Dag 142 (#082/#blogg100) - Hjältar

Dagen har bestått av att vara chaufför och supporter till Henrik & Herman Bylund som sprungit Scaniamilen under Luleå Stadsmara. Jag såg till att de kom dit i tid för att hämta ut sina nummerlappar och tröjor, Vi slappade i några fåtöljer och väntade på att min gamla Garmin 305:a som Herman skulle ha skulle ladda klart.

Strax före kl 13 var det dags för uppvärmning. På väg till starten såg jag att manliga vinnaren på halvmaran var på väg in så jag knäppte en bild på honom. när kranskullan från Luleå Basket slängde kransen om halsen på honom. Varför får de kransen före mållinjen? Man såg hur stressad han blev av att det tog tid, han ville ju över linjen på en bra tid.

Uppvärmningen leddes av en kollega till Henrik. Hon peppade dem med att 1000 meter är riktigt långt :-)

 Henrik på uppvärmningen. Herman vägrade vara med på bild när han studsade omkring.

 Bad grabbarna stå långt åt sidan så jag kunde fota dem när starten gick men de hamnade mitt i smeten på något vis, fick bara med Henrik på bild men mer av ren tur.

 Sen blev det en lång väntan Herman hade sagt 58 minuter och Henrik 59 minuter. Jag passade på att hänga lite med Mattias som hade varit duktig och sprungit STiLloppet, ett 7,4 km terränglopp. Många medaljer skulle delas ut.

Plötsligt kom Ida, 4-barnsmorsa och heltidsarbetande och  en god vän till mig springandes i mål på halvmaran! Go Girl! Hon sprang in på  2:04:18, så jäkla bra gjort! En hjälte! Hon han inte stanna och prata hon behövde kasta sig in i duschen och åka på dotterns dansuppvisning.

Medan vi stod och väntande så kom det in en kille som sprungit Scaniamilen på ca 40-43 minuter eller så. Han bara slänger sig ner på marken, hel slut. Men det visar sig bli värre än så, han mer eller mindre kollapsar när Röda Korsetpersonalen fått honom till gräsmattan. Jag råkade stå precis bredvid för att fota målgång och kunde se vilket fin arbete dessa människor gör. De pratade lugnt med honom, såg till att han fick i sig vätska, svepte in honom i filt och strök honom lugnande medan han fick kontroll på andningen igen. Vilka hjältar! Senare kom ambulanspersonal och han fick eventuellt åka in för att bli uppvätskad. Innan jag lämnade området hade 2 till kollapsat, den ena bara ett 20-tal meter från mål och en annan ytterligare 100 meter bort. Det visar hur viktigt det är at dricka ordentligt innan ett lopp även om termomentern bara visar 15-16 grader. Ytterligare en hade fått åka från loppet i ambulans tidigare under dagen. Röda korset hade det stressigt men bemötte alla med sådan respekt. 

Dagens skratt fick jag åt denna kille, han heter Daniel Poläng och i Norrbottenskuriren kunde man läsa att han springer i sandaler och tyckte att han behövde en dräkt som passade till. Han var på besök från Skåne för at köra loppet och säger att han kommer igen nästa år i ny dräkt. Kul att han kom hit upp och inte körde i den anonyma massan som är Göteborgsvarvet samma dag. Även han får vara en hjälte, att sprida glädje och genomföra loppet i den där masken.

Tyvärr är jag en dålig människa, jag knäppte några bilder 13:47 för att ställa in så jag hade bra inställningar när familjen skulle komma, jag studerade Röda korsetmedarbetarnas arbete och sen knäppte jag bilder på romaren 13:49.  Men den minuten jag tittade bort lyckades Herman springa i mål utan att se mig och utan att jag uppmärksammade honom, han var ju 10 minuter för tidig. Man borde ha GPS-sändare på löparna eller utrusta sonen med en Garmin som kan sända live var han är alt. Runkeeper. Kl 13:55 kom dock nästa familjemedlem över mållinjen och då var jag beredd. Så här trött kan man se ut efter sitt första millopp.

 Så här glad kan man se ut när man inser att man tagit sig i mål på sitt första millopp.

Dagens bild får bli denna på två hjältar. En som sprang på 48:16 och den andra på 55:57. Så jäkla bra gjort!

Medan grabbarna åt lite mat efter loppet så kom en sann hjälte i mål, Masatoshi Yamauchi. Han drabbades av en sjukdom (Guillian Barrés Syndrom) för 14 år sedan som gjorde honom förlamad nedanför axlarna och läkarna sa att han nog inte skulle kunna gå igen och inte kunna tävla. Men den

här mannen verkar inte hålla med läkarna utan nu går han halvmaran med rullator. I år på tiden 3:48:41 och då skall man tänka på att det varit så dåligt plogat i Kiruna i år att han kunde inte börja träna förrän i början på maj. Vilken järnvilja och kämpe!

Såg sedan till att grabbarna kom sig till en dusch och ett fikastopp på Friends där jag betalade för en stor (150 g) glutenfri räkmacka för 145 kr, jag fick en liten (75 g) som kostar 95 och en näve extra räkor när jag påpekade att jag fått fel storlek. Sen upptäckte jag att brödet var så torrt att det var helt oätbart så vips hade jag betalat 145 kr får 2 nävar räkor, ett ägg, en klyfta tomat och ett salladsblad. Inte värt det det minsta. De som jobbade där idag får ingen hjältestatus idag.

Herman började må illa i bilen hem och kräktes när vi kom hem, han skyller på en banan han ätit efter loppet som smakat konstigt. Efter kräket mådde han bättre.

Idag blir min syrra omgjord i TV

Idag kan man se min syster vara med i Trinny & Susannah stylar om Sverige på 7:an kl 21. Man kan läsa lite i dagens Ystads Allehanda och Expressen/Kvällsposten såg jag.

Mamma blev tydligen intervjuad under inspelningen, får se om hon oxå är med.

Jag har extremt lite kontakt med henne så det skall bli lite kul att se.  Vi träffades senast sommaren 2011 någon timme hos min mor.

De som känner mig brukar säga att vi inte är ett dugg lika. Varken i sättet, intressen, utseende eller stil. Och då är det ändå hon som är mitt helsyskon (vi har 3 halvsyskon oxå som jag delar lite mer med).

Midsommar 2012 i Storforsen

Midsommar 2012 firades lugnt och stilla i Storforsen.

Vi åt sill, lax och potatis på en klippa i solen. Åh så skönt med lite sommar.

Efter maten tog jag och Herman en promenad uppför Döda fallet till badplatsen. Där Herman hoppade i, tokunge.

Han fick lägga sig på en klippa för att torka. Vi hade ju inte med badgrejer och handduk.

Hittade en ängsviol att fota på vägen tillbaka.

När vi kom tillbaka var det dags för efterätt. En mandeltårta och jordgubbar. Mums.

Solen gick i moln en stund och jag blev lite trött och frusen, fick ta Henrik som kudde och min kofta som filt. Hade huvudvärk så Henrik var snäll och strök mig över huvudet en stund men på bilden ser det ut som om jag har en kort tjock arm och håller mig för pannan :-) 

Fotot taget av Herman Bylund.

När vi skulle gå gick vi förbi fallet, jäklar vad mycket vatten det var där. Rann över alla bredder och det rann vatten på ställen jag aldrig sett vatten förut.

Snygging

Vincent visar stolt upp sin nya halsduk utanför Ruter Retro café här i Boden.

Tycker det blev ett bra porträtt (iPhone). Men han borde nog klippa sig lite. Lång och slitet.

Vi flydde påsken och tittade på naturen istället

Jag insåg att skulle vi vara hemma över påsken skulle det innebära en massa innesittande och en massa matlagning och rester, ungefär som på julen. Jag bestämde mig för att boka ett rum över en natt på Storforsens hotell för hela familjen och se till att 2 dagar gick till utevistelse istället.

Vi for till Storforsen på lördagen inte den rakaste och bästa vägen, nä för Bea hade noll koll när hon for ut ur stan och tog sikte mot Jokkmokk istället för Älvsbyn men det gick bra det också. Vi käkade lunch i hotellet, checkade in på rummet och sen gav vi oss upp i naturreservatet och tittade på forsen, solade och fikade i döda fallet och njöt av vårvärmen. Kl 18 hade vi bokat bord till påskbuffén som var av blandad kvalitet. Barnen hade velat gå till relaxen efteråt men så blev det inte, de gick till rummet och spelade lite på iPad och iPod medan jag och sambon satt kvar och drack te en stund.

På tal om iPad så orsakade den mig ett mindre nervsammanbrott när vi hade kommit tillbaka från reservatet. Jag skulle ta fram den för att kolla en grej och kunde för mitt liv inte hitta den, den var puts väck. Med andan i halsen gick jag till bilen och letade, nada, frågade i receptionen och jag hade glömt den där när jag checkade in 3 timmar tidigare, nepp de hade inte sett något. Barnen gick till bilen och letade, jag kollade i restaurangen nepp inget. Kom på att jag hade ju satt upp MobileMe Find my iPad på den. Snabbt (eller ja så snabbt det nu går över rackligt edgenätverk) appen till min iPhone och vips talade den om var min Sweet Love befann sin, på baksidan av hotellet. Hmm, gick närmare och skickade samtidigt ett meddelande till den. Då ringde sambon och sa att iPaden hade låtit jättehögt så den var på rummet trots allt. I väskan i ett fack jag vet att jag hade tittat i men tydligen inte noga nog. Lättnad.

När jag och sambon kom upp till rummet efter middagen laddade vi ner och spelade alla Ra en sväng på iPaden. Vi var dock lite för trötta för att traggla igenom reglerna innan så det fick bli learning by doing men det funkade det oxå. Barnen somnade rätt snabbt och jag och sambon spelade en omgång Ra till, jag fick storstryk. Sen påbörjade vi en omgång av Tikal men orkade inte spela klart, där var det inte lika lätt att lära sig reglerna genom att spela. Vi hittade lite konstiga buggar i båda spelen, borde nog buggrapportera.

Vad vi gjorde i reservatet och vad som finns att titta på syns nog i bildspelet.

På morgonen käkade vi en rejäl hotellfrukost. Vi checkade ut och satte och i bilen och for till en närbelägen fors, Fällforsen som mer liknar ett vattenfall än en fors men ändå mysigt att titta på en stund. Från där åkte vi till Älvsbyn och köpte glass på OKQ8 och sen for vi till Rackbergets naturreservat där vi tog oss upp för berget till raststugan och grillade korv och fikade i solskenet innan det bar av neråt igen och hemåt.

Finns lite bilder i bildspelet nedan eller i galleriet/bildspelet som inte kräver flash.



Hittade lite info från Jimmy Stenman som jobbar på hotellet om vad som hänt med broarna. Tydligen var det en ispropp i december som rev med sig broarna.

En lugn dag med ett fåtal strike

En stilstudie från dagen fångade med en iPhone 3Gs i kasst ljus.

Sommaraktiviteter

I veckan har vi ägnat oss åt lite sommaraktiviteter.

Bad. Efter en lång cykeltur med en felcykling nådde vi tillslut fram till Hedenbadet eller Hednäsbadet om man får tro Tidningen Extra. Vi såg tipset där och tänkte det kunde vara trevligt att åka någon annanstans än Aldersbadet och Björknäsbadet.

Kallt i vattnet enligt barnen. Vi fikade och sen badade ungarna lite till innan vi blev bortjagade av ett stort svart moln. Ett besök av en polisbil på stranden han vi också med men vi vet inte riktigt varför de var där. Kanske pratade de bara med kompisar.

    

Nästa aktivitet blev bangolf och jag kunde åter igen konstatera att jag är riktigt dålig på bangolf. Blev tom slagen av Herman. Banorna på banan vid Björknäs var riktigt dåliga dessutom, lutade, hade skarvar som lyft mm, trist.

Matat fiskarna i Svartbyträsket med lite bröd för att få dem att visa sig. Det hoppade fisk överallt i den fina kvällssolen.

En tripp in i vattenrallarland

När man åker från Boden upp till Jokkmokk och vidare till Porjus passerar man en hel drös med kraftverk och på vissa ställen som i Harsprånget kan man se delar av de samhälle som växte upp när rallarna behövde någonstans att bo. Min gammelmorfar var vattenrallare och var med och byggde flera av de vattenfallen så jag ville se mig omkring lite när vi ändå var i krokarna efter Muddusturen.

Men när vi skulle hitta samhället så körde vi av fel först och hamnade vid Harsprångets kraftverk där en minnessten finns för de som dog under bygget samt utsiktsplats för fallen. Fick lite plötsligt hemlängtan till Trollhättan när jag stod där och tittade ner i fallfåran. De blanka klipphällarna slipade av vattenmassorna kändes så bekanta från Trollhättans fall.

För att komma till utsiktsplatsen var man tvungen att passera denna varning och ta ett val att passera dörren i stängslet.

Vincent studerar landskapet som känns nästan konstgjort.

Bredvid kom vatten ner mer naturligt.

Efter vårt lilla besök vid fallen åkte vi till Harsprångets samhälle. På det som en gång i tiden var torget stod denna skylt. Där kan man se hur samhället såg ut och vem som bodde i vilket hus (där de har lyckats spåra den infon). Vägarna finns kvar och de har satt upp skyltar som visar vilken gata som är vad.

Skall det verkligen stavas så?

Undra om det var ett litet ställe, något som låg tätt intill något annat eller varför stället hette Tuppfjätet.

Det enda av bebyggelsen som finns kvar är Tennisplanen.

Stängslet runt om finns kvar. Dörren står öppen och välkomnar oss.

Avbytar-/vilobänken står kvar.

Linjerna finns kvar.

Vincent har du med rack och boll? Skall vi ta en match terrängtennis, vi får klara oss utan nät dock.

Vi kanske behöver hänga av oss lite jackor och annat på krokarna vid bänken? Ser ni gubben i kroken?

Vi får vakta hålet i staketet så ingen plankar in på matchen.

Vi tar den guppiga vägen ut till stora vägen igen.

Efter en avstickare upp till Porjus där fiket inte tog kort for vi ner till Vuollerim där vi besökte Gästgiveriet för lite mat. På vägen dit passerade vi konstverken på dammen i Akkas. Konstverken är gjorda av Lars Pirak och Bengt Lindström

Gästgivetiet var väl värt ett besök. Jag åt en god röding serverad av en mycket trevlig kvinna.

Väl hemma möttes vi av denna vackra himmel.

Läs även andra bloggares åsikter om Norrbotten, resa, Harsprånget, turism, kraftverk, foto