Från skrik och panik till skrik och extas

På torsdagen skyndade ja mig hem lite tidigare från jobbet så att vi skulle kunna komma hemifrån senast klockan 17. Sambon och barnen var hemma och de skulle städa det sista i huset (det såg ut som en bomb hade slagit ner och grannarna skulle ju sköta katterna). Kom hem kl 15:20 och huset var inte ens halvklart, inget var packat och inte hade de ätit något heller. Fick stressa som en galning och slängde ner alla grejer i väskorna, ut i bilen och 19:30 lämnade vi huset och jag satt och rabblade alla grejer som borde vara med och checkade av min mentala packningslista. Vi for till MAX runt hörnet för mat och väl där kom jag på att jag hade glömt en grej vi behövde hemma så medan barnen åt klart så åkte jag hem och hämtade det. Men jag hade fortfarande känsla av att något var kvar hemma men kunde inte komma på vad.

Vi startade vår resa och i höjd med företagsbyn Umestan (30 mil hemifrån) rabblade jag pengar, p-piller, pass och piljett!! PILJETT!!!!! Biljetten till DM-konserten var inte med, jag nästan tvärnitade på E4 och skrek i bilen, helvete biljetten är inte med, Henrik jag har glömt biljetten.

Övervägde att vända om på stört men så visste jag ju att några dagar innan hade det funnits gott om biljetter kvar så jag sa vi fortsätter till närmaste MAX (vi hade då passerat dr man svänger av till det i Ume), stannar utanför och sliter fram laptopen så får jag surfa in på ticnet och köa en ny. Vi fortsatte under tystnad till Ö-vik och jag gjorde mitt bästa för att inte skylla eländet på Henrik, det hade ju varit lätt att skylla på honom att jag fick stressa som en tok och packa allt samt städa men det var ju mitt ansvar att ta med min biljett. Framme i Ö-vik så stannade vi framför MAX, fram med datorn och surfa till ticnet. För att upptäcka att biljetterna var slutsålda, faan, nu går det ju heller inte att vända, för långt för att köra så sent. Skrev ett "hjälp en idiontinlägg" på aff och bad den som hade en biljett över att sälja ringa mig och körde sen vidare.

Vi var framme i Timrå kring 1 på natten och jag lade mig vid 2-tiden, blev väckt kring 8 på morgonen av Neaten som ringde och sa att hon hade en biljett att sälja till mig, hade jag kunnat pussa henne genom telefonen hade jag gjort det. Jösses så glad jag blev. Nu blev det så mycket lättare att köra milen ner till Stockholm. Sen ringde även Modesty och erbjöd mig en biljett gratis men nu hade jag redan lovat Neaten att köpa hennes mans biljett.

Nu ett skutt i tidsordningen (vad som händer här kommer stå i ett semesterblogginlägg istället)...

1 timme försenat anländer jag till Humlegården där jag undrar om jag gått fel, förväntade mig en massa svartklädda människor utspridda på gräsmattan men istället var det färgglatt (vad har hänt med dagens DM-fans). Hade fått veta av Kicki att de skulle sitta bakom biblioteket så jag gick runt, men såg inga ansikten jag kände igen, så upp med mobilen, det visade sig at de satt ca 10 meter ifrån mig :-)

Ah de var svartklädda, ordentliga människor (även om PPP erkände att han först tänkt att ha en blårutig skjorta):-) Rackarns trevliga människor hela högen och sköna mixskivor hade PPP fått till (även om han valde
Tim Simenon/Mark Saunders Remix istället för Pain remix på Strangelove men den är riktigt bra den med).

Snyggast var Kickis linne och PPPs egengjorda halsband.

Några drog från samlingen tidigare än oss i hopp om bra platser men vid 19-tiden gick vi, Kicki nojjade lite över att ha med kameran in eller inte och Neaten försökte sälja sina biljetter (till slut såldes de till en biljettförsäljare). Väl inne hittade vi igen PPP och PPM som försvunnit ifrån oss vid entrén men sen ville Kicki att vi skulle försöka komma in framför första kravallstaketet (vakten där sa förvisso att de inte skulle släppa in fler men det brukar de alltid säga.) Vi fick syn på Jenny L framför kravallstaketet och såg avundsjukt på hur hon fick sig ett orange band, vi blev lite irriterade på oss själva som inte hade gått från Humlegården när de gick men men vi såg rätt bra där vi stod, så vi stod kvar där under Muse och några DM-låtar men sen kom ett fyllo och trängde sig fram under "Walking in my shoes" och hoppade på mina fötter (lilltånageln sprack och stortån blev blå) samt att han stank sur öl och gammal svett, noll vett hade människan. Kicki ropade något till mig men jag hörde inte vad och jag försökte putta bort idioten.

Nu skall Kicki sluta att läsa och scrolla några rader ner.
----
Då vinkade vakten åt mig, höll upp tre fingrar och pekade mot ingången till framför kravallstaketet, jag kunde utläsa orden, "kom runt och gå in" vände mig om för att dra med mig Kicki och Neaten, då är de BORTA. Gick runt idioten, som passa de på att stämpla mig igen, och nästan framme vid grinden blir jag bortputt av en av tjejvakterna som hade som uppgift att se till att det var tomt framför ingången till framför kravallstaketet (de som skulle stå där skulle ha ett orange band runt handen eller en klisterlapp), vakten ropade något åt mig men jag kunde inte höra vad. Ville helelr inte svika de andra två så jag vände mig om och letade, fick syn på dem och gick mot dem en bit bort, väl framme hos dem såg jag att de bytte vakt vid ingången så det var ju ingen idé att försöka släpa med tjejerna dit bort. Berättade för dem att det var synd att de försvunnit (även om tjejvakten kanske skulle putt bort oss allihop) och Kicki fick ett litet bryt.
---
Kicki nu kan du börja läsa igen ;-)

Killen som hade hoppat på mig verkade ha blivit borthyst och gick förbi mig och knuffade till mig rätt så hårt och stampade på min andra fot, oj vad nära att han fick känna på lite kampsportsinspirerad gruppträningsövningar. Jag blev riktigt sur. Ett par låtar till så gjorde det så ont i min stortå att jag var tvungen att gå till sjukvårdarna och få plåster, tog av skon och min stortå var inte vacker. Ett lager plåster dämpade smärtan lite i alla fall när skon klämde mot tån.

Jag håller inte med Kicki att marsspelningen var bättre, den här var hur bra som helst, de var inte lika, de var bra på sina egna sätt och Martins version av ”Shake the disease” gav mig gåshud och tårarna vr inte långt bort och när Dave sa att de skulle spela Photographic (i Photogenicmixen dessutom) trodde jag inte mina öron tittade på Kicki som såg ut att kunna avlida av chocken samtidigt som hon inte trodde sina ögon medan hon hoppade minst 2 meter upp i luften av glädje och Neaten som reagerade en sekund senare än oss andra men den kom ett skrik. Stackars killen framför oss som trots öronproppar kände sig tvungen att hålla för öronen (flytta på dig om du inte står ut med glada fans).

Sötast under konserten var gayparet som stod några meter ifrån mig, två riktigt stora killar, rakade huvuden och fulla med tatueringar. När första tonerna till Home sköljde över oss började den ena killen gråta, stora tårar trillade ner för hans kinder och hans man/pojkvän höll om honom och tröstade, torkade bort hans tårar och de var bara sååå söta.

Även om man varit med om det förut ett par gånger nu så är det så häftigt att se alla armar fara upp till "reach out and touch faith" i "Personal Jesus" (fast det var mäktigare allra första gången för då kom det mer spontant utan ett långt rrrrr-ljud innan) och se ett helt hav av armar gunga fram och tillbaka dirigerade av Dave under "Never let me down again"
Set list var:
Intro
A Pain That Im Used To
A Question Of Time
Suffer Well
Precious
Walking In My Shoes
Stripped
Home
It Doesnt Matter Two
In Your Room
Nothings Impossible
John The Revelator
I Feel You
Behind The Wheel
World In My Eyes
Personal Jesus
Enjoy The Silence encore
Shake The Disease
Photographic
Never Let Me Down Again

Konserten var aningen kortare (19 istället för 21 låtar) än i mars och det kändes lite tomt när konserten var slut. Men men när de började tända upp var det ju bara att börja pallra sig mot utgången, ville köpa den ursnygga DM-sportjackan men den kostade över 800 och min biljett kostade ju mig 450*2 så jag hade inte samvete nog att ta 800 ur semesterkassan till en jacka (köper sällan kläder som kostar 800 i vanliga fall) så det blev ingen jacka.

Vi hade bestämt att träffa de andra i Humlegården igen för vidare promenad till något uteställe, det blev avfärd mot Viktoria. Vi kom dit 3 minuter innan Johan Kinde skulle börja spela, tyvärr fick vi inte plats vid samma bord allihop så Kicki och några till klämde ner sig i några soffor där de hittade några bekanta, jag, Neaten, PPP och PPM möblerade om lite och fick oss ett bord där vi satt och snackade lite och lyssnade på musiken. PPP och PPM började se trötta ut och for hem efter någon timme så jag och Neaten drog oss bort till soffan men det fanns igen plats för oss så vi fick stå upp men efter ett tag kom någon låt som var oemotståndlig så vi började dansa där i vårt lilla hörn och plötsligt började allt fler röra på sig så smått, en timme senare kokade stället, det stod folk och dansade överallt mellan borden och stolarna. Det såg lite kul ut.

Tyvärr råkade jag ut för en apjobbig kille som var på mig hela tiden, tillslut så motade en av han kompisar bort honom och bad om ursäkt för killens beteende. Men några öl senare verkar min "räddare" få för sig att jag gillade att han klängde på mig istället, jag hatar killar som är fulla, kladdiga och helt jävla döva. Jag knallade iväg och köpte mig en ny juice i baren och passade på att önska Strangelove och en stund senare kom den och jag blev alldeles lyrisk men tyvärr så fick jag låten helt förstörd av puckot som kom och verkligen började kladda på mig, blev illamående och skällde ut honom rejält (vet inte vad som stoppade mig från att lappa till honom) att få min absoluta all-time-låt spelad ute och sen få den helt förstörd av ett jävla fyllo förstörde tyvärr kvällen lite.

Klockan 03:03 blev det knäppt tyst och de tände lamporna, natten var slut. Mina fötter värkte, min ena stortå var nog dubbelt så stor som den andra och jag hade blivit inknuffad i ett bord så brevid vänster knä hade jag nu ett gigantiskt blåmärke som värkte och min röst var så gott som helt borta.

Skulle åka taxi med Kicki och Neaten eftersom Kicki bodde åt samma håll som mig. Kicki velade lite fram och tillbaka på om hon skulle fara hem eller följa med på någon efterefterfest men tillslut blev det hemfärd med taxi. Jag skulle lite längre än de andra två så strax efter 4 fick jag ringa sambon på vandrarhemmet och be honom släppa in mig, en mycket yrvaken Henrik kom och öppnade. Jag var rejält uppe i varv fortfarande så somna gick ju inte. Klockan han nog bli 5 innan jag sov och sen var det upp igen vid 8 för att ta barnen på Vasamuseet och Grönan så de hade en halvdöd mamma med sig med det var det värt.

Tänk om man kunde göra om det igen nästa helg, men då skippar jag gärna att glömma biljetten hemma för panikkänslan jag fick när jag insåg att biljetterna var slutsålda var inte rolig. Förvisso säljs det alltid biljetter utanför men det är svårt att veta vilka som är äkta och inte och priserna kan ibland vara horribla, även om det utanför DM i globen skänktes bort biljetter på slutet.

Tack till er som erbjöd mig biljetter och även sympati för min idioti, tack till alla i Humlegården för en trevlig förfest och tack till DM för en bra konsert och slutligen ett stort tack till Johan Kinde för valet av musik och ett ännu större tack till Kicki som var vår sambandscentral som gjorde det möjligt att vi kunde följas åt hela vägen.

Några av de bilder som min apslöa gamla ixus lyckades ta, klicka på bilderna för att få en bättre bild:

En förväntansfull Kicki och Neaten


En mycket glad Kicki lyssnar på Photograpic


En mycket glad Neaten lyssnar på Photograpic


En nöjd Neaten sitter på Viktoria


En glad och trött Bea på Viktoria

Men vad skriver AB, har de missat att DM spelade i Sthlm i mars???

Andra bloggar om DM