Satt i bilen och hörde nyheten om att en liten pojke (Tobias) på 8 år blivit knivhuggen. Fy fan inte igen var min första tanke. Mina tankar gick tillbaka till oktober 2004 när lilla Mohamad och kvinnan som försökte rädda honom Anna-Lena blev brutalt mördade på öppen gata av en knivman. Sittandes där i bilen började tårarna rinna, hur sjuk i huvudet man är kan det väl aldrig brinna så mycket att man mördar ett litet barn med kniv?
Jag fattar helt helt enkelt inte. Hur fungerar egentligen vår psykvård i Sverige? Hur kan en en man som suttit inspärrad för mordbrand anses vara så pass "frisk" att han kan släppas ut och sen begå något sådant här? Något är helt jävla galet.
Man pratar om att det skulle kunna vara samma person som mördade Tobias och Mohamad samt Anna-Lena. Han var då inspärrad enligt sjukhuset men man skall ändå testa hans dna mot det som man hittade på förra mordplatsen.
Andra bloggar om: Mord, psykiatri
Det är bara fruktansvärt. Jag känner mig så arg, förtvivlad, uppgiven och modfälld. Det finns inga ord. Fy fan.
SvaraRadera