25 november 2018

Stryk fram din text #skrivutmaningen

Helgens utmaning i #skrivutmaningen löd "Ta en text där du, genom att stryka över delar av texten, skapar en dikt eller en spännande prosatext med de ord som blir synliga kvar. "

Jag slog upp en sida på måfå i boken jag precis hade läst ut, "Sent farväl" av Ia Genberg. Hamnade på sidan 84 i poketutgåvan. Jag klurade och sen för att inte sabba boken fotograferade jag av sidan och använde en app i mobilen för att stryka.

Min text blev:

Solen lyser
Blir hänförd av de stora bergen
Nåt med tystanden som omger dom
Dom bara står här
Vita
Blir helt tagen
Det vackraste som finns
Symmetriska
Såg det för första gången

En annan variant jag lekte med var att behålla ett och, och plötsligt är det solen som är hänförd av bergen.

Solen lyser och blir hänförd av de stora bergen
Nåt med tystanden som omger dom
Dom bara står här
Vita
Blir helt tagen
Det vackraste som finns
Symmetriska
Såg det för första gången

Så här löd texten på sidan om du själv vill göra ett försök.

24 november 2018

Jag tar det på volley

Jag är ingen mästerfotograf och jag är verkligen inte van att fota sport och särskilt inte volleyboll. Så när min gamla kollega Tobbe och hans Sollentuna Volley skulle upp till Luleå och bad mig svänga förbi med kameran så var det inte för mina proffsskills direkt. Men övning är ju bra och nya saker skall prövas.

Att fota i en gympahall är ju en viss utmaning, bad Tobbe tala om för mig hur ljuset verkade och han svarade med rejäl lampat, minst 1/500, f/2.8 och tryck upp iso rejält :-) Ok förutsättningarna klara.

Örnäshallen i Luleå överraskade med att vara en rätt ljus hall plus att jag fick spelarna mot den ljusa vikväggen. Även golvet var ganska ljuset vilket var toppen.

När spelarna sköt in sig gjorde jag det samma, fotade lite uppvärmning, testade olika inställningar. Pratade med domarna var jag fick stå osv... sen var det bara att prova.

Volleyboll är aningen långsammare än handboll där de springer över hela planen men den där jäkla bollen far så högt upp att det är svårgissat vem som kommer få den och hinna sätta fokuset på rätt snubbe.
Rent speltekniskt, vad händer här? Det ser även Lindgren ut att undra.
Aj aj den kommer mot mig.
Yeah!
Ingen kommer här fram här fram...
Servfejs
Fan fan fan den där hinner vi inte ta
Kom hem med 410 exponeringar och behöll 101 st i ett album, en del mest för att det blev lite serier på spelarna (de skulle ju få bilderna). Inga direkta kanonactionbilder men några helt ok och några lite roliga. Så jag var ändå nöjd med min insats och laget glada över lite bilder.

Hur gick det för laget då? De spelade en match, mot Luleå, innan jag kom, den förlorade de. Men matchen mot Stöcke vann de. Man kan läsa deras eget matchreferat här. Själv såg jag matchen genom sökaren och hängde knappt med, jagade den där bollen lika intensivt som spelarna och gick på deras finter emellanåt.

På väg hem fångade jag lite färger och väl hemma så nästan knockades jag av mångatan som fick bli dagens bild. Fångade visst ett spöke också.
Jag känner mig osynlig, ingen ser mig
Men i verkligheten är jag semitransparent
Så något kanske når fram
Mitt liv är nog inte helt meningslöst

22 november 2018

Skriv om skoskav sa dagens skrivövning

Jag köpte boken Skriv om och om igen av Katarina Kuick och Ylva Karlsson. Enligt bokinfon riktar den sig till 12-15 åringar men jag tycker den är utmärkt för att tvinga mig själv att skriva lite. Fick tipset av en kollega på jobbet.

Den förhatliga sprickan
Den första övningen jag gjorde från boken  var "Skriv en dikt om skoskav".

Alltså vilket jäkla ämne särskilt efter att precis vara hemkommen från 153 mils vandring utan just skoskav. Skulle jag skriva om det, om hur alla förväntade sig att mina fötter skulle vara plågade av detta? Men nä istället dök mina Laplands ultra-rundor upp. De där där blåsan på hälen som ger djupa jack spricker precis innan 7 mil. Jag vet redan när jag startar andra året att det kommer hända.



Klockan rusar mot det oundvikliga

Sex mil och fem kilometer 
Fötternas dunkande mot marken
Entonigt och monotont
Dunk Dunk Dunk

Klockan räknar mina steg 
Jag far fram över vägen
Kan inte stanna
Dunk Dunk Dunk

Sex mil och sju kilometer 
Blodet sipprar i strumpan
Smärtsamt och störande
Aj Aj Aj

En stol vid vägkanten 
Sax, tejp och compeed
Måste fortsätta framåt
Dunk Aj Dunk

18 november 2018

Testar alternativa redigeringsstilar och skriver lite mer

Idag kände jag för att redigera mina bilder i en lite annan stil än vad jag brukar. Ville åt en lite annan känsla. (Dock gör de sig tydligen inte så bra i nedminskade i bloggen, men klickar man upp bilden och sen klickar på den får man se i full storlek).

Detta är dagens bild och även idag får den komma med orden som dök upp i huvudet när jag stod i skogen.
Som en laserstråle genom kylan
visar den vägen

Tinar upp frusna bär
ger hopp om en ny sommar

Men först måste vintern komma.
———————————————
Denna bild får vara exemplet som visar olika redigeringar.  Så här såg den ut när jag importerade i Lightroom och inte gjort något med den. De ljusa partierna är överexponerade, skuggorna är ganska mörka och i allt är aningen urtvättade som de alltid är i en RAW-fil.
Drog ner hightlights och lyfte skuggorna samt följde en YouTubetutorial av Sean Dalton om hur man kan redigera det gröna för mer "jordiga färger". Då blev det så här.
Följde en beskrivning av Sara Rodriguez Martinez för att göra en bild lite mer drömsk genom att ändra lite på balansen mellan ljus och mörker i RGB-kurvan samt minska på clarity och skärpa på träden och det är mitt slutresultat men innan jag kom dit så gjorde jag en version utan "blurr" på träden.
Den slutgiltiga version med clarity och skärpa neddragen på träden ser ut så här.
Testade tekniken på lite fler bilder. Här på en gran i rampljuset.
Motsol.
Även sista bilden idag fick en text.
Återigen är de här, letar efter mig, söker av skogen. Jag står stilla, vågar inte andas. Rädd att röken av mina andetag skall avslöja mig. Ljuset sveper mellan tallarna, jag duckar. Ljuset backar och försvinner ut i molen. Klarade mig denna gång också men vet att det kommer tillbaka.


17 november 2018

Att stå naken

Jag skrev igår om att skriva. Skrivande eller rättare sagt berättande är något som jag alltid sysslar med. När jag hör/ser/fotograferar så skapas berättelser i mitt huvud. Ett exempel är solrosor som är udda på ett fält på mina vandringar eller som nu senast när jag berättade (på Insta) om majsstänglarna som gjorde uppror och försökte rymma och samlas för protest. Det kan vara vad ett djur tänker, var en väg går eller något om hur jag känner och mår. Jag noterar tankarna i mobilen, på servetter osv. Men det har sällan publicerats något mer än fragment på Instagram. Men i mitt huvud finns det hela mikrovärldar.

Idag var jag vid Aldersjön, min tanke var att fånga guldljuset en timme förr solnedgång men jag glömde bort att sjön ligger i en svacka och när jag kol försvann ljuset. Så jag gick runt sjön och försökte fånga lite kyla i stället (första bilden blev dagens bild).
Jag känner mig oftast sjukt lycklig när jag får vara ute i naturen. Brukar gå omkring med ett fånflin. Men idag kom en sorgsenhet över mig. Jag tänkte på saker som gör mig nedstämd och det kan ta ett tag att få bort de tankarna. Efter bilderna på kylan kände hela jag mig kall (kan ju bero på att jag legat i iskanten och fotat och plumsat fot och knä) och stod på stranden och lät solens sista stålar dansa över isen.
Och ord kom i huvudet och en bild tog form. För en gångs skull delar jag dem med andra. Och ett försök till översättning men är inte så säker på den.


Hon kom för att nå botten

Kläder i en hög på stranden
Men någon hade lagt locket på 
Solens sista strålar träffade 
Skapade en glipa
Kvar finns ett avtryck i sanden
———————————————
She came to reach the bottom
Clothes in a pile on the beach
But someone had put the lid on
The last rays of the sun
Created a rupture 
There remains a print in the sand

Att klä av sig kläderna på en frusen strand med is på sjön och risk att någon hundägare skulle kunna komma och rasta hunden var lite nervöst. Och ännu nervösare var det att lägga ut bild och text på Instagram. Men skall jag komma någonstans måste jag väl våga. Just denna är en sådan där som jag skulle vilja ha återkoppling på, hur tolkar du som läsare den. Vad händer?

Det känns sjukt utlämnande. Både text och bild. Så det är väl tur att jag inte har så många följare :-)

På insta passade jag på att skriva att det är en 45-årig kropp med kärlekshandtag och allt men jag gillar den för den är stark och låter mig göra saker. Ser ingen anledning till att ogilla sin egen kropp för lite extra hull, bristningar och celluliter. Det är en kropp som fått hänga med ett tag och det är inte konstigt att det syns på den. Den har dessutom burit 2 barn.

Bli bättre på att skriva (#skrivutmaningen 7x7x7x7)

Idag deltog jag för första gången i en skrivutmaning. Följer @skrivutmaningen på Instagram. Gillar att skriva men har aldrig lagt ut något innan (förutom bloggen då och någon dikt till en bild). Bestämt att 2019 skall jag bli bättre på att skriva så smygstartar lite nu.

Jag har skrivit för byrålådan till och från. Har en del texter som ett fåtal personer fått läsa men utan någon egentlig återkoppling. Jag kan sakna just det, återkoppling. Få hjälp att bli bättre så därför antog jag gratiserbjudandet från Writeify.se som har månadsutmaningar man får skicka in och får återkoppling på. Får se om jag lyckas få ihop någon text. Sen har jag hittat två novelltävlingar. Novellformatet är det jag trivs med bäst hittills när jag skrivit. Gillar utmaningen i att man inte har någon plats att ge långa karaktärsbeskrivningar och man måste i handlingen ge nog med ledtrådar till vilka personerna är och bakgrunden till situationen de är i. Man kan heller inte skriva något långt utdraget slut utan helst skall det vara ett där läsaren fyller i från eget huvud.

Dock vet jag inte hur det skall hinnas med att skrivas och fotas om jag kör en bild om dagen ett åt till. Men vi får väl se hur det går. Idag valde jag att ta en bild (rotade fram 4 hus ur vårt Settlers of Catan) till helgens utmaning som heter 7x7x7x7 (utmaningen inte bilden). Sjuorna stod för metoden att hitta ämnet.

Jag skulle plocka bok nummer 7 från min bokhylla.

”Min bokhylla" som om man bara har en och hur sjutton väljer man sjunde boken när överdelen av första bokhyllan tyngs ner av otaliga bokhögar, räknar man uppifrån eller nerifrån? Skippar man bokhögarna och går på första hyllplanet där böckerna står upp men skall man då ta bakre eller främre raden? (Ja jag har alldeles för mycket böcker).

Nu blev det första stapeln längst fram från topplanet av första hyllan. Kjell av Kjell Eriksson var boken och sidan 7 (första sidan av berättelsen med sidnummer 7, men borde jag ha bläddrat till sjunde sidan med text?). På 7:e raden bärjar meningen"Färgerna var det enda som skiljde husen från varandra.”.

 Nu skulle jag skriva 7 rader text eller dikt kring det. Öh är inte en dikt en text?

Mer ordagrant står det i reglerna "Använd meningen som står där". Använda betyder det att texten i fråga måste finnas med eller räcker det att inspireras av den? Jag valde det senare.

 7 rader, hur långa då?

 Min hjärna är hopplös, låser fast sig i “reglerna” och kommer inte vidare till det kreativa med att skriva. Men jag tog fram Pages på datorn, Baskerville 12 pt på en sida med normala 2,54 cm marginaler på A4-papper det fick vara mina gränser.

Började skriva en löpande text och fick inte till det. Började bryta upp och resultatet blev det här. Men radantalet är ju beroende på bredd på webbläsaren så jag gjorde en bild.
Detta blev lika mycket en övning i att se bortom reglerna, börja trots okänt, bestämma själv. Något som jag får jobba med som kontrollfreak, regelmänniska med strukturbehov. De där delarna som är folk tror inte är så kreativa men be mig hitta kryphålen i en kravspev eller upphandling så skall jag visa er vad kreativitet är. Mitt behov av att göra rätt var något jag jobbade med under långvandringen. Att göra saker good enough hörde också dit. Och jag tror skrivutmaningarna kan hjälpa mig. Korta utmaningar med ont om tid och publicera. Jag koller inte kunna fila på varenda ord och mening i evigheter. Tror på att utveckla tänkandet kring skriva först. Sen kan jag gå på finlir. Eller vad säger ni?

Det blev också en övning i att inte förklara hur jag tänkt även om det är sjukt jobbigt. Men det vore oerhört spännande att få höra hur texten tolkas.

 Och för er med bra minne, mitt bokprojekt (vandringsboken) är inte bortglömt. I sommras jobbade jag hela sommaren så jag han inte ut och mappa upp sträckorna och fota. Och i fjol var vädret så jäkla kasst. Men jag har förhoppningar om kommande sommar.

15 november 2018

Den ofrivilliga linslusen på framsidan

Tidningen Extra Boden landar idag i brevlådorna i Boden och jag tjuvkikade på webben nu på morgonen. Var inte helt förberedd att jag skulle pryda omslaget. Men där är jag, sjukt nöjd efter att ha kommit fram till Fisterra efter 153 mil (spoiler för er som läser dagboken i bloggen, jag kom fram :-) ) med morgonsolen i ansiktet, osminkad och oduschad.

På sidan 6 hittar man reportaget.

Jag skall väl var glad över deras förmåga att alltid hitta något till Luletidningens "personenreportage" (i detta fall en Luletjej som bor i USA och är med i en realityshow) så jag slapp visa nunan för alla Lulebor också. De gånger de inte har någon Bodensare i Bodentidningen visas alltid Lulepersonen där.