader, saknar verkligen den tjänsten.

29 juni 2015

Dag 180 - Pantamera!

Idag blev jag utlåst från systemen på jobbet strax innan kl 16 för jag hade bytt lösenord och inte hunnit med alla mina enheter (en del låg hemma) så de låg och försökte hämta hem mail och låste ut mig. Det var väl tajmat med att jag behövde åka hem tidigare för att deltaga i pantinsamlingen med Sävast AIF. Vi höll på i 4 timmar. Vincent gick runt i sitt tilldelade distrikt och samlade in utställda påsar och ringde på hos dem som inte hade ställt ut några påsar. Han fick ihop väldigt mycket pant bara han, vi fyllde bilen 3 gånger. Totalt fick de 20 killarna ihop pant för minst 10 000 kr. Vi fick åka och panta lite medan det mesta sen lämnas in via pantamera för föreningar.

Väl hemma igen så kom jag på att jag inte tagit något foto idag så jag riktade min kamera mot en av buskarna i trädgården. En rätt kass bild som säger mig att jag måste sätta fokus bättre även när knotten anfaller och jag är dödskissenödig.
Sur som fan att jag inte han med någon promenad idag dock.

#uppochhoppaijuni 29 - Ett mål jag missat

Ett mål jag missat är dagens ämne i #uppochhoppaijuni och det är supersimpelt. Mitt tredje Lapland ultra, där jag hade bestämt mig för att försöka springa/jogga de 10 milen. Uppladdningen var verkligen urusel. Konstaterad anemi och en misstänkt fraktur i foten bara några dagar innan avresa, dessutom problem med höger högt eller ja egentligen höger lårmuskel som stramade upp i högtregionerna. Prognos om uruselt väder. Jag förstår inte än idag vad som fick mig för 3 år sedan att ändå åka till Adak för att starta. Jag var helt klart inte i form men ett mål på 15 timmar hägrade, det skulle gå, det hade jag räknat ut. Det gick ganska bra i början (men långsammare än året innan), minns att högerbenet gjorde rätt ont men att jag kämpade på.

Men det jag inte hade räknat med var att magen skulle börja krampa och att jag skulle börja må tokilla, vilket det sedan visade sig hade drabbat flera. Mest troligtvis någon elak maggrej. Efter 4 mil slutade jag att få i mig både vätska och mat efter 7 mil insåg jag att benet gjorde förbannat ont, jag inte fick i mig något alls och att de sista tre milen mest troligtvis skulle göra stor skada istället så jag valde att bryta. Jag har aldrig brutit ett lopp förut, det var hemskt. Först fick jag övertyga mig själv att vid nästa kontroll bryter jag. Sen kom sjukvårdsbussen för att kolla till mig och jag nästan skrek till dem "VID 7 BRYTER JAG NI HAR HÖRT MIG SÄGA DET". Nä men vila lite och på't igen sen tyckte de men jag stod på mig jag skulle bryta. Vid kontrollen skrek jag åter igen "JAG SKALL BRYTA RING HÄMTBUSSEN". Sen fick jag sitta där och vila medan de försökte övertala mig att fortsätta innan bussen kom. Försökte stoppa i mig något men det gick bara inte. När bussen kom grät jag, jag ville verkligen inte sluta på det här sättet. Jag ville ju gå i mål själv. Men nu kom jag istället in med bussen. Jag skämdes så otroligt men samtidigt var jag rätt stolt över mig själv att jag tog beslutet att bryta, jag vet att med mitt pannben hade jag kunnat släpa mig i mål (förvisso missat målet) men tagit mig i mål för egen kraft och mest troligtvis gått sönder på kuppen.

Men samtidigt har jag tänkt så många gånger, alltså det var ju bara 3 mil kvar. 3 mil är ju inget. Och jag brukar säga "jag sprang bara 7 mil" då tittar folk konstigt på mig och säger att det är faktiskt inte så bara att springa 7 mil. Men kommer man inte i mål på ett 10-milslopp så är det "bara".

28 juni 2015

#uppochhoppaijuni 28 - Därför skriver jag

Varför jag skriver blogginlägg är dagens ämne i #uppochhoppaijuni och det kan man ju fråga sig för det är i alla fall inte för en läsarkrets som förväntar sig att jag skall komma med något nytt varje dag. För mina återkommande läsare är färre än 10 enligt StatCounter. För mig är bloggen snarare en dagbok och ett ställe att få skriva av mig, ventilera. har jag tur läser någon och har en vettig kommentar till det jag skrivit. Men oftast är det mer för det egna minnet. Ett ställe att skriva om en runda, lägga upp bilderna.

Ibland händer det att någon frågar efter ett ställe att gå/vandra på och då kan jag snabbt plocka fram förslag här i bloggen. Förr skrev jag mer om aktuella ämnen och sådant men det blir allt mer sällan nu för tiden. Idag blir träningen inkorporerad i dagsbloggarna, jag skriver lite om vad jag gjort och hur det kände. Men skriva behöver jag för att tömma huvudet.

"Racereports"  och vandringberättelser är sjukt roliga att skriva och framför allt att få plocka fram sen att läsa. Kan läsa mina egna texter om och om igen och återuppleva. Min mormor blev otroligt glad över min "bok" med berättelsen från Camino Francés som fört publicerades här i bloggformat. De vandringar jag inte orkat skriva från är betydligt mer diffusa i minnet och jag är arg på mig själv att jag slarvade.

Den återkoppling jag fick från läsare medan jag skrev från Camino Francés var också fantastiskt rolig att få.

Dag 179 - Dags för en blöt långpromenad igen

Däckade jättetidigt igår på gästsängen när jag myste med Emilian. Vaknade 07:07 och var pigg men hade ingen lust att kliva upp så tidigt. Låg och surfade en timme ungefär innan ögonen blev trötta igen och jag och Emilian kröp ihop bredvid varandra och somnade om. Vaknade till lite då och då av att katterna klev på mig eller kom och lade sig på kudden och trampade i min hårbotten.

Vid 10 plingade det i mobilen, det var Mattias som meddelade att han inte hade någon ork för någon promenad tidigt idag (han var på fest igår), jag svarade ok och somnade sen om en timme till. Vaknade med huvudvärk och bestämde mig för att släpa mig upp. Tog fram stolar och bord till den lilla altanen och satte mig där med min frukost och en bok. Njöt i solen och hade nog kunnat sitta där precis hela dagen. Men jag behöver röra på mig. Frågade Mattias om han kunde tänka sig en promenad på eftermiddagen istället och det funkade. Vid tre lämnade vi Burströmska vid 15-tiden med målet att ta oss till Gammelstad via leden från Porsön. Vi tog oss till Porsön via ICA där, köpte en Piggelin, gott i värmen. Efter lite letande hittade vi början på leden. Det var blött och geggigt så vi fick ta oss fram försiktigt. Sen var det riktigt fint och bitvis riktigt bra spångat. Vi stannande till på en bro där vinden blåste väldigt skönt. En drickapaus i solen efter nästan en mil.

När vi närmade oss Gammelstad blev det riktigt blött och vi försökte ta oss över torrskodda utan någon större lycka. Här hade man inte bemödat sig med att lägga ut spänger tyvärr. Längre fram precis innan Hägnan fick vi vada i vatten. Har bestämt för mig att leden inte gick där innan utan fortsatte rakt fram mot Rutviksvägen och att man kom ut vid vattenkällan men jag kan ju minnas fel, var längesedan jag gick här. Som synas på kartan då gick vi det det är blått. Inte en spång i sikte. Skoterleden går här men på vintern är ju knappast vattnet ett problem. Myggigt som attan var det också.
Nå ja vattnet var i alla fall inte kallt. Vi kom fram till Kyrkbyn och satte och på torget, åt var sin energibar och drack lite. Luftade fötterna innan det var dags att vända om. Skickade meddelande hem om att jag ville att de skulle öppna min påse med ostbågar så de fick luftas lite. Så hade jag något att se fram emot där hemma. Det blöta hade luckrat upp förhårdnaderna på fötterna så de kunde jag skrapa loss innan de blöta strumporna jag fått vrida ut åkte på igen.

3 timmar hade det tagit hit så 3 timmar tillbaka då.

Jag såg inte fram emot att kliva genom det blöta igen men det var vara att bita ihop och klafsa fram. Myggen var fler nu när solen inte värmde lika intensivt. Jag stannade till för att fota en blomma i skogen till dagen foto. Jag han inte mer än stanna och kränga av mig ryggsäcken förrän jag hade myggor precis överallt. Huvva, men en bild blev det i alla fall. En mygga lyckades till och med ta sig med i bilden ser jag.
Sen var vi snart tillbaka på bron där jag tog en bild.
Jag gillar verkligen stigarna som var här och var i skogen.
Det var mycket förre mygg på den här sidan E4:an. Så skönt. Vi gick aningen mer koncentrerat nu och snart var vi framme vid fågeltornet. Nu var här inget folk så vi passade på att klättra upp och ta en paus med fin utsikt. 
Se valde vi att se var den nyanlagda vägen från fågeltornet till parkeringen gick. Visade sig att vi kom ut på Rutviksvägen en bra bit före snötippen. Så vi fick gå på gruscykelvägen mot Porsön. Nu tog vi vägen över Mjölkuddsberget med sikte på Korvgubben. Det fick bli dagens middag. Käkade två kokta med mos innan vi gick vidare bort till Burströmska och skildes åt igen. Min klocka stannade på 27,68 km medan Mattias tyckte att vi gått 28,18 km, hans visar alltid mer än min. Helskumt. Dagens roligaste kommentar var när Mattias sa att han börjat omvärdera vad som är en långpromenad. De 7 km rundor han gör med en kompis och hennes hundar känns inte så långa numer. Han hade hoppats på att slå sitt distansrekord på 28,66 men missade alltså med ca 500 meter.
 Väl hemma igen redigerade jag bilderna och tryckte i mig en påse ostbågar. Nu är det nog bäst att gå och sova innan magen säger ifrån. Herman är ute på studsmattan och slår volter. Han börjar bli riktigt bra på det.

27 juni 2015

Dag 178 - Fortfarande galet trött

Vaknade 09:45 efter att jag sovit i nästan 12 timmar. Igår lade jag mig nere i källaren i gästrummet där det är svalt och mörkt. Slapp också bli väckt av sambon som kom hemdrällande vid 2 i natt.
Gjorde mig i ordning och åkte till Luleå, gick ett litet varv på stan och kollade i affärer. Tittade bland annat på en nu telefon. Fy fan vad dyrt det är. Är inte riktigt värt så mycket pengar tycker jag.

Johanna och Anders kom in på stan och vi gick och fikade på Café Condis där sommarjobbarna hade noll koll på vad som var glutenfritt. Vågade inte beställa någon macka utan köpte mig vara en biskvi och en kafferulle som jag vet är gjorda utan gluten. Inte så bra frukost direkt. Vi blev sittande länge och även Nogge kom förbi en stund. Trevligt att få prata med honom en stund då vi numer nästan inte har någon kontakt alls. Men samtidigt kan det riva upp saknaden efter att få slänga mig i soffan och se skräckfilm och prata en stund. Har ju inte hittat någon ny att se på skräck med. Talade om att jag gett upp hoppet om att han skall höra av sig. Han tillhör det förflutna tillsammans med han som gifte sig utan att säga något. Anders gav mig lite nyheter om det där jag går och väntar på. Mycket intressant.

Sen drog jag ett varv till på stan i jakt på kläder. Men fasiken vad fult mode det är nu. Alla dessa fula mönster och färger. Blä. Hittade absolut inget. Åkte ut på XXL och köpte ett spänne till ryggsäcken, trampade sönder ena delen av spännet på höftbältet häromdagen. Skall nu se om jag fick rätt storlek och om jag kan byta. Annars måste jag kanske beställa en ny Gossamer Mariposa men det går på ett par tusen och de nya är så sjukt fula. Det går även att beställa rätt sorts spännen men trots att de bara kostar 2 dollar så blir frakten skitdyr från USA. På XXL träffade jag en gammal bekant som skall byta jobb, jag var lite sugen på att söka det han lämnar men efter att ha pratat med honom går det fetbort. Synd.

På vägen hem stannade jag i Gammelstad och fotade kyrkan från en lite annan vinkel. Solen sken och plötsligt var det jättevarmt och skönt ute. Hoppas det håller i sig till i morgon.

Hemma lagade jag 80-talsmat, kassler i ugn med chiligräddsås, ananas och ost.

Idag köpte jag L'Oréals La manicure 7 in 1 Saviour som sägs stärka naglar och förhindra att de skivar sig och går sönder. Vi får väl se om den är något bra. Läste en recension som totalsågade den och en annan som hyllade den. jag har ju lyckats låta bli att bita på naglarna i flera månader nu men de går sönder hela tiden så jag har aldrig jämnlånga naglar ändå. Så med lite tur funkar det här och jag kan fila dem jämnlånga. Vill egentligen bara ha så de sticker precis utanför fingertoppen. har funderat många gånger på att sätta dit fusknaglar bara för att få se  hur det skulle kunna se ut.

Jag borde gå ut nu och ta en promenad men den stora tröttheten i sitter i. Ögonen går i kors fast klockan bara är strax efter 21. Solen skiner fortfarande ute och jag vill gå och sova. Hatar när stora tröttheten slår till. När all ork rinner ur mig. Kanske dags att kolla blodvärdena för nu är jag så trött att jag inte ens orkar ta tag i att boka min resa till Portugal. Träningen inför den är också urusel. Lovar mig själv att från och med måndag återupptar jag de dagliga milarna för att få in lite mer i benen.

Nu natti natti!

#uppochhoppaijuni 27 - Om 10 år

Om 10 år är dagens tema i #uppochhoppaijuni och jag vet inte riktigt vad jag skall skriva. Jag är inte så mycket för framtidsplanering och drömmar. Men om 10 år kanske jag har gått alla caminos i Spanien och förhoppningsvis även några rutter till Rom. kanske har jag gjort den där långvandringen jag skrev om som var en dröm. men jag har inga planer som sträcker sig ens ett år framåt i tiden så 10 är alldeles för långt för mig. Annars gäller väl samma som när jag är 65.

Har folk sådana framtidplaner eller funderar på vad som kan hända då?

26 juni 2015

#uppochhoppaijuni 26 - Utomlandsträning

Utomlandsträning är dagens tema i #uppochhoppaijuni och det har jag väl egentligen inte någon relation till eftersom jag inte direkt tränat utomlands. Jag tenderar ju att gå 3-4mil om dagen dock när jag befinner mig på semesterresa. Men det är ju inte träning det är ju exekvering av det jag tränat inför :-)

Däremot är jag lite sugen på att åka iväg på en träningsresa av något slag, det vore roligt men jag tror att jag då skulle vilja ha någon med mig. Är lite nyfiken på ett nybörjarlöpläger eller simläger. Men frågan är vem man skulle kunna lura med sig. Jag skrev ju häromdagen om det ultralöpläger som skall vara i november, det verkar himla roligt.

Dag 177 - Den stora tröttheten

Tröttare än tröttast efter knappt någon sömn så klev jag upp och åkte till jobbet i morse för att jag visste att en grej skulle komma för korrläsning och Henrik hade väckt mig tidigt. Fotade lite fåglar utanför fönstret innan jag for men i tröttheten glömde jag byta objektiv.

Och jag väntade och väntade och väntade. Fick göra några muntliga korrigeringar då den som skrev texten ringde. Korrade lite annat och väntade och väntade lite till. Sent på eftermiddagen kom att man vridit skutan åt annat håll och jag behövde inte läsa.

Kollade hur det gått för Vincents lag på PSG, en vinst och en förlust Tror Vincent vilat hela dagen idag pga sträckningen i ljumsken.

Jag hade alltså kunnat ligga kvar i sängen och vilat idag, det hade behövts för nu sitter jag här kl 20:40 med ögonen i kors och ser knappt mitt tangentbord. Ute verkar solen titta fram och det ser rätt skönt ut.

Tog bilen ut till Degerbäcken efter jobbet, fotade en boda på ett blomster och åkte hem igen. Det fick duga som dagens bild.

Snart sova. Bara skriva dagens #uppochhoppaijuni-inlägg först. Skall se till att inga väckarklockor ringer i morgon. Skall sova ut ordentligt. Funderar på att gå och lägga mig i källaren i gästrummet, tyst och svalt.

25 juni 2015

Dag 176 - Middag och promenad

Frös på jobbet hela dagen idag, var som jag inte hade någon som helst energi i kroppen. Tyvärr smittade det av sig på jobbet. Var extra irriterad och fick ett mindre bryt på kollegor, tyvärr ställer jag rätt höga krav på dem ibland och de lever inte alltid upp till vad jag förväntar mig (de får säkerligen ett bryt på mig oxå ibland). Lättades dock något av ett mycket trevligt mail som sa att väntan snart var över gällande en grej. Skall bli spännande att se vad som kommer.

Jag stod standby för att köra barn till Piteå Summer Games så fram till 19:30 kunde jag inte göra annat än att sitta på jobbet och vänta. Passade på att konfigurera lite Azure under tiden. Mattias kom och höll mig sällskap, han fick även passa på att testa lite Roomance och kom med en del förslag på förändringar.

När klockan väl hade passerat 19:30 var jag mitt uppe i bevakning av testresultat men strax innan kl 20 lyckades jag släppa tangentbordet och vi gick och käkade på Hemmagastronomi. På vägen dit fick jag syn på en vattenskoteråkare som lekte i Norra hamn. Tyckte det såg lite kul ut att han hade toppluva på sig.
God mat som vanligt. Lite kallt att sitta ute, jag satt inlindad i två filtar. Glömde fota huvudrätten.
Efter maten tog vi en lugn promenad runt Gültzauudden och jag stannade och fotograferade. Dagens bild fick bli dessa smörblommor i solens gula ljus.
Tog en bild till på en lite mer isolerad blomma samt en på en knopp där det ser ut som en insekt sitter och solar sig samt en på hela ståndet.
Vi fick syn på några jättekonstiga blommor ner mot vattnet precis när man kom ut på udden, de såg ut som en blandning mellan porslinsblommor, passionsblommor och skogsstjärnor. Tog en mobilbild.
Uppdatering: Fick veta av Bert Bodin att de heter Ögonpyrola.

När vi kom till Södra hamn tittade vi på "sandstranden" och jag knäppte en bild på kranen samt en mobilbild på de inte helt nyktra ungarna som klättrade upp i den.

När vi kom tillbaka in till stan undrade jag om några kört fel.
Nästan framme vid bilarna på jobbet fotade jag rucklet i stan. Det här huset ligger på en väldigt attraktiv tomt. Då och då ser man några människor röra sig

bland all bråte där inne och någon klipper i alla fall gräsmattan i år. Det gjorde ingen på flera år.


På väg hem var det galet dimmigt. Stannade och fotade ut över älven.

#uppochhoppaijuni 25 - Sporter jag utövat

Sporter jag utövat är dagens tema i #uppochhoppaijuni.

  • Fotboll
  • Friidrott
  • Gymnastik
  • Simning
  • Bowling
  • Paintball
  • Är det jag provade på som barn/tonåring. Idag skulle jag inte påstå att jag sportar direkt. Av de ovanstående så var det att träna och tävla i paintball som var absolut roligast. Saknar det än idag fast jag slutade för 22 år sedan.

24 juni 2015

#uppochhoppaijuni 24 - Träningsmagi

Träningsmagi är dagens ämne i #uppochhoppaijuni och det som jag kan finna lite magiskt är hur trötthet bara kan försvinna när man tränar. Jag kan var så där aptrött så ögonen går i kors, huvudet är inte med alls men så har jag exempelvis ett pass inbokat på gymmet eller bestämt träff med någon för träning. Knappt hinner första rörelsen slutföras innan kroppen ställt om sig och det finns plötsligt ork och efteråt kan jag vara piggare än innan trots ett hårt pass. Det är magi - träningsmagi.

Dag 175 - Inte ledigt

Ledigheten lyste med sin frånvaro idag och jag fick bokningar för i morgon som tydligen var jätteviktiga så det blir inte så mycket med ledighet i morgon heller :-/

Idag började jag inse att jag verkligen verkligen behöver ha några dagars nerstängning.  Känns som hjärnan har börjat försöka på egen hand och det är inte bra. Tittade på mina sandaler och kunde först inte förstå hur jag skulle få dem på fötterna. Men jobbgrejerna satt där de skulle i alla fall. Sen så blev jag oerhört ledsen på morgonen. Fick ett meddelande från en vän om att en person som jag förut ansåg var en av mina allra närmsta vänner har gift sig utan att säga något. Jag förstod ju redan när han fick barn utan att säga ett pip att vänskapen var över men jag ville väl på något vis då tro att han var insvept i någon bebisbubbla och bara inte hade hunnit/orkat/kunde. Men nu, det tog hårt att komma till den reella insikten. Satt där på jobbets toa mellan två möten och grät av saknad och förlustkänsla. Men jag önskar honom ett gott liv med sin familj.

Vädret var kanonfint i morse och då kändes det jobbigt att behöva åka och jobba men när himlen öppnade sig ute senare var det i alla fall lite lättare. Satt då också och planerade den där roliga saken som jag fått göra lite på innan men som varit så inofficiell. Men idag fick vi ett mer konkret "Go" så nu får vi ha ett hackaton på vår stora kompetensdag i augusti. Skall bli grymt kul att planera och genomföra det eventet. Jag tackar Bool för att de skrev om sitt #booldevday vilket var bra att länka till uppåt till cheferna. Vi hoppas kunna betala igen genom att dela med oss av vad vi pysslat med och kommit fram till. Nu skall vi brainstorma idéer och formera team.

På jobbet idag har jag haft en riktig skitdag, tinnitus, sov kasst i natt pga den (var helt övertygad om att grannen hade ställt ut en motor alternativt att en helikopter hovrade långt bort) men när jag häll för öronen insåg jag att det var i huvudet. Jäkla skit. När jag är stressad kan det bli värre och sover jag dåligt blir det ännu värre och jag kan inte sova när det låter, ni fattar....

Efter jobbet blev det till att stressa hem, hämta Vincent (som för övrigt haft ett riktigt bra zonläger idag med fotboll i 6 timmar) och köra honom i hällregnet till Sävast. Åkte sen hem igen för att äta men hade ingen matlust. Åkte sedan tillbaka till Sävast för att se Vincent spela (skulle ju ändå hämta honom sen och tänkte att jag kanske kan lyckas ta någon bra bild). De spelade bättre idag än igår men en förtretlig boll smet in bakom Vincent och de som behövde vinna denna match med minst 4 mål för att vara kvar i Lilla VM. I halvlek stod det fortfarande 0-1 och när de kom ut på plan stod plötsligt deras andra målvakt. Jag fattade inget, det var Vincents match att stå. Fick dock förklaringen efter matchen när sonen helt enkelt saknades på bänken också. Han hade sträckt sig när han skulle sträcka sig efter en boll, ljumsken. Han hade valt att kliva av i halvtid och gå och byta om för att inte bli kall. Och han som skall på fotbollscup i helgen och nästa helg åker han på fotbollsträningsläger. Ljumskskador kan ju ta flera veckor att läka.

Väl hemma gick jag ut i trädgården och fotade blöta blommor och tulpanbilden är väl hur jag önskar att jag kände mig, stark, vacker och motståndskraftig medan dagens bild visar hur jag känner mig, som ett ovälkommet ogräs, blött och eländigt som håller på att falla isär.

Sen blev det chipotlenachos med salsa till middag, lysande Bea, lysande.

Idag bjuder jag på några godbitar ur upphandling

En del av mitt jobb går ut på att läsa upphandlingar. Ibland undrar jag om någon annan läst igenom dem innan de går ut publikt. De kan både bjuda på skratt och krav där jag undrar om 2 olika personer skrev kraven.
Ok de söker ett system som kan utföra bokningarna. Automation tagen till en ny nivå.Gud så roligt det hade varit att få vara med och bygga den intelligensen. Tänk förvåningen hos medborgaren som får ett mail "Du har nu bokat stora danssalen i kulturhuset kl 08_00-17:00. Rock on!" efter att ha suttit och funderat på om det ändå inte skulle gå att anordna en dansgala i kommunen.

Pedagogiska e-posten? Om mailet är ytterst opedagogiskt hamnar det i On-premversionen av Exchange då eller plockas det bort? 

Först står det att man kan erbjuda systemet som tjänst.
Men sen har kommer skallkrav på databas och vilken typ av server det skall installeras på utan tillägg om att dessa krav bara gäller om man installerar i drift hos kund.



23 juni 2015

Dag 174 - En skitdag men även funderingar på kvinnor inom IT

Jag kunde inte sova igår så vid 1-tiden satt jag och läste upphandlingar och skickade till säljet. Strax efter 2 hade huvudet tystnad och fåglarna utanför fönstret likaså. Försov mig, skulle åkt tidigt till jobbet för att bli klar med analysunderlag för våra lasttester men men stängde av väckaren istället för att snooza. Bra start.

Dagen började sedan med en Twitterdiskussion om varför det är så få kvinnor i IT-branschen* (och måste alla jobba där, IT finns ju ute i företagen också). Den började förvisso innan läggdags igår. Starten var att IIS släppte en rapport om Unga kvinnor och IT  (Undersökningen är gjord av Insight Intelligence på uppdrag av IIS, Unionen, Centric och Ericsson) och TV 4 gjorde en intervju med @donnahanafi om varför det är så få kvinnor. Jag kan reagera på att man ena stunden vill påpeka att det inte är skillnad mellan män och kvinnor men sen säger man som i reportaget att vår produkter skall tilltala både män och kvinnor och då måste båda delarna vara med och utveckla för att få båda perspektiven. Men om det inte är någon skillnad vad är det då för olika perspektiv. Vad kan jag som kvinna som har typiska "manliga" intressen, tankebanor osv tillföra i så fall? Jag får sällan ihop den där bilden.

@pauspling skrev ett tweet om främsta orsakerna till varför unga kvinnor väljer bort IT. Det var det jag såg först och började fundera. 51 % svarade att det inte passade deras personlighet. Undra hur många av männen som anser att ett jobb inom IT inte passar deras personlighet? Men man verkar inte ha ställt några kontrollfrågor för att se om det är typiska "kvinnliga svar". 15 % svarade att de kunde tänka sig att jobba inom IT, hur många är det jämfört med männen. Alla kan ju inte jobba inom IT eller vara intresserade. Självklart tycker jag att alla som har ett intresse skall våga och kunna utforska det och inte bli hindrade i fastställda normer om vad män och kvinnor skall/bör göra och det är där man måste jobba. Vad är det som stoppar vissa människor? Vi kvinnor som är i branschen vad fick oss att strunta i sådant och köra på?

Hur skulle svaren se ut om man frågar kvinnor samma sak när det gäller exempelvis vårdyrket? Varför man inte väljer det är det också en personlighetsfråga? Vad skulle män svara? Undersökningen väcker en rad frågor hos mig.

I summeringen kan man läsa:
Ur Unga kvinnor och IT
Tittar man då på vad de svarat kring dessa frågor så tycker jag mig se att de har en rätt skev bild av vad man behöver för egenskaper för att arbeta inom området (som är sjukt brett område). Varför tro man inte att man behöver vara Karriärdriven, vara Kraftfull och energisk eller villig att arbeta över (fast det är ju bra om den bilden är borta)? Och Ledaregenskaper måste väl vara extremt viktigt för ledarroller inom IT eller tror de att allt bara flyter på av sig själv? Lyssnade och Lyhörd för andras behov har också oroväckande låg siffra, hur sjutton skall man kunna tillgodo se en kunds behov om man inte lyssnar och kan sätta sig in i deras behov? Anpassningsförmåga och vara Hjälpsam behövs tydligen inte heller, de personerna kan aldrig ha sett jobbet i en helpdesk och får jag medarbetare som inte är Pålitliga då jobbar jag inte gärna med dem i nästa projekt. Om vi då tittar på topparna så ser vi att Tekniskt kunnig och Problemlösande sticker ut och det sistnämnda skulle jag säga är viktigt men det är det ju för otroligt många yrken. Tekniskt kunnig ja men det behöver inte vara krånglig teknik som kräver en civilingenjörsexamen i rymdteknik direkt, det hänger ihop med Problemlösandet, att se hur saker hänger ihop snarare. Matematisk förmåga, visst är det en bra egenskap men absolut inte en livsviktig (vilket det kan vara för en läkare och en sjuksköterska som skall beräkna medicindoser). Jag är rätt urusel på just matte men ändå klarat mig riktigt bra inom mina områden (fast just idag blev det lite jobbigt att vara urusel på huvudräkning när jag och kollegan skulle sätta burstintervaller i en loadtest).

Men vad säger graferna egentligen?

Undra hur den här kurvan skulle se ut i ex läraryrket eller ett omsorgsyrke.

Rent allmänt så tycker jag alla verkar ha rankat sig själva väldigt lågt inom det mesta. De som svarat skulle då inte passa in på min bild av exempelvis en person inom ett vårdbolag heller. Jag skulle säga att följande egenskaper är viktiga för det (egentligen är det väl alla eftersom vårdyrket är minst lika brett som jobba i IT-branschen som tydligen innefattar alla roller på ett IT-bolag och på företag som har IT-verksamhet av något slag enligt studien):
  • Lätt att fatta beslut (du kan inte tveka med en döende patient framför dig)
  • Teknisk kunnig (du måste ex veta hur man stoppar in en spruta i en arm på bästa sätt) 
  • Hög toleransnivå
  • Tålmodig
  • Matematisk förmåga (räkna medicindoser är inte plättlätt)
  • Praktisk
  • Omsorgsfull
  • Ledaregenskaper
  • Lyhörd för andras behov
  • Serviceinriktad
  • Omhändertagande
  • Problemlösande
  • Lyssnande
  • Kreativ
  • Förmåga att anpassa sig
  • Självständig 
  • Noggrann
  • Pålitlig
Jag kursiverade de områden jag tror att forskningen brukar klassa som kvinnliga (jag tar gärna emot rättning här, har inte tagit mig tiden att exakt läsa på) Om vi då tittar på hur de unga kvinnorna rankat sig själva inom detta. Det enda de är är tydligen Ambitiösa det är hela 41 %. Inte ens en fjärdedel anser sig vara Omhändertagande och Toleransnivå verkar vara en väldigt ovanlig förmåga och de verkar inte speciellt Serviceintriktade heller. Kan någon se vad dessa unga kvinnor egentligen skulle passa som om man tittar på dem som grupp. Går vi på det som i alla fall en tredjedel klassar sig som (man verkar ju titta på kollektivet i denna undersökning och inte på individerna) så har vi ambitiösa, pålitliga, noggranna, självständiga och hjälpsamma personer, vad får man får jobb då? Så vad får ändå så många kvinnor att välja ett yrke inom ett omsorgsyrke när det så uppenbarligen inte verkar passa deras personlighet?
Ur Unga kvinnor och IT
Visst verkar de ha en skev bild av vad man gör inom IT-yrket, där har rapporten en poäng att man skall nog inte prata om IT-branschen, då tänker sig personer ett jobb som ren IT-konsult men IT kan ju vara så sjukt mycket mer. Att jobba med IT på ett "vanligt" bolag verkar vara mer attraktivt. Sen har vi ju alla dessa kvinnor som jobbar i IT-branchen men som inte håller på med IT alls (mer än som användare) exempelvis på mitt jobb har vi marknads/eventprojektledare, marknadsförare, controllers, ekonomer, sekreterare, koordinatorer osv som aldrig kommer i kontakt med det som jag klassar som IT-arbete. Men likväl jobbar de i IT-branschen och drar upp statistiken på antal kvinnor i bolaget/branschen. Däremot bidrar de givetvis till en bra mix på företaget. Men det hade ju en manlig ekonom/marknadsförare/controller osv.... också gjort gissar jag för personligheten sitter väl knappast i ens fysiska könsorgan eller? Även om vissa ledare verkar tro att kompetensen sitter där.

En sak i sammanfattningen gör mig beklämd är detta:
Ur Unga kvinnor och IT
Hur kommer vi med rätta med det? Varför har de inte ett enda förslag utan bara en liten undran? Det är ju med de generationer som ännu inte har hunnit få barn vi måste påverka att få bort polariseringen mellan könen, vem får göra vad. De kan sen påverka sina barn, de kan bli bra vuxna förebilder och exempelvis lärare. Jag tror hela generationer redan är förstörda i detta konstiga tankesätt att kvinnor inte kan göra ditten och män inte kan göra datten och vi som skitit i de konventionerna kommer ses som UFO:n. 

En sak som jag också kan uppfatta som mycket irriterande är att man pratar om IT-branschen som grabbig då säger man automatiskt att vi kvinnor som är där är "fel" vi har anpassat oss till männen och de kvinnor som väljer att stå utanför branschen är "rätt" men borde få komma in och vara som de är och vi andra skall anpassa oss så att de passar in. Men jag är som jag är, jag är teknikintresserad nörd, jag pratar faktiskt hellre om nya funktioner i Azure på en fikarast än om recept och blöjor (inte sagt att alla andra pratar om det men när jag jobbade inom vården höll jag på att dö av tristess på fikarasterna) och jag umgås hellre med andra människor som är likadana. De få kvinnor jag umgås med är som mig och skall vi då ändra på oss för att andra kvinnor skall känna sig välkomna. 

Däremot finns det ett stort jävla problem och det är att som kvinna är det svårt att bli tagen på allvar, mina kompetens värderas oftast lägre än en mans och det problemet kommer vi inte komma runt förrän den där nästnästa generationen som än så länge är lallande troll på förskolan har växt upp och blivit chefer. De som förstår att snopp och snippa bara är kroppsdelar inte kompetenscentrum. De som aldrig kommer "lilla gumman" någon. Även rapporten verkar säga att hoppet står till de riktigt unga.

Kom att tänka på en sk till gällande att jobba inom IT punkten Ta risker har de nog undervärderat betydelsen av för det är inte helt ovanligt att man får "du får en ganska låg grundlön men om du jobbar bra så får du provision på indragna pengar (såvida du inte måste VABba eller annat sådant där) och vi har optionsprogram så om det går bra kan du få aktier så småningom och det kan ju ge ett fint tillskott i kassan när vi väl går skitbra för att du jobbar ihjäl dig"-erbjudande. Eller att man anställd på en tjänst som konsult med en sådan där semiprovisionsbaserad lön och vips har man hamnat i internt jobb som inte drar in faktiska pengar och så får man bara sin skitgrundlön. Sådana jobb brukar jag tacka nej till hur spännande än jobben är för tyvärr jag är en trygghetsnarkoman som behöver känna att jag kan vara sjuk, kan vara hemma om mitt barn är riktigt dåligt (fast nu är de ju så stora att jag inte får ta VAB längre) och ha en någorlunda stabil ekonomi.

Jag är väldigt nyfiken på hur sjutton man tänkte när man ställde vissa frågor. Som denna. Är inte att utveckla webbplatser programmering eller systemutveckling? Var har de gjort av projektledning, kravinsamling/kravanalys, test, dokumentation? Försäljning kan förvisso vara att arbeta inom IT men det finns säljare som inte vet ett smack om IT och Kommunikation/PR är ju samma sak, träffar ofta kommunikatörer/PR-folk som inte kan ett jota om det vi sysslar med. Nyfiken som annat på vad de där Annat, vad? svarade? 10 personer hade andra förslag tydligen.
Ur Unga kvinnor och IT
Denna nästa fråga är ytterst märklig. Här skulle jag verkligen vilja veta vad män i motsvarande åldrar svarar.

Är att redigera bilder i ett digitalt bildredigeringsprogram att jämställa med att skapa egna appar när man pratar om använda IT? Sen att bara 37 % anser att de redigerar bilder i ett digitalt bildredigeringsprogram låter sjukt lite faktiskt. Med tanke på andelen smarta telefoner bland dagens unga och den enorma användningen av fotoappar och så lite SOOC-bilder man ser så borde det antalet vara högre, men man vill väl inte erkänna att man lägger på filter på allt ;-) Filmredigering är väl lite samma. Gillar att av 1012 svarande har de lyckats hitta igen 10 st som skapar egna tv- och datorspel och som kodar appar! Det är ju coolt! Särskilt med tanke på att IT-branschen bara har ca 20 % kvinnor enligt rapporten och bara 4 % (dvs ca 40 st av de som svarar) jobbar i IT-branschen att då hitta 10 st spelutvecklare bland dem. 

Och Använder HTML borde väl varenda en av dem göra för enligt rapporten så är de utvalda från en webbpanel så uppenbarligen har de då surfat på webben minst 1 gång i sitt liv i alla fall. Och om vi då istälelt tänker på "använder" som i "jag nyttjar för att producera saker" så undrar jag ju varför i hela friden man valt just Java. Varför peka ut ett specifikt språk och varför utan helt referens till vad? Och hur många bygger egna bloggar idag? Visst kan man koda eget tema, modifiera funktioner mm men bygga egna bloggar (och i plural dessutom vad skall de med alla egna bloggar till)? Och varför egna appar, om jag bygger dem till någon annan då? I ett team? 

Ur Unga kvinnor och IT
Och varför är alla frågor så programmeringsinriktade om de vill veta hur man använder IT idag för att etablera om man använder det för att på så sätt bli intresserad, är det bara att hacka kod som är "att jobba med IT" sen i slutändan? Oj då jobbar jag ju inte med IT. Hoppsan, hmm jag kanske får säga att jag jobbar i IT-branschen framöver för jag hackar mest kod på min fritid på jobbet blir det i och för sig ett och annat Powershellscript i brist på tillgängliga Exchangekonsulter men annars fångar jag in krav, skissar på tekniska lösningar, gör arkitekturer för hur lösningar skall byggas upp med tjänster i olika plattformar, svarar på frågor om våra produkter från kunder och tekniker, testar och testleder, projektleder mm mm. Nä men nu ser jag jag skulle ju kunna falla in under jag skapar egna appar till dator, smartphone eller läsplatta för i skapa skulle ju kravbeskrivningar och design kunna falla in faktiskt,. Puh! Fast oftast hamnar jag på backendsidan hmm och det är ju inte egna appar, jag skapar ju dem till andra människor och i ett team med andra smartskallar... får nog fundera på det där lite till alltså.

Men mina vänner som är tekniker då, de som gör allt det där på bilderna i rapporten? De använder ju IT för att skapa kommunikationsmöjligheter för människor (eller för att själv kunna få igång datorn eller ex Skype). Varför frågar man inte om de exempel de själva tar upp i sin avslutande reflektion eller andra saker som de som svarade kan tänkas använda?
Förskolan som administrerar sina löner digitalt, reklambyrån som schemalägger sitt nyhetsutskick genom sitt CRM-verktyg, den statliga myndigheten som hanterar personuppgifter i databaser, den frilansande journalisten som redigerar sin artikel och sparar den i molnet inför publicering et cetera. 
Här hade man ju ett ypperligt tillfälle att i frågorna till dessa unga kvinnor lyfta fram mångfacetteringen inom IT, allt jäkla spännande som verkligen kan göra skillnad som vi faktiskt gör (som förvisso deras egna exempel är rätt dåliga på). Jag kan bara ta Viva Omsorg som frigör tid för omsorgspersonal att nyttja med sina brukare istället för  dubbelarbete med rapportering,  Appva som ser till att gamla får rätt medicinering, logistiksystemet som vi byggt till en kund som ser till att de kör miljöbesparande mm mm...  Vi alla använder ju IT varje dag och bakom varenda pryttel och tillämpning sitter det ett gäng människor som producerar sakerna. Att jobba med IT kan vara att vara sjuksköterskan i det team som bygger det nya vårdadministrativa systemet, sitta med domänkunskapen och vara experttestare likväl som den som designar den nya CPU:n i nästa version av Apples telefoner eller teknikern som ser till att en läkare i Australien kan operera i ett hjärta via fjärr i Sverige men att ingen annan kan ta sig igenom brandväggen till systemen och jävlas. 

Det är ett galet brett område så koka inte ner det till bara programmering. Visst det vore säkerligen bra om fler kvinnor kodade (det sägs ju att historiskt sett var vi till och med bättre än männen på det). Men se till att alla män och kvinnor får insikten i vad det är vi gör i branschen oavsett om det är på ett IT-företag eller på en utvecklingsavdelning i en organisation. 

Och kan jag få en karta tack samt antal respondenter i varje område med tanke på att det dras slutsatser om platser och sägs att studien är landsomfattande.  Vad har man för belägg att just dessa geografiska indelningar skulle ha påverkan på intresset kring IT? Varför är det viktigt att särskilja just dessa områden? 
Ur Unga kvinnor och IT

Slutligen vad tänkte de när de bildsatte rapporten, till och med en nörd som jag får ju ångest va mitt val av bransch att se bilderna i rapporten. Vill man locka mer folk till branschen så är kanske inte koppling av patchkablar och petande på strömkablar i en dator de mest säljande? Och så verkar det vara ett obligatorium med stora svarta brillor. Mina är svarta i alla fall. Check!

Med all denna fundering i huvudet skrek jag idag inne hos en kollega. "NU SKITER JAG I DETTA OCH HÖR OM MAX BEHÖVER NÅGRA HAMBURGERVÄNDARE". Jag var så arg, frustrerad, trött, utarbetad och bara spyless på allt. Men jag vet hur avancerad IT Max har, tyvärr. 

Kom mig i alla fall iväg hem i hyfsad tid, bara 1 timmes övertid idag för att åka på Vincents fotbollsmatch och sälja fika. Matchen gick uruselt och vädret var ännu sämre. Jag skulle gå ut och gå med sket i det så dagens foto fick bli på hängivna föräldrar sett inifrån fikaluckan där det var varmt men myggigt.

När jag kom hem lyckades jag bränna mig på kokande vatten. Bra dag det här.

På tal om kvinnor i IT-branschen så är detta intressant läsning om rekrytering. Tycker det är modigt av dem att publicera och att faktiskt ta tag i det att titta på vad som gör att kvinnor inte söker. Jag skall faktiskt ställa lit frågor till våra chefer. Vi har haft ute annonser nyss och jag vet inte hur fördelningen sett ut, vet att några kvinnor sökt men bara män fick jobben. Jag pratade lite om den här artikeln med chefen häromdagen och sen fick jag det tillbaka när jag var lite osäker på att ta ett konsultuppdrag som de tyckte skulle passa mig. Kände inte igen mig i jobbeskrivningen riktigt. Men det var jäkligt skönt att sen höra en av männen på jobbet lyfte exakt samma argument som jag lyft. Så det är faktiskt inte bara kvinnor som kan känna sig "otillräckliga" och att de måste uppfylla hela den digra kravlistan.

På tal om kravlista och IT-jobb så har jag en annan grej som stör mig och det är alla jobb oavsett vad det rör sig om inom it och så står det typ "det är väldigt stor fördel om du kan programmera också för bland måste vi alla hjälpa till". Alltså jag förstår programmering men jag lovar ni vill inte att jag skall programmera, låt mig gör det jag faktiskt är jävligt bra på då kommer inte alla behöva hoppa in och koda sista dagarna för då har jag sett till att kraven är bra ställda, projektet är uppstyrt i tid och testarna vet redan innan vad de skall testa och utvecklarna kan koncentrera sig på att skriva sin kod så att testfall går igenom. Bra va!

*IT-branschen i Sverige består av företag som arbetar med programvaruproduktion, IT- och konsulttjänster, teleoperatörer samt tillverkning, återförsäljning och service av hårdvara. IT-branschen sysselsatte 2013 cirka 189 000 personer med en omsättning kring 379 miljarder. Källa: https://www.almega.se/politik-och-ekonomi/statistik/it-och-telekombranschen

#uppochhoppaijuni 23 - Saker som ger mig energi

Saker som ger mig energi är dagens ämne i #uppochhoppaijuni. Oj idag får man skriva om många saker och då kan jag bara komma på en endaste sak (eftersom jag försöker hålla det till träning). Jag, en oplanerad dag, en outforskad omgivning, en karta, en matsäck, fint väder.  Är väl mitt spontana svar, samma som jag skrev 16:e juni.

Sen kan jag få energi av en långpromenad eller cykeltur med en vän. Hinna prata, vädra saker och upptäcka tillsammans. Men mest för mig handlar energi om att hitt lugnet, snarare stänga ner än att starta upp. Behöver få tyst i huvudet som går på konstant högvarv annars.

Hade frågan kommit för några år sedan hade jag sagt "Ett PSI-pass och sen slänga mig i N:s soffa och se på skräckfilm". Det var lisa för själen och gav mig ork till att kämpa en vecka till.

Sen finns ju sådana där enkla saker som att gå i mål på ett lopp, komma fram efter en långvandring, få stå på en scen och berätta om långvandringarna det ger energi och en spark framåt men inte på samma nivå som det ovan.

22 juni 2015

Dag 173 - Ytterligare ett lapptäcke

Som uruselt när det var så varmt och det blev inte bättre av att sambon stängde fönstret som jag ville ha öppet hela natten. Klev upp tidigt och var på jobbet 07:30 och då hade jag redan hunnit jobba en stund hemma. Idag var hela kalendern fulltecknad från 08:00 till 16:00 och jag han inte ens gå på fika varken på förmiddag eller eftermiddag. Satt dessutom kvar till klockan 20 innan jag tvingande hem mig själv för att baka kaka till Vincents fotbollsmatch. Blev en hallonkaka.

På vägen hem valde jag att svänga in i Norra Sunderbyn för att fotografera en lada jag åkt förbi så många gånger men aldrig lyckats stanna vid. Funderade många gånger i vintras men det blev aldrig lägligt. När jag hade tagit mitt kort och kom gående tillbaka över ängen kom ett par med hund gående och de såg väldigt ut som de undrade vad jag pysslade med så jag förklarade. Vi började prata om sådant man ser och upptäcker lite extra när man tar sig tid att titta. Sen en lada byggd av olika material eller ett plåttak med plåtar av olika färger som på gårdagens foto. Man blir nyfiken, varför ser det ut som det gör.

Jag gillar verkligen längan som är på dagens bild, hur den har olika texturer, mönster och material. Hur man byggt på lite då och då när man haft material att jobba med. Visst är den vacker.  Skall försöka ta ett foto i vinter också samt ett lite närmare väggen från sidan så man ser lite bättre. Klicka gärna upp den större.
Igår och idag avverkade jag 2 sådana där "de här har jag kvar för dagar när jag inte har en aning om vad jag skall fota". Den listan är nu näst intill tom. Vet in fasiken hur detta skall gå resten av året, vi är inte halvvägs ännu och jag har tömt ut mina omgivningar. Får väl börja leta upp små sjöar och liknande :-)

När jag kom hem hittade jag Herman ute i trädgården vid stenplattorna vi lyckades hitta igen igår. Han hade lyft på plattor och dragit bort rötter under, rensat mellan fogarna Lyft plattor och försökt att lägga dem lite slätare. Vet inte hur bra det blev men han får stora pluspoäng för slitet. Det kan ju inte vara värre än innan i alla fall. I värsta fall får vi väl lyfta bort plattorna lägga ny sand, dra slätt och stoppa dit plattorna igen men uppifrån ser det då helt ok ut just nu.

Nu i säng för i morgon skall jag upp tidigt, köra belastningstester på jobbet som ett sista ryck i en leverans och sen skall jag komma på hur sjuttsingen jag skall gå med mig 2 kannor kaffe till Tallvallen på kvällen utan att äga några kaffetermosar. Trodde vi hade 2 på jobbet men hittade dem inte. Kanske kan jag åka upp på Gruvberget och låna 2 därifrån. Vägrar att köpa kaffetermosar hem, vi dricker ju inte kaffe och jag vill absolut inte besudla mina vattentermosar med kaffe. Kanske bar skulle servera te i morgon istället. Så många gånger jag själv varit på sportevent där det bara serverats kaffe. Kanske dags för payback.

Läste nyss i Aftonbladet att det är chans för superstarkt norrsken nu vid midnatt, men jag är ju inte se något ute är det dagsljust. Men det tros kunna ses ända nere i Alperna och där är det ju mörkt om nätterna. Hoppas få se fina bilder sen.

#uppochhoppaijuni 22 - Ett intervallpass

Ett intervallpass är dagens ämne i #uppochhoppaijuni. Intervallpass är definitivt inte min grej. Här håller jag med Rune Larsson som tyckte att det verkade totalt onödigt, det är väl bara att springa lite kuperat, ta en rusch till en stolpe eller så. Intervaller nä tack det pysslar jag inte med. Eller? Jo ibland får jag för mig att jag inte har tid att promenera så långt som jag skulle behöva och då kan jag få ett ryck att gå en kilometer och springa en. Det är ju intervaller men det är inte i syfte att bli snabbare och starkare bara att hinna sträckan på lite kortare tid.

Ett sådant pass den 24 april i år beskrevs så här:
1 km löpning (eller vad man nu skall kalla mitt lufsande för) och 1 km promenad osv... Kanonskönt ute ca 13-14 grader och lätt vind. Drog på mig lite tjockare tight, tunn ulltröja och eftersom jag så lätt fryser om mina armar drog jag på mina sleves som jag köpt till cyklingen. Hade kameran med mig i löparryggan och stannade mitt i andra gångintervallet för att fota tussilago (stoppade klockan). Blev intervaller för att jag hade lite ont om tid men var trött så springa en mil och med kameran på ryggen fanns det inte ork till.
Tittar man i Garmin Connect kan man knappt se någon skillnad mellan "löpning" och promenad.
Funbeat grafer är lite snällare.