29 oktober 2016

Dag 303 (#nyutmaningsökes #60) - Rejält utmanad idag

Var uppe långt in på detta dygn i natt för att titta på norrskenets dans med molnen. Blev alldeles för lite sömn.
Idag har jag varit på mini-fotomaraton med Bodens fotoklubb. Vi hade 6 uppgifter att lösa på 5 timmar med en timmes lunch mitt i. Alla bilder skulle vara oredigerade direkt ur kameran vilket är ovant när man är van att redigera sina foton. Jag har gjort i ordning ett album med alla bilderna både i sitt tävlingsutförande, bilder jag valde bort och bilderna redigerade. Till varje bild har jag skrivit en text om hur jag tänkte, vad jag hade velat göra annorlunda.

Velade lite om vad jag skulle lägga upp här i bloggen men bestämde mig tillslut för att lägga upp originalbilderna de jag tävlade med.

Jag har ju skrivit om varje bild (nås via i eller klicka på texten längst ner i albumet) och visar upp de redigerade i albumet så det får helt enkelt räcka för idag, samma finns även på Instagram på de jag hittills lagt upp där fler kommer. Någon dag kanske jag redigerar detta inlägg och skriver samma saker här på svenska.

Hoppas ni orkar klicka er in där och läsa om bilderna efter att ni kikat här. Ni är väldigt välkomna att kommentera, tycka till, kritisera och diskutera.

När vi tävlade bedömdes vi angående kreativitet av lösningen, tekniska kvalitén och helhetsintrycket.

#1 Gatuliv (vann kategorin med denna bild)

#2 Boden

#3 Gammal (3:a eller om det var 2:a i kategorin med denna bild)

#4 Fina i det fula

(Bilden jag trodde jag hade skickat in visas nedanför eftersom jag surade så över min miss)

#5 Arbete (2:a i kategorin med denna bild)

#6 Halloween

Det var sjukt roligt men svårt och jättekul att se de andras bilder. Jennie kammade hem 4 av kategorierna, jag tog en och Teresa en. Men Peter vann poängkampen totalt och kammade hem det stora priset. Många hade tagit så otroligt fina bilder och jag hoppas de snart kommer upp på klubbens webb så att jag kan länka till dem. Intressant att lyssna på hur juryn tänkt kring de bilder som tagit plats 1-3 i varje kategori.

Min slutplacering blev i mitten i startfältet vilket jag är nöjd med första gången jag är med och inte har en aning om vad juryn gillar/inte gillar. Som en av dem sa, snart vet ni nya också. Men samtidigt vill jag ju inte fota något i en viss stil för att det är den stil en jury gillar. Jag fick ju höra om 1 av mina bilder #3 "gillar den vi vet inte riktigt varför men det är något och vet inte hur den skulle kunna förbättras." Om min #5 fick jag höra att en gillade den inte alls, hade velat se mer av arbetsplatsen (fanns gott om sådana bilder i min kamera också innan rensningen) men att andra i juryn hade gillat den för att den var något annorlunda. Jag tänkte på det när jag tittade på vinnarbilderna att många av dem hade likheter i stil. Men egentligen klassiska linjer, enkelhet, färger osv... så inget revolutionerande. Kanske helt enkelt är det jag har att lära.

Jag ställde typ 1000 frågor efteråt om hur man skall tänka, ex Boden, skall man ta en bild som vem som helst skall kunna se att det är en bild från Boden, en bild som är Boden för mig eller som de som i alla fall bor i Boden kan fatta att det är en Bodenbild? De tyckte att man skulle titta på bilderna som om man inte var från Boden men samtidigt var en bild som skulle kunna ha varit var som helst (men sjukt bra bild) i topp 3. Så lite kluvet där. Ibland tyckte de att bilder var bra för att det så otroligt tydligt tolkat temat (som min #1) medan de andra gånger berättade om bilder de ratat just för att de varit för uppenbara. Så inte lätt det där med bedömningsgrejer :-)

På ett tisdagsfika med klubben skall vi titta på resten av bilderna, det skall bli intressant.

Som dagens bild valde jag ut en redigerad version av min bild #2 mest för att jag kämpar så med att våga ta porträtt av okända personer så jag blir nöjd när jag vågar och tycker att det blir en ok även om jag har massor med ändringar jag skulle vilja göra med denna om jag fick ta om den igen.


Dag 302 (#nyutmaningsökes #59) - Underbart ljus

Klev upp jättetidigt och möttes av denna syn utanför fönstret. Gillade färgerna.

Idag fortsatte jag att bråka med kartorna, sambons server behövdes inte då Lantmäteriet visade sig ha det jag trodde jag behövde men den kartan var med alldeles för dålig kvalitét. Så jakten går vidare.

På eftermiddagen kom ett fantastiskt gult ljus in genom fönstret vid ytterdörren men släpljuset på golvet visade oxå mycket tydligt att jag verkligen behövde dammsuga så det tog lite av den tid jag hade velat ha ute med det fina ljuset. Men ut kom jag tillslut och knäppte lite foton.

Han precis fånga lite av det gula ljuset.
 Gick ner till ån och då låg solen så fint på trädet men när jag väl hade fått upp kameran var det bara lite ljus kvar till höger i bild.
 Bodens kyrka i nedgående solljuset.
 Gick och fikade en timme och när jag kom ut så var det mörkt ute. Har ju fotat skylten förr när det varit God Jul och när det varit Gott Nytt År. Nu var det den "vanliga" Välkommen till Boden.
 Testade en ofokus oxå, kanske inte så bra.
 Tyckte att ljuset var så fint över bron att jag gick ner på gräsmattan och knäppte lite bilder.
Den här får vara dagens bild. Gillar ljusstrålarna.
 Senare på kvällen blev det dessutom lite norrsken ute. Älskar molnen.




27 oktober 2016

Dag 301 (#nyutmaningsökes #58) - Prova något nytt och titta in i ljuset

Idag har jag mest bråkat med olika GIS-programvaror. Open Source i all ära men jag blir galen när jag måste sitta och lägga in ca 18 dependencygrejer och sen kukar något skript ur och jag måste sitta och felsöka, ändra PATH mm. Visst jag brukar få till det men det tar tid och energi när man bara vill komma igång med det man skall göra. Nu har jag ju turen att ha en sambo som jobbar med GIS som snabbt tipsade mig om QGIS som faktiskt var enkelt att installera och körde igång snabbt.

Upprinnelsen till detta intresse för kartor var mitt samtal med turistbyrån häromdagen som efterlyste vandringsleder i Boden och framför allt beskrivningar. Jag har ju påbörjat projektet flera gånger men det har alltid fallit på kartpriser. Men så har ju Lantmäteriet släppt många av sina kartor som öppen data och då fanns plötsligt en öppning. Men inte skall det vara lätt att nyttja dessa öppna kartor. Specialprogram, förstå en massa GIS och dessutom lägga ihop allt rätt. Men skam den som ger sig, så småningom skall jag väl få ihop det men det kommer ta lite tid. Strulade en massa och Henrik kom på att han hade någon kartserver hemma som kanske kunde hjälpa mig på traven. Får testa det i morgon.

Fick ett trevligt mail om en anställningsintervju också. Kändes bra.

När klockan var kring 15 så behövde jag verkligen ta mig ut, solen hade tittat fram en stund men försvann lika snabbt igen. Dunsade ner vid datorn och fortsatte istället. Kl 18:30 behövde jag vara i Luleå för att gå på ljusfestivalen med Mattias.

Den var inte alls lika bra som tidigare år. Nu var väggen på muséet snarare en filmduk än något som var del av showen.

Jag gillade Regnbågsormen av Ulla Ridderberg, Jönköping, den växlade färg men den hade kunnat ligga lite mer fotovänligt med huvudet.
Dagens bild får bli denna från barnens ljus.
Tog en ofokusbild på Mooses också.
Efter rundan på stan så gick vi och käkade på Waldorf och satt och pratade. Trevligt. Efteråt tog jag en omväg hem via Gammelstad där man ljussatt kyrktornet på nytt sätt. Sprang ut på en åker och tog denna bild.



26 oktober 2016

Dag 300 (#nyutmaningsökes #57) - Orken är på flykt men jag skall nog jaga ikapp den

Idag skäms jag lite, låg i sängen till kl 13:30. Orkade bara inte med att släpa mig upp. Kände mig nestämd, uttråkad, misslyckad, värdelös. Kanske för att jag fått ett mail från ett ställe jag sökt jobb på (eller jag sökte egentligen aldrig de kontaktade ju mig) att just nu kunde de inte erbjuda en anställning, de insåg att de behövde någon med en annan profil i den fas de är just nu. Jag fick jättefina ord i övrigt så jag borde ju egentligen vara glad och dessutom har jag ju intervju 2 på ett ställe nästa vecka. Men där låg jag med täcket över huvudet och kände mig oerhört ensam och ledsen. Telefonen ringde och jag hoppade till av lycka, tjoho prata med någon. Det var elgiganten som skulle komplettera min beställning av diskmaskin med hämtning. Men jag fick i alla fall tala med en levande människa i några minuter.

Det har inte ens gått 2 månader ännu och jag håller på att bli tossig, ekonomin tillåter inte några direkta större utsvävningar i form av resor och dessutom gör ju jobbsökandet att jag inte heller kan dra iväg hur som helst, hips vips skall man inställa sig på intervju någonstans. Jag mår inte bra av att gå hemma! Men jag tänker inte ta vilket jobb som helst heller, vill ju jobba med det jag brinner för, få mår jag bra på jobbet också.

Det jävla skitvädret gör oxå sitt för att dra ner mig i ligga-i-sängen-träsket. Jag vill inte. Jag vill vara glada Bea, full med idéer, tankar, funderingar och kreativa tokigheter och tekniska utmaningar tillsammans med andra. Då mår jag bra. I morgon får jag skärpa mig då skall jag gå upp med barnen kl 7, äta frukost planera fotograferandet, skall ringa några samtal också. Nästa vecka kanske jag åker ner och kramar om mormor som jag skrev dag 1. Det borde jag verkligen göra.

Jag tvingades i alla fall ur sängens värme där jag låg med mobilen och läste platsannonser och nyheter av att Herman ville bli hämtad på skolan för att slippa sitta 2 timmar och vänta på skolbussen. Vi åkte in på stan och fikade. Skönt att få en stund med honom, sitta och prata. Det var längesedan. Vi kom på en programmeringsidé jag funderar på att testa. Det skulle nog vara bra för hjärnan.

Mitt fotoprojekt känns just nu som en börda i det här vädret men jag tvingar mig ut med kameran. Idag åkte jag upp på Gruvberget rätt sent pga fikat, mörkret började komma redan kl 16:10 och en dimma låg över hela berget. Där uppe var det kallare än nere hos oss så det var frost i gräset och på gamla blommor.
Dimman kunde anas lite när jag fotade ner i backen. Kunde inte bestämma mig för om vägen skulle starta till vänster eller höger så jag tog båda. Vilken tycker ni blev bäst? Jag lutar nog åt höger i det här fallet tror jag.
Gick ut i skogen en sväng också där hade inte dimman trängt fram ännu. Blev nostalgisk när jag kom till Knytteplatsen där jag brukade undervisa barn. Saknar de små liven, särskilt de där som kramade när man kom och gick, de som var frågvisa, nyfikna och funderade mycket. Ibland undrar jag ju varför jag slutade ha mina Knyttebarn, men jag vet varför, tiden, orken och att ständigt vara uppbokad helgerna gjorde att jag i alla fall behövde en paus. Men jag saknar som sagt barnen. De had älskat att titta på de här svamparna. Vi hade kunnat prata om vad svampar är, olika sorter, känt på den slemmiga ytan, pratat om varför det heter fot och inte ben, färg om den är ätbar eller inte och en massa annat som min vuxna hjärna inte kan tänka ut men som rör sig i en barnhjärna.
När jag kom ut ur skogen låg det som såg ut som dimma mer neråt stan och över sjön. Jag körde ner från berget igen och insåg snart att det jag sett var ett snöfall. Det var vitt i vägrenen och på bilar jag mötte. Den här får vara dagens bild.
Nu på kvällen känns det lite bättre, man kan väl inte vara på topp alla dagar i livet gissar jag men det gäller att dra sig upp och inte gräva ner sig. Jag visste redan 1 september att sådana här dagar skulle komma, jag har ju varit här förut. Min förhoppning då var att det skulle ta max 3 månader att hitta ett nytt jobb, så en månad på mig.

Får ett annat projekt i morgon också och det är att fixa ny layout här på bloggen eftersom mina filer som användes för layout låg på Ludd (universitetets datorförening) och idag stängdes tydligen mitt av där så alla mina filer är puts väck. Det var väl dags nu, slutade ju trots allt på universitetet 1996. Slutade nog betala mitt medlemsskap för 5-6 år sedan.

25 oktober 2016

Dag 299 (#nyutmaningsökes #56) - Dimmigt och grått

Det här gråvädret tar knäcken på mig alltså, särskilt i samverkan med att jag bara går hemma. Har inte ens lust att gå ut när det småregnar hela tiden. Tystnaden här hemma, att inte ha någon att prata med gör mig snart galen. När resten av familjen kommer hem har de haft social samvaro hela dagen och vill vara själva framför datorn med lurarna på. Okontaktbara.

Fotograferandet blir också lidande av att jag inte tar mig ut i skitvädret. Det blir dessutom mörkt tidigt så skall jag fota måste jag ut medan det är ljust. Så jag måste skärpa till mig. Blev idag kallad till steg 2-intervju på ett ställe i Stockholm.

Jag tog mig ut idag, tillslut, var lite bekväm hemma i underställsbrallor och tjocktröja. Men efter att ha städat ett rum och sett att mörkret kom allt närmare så gav jag mig iväg ner till hängbron. Hade hoppats att hitta en väg med dimma och lite lampor och gick över bron ner till vänster, tog en testbild men den där jäkla dimman ville inte visa sig.
Fotade bron medan himlen blev djupblå. Först från strandkanten där jag stod och sedan från undersidan.
 Blev rätt nöjd med undersidanbilden. Har en liknande från tidigare i år på andra brofästet men då var bron dessutom täckt i frost.
Gick bortåt andra hållet när mörkret lagt sig och där kunde man i alla fall ana dimman i ljuset.
 Lekte lite med lång slutartider. Igår gjorde jag en digital dubbelexponering, denna gång stod jag i bild 6 av 10 sekunder istället för samma effekt.
 Väl uppe på bron igen blev det några nya bilder på bron. Gillade ljuset borta i andra änden.
 Denna bild fick bli dagens bild för jag gillar ljuset där borta.

24 oktober 2016

Dag 298 (#nyutmaningsökes #55) - Att skapa ett spöke

Vädret trist och grått, dimma ett väder som förvisso passar bra när man går och lyssnar på John Ajvide Lindqvists senaste novellsamling Våran hud, vårat blod, våra ben såm stundtals är riktigt läskik som i titelnovellen. Jag hade riktig fotoångest idag vad sjutton skall jag kunna fånga i detta skitvädret, kameran kommer bli fuktig, allt blir grå/vitt och ingen skärpa finns på avständ längre än 2 meter. Men så slog det mig, en bild jag tog i somras blandades med skräck och så trädde ett potentiellt spöke fram.

Hmm rekvisita behövs, hittade en bortglömd vissen bukett i en vas (hmm borde kanske städa mer noga). I garderoben tog jag fram en svart lång kjol, en svart korsett och en transparent plisserad svart kjol. Korsetten fick jag snöra ut rejält, inte burit den på säkert 5 år har visst gått upp lite. Kjol på och den transparenta kjolen som slöja. I mitt smyckesskrin letade jag fram en guldkedja och ringen jag fått av mormor som är gjord av hennes och morfars vigselringar. Det kanske kan funka.

Tog mina grejer och drog iväg upp till Mjösjöfortet, ville ha något bar i bakgrunden, rostigt eller blöta droppande berg. Ställde upp mitt stativ, moneterade kamera. Krängde av mig jackan och min stickad tröja som höll mig varm, fäste "slöjan" och försökte hitta en passande vinkel. Hela jag skulle inte vara med, det var de vissna blommorna och ringen som var i fokus. Det skulle synas att jag bar svart kjol och korsett för att ge en gammal känsla och färna anas en slöja bak. En bild av någon i sorg var tanken.

Glad över att ha möjlighet att se det kameran ser i mobilens skärm och kunna knäppa av därigrån vred och vände jag på mig tills jag var nöjd. Satte fokus och tryckte av med 10 sekunders fördröjning, då han jag försiktigt böja mig ner och lägga ifrån mig mobilen och hoppas att jag ställde mig likadant. Lite nervöst att stå där, tänk om någon kommer. Det är rätt ofta folk här uppe. Bland annat har min syrra och hennes kille varit uppe och fotat modellbilder här och andra gånger jag varit här har det dykt upp folk på hundpromenad och geocaching men en måndag fm kändes hyfsat säker i alla fall.

Så här såg bilden ut efter beskärning (tog den liggande så klippt bort lite till höger och vänster då jag ville ha den i 1:1).
Bilden var ganska mjuk i och med det ljus som var ute. Ville ha en betydligt hårdare bild och framför allt lite sjukare färg i huden så det blev till att dra i reglage i Lightroom.


Då såg bilden ut så här.
Efter jag flyttat på mig hade jag knäppt en bild på bakgrunden och gjorde samma beskärning och redigering på den.
Nu var det dags att skapa ett spöke av bilden. Tyvärr kan man ju inte jobba med lager i Lightroom så för första gången på en evighet fick min dagens bild bli redigerad på annan plats. Eftersom jag är för snål för Photoshop blev det Gimp. Hämtade in de två bilderna och lade bakgrunden som bakgrundslager och bilden på mig ovanpå. Laborerade en del med transparensen på översta lagret 33 först men det blev lite för mycket så jag bestämde mig för att 25 % var lagom. Då blev dagens bild så här, förhoppningsvis ett sörjande spöke.
Visar även den med 33 %. För ibland velar jag som vanligt och kan inte bestämma mig. Jag tror det är att när jag tittar på dem i fullstorlek så är 25 % bra men när de är nerförminskade ser nästan 33 % bättre ut.
Passade även på att ta lite andra bilder när jag var där. Gillar stämningen i bilden. Den här fick betydligt mer gilla på IG än bilden ovan hmm...
För att väga upp allt det dystra tog jag även en bild på det färgglada klottret.

Jag var ju på intervjuer i Stockholm förra veckan så denna veckan går jag och väntar och väntar på att få hära hur det gått. Kanske måste jag snart börja leta boende, klura ut hur jag skall ha råd med att hosta upp pengarna till ett årskort osv... vi får se. Min största oro med att pendla är faktiskt katterna, kan ju inte ha med dem och här hemma vet jag inte om de kommer acceptera att få största ansvaret för dem. Usch.