Vänlighet utan att förvänta sig något tillbaka #021 #blogg100

Jag har bloggat om det förut, om att vara snäll, att ge utan att förvänta sig något tillbaka. Jag vet inte inte om det är jag som är konstig eller om det är andra som är det. Men jag möter motstånd när jag helt enkelt bryr mig om någon. Köpte en present med mig till en jag hälsade på, det var tydligen jättejobbigt att ta emot, anade en känsla av att stå i skuld. Men hur förklarar man för någon att man helt enkelt kände för att ge bort något, som behövdes och man inte förväntar sig det minst tillbaka, mer än kanske ordet tack.

Ibland hittar jag saker som bara skriker "köp mig till x", det kan vara en bok, en mugg, ett te eller vad som helst och jag köper oftast på ren inpuls. Men så kommer ögonblicket då jag skall ge, då kan de där konstiga situationerna uppstå där jag nästan känner mig som en dålig person bara för att jag kom att tänka på dem och köpte en grej. Varför är det för vissa så svårt att ta emot? Varför tror folk jag skall kräva något tillbaka?

Nu ligger en sådan där sak i min bil, den har legat där sen efter jul, jag beställde några grejer på nätet och kunde bara inte låta bli den här. Kanske skall jag behålla den själv instället bara för att bespara personen i fråga att få en present (som verkligen skulle passa, även om den hade varit än mer klockren för några veckor sedan). Får väl hänga den anonymt på ytterdörren :-)