tag:blogger.com,1999:blog-15020520.post8507299897748623374..comments2024-03-18T20:01:40.869+01:00Comments on Beas Tankar, Åsikter & Funderingar: Dags att kasta gammalt bagage överbord?!Béatrice Karjalainenhttp://www.blogger.com/profile/08505243248844483988noreply@blogger.comBlogger4125tag:blogger.com,1999:blog-15020520.post-50070852262671813982008-10-27T21:54:00.000+01:002008-10-27T21:54:00.000+01:00Låter som en tuff barndom... Men, som du säger, fo...Låter som en tuff barndom... Men, som du säger, folk tänker ofta inte längre än till den gamla vanliga rutinen. Man borde fråga oftare än vad man gör. Den andra kanske också vill bli tillfrågad, men vågar inte själv tränga sig på. <BR/>Jag hade bästisar som yngre, som försvann när man började jobba heltid, eller som försvann in i förhållanden, som inte hade plats för umgänge med fler än två. Speciellt gällde det killkompisarna. Men jag har kvar kontakten med min bästa skolkompis, och även om vi inte träffas ofta nu, så kan vi fortsätta där vi slutade snacka förra gången. Och prata om allt. Det är värdefullt. Och jag har goda vänner på fel platser i världen, som jag tyvärr inte träffar live så ofta som man skulle vilja. Man blir väl mer kräsen också, med dagens kommunikationsmöjligheter! Dagens vardagsliv är inte riktigt utformat heller för ett aktivt socialt liv som småbarnsförälder, frånsett mammaledigheten, möjligen. Om barnen håller sig friska. Tror att många sitter i samma båt, och är ensammare än man tror. Annars skulle inte så många ha tid att blogga, t ex. :)Annhttps://www.blogger.com/profile/14496457763038139129noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-15020520.post-34991148600386505822008-10-24T23:26:00.000+02:002008-10-24T23:26:00.000+02:00Var inte skitledsen, ditt lilla pucko. ;) Livet är...Var inte skitledsen, ditt lilla pucko. ;) Livet är hårt och det är hårt för många. Men alla skulle inte erkänna det. <BR/><BR/>Såg också det där med många vänner och tänkte att det nog är rätt kört då, mina är få.<BR/><BR/>Jag menar, herregud, vem skulle komma till min begravning?<BR/><BR/>Nu har jag inte ens en normal telefon så ingen kan ringa. :)<BR/><BR/>När _jag_ var tonåring läste jag Drömmen om ett liv av Sun Axelsson och grät som ett barn av slutraderna: "Du ser mig väl mor? Du följer mig väl ännu? Eller är jag verkligen så här ensam i livet? Är det så att det ska vara så? Att man aldrig blir någonting annat?" Ungefär.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-15020520.post-55433222764873061642008-10-24T15:52:00.000+02:002008-10-24T15:52:00.000+02:00Bea, det finns en person som du verkligen skall br...Bea, det finns en person som du verkligen skall bry dig om. En person som du skall bjuda med på fest, res ut med henne och lev livet. Köp henne en present, bjud henne på glass eller bio, Riv loss tillsammans på disko. Hon finns med dig varje dag, varje natt, ja varje sekund av ditt liv. Denna fina, fantasiska qvinna träffar du varje gång du ser dig i spegeln. Lova mig en sak, var rädd om henne<BR/>pappa BAnonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-15020520.post-17974191922911683152008-10-24T15:38:00.000+02:002008-10-24T15:38:00.000+02:00ja det finns ju inget värre straff mot en människa...ja det finns ju inget värre straff mot en människa än att frysa ut denne. alltför stort är behovet av gemenskap och socialt utbyte för att man ska kunna fungera som en människa annars. kanske något som diverse samhällsinstanser borde ha i åtanke dessutom..<BR/><BR/>vissa saker ändras inte så mycket som man skulle önska sig när man växer up. ;) domdär riktigt bra vänskapsförhållandena är nog ganska sällsynta för alla, även de populära kidsen. hittar man ett får man se till att vårda det ömt.eatfroghttps://www.blogger.com/profile/03332597220881225440noreply@blogger.com