Dag 74 (#015/#blogg100) - 36 ivriga barn

Vaknade cirka 2 timmar innan klockan skulle ringa och funderade på att kliva upp men var inte helt pigg så jag gottade ner mig i kudden igen och somnade om. Vaknade sedan med ett ryck en stund senare, jag hade ju helt glömt bort att jag lovat Vincent att skjutsa honom på fotbollsträning innan jag skulle till Gruvberget. Masade mig ur sängen, stökade undan lite för att Henrik skulle slippa mötas av totalt kaos i sovrummet när han varit borta en vecka. Vet själv hur irriterad jag blir när jag kommer hem från resa och huset är helt upp och nervänt.

Åt frukost och fick iväg Vincent till Arenan, han skulle träna fotboll utomhus, termometern visade -2 grader men prognosen visade att det skulle bli varmare under dagen.

Kom upp till Gruvberget där någon måste ha varit dagen innan och förberett för skyltar mm stod framtagna och annat material som skulle användas låg lättillgängligt. Spåret i skogen såg fint ut det lilla jag kunde se när jag parkerade bilen.

Jag var först på plats och började med att värma upp kaffebryggaren, koka te, ta fram korv och sådant där. Lyssnade på ljudbok och hörde aldrig när Gun kom in, hon skrämde mig. Vi förberedde våffelsmet, dukade fram kakor och bullar och allt sådant där. Snart kom även de andra och ungefär en halvtimme innan start började barn köa för att få ut en nummerlapp. Jag kunde inte hitta några andra kollegor än Gun, som hade fullt upp i köket, så jag fick skriva startgrejerna och sen springa ut och starta loppet kl 12. Släppte iväg 35 ivriga barn ett och ett på Barnens vasaloppsspår som var 700 meter i skogen. Jag han precis få iväg sista barnet när första barnet var i mål. Hängde medaljer på de som kom in och tillslut kom en av kollegorna och tog över så jag kunde springa in igen och skriva ut deras diplom. När alla barn hade åkt fick de fika i stugan och många föräldrar passade på att fika de också, vi hade fullt sjå i ca 1,5 timmar men sen dog det ut. Ett barn till kom och åkte ett par varv i spåret och fick även hen ett diplom och medalj.

Arrangemanget var uppskattat, vi hade behövt vara minst en till i köket dock för att klara anstormningen men Gun kämpade på bra och jag hoppade in när det krisade som mest. Vi langade ut en hel del våfflor den här dagen. Kul med så mycket folk. Min plan hade varit att hinna fota barnen i spåret, vid start och mål men jag han inte ens få ut kameran :-(

Vi bjöd på arrangemanget, även om en del var beredda att betala en slant för att barnen skulle få åka. Skulle bett dem lägga en frivillig summa i stugavgiftsburkarna men tänkte inte på det.

Strax innan kl 16 var jag hemma. Henrik hade kommit hem från USA och låg och snarkade i sängen. Jag bytte om till träningskläder och gav mig väldigt motvilligt ut på en löprunda efter att ha slösurfat en halvtimme. De första 2 kilometerna kändes som evighetslånga, kroppen var tung och det kändes som jag kröp fram. Sen lättade det lite men vid 4 km var jag på ett mjukt skoterspår dör jag sjönk ner och gled omkring, då kändes det som att en kilometer till 5 skulle få räcka, efter det skulle jag gå. Men jag vände ute på Buddbyträsket, kände motvinden och gav mig fasiken på att kämpa på en liten stund till. Det flöt på rätt bra till 8 km, vid järnvägen tappade jag orken och all lust. Men sakta ner nu när jag var alldeles svettig, då skulle jag ju bara frysa. Nä bara att bita ihop och ta de sista kilometrarna. Valde en liten annan väg tillbaka och insåg sen att jag sprungit samma runda som i onsdags. Sluttiden blev 1 timme och 5 minuter, dvs 5 minuter snabbare än i onsdags. Förvisso blåste det lit mer i onsdags. Satte mig på trappan ute och konstaterade att löpning verkligen inte är min grej, förstår inte hur folk kan prata om det som njutbart och då pressar jag mig inte ens fysiskt utan låter benen få bestämma farten inte huvudet.

Ser ni, mot husväggen är rabatten framtinad, tulpanerna på väg upp men i resten av trädgården massor med snö.

Bara en enda gång tog jag i lite extra det var i uppförbacken efter järnvägsbron där jag fick trycka i för att ta mig upp utan att börja gå. Nä två gånger var det faktiskt när jag tänker efter, strax efter 8 km där jag bara ville hem hamnade jag bakom en gående rökare, fick öka på farten för att ta mig om snabbast möjligt. Har liksom inget som helst driv i att pressa mig, framåt, snabbare, kortare tid på rundan (och under Sverigestafetten är u kort tid skitdumt, för i slutveckornas topplista är det antal minuter som räknas, då skall man som somliga vara på utförsåkningssemester, de verkar kunna åka hela dagar som jag när jag är och vandrar).

Jag slöade vid datorn en lång stund till innan jag hoppade in i duschen. Henrik vaknade till och masade sig upp och duschade han också innan vi åkte på The Bull hela familjen för middag. Maten var riktigt bra idag. Jag åt som vanligt deras flankstek. Vincent och Henrik provade tonfisken och Herman åt lammytterfilé. Alla var nöjda med sin mat.

Eftersom jag inte hade kunnat fota på Barnens vasalopp fick jag åka hem och lämna av familjen, ta kameran med mig och åka iväg. Stannade på järnvägsstationen och tänkte ta en bild jag haft i huvudet som "nödbild" men tänkte att jag först tar en liten promenad fram och tillbaka längst med spåret, det är nästan 3 km. 2,85 slutade det vid och då hade jag gjort ett stopp bland vagnarna och tagit en bild. En bild jag var på väg att ta häromdagen men det blev aldrig av. Resten av vagnarna som stod där hade jag redan fotat.

Tog även nödbilden men fick ingen bra skärpa. Blev stressad av att det stod 2 personer i ett upplyst rum i huset bredvid och stirrade på mig. De undrade nog vad jag sysslade med där i änden av perrongen. Så dagens bild fick även denna dag bli på klotter på ett tåg. Nu börjar jag verkligen bli trött på dem. Måste hitta något annat. Är ju bara på dag 75 av 365 dagar. Jösses hur skall detta gå, vad har jag gett mig in på? Dagen bild är dessutom skittrist för graffitin var så urblekt att den inte ens gick att få någon färgklick från.

Väl hemma igen bestämde sig magen för att inte alls vara med mig. Åt kanske för snabbt på restaurangen eller så är det något annat. Ont gör det i alla fall så nu skall jag försöka sova.

Dag 57 - Inte längre styrelseledamot Karjalainen

Sjukt seg i morse igen, släpade mig till jobbet där planan var att skriva färdigt mallar till en grej men jag tror allt annat som kunde komma i vägen gjorde det. Jag var så sjukt frustrerad och inte blev saken bättre av att magkatarren slog tillbaka stenhårt igen. Tog en lunchpromenad med Håkan för att rensa skallen. Bra mat på Bistro Norrland idag.

Fick igång världens flyt kl 17:05 och var i ett stim när jag insåg kl 18:05 att jag behövde skynda mig till Boden och Friluftsfrämjandets årsmöte. Vi var 8 sörjande, 6 styrelseledamöter (1 suppleant och 1 ordinarie saknades) och en ny person som skulle väljas in som revisor (som jag inte vet om han är medlem eller inte) och ena styrelseledamotens man, medlem men där mest för att han skulle ha hand om barnen som hade fått följa med upp. Ja deras 2 barn är också medlemmar men nog inte röstberättigade tror jag. Hade inte han följt med upp tror jag inte vi hade kunnat fatta några beslut, styrelsen kan ju inte ge sig själv ansvarsfrihet. Så stort är intresset bland de 98 medlemmarna.

Det var med liten klump i magen jag kom dit, jag har suttit i styrelsen sen 29 mars 2010 efter att jag ramlat in på ett årsmöte mer eller mindre och haft åsikter. Nu när jag letar bakåt i bloggen ser jag hur det trampats vatten länge. 2013 skrev jag ungefär samma sak som igår.

Efter årsmötet där jag lyfte några punkter som jag tyckte styrelsen kan jobba på under året så blev jag avtackad efter att ha fått Förtjänstmärket ("Förtjänstmärket Kan tilldelas Ledare eller Funktionär efter tre års aktiva insatser.") dröjde lite längre är tre år för mig. Fick fina blommor och ett presentkort.

Jag önskar verkligen styrelsen lycka till i uppdraget att få igång en levande förening och jag själv kommer vara i stugan de söndagar som jag står på schemat och jag kommer hålla Knytte. Det är bara styrelsearbetet jag upphör med detta år, vem vet kanske saknar jag det och återvänder sen. Men jag behöver distans och paus känner jag.

När mötet var slut tog jag med mig kameran ut i backen och knäppte en bild. Vet att jag har en nästan likadan sen tidigare som dagens bild (14 januari) men jag ville ha något som symboliserade den här dagen. Tänkte först fota stugan men de satt där inne och höll konstitutionerande möte och ville nog inte bli fotograferade.

Åkte hem, satte blommorna i vatten och bytte om. Tog mig ut i blåsten på en kort promenad, 3,68 km. Så idag blev det bara två korta rundor.

Dag 39 - Våffelos och enorm trötthet

Dagen började med att kliva upp tidigt för att skjutsa Vincent till tågstationen. 06:50 skulle de samlas så han var där några minuter innan. Jag åkte hem, klädde av mig och kröp ner i sängen igen. Satte klockan på 09:30 och försökte somna. Sambon började snarka så jag blev störd men tror jag sov en liten stund i alla fall.

Snoozade klockan en stund och försökte vakna till liv, sjukt trött. Hade tänkt hinna åka på ICA och köpa en bakmix att ta med upp men allt jag gjorde på morgonen gick så sakta, hela kroppen värkte. Kom mig iväg hemifrån  09:55 och åkte upp på berget. Var lite orolig för att det skulle vara för halt för att komma upp men det gick bra med lite fart. Överallt låg det bark och barr som blåst ner under nattens oväder. När jag nästan var uppe stod det skotrar mitt på vägen, de han flytta på sig. Tur för jag ville gärna sakta ner, då var det inte säkert att jag skulle klara sista knixen upp för det var halt.

När jag kom upp var redan de andra två där och hade börjat ställa i ordning, skönt då slapp värkkroppen slita i allt själv. Jag dukade fram fikat, blandade saft, ställde i ordning muggar och sådana där smågrejer, fixade växelkassan. Lagade affischen som blåst sönder igår så jag skulle kunna sätta upp den på vägen ner. Hade tagit med mig min frukost upp så jag åt den innan vi öppnade.

11:00 öppnade vi och 11:30 kom första gästerna, skoteråkare som åkt förbi och sett att det var öppet. Sen droppade in folk lite av och till, skoteråkare, de som gått upp för berget och några i bil. Men vi hade bara 19 gäster totalt så det blev lite långtråkigt särskilt sista timmen. Gick ut och fotade lite i det fina vädret och åt några korvar utan bröd. En av de andra var mest ute, åkte upp Barnens vasalopp med sina vita blixen, skottade av taket, skottade fram liften mm. Tur han inte förväntade sig att jag skulle göra något sådant idag. Det hade kroppen inte pallat med. I vanliga fall jobbar jag annars gärna utomhus i finvädret.

Skidorna fick mig att längta till turåkning i fjällen så de får bli dagens bild.

Vi packade snabbt ihop och redan 15:05 kunde jag fara neråt. Satte upp skylten och åkte hem. Satt och tog igen mig en stund, skalade av mig kläderna som stank av våffelos, åt några Novalucol till, måste skaffa något annat som är mer långverkade.

16:06 stod jag ute igen för att ta en kort promenad, låg bara 2,7 km "back" och tänkte att det kan jag ju överleva. Solen hade försvunnit ner men det var fortfarande ljust. Gick bort mot badhuset och höll på att halka i backen ner under järnvägen, glashalt. Strax efteråt satte kroppen igång att skrika åt mig att jag är dum i huvudet, varenda fiber värkte och jag fick gå jättelångsamt. Magkatarren rev i övre magen och värkte i bröstet och upp i käkarna. Lyckades pilla in ett par iskalla fingrar under tröjan och få upp BH:ns hakar för att bli av med det trycket i alla fall. Lättade lite. När skall elände sluta? Fick frossa, inte kallt ute men jag skakade i kläderna så jag började leta mig hemåt genom stan, försökte gå där det var sandat.

Hade lovat att gå förbi ICA på hemvägen och när jag kom dit ville inte kroppen vara med alls, kändes som jag skulle svimma. Plockade lite frukostgrejer men sen lutad över en frysdisk ringde jag hem och frågade om sambon kunde laga middag och vad jag skulle köpa i så fall. Men han bestämde att han och Herman skulle äta pizza istället och ringde och beställde det. Jag lyckades samla ihop mig, betala och halka hemåt till huset efter totalt 5 km. Stoppade grejerna i kylen och gick direkt in i sovrummet och sov i 2,5 timmar. Helt väck.

Kanske tur att Vincents tåg hem är försenat så jag fick vila, skulle hämtat honom 19:15 men nu vet vi inte riktigt när de kommer, de lämnade Kiruna 20:15. Nu mår jag lite bättre och har ätit några mackor och lite glass. Men vet att det kommer starta igång det onda från magen igen, sitter liksom bara och väntar.

Dag 37 - Sjöblöt för kort promenad

Började dagen med att tvinga mig ur sängen när klockan ringde. Gjorde mig i ordning och åkte till hälsocentralen. Hade förberett mig för att sitta där länge men tydligen var det ingen för mig i labbkön så jag fick komma in direkt. Fick den unga killen som jobbar där som provtagare, han är bra, känns inte ens när han sticker. Blodet såg rätt ut men lite ljusare än senast. Och visst stämde min visuella kontroll, Hb var på 97. Inte Bea svimmarlågt men nog lågt för att förklara yrsel, trötthet och andfåddheten. Han lade in värdena i systemet så läkaren borde rimligen se dem och höra av sig.

På väg till jobbet var det ljust ute, solen på väg upp. På förmiddagsfikat lyste den in genom fönstret. Fantastiskt. Satt och pillade med instagram på min Nexus 7 och den är ju så knäpp att när man slår igång appen och klickar på knäpp en bild så har den frontkameran igång (den har ju bara en frontkamera) och jag blir lika paff varje gång. Den här gången lyckades jag dessutom komma åt det utan att se det och knäppa en bild på mig själv underifrån, ser ut som jag inte har någon haka. Den fick åka upp för att visa att det var soooool efter att jag fått upp lite bilder som hade fastnat (Nexus 7:an hart haft strul med nätverket) så jag bombade mina stackars följare idag.

På jobbet bråkade jag med programvara för Windows Phonetveckling, skrev specifikation och började designa ett gränssnitt till en app. Måste läsa på Windows Phone guidelines lite mer inser jag. Fick även skriva lite ytterst diplomatiska mail idag.

På lunchen fick jag med mig tre kollegor att gå bort till Chowkeeng på Stationsgatan, en promenad på 1,5 km enkel väg. Skönt att komma ut och röra på sig i solen och så gav det några kilometer i benen. Tristare var det med maten, jag kunde bara äta en av deras rätter, en gryta med räkor och bläckfisk i currysås med kokosmjölk men den var inte god.

Efter jobbet fixade jag skyltar till Gruvberget, skulle åka upp och hämta papper på berget på vägen hem men först en promenad i Luleå. Drog på mig andra skor och mina täckbrallor och hängde kameraryggan på ryggen och gick iväg. Började gå mot Mjölkudden, tänkte att isvägen brukar ju var dragen dit, då borde man kunna gå längst med cykelvägen vid vattnet och gå ut på isvägen sen. Men när jag kom dit cykelvägen brukar börja var det bara en snövall och ett skoterspår in. Valde att följa spåret men det gick raka vägen ut på älven och inte till isvägen. Knäppte några bilder mot stan när jag ändå stod där. Då började det regna eller rättare sagt dugga lite. man kan se de regntunga skyarna över staden.

Vände om och gick tillbaka och tänkte jag går väl ner i norra hamn som vanligt istället. När jag gick över Mjölkuddsbanken blev det mer ihållande snöblandat regn. Det smattrade mot dunjckan. Tog på mig mössan och kröp in i luvan och halsduken, packade om i ryggsäcken så inget skulle bli blött och matade på. Vet någon varför Luleå pyntat med en ren vid vattnet mot Kulturenshusrondellen? Ser ut som ett försenat julpynt. Eller firar de samiska nationaldagen med renpynt?

Gick ner på isen, tog en spark. Magiskt sparkföre, rätt skor. Kändes som jag flög fram i ca 2-300 meter. Sen kom störtregnet och isvägen blev glashal. Det gick knappt att sparka, inte att styra. Det nästan 2 långa kilometer bort till nästa sparkering. Bara att bita ihop. Dunjackan tål inte regn och blev blötare och blötare, tyngre och tyngre. Framme vid Hälsans hus ställde jag sparken och gick upp på land. Några snöskottare kämpade med ett tak och bakom en snöhög fick jag syn på dagens motiv. En motorcykel. Blev väldigt förtjust i ljuset i bilden. Kanske skulle tagit en med f/8 också för stjärnor i lamporna men jag kan ju inte ha det på alla bilder :-)

Nu hade varenda gata blivit som en halkbana så jag gick gå ytterst långsamt och försiktigt bort mot gågatan där de har värmeslingor. Slank in på apoteket som en dränkt katt och köpte mig salivfrämjande tabletter, såg först när jag kom ut att de hette Fuktisar, herregud, hade jag sett det där inne hade jag aldrig köpt dem. Vem fan döper något till Fuktisar. Skämmes. Men de funkade bra i alla fall. Anande att det var anemin som gav mig denna hemska muntorrhet och det var nog så.

Tog mig tillbaka till jobbets parkering efter 7,85 km (appen (Caledos) jag använde för klockan vägrade starta sa att jag hade gått 12, irriterande att den sa 5 fel även om jag förstod att 12 inte kunde stämma på den tiden men att inte ha fått ihop mina 10 kändes surt, tur jag gick lite på lunchen).

Hitta min bil inkapslad i is. Fick kämpa lite för att få bort den. Herman hade ringt några minuter innan och ville bli hämtad från en kompis hemma i Boden. Så jag bestämde att jag svänger förbi där på vägen hem. resan hem gick som mest i 60. Alla körde långsamt och höll avståndet. Jag vred upp radion och sjöng med. Väl framme där jag skulle svänga in och hämta Herman hände inget när jag bromsade för att svänga trots att jag nog körde i max 10 km/h. Fick ta mig till nästa korsning och vända och där hände först nada när jag svängde på ratten. Läskigt.

Hämtade upp Herman och åkte hem. Skippade att åka upp på Gruvberget, antingen skulle jag inte ta mig upp eller så skulle det kunna bli farligt ner. Hoppas de hinner sanda till på söndag när jag skall vara i stugan och ha servering. Fick veta i morse att vår liftmotor brunnit så det verkar inte bli någon lift denna vinter heller. Det är skittrist, vi skall kolla med kommunen om de kan sponsra oss, de sponsrar ju det privata företaget Ski Camp för att de skall kunna hålla sin backe öppen så borde de väl kunna ge lite pengar för samma ändamål till en lokal ideell förening som vill hålla en liten barnback öppen stadsnära.

Nu sitter jag vid datorn med resterna (fläsk och bruna bönor) från middagen häromdagen och skriver detta och fixar bilderna som skall vara med och jag svär över min jävla dumhet att inte ha ställt tillbaka ISO:n efter gårdagens norrskensfotografering. Hur dum får man vara? Dunjackan hänger i badrummet och droppar, undra om den går att använda igen eller som dunet klibbat ihop sig helt. Måste komma ihåg att laga den i helgen, har fått en stor reva baktill.

Dag 14 - Oj vad mycket klockan blev

Hade kundmöte på morgonen  kl 9 så jag behövde inte fara till kontoret först, då kunde jag kosta på mig att fara lite senare, dvs sovmorgon. Skönt. När jag väl tog mig iväg så fick jag skjutsa barnen till skolan. Vincent ville inte gå på den stukade foten till bussen och när jag då ändå skulle åt det hållet hoppade även Herman in. Plötsligt blev det lite bråttom. Ute var det nästan ljust och väldigt vitt vitt. Snörök på vägen så det var bara att ta det lugnt. Men jag han i tid till mötet. Ett möte som kändes bra.

På väg tillbaka till jobbet var jag sugen på att stanna och fota men hittade inget bra ställe att stanna på, dessutom hade det börjat snöa igen. Inte helt ideala förhållanden alltså. Så jag tänkte jag får väl ta något foto hemma i Boden ikväll igen då.

Jobbdagen flöt på, tog tag i några surdegar, hade ett långt samtal med min chef inför ett möte med vår enhetschef i morgon. Skall prata om vad jag vill jobba med osv... vet inte riktigt själv ännu. Usch det är så jobbigt med omorganiseringar men jag försöker se det positivt. På lunchen gick vi till närmaste restaurangen, -14 ute men bitigt ändå pga blåst.

Efter jobbet var det bara att stressa hemåt, Vincent skulle köras till Team Sportia för utprovning av klubbjacka och sen skulle jag upp på Gruvberget för att ha styrelsemöte med Friluftsfrämjandet 18:30. Jag var upp på berget lite före alla andra så jag passade på att knäppa dagens bild därifrån, Boden som det ser ut från ovan på kvällen. Sen skottade jag altanen och en gång från parkeringen till trappan.

På mötet konstaterades det att vi definitivt behöver fler aktiva om vi skall kunna ha stuga och backe öppen. Det funkar ju inte att bara några i styrelsen skall bemanna alla söndagar i 2 månader. Så om någon känner för att hjälpa till och vara i fiket eller sköta lift 4 timmar en söndag då och då under februari och mars så tar vi gladeligen emot hjälpen.

När jag skulle köra hem igen så var klockan 20:05 och jag funderade på hur jag skulle göra med promenad idag. Temperaturen hade krupit ner mot -18 och det blåste. Dessutom var mina fötter stelfrusna efter att ha blivit kalla när jag fotade och skottade och inne i stugan hade vi knappt värme för värmeväxlaren stod stilla. På väg ner från berget insåg jag att här finns ju också tallhed precis som där jag ville fota i morse. Kanske skall jag testa lite nattfoto. Ställde bilen i en mötesficka, helljusen lyste in i skogen. Visade sig bli fin effekt men eftersom jag inte tänkte mig för förstördes en bra bild av att stativets skugga kom med. Mycket surt.

Nu var klockan ännu mer och fötterna ännu kallare. Hoppade in i bilen och styrde mot ICA för att handla lite. Övervägde om jag i alla fall skulle hinna ut en timme idag innan klockan blev för mycket. Handlade och när jag skulle betala ringde Herman. Jag hade helt glömt bort att jag lovat honom att hämta från träningen om jag inte var kvar på mötet. Så det var bara att skynda mig till hallen och hämta upp honom och vips var kl nästan 21 innan jag var hemma. Så det blev ingen promenad idag. Så i helgen är det bara att ta en dubbel någon dag. Förhoppningsvis är det fint väder så jag kan ta med kameran.

Åt några mackor till middag eftersom Henrik gjort fiskgratäng till sig och Vincent och det inte fanns något till mig. Tur jag är en mackmänniska.

Satte mig vid datorn och tog hand om bilderna och ställde ut kameran att peka mot natthimlen som var ganska så klar. Dock lite disigt vilket gör att ljuset bryts och bilderna brukar bli "vita". Får se om jag får ihop någon startrail igen eller inte. Testar utan brusreducering nu och tog en bild i locket innan jag började fota. Men jag tror jag inte tänkte mig för och ändrade inställningarna sen. Nå ja får väl se till att komma ihåg att ta en sist kanske. Eller måste man ta flera? Men då missar jag ju en stjärnförflyttning. Nå ja jag testar mig fram så får vi se.

Hoppas på lite norrsken snart, annars måste jag nog dra mig norrut.

#blogg24 #07 Pysselcurling och oförmåga att säga till

Idag har vi haft julstuga hos Friluftsfrämjandet. Ca 70 personer kom dit, hälften barn. Vi serverade gröt och skinkmackor samt fika och hade en pysselhörna.

Jag hade förberett med pyssel för flirtkulesnögubbar, tredjedelsänglar, flätade hjärtan, julkort, målarboksbilder med jultema, kakformar att rita av och klippa ut osv... hade massor med olikfärgade papper, kort i vykortsstorlekm glitterim, glitter man måste ha lim för, glittertejpar, tuschpennor, kritor och pennor i alla möjliga färger.

Barnen som kommer är allt från 2 år och uppåt så det behöver finnas något för alla, de allra minsta är klart svårast. Fick tips till nästa år att ta pekarkaksformar, pärlplatteärlor man häller i formen och in i ugnen en stund då blir det formar de kan hänga i granen sen, det klarar även de allra minsta.

Det kom rätt mycket barn redan från början och de flesta ville göra en snögubbe. Av de barn som satt där var så gott som alla stora nog att själva greja med snögubben med lite hjälp från en vuxen att göra de hål som behövs för näsa och armar. De barnen som satt närmast mig fick instruktioner och de fixade det galant. De bröt av tandpetarna för att få en vass näsa, målade dem med orange tuschpenna och stoppade in den i hålet.

De bröt tandpetare för att göra armar och en för att sätta ihop huvud och kropp.  De tog pennan för att måla ögon, mun och knappar, bad om hjälp med att limma fast hatten och få en bottenplatta utklippt från det stora pappersarket.

De barnen gjorde det mesta själva. Sen hade vi några barn längre bort vars föräldrar mer eller mindre slet pysslet ur händerna på dem, gjorde allt åt dem. Jag blev så illa berörd, försökte säga på ett fint sätt att det är bättre om barnen får pyssla själva så de känner att de gjort pysslet själva inte bara tittat på och möjligtvis räckt saker eller svarat på frågor om munnen skall vara svart eller röd osv...

Sen har vi de barnen som var alldeles för små för att göra snögubbar men ändå envisades föräldrarna till dessa barn att sätta sig och börja med snögubbar. Trots att jag försökte påpeka att det var för de större barnen (jag hade bara med min flirtkulor till 10 snögubbar). Så vips var allt snögubbematerial slut fast bara 3-4 barn faktiskt gjort sina själva. De lite större barnen som kom sen fick nöja sig med det andra pysslet.

Sen så höll jag på att bli galen på några barn som mer eller mindre hällde ut glitterlim på papper bara för att tycka att det blev kladdigt, knölade ihop pappret, började om med att tömma en tredjedels flaska, tyckte det var tråkigt, såg att någon annan ritade en teckning, ville göra det istället, tog ett papper, blev skitsur när jag sa att fylla i fick man göra med kritor och inte tuschpennor, knölade ihop pappret, drog åt sig 2 styva kort och började ritade ett streck på ena och började kluddra på det andra (nu var barnet stort nog för att rita, en 2-4 åring hade jag kunnat förstå). Han sträckte sig efter några dyrare papper jag köpt till flätande hjärtan då sa jag ifrån att ha får nog nöja sig med ett pyssel i taget. Oj vilken sur unge. Det värsta var nog att pappan satt bredvid hela tiden och inte sa inte ett pip medan ungen trashade massa pysselmaterial för andra barn.

Vi hade ett annat liknande barn som började klippa mitt i de dyra mönstrade arken och bara rita mitt på några av dem innan jag fick stopp på barnet, inte föräldern som satt bredvid och berömde barnet. Jo jo lilla S var jätteduktig med saxen men hen hade ju kunnat klippa ut sin stjärna i hörnet istället för mitt i pappret så hade det räckt till 4-5 barn till.

Inte ens teckningar fick visa barn göra själva utan föräldrarna satt och ritade åt dem. Givetvis fanns det barn som gjorde sina egna också. Har absolut inga krav på att de skall pyssla "bra" men tycker att man i alla fall skall göra en sak i taget och göra den klar innan nästa påbörjas.

Så lätt att slösa med material när man själv inte behöver betala. Vi är en liten ideell förening som tar ur vår kassa för att bjuda på pysslet, vi hoppas ju givetvis att de som kommer köper fika, gröt och macka oxå men det är inget tvång.

Nästa år måste jag kanske införskaffa mer pysselmaterial så kan de vuxna få sitta vid ett bord och pyssla så får barnen pyssla i fred med det de klarar av. Det är väl de där pysselmarodörerna man får se upp med, inget material framför dem, allt måste hämtas ut på ett tredje bord kanske.

Julstuga på Gruvberget i Boden

Nästa helg är det dags för vår årliga julstuga på Gruvberget. Kom och träffa tomten, pyssla och fika. Ute brinner en eld så man kan grilla om man vill och inne serverar tomtemor gröt och skinkmackor för de som vill köpa.

Ni som ser detta och har följare i närområdet till Boden får hemskt gärna sprida bilden nedan på sociala medier.

Bagageluckeloppis på Gruvberget i Boden

Vi ser över möjligheterna att ha försäljningsbord på verandan också.

Det tog mig typ hela dagen att rita den där bilen, ingen karriär som tecknare i framtiden direkt.

Lång dag på berget #016 #blogg100

Idag var det dags för Barnens Vasalopp på ett blåsigt Gruvberget. Idag har vi haft strålande sol men tokblåst.

Fick med mig en hjälpreda upp i form av Herman och sen så var det ju 4 stycken till ur styrelsen och ens vuxna dotter så stor styrka idag. Kl 11 öppnade vi och strax där efter kom första barnen som ville åka spåret. Ute i det 800 meter långa spåret hade vi en blåbärssoppekontroll. Det blev bara 8 barn som trotsade blåsten och åkte spåret men de hade i alla fall roligt. Herman satt i skogen några timmar och grillade pinnbröd och pratade med folk, NSD kom upp och fotade så kanske blir det ett litet reportage i tidningen.

Vi hade däremot gott om folk inne i stugan, gjorde våfflor på löpande band varvat med en och annan korv. Det kokades kaffe och blandades saft. Ute hade vi snöskor man kunde få prova på, men det är lite svårt att få folk att våga prova. Men lilla Julia provade i alla fall och briljerade. Hon höll jämna steg med de vuxna som visade hur man gör.  Herman provade även backens åkbarhet i pulka ett par gånger. Den var rätt ok enligt honom. Funderar en del på våra öppettider i stugan mellan 11:30 och 13:30 har vi jättemycket folk men sen dör det ut helt. Oftast kommer det upp någon enstaka precis när vi säger att det nog är lika bra att packa ihop sisådär 14:45 men inte dag. Det gör att den där tiden mellan 13:30 och 15 är riktigt seg.

Nästkommande två veckor kör vi prova-på-tillfällen mer ordnat, så kom gärna upp och testa, vi tar ut en avgift på 50 kr. Då får du gå med Bosse (på ACC) som kan det där, en lite längre tur ut i skogen. Vill man istället prova på själv så hyr vi ut snöskorna.

Samtidigt som jag stod där uppe kom det SMS-rapporter från Sundsvall, våra grabbar storspelade men Vincents lag åkte ut i kvartsfinal medan det andra tog sig hela vägen obesegrade till final där de tyvärr förlorade mot Sollefteå. Men nu är våra storspelande grabbar på väg tillbaka i buss så jag kommer få hämta någon gång mitt i natten.

Liten puff för aktivitet på söndag #011 #blogg100

Håll tummarna för att vi får behålla nog med snö och att det kommer mycket barn. Jag kommer nog stå ute i skogen och servera blåbärssoppa. Kanske har du ett barn som vill åka. 

Och fan nu ser jag att ett S trillat bort. Skall ju stå Vasaloppsspår. Läste korren på mobilen och missade helt. Ja ja...

Föreningsliv för föreningens skull?

Funderade på att först skriva ett inlägg på forumet på Friluftsfrämjandets webbplats för att fråga hur andra halvsovande föreningar gör men när jag gick in på forumsidan möttes jag av:

Hej,
Vårt gamla Forum har bytt namn och flyttat.
Nu finns vi istället på Facebook och heter "Friluftsfrämjandet – Ledarforum".
Välkommen dit!

Jag har inget Facebookkonto och inga planer på att skaffa ett heller så nu kan jag inte ens diskutera ledarfrågor med andra ledare i Friluftsfrämjandet. Kul. Visste inte att ledarskapet i FF mer eller mindre kräver att man har ett fejjankonto. Snart flyttar väl hela siten ut där.

Idag har jag varit på möte med andra lokalavdelningar i Friluftsfrämjandet. Syftet var att dela med oss vad vi gör hur vi får igång mer aktiviteter mm. Gällivare gör 1000 grejer kändes det som, de är 7 i sin styrelse som jobbar med det så uppenbarligen går det ju att göra grejer även om de flesta inte var sådant som ger medlemmar i föreningen utan riktar sig mera utåt.

Jag gillar Friluftsfrämjandet men funderar ibland varför vi så frenetiskt försöker få liv i föreningar som egentligen inte har någon verksamhet och inga som vill engagera sig. Hos oss är det styrelsen som är engagerade (mer eller mindre). Skall vi göra något är det vi som får göra det oavsett om det är måla stugan, hålla igång liften, röja i skogen, hålla igång aktiviteter ex. Knytte och Mulle osv osv.

Vi försöker få fler medlemmar att bli ledare, man måste inte sitta i styrelsen för att vara ledare, man kan hålla sig till att bara ha sina grupper. För att bli ledare måste man gå utbildningar, inte alltid på hemmaområdet och då orkar inte många, de har en familj de vill vara med. Sen verkar många inte kunna tänka sig att jobba ideellt längre "vad får jag för det" är en fråga man kan få höra när man frågar om någon kan tänka sig att engagera sig. Jag själv är Knytteledare, jag får vara ute i naturen varje helg med ett gäng goa ungar som är nyfikna och vetgiriga. Det ger massor tillbaka. Skulle jag varit ex paddelledare hade jag fått vara ute och paddla i trevligt sällskap osv. Nu har vi några som vill bli ledare så de får vi försöka hålla hårt i men andra vi har stått för kostnaden för utbildningen för har inte haft några grupper och hör inte ens av sig till oss längre.

Men det jag kan känna är att många verkar tänka i alla fall när det kommer till vuxenaktiviteter är att de anser att vara med i en förening för att ex gå stavgång eller åka till fjälls, ta en promenad längst med en kulturstig mm varför det, jag lägger bara ut ett inlägg på Facebook och så drar jag med mig mina kompisar. Har föreningar spelat ut sin roll? Är alla som tar initiativ till en aktivitet "ledare"?

Sen så konkurreras det allt mer om både barnens och vuxnas aktiviteter mellan föreningarna för att få in pengar. Om cykelklubben kör MTB, Korpen stavgång, alpina klubben utförsåkning för barn, skidklubben längdskidor för barn, STF vandringar i fjällen osv... så vad blir kvar till oss i Friluftsfrämjandet här i vår lokalavdelning? Jo barnaktiviteterna dit det är svårt att få tag på ledare.

Är det helt ute med ideellt arbete? Hur sjutton skall man få folk att engagera sig, eller skall man skita i det och lägga ner istället? Själv börjar jag tappa sugen lite, har massor med idéer på saker vi skulle kunna göra men när vi är så få så blir det svårt att genomföra. Skulle vilja få till ett tätare samarbete med ex Luleås lokalavdelning men tydligen är det väldigt långt till Boden för Luleåborna. Jag kan tänka mig vara ledare åt Luleåbor om det behövs på plats i Luleå om någon av deras ledare kan ställa upp hos oss med något vi inte har folk till.

Vad skulle man kunna göra för aktiviteter som lockar in folk att engagera sig? Något som inte kräver en ledare till att börja med? För det är ju också ett problem, har man ingen utbildad ledare har man ingen som kan hålla i en aktivitet som andra kan tänka sig att bli ledare för också och ta klivet in från ingenstans till att gå en ledarutbildning och bli ensam och hålla första aktiviteten tar verkar ta emot för en hel del människor.

Vad fick folk att engagera sig mer förr både som ledare men också som aktiva medlemmar? Lilla Boden har haft perioder med över 1000 medlemmar idag är vi inte ens 100. Då hade man sektioner för allt möjligt och åkte iväg på en massa roliga saker. Jag menar man hade ju familj och jobb även förr.

Just nu känns det som jag är med i föreningen för föreningens skull inte för att jag skall få göra roliga aktiviteter eller dra med andra på sådant. Många diskussioner känns mer som de handlar om hur man skall få in pengar i föreningen för att överleva snarare än att diskutera varför finns vi till. Varför skall vi överleva.

Äventyrlig dag på Gruvberget #060 #blogg100

Idag har jag varit liftskötare på Gruvberget här i Boden. Vi i Friluftsfrämjandet har en knapplift i vår lilla backe. Liften skulle vara öppen 11-14 så vi startade igång liften, testade nödstopparna och stängde av till det fanns några köpta liftkort. Ingen idé att stå ute och frysa i blåsten.

Vädret växlade mellan strålande sol och plusgrader och isande vindar och snö. Aprilväder i mars.

Kring 13 fick jag gå ut och dra igång liften och då strålade solen igen, så skönt att stå i nedre delen av liften.

Lärde en nybörjare på slalomskidor hur man kommer på,och försökte hjälpa en liten en med snowboard som tyvärr blev ledsen och gav upp innan han fick till det.

Stod där i solen och såg några killar åka upp i liften när jag plötsligt hörde ett brak bakom mig, såg hur linan föll ner. Kastade mig på nödstoppen och skrek till killarna att flytta sig ut i backen.

Ringde en kollega som kom och tittade förundrat på haveriet. Först kunde vi inte förstå vad som hänt men så gick vi upp till övre stationen och fick se att linan låg på stoppen. Dvs linan hade krokat ur från hjulet och fastnat i säkerhetsstoppen. Skönt att se att säkerhetsgrejerna funkar.

Jag gick in medan kollegan väntade på en till som skulle komma upp. Han undersökte lite till då och hittade att det var ena lagret som skurit så hjulet hade elt enkelt vobblat.

Lite läskigt.

Nedre hjulet som hålls uppe av linan bara lade sig ner.

Linan lade sig platt på backen. Skönt att det gick bra för de som åkte liften, det enda de märkte av var att liften stannade.

Linan på topphjulet efter att vi flyttat ner hela liften för att kunna undersöka. Innan låg linan spänd mot säkerhetsstoppet.

Så nu kommer vi behöva reparera vår lift så jag anar att resten av säsongen kommer vi inte ha någon lift, jäkligt tråkigt då nu är vår högsäsong.

Hjälpa till på Gruvberget med servering/lift i vår?

Finns det någon i närheten av Boden som skulle kunna tänka sig att jobba uppe på Gruvberget i fiket eller ute i liften i vår?

Kanske till och med finns någon sol vill lära knattar åka slalom någon gång eller ta med ett gäng på snöskovandring i skogen?

Vi kan inte erbjuda någon betalning mer än frisk luft, trevligt sällskap, glada barn, gratis liftkort i backen och gratis våfflor/korv/fika när du jobbar.

Vi behöver mer folk så att inte bara vi i styrelsen måste göra allt, varje helg, eller i alla fall nästan, skoterklubben har några helger.

Kan man ställa upp och servera/köra lift en helg skulle det underlätta för oss.

Själv tycker jag det är trevligt att vara där uppe på berget, se alla glada småknattar som lär sig åka skidor eller kastar sig ner för backen med bob/pulka och sen kommer in i stugvärmen och käkar våfflor eller korv.

Kan du eller vill veta mer, hör av dig till mig på 070-3255382 eller beatrice.karjalainen@gmail.com går givetvis bra att kommentera här oxå.

Våra datum är (de jag anmält mig är fetmarkerade):
Februari: 9, 10, 23, 24
Mars: 9, 10, 16, 17, 23, 24
April: 13, 14, 30

Några fler bilder från i fjol:

Julstuga på Gruvberget

I morgon lördag 8/12 är det julstuga kl 11-14 på Gruvberget. Tomten är på besök, försäljning av gröt, skinkmacka och fika. Det finns möjlighet för barnen att pyssla eller se på tecknad film.

Sätt Sverige i Rörelse på Gruvberget 2/9

Nu på söndag är det dags för SSIR igen på Gruvberget. Vi på Friluftsfrämjandet är på plats och har aktiviter för alla åldrar.

• Mulles sagostig & aktivitetsstig
• Tipsrunda
• Rep & Knopar
• Grilla pinnbröd
• Täljning
• Svampkonsulent som berättar om svampar
• Våffelservering
• Eldarna igång för egen grillning

Kom och hälsa på oss uppe på Gruvberget i Boden kl 11-14.

Alla är välkomna!

Öppet på Gruvberget på söndagar

Friluftsfrämjandet har servering i stugan 11-14 och liften är igång samma tider. Vi hoppas på många besökare. Är det fint väder och många besökare kan det hända att vi förlänger öppettiden lite.

Knyttepass 2 avklarat

Idag hade jag omgång 2 av prova-på-knytte. Det var betydligt kallare idag är förra veckan men 23 barn dök upp. Vi började som vanligt med en kort presentation om vad Knytte är, namnrunda och skaka loss kroppen i välkomstvisan.

Vi traskade in i skogen till "Kom alla mina små knyttebarn" och de fick vara älgar, grodor, ugglor, myror och myggor. Som vanligt låste vi upp dörren till skogen och klev in. Alla fick lägga sina grejer på knytteplatsen och sen gick vi bort till stenhögarna och jag försökte prata om stenar och mossor. Men 23 barn och minst lika många vuxna är för många. Det går bara inte att göra något vettigt. Alla pratar i munnen på varandra, föräldrarna pratar med varandra osv... och jag känner att jag inte får någon som helst kontakt med barnen. 12 är verkligen max. Men vi kommer oss ut i alla fall under 1,5 timmar och bra är ju det. Och det är mysigt att vara med barnen i skogen. Men som sagt i mindre grupp är det bättre.

Hade tänkt att guida dem tillbaka via en stig, prata lite om stigen och en stor sten som fanns där men alla bara drog iväg åt var sitt håll ner mot knytteplatsen för fika. Inser att jag varit på tok för otydlig med att vi fikar i skogen. Dvs inte på grillplatsens bänkar utanför den osynliga skogsdörren. 99 % av föräldrarna valde att knö ihop sig på bänkarna och då gör ju barnen likadant. Men vitsen med knytte är ju att lära barnen att det inte skall vara tipptoppbekvämt och att man får vänja sig att slå ner rumpan på sittunderlag i mossan. Nästa pass skall jag nog flytta knytteplatsen en bra bit in i skogen. Kanske tar vi en långpromenad till vindskyddet, lite äventyr i skogen. Får åka upp och reka på lördagen.

Nackdelen med att ha en stor del av gruppen vid grillplatsen är att gruppen blir splittrad, man kan inte småprata med alla, fylla på med lite info, fråga barnen hur de upplever saker och ting.

Efter fikat lyckades jag samla ihop gruppen någorlunda för att kika på den spruckna stora stenen, 2 barn vägrade följa med, de valde att stanna och klättra på en stor sten istället. Vi bäddade ner Igge i riset och sa hejdå.

Sen var det dags att börja gå tillbaka men först låste vi givetvis skogsdörren, vi lekte Kaninungarna och barnen verkligen älskar att få gömma sig. En del gillar att bli upptäckta andra älskar att få känna att de gömt sig så jag inte ser.

Efteråt blev det en stund i stugan som var öppen för fika. Tyvärr hade vår skylt nere vid vägen blåst sönder så det fanns ingen reklam för att vi hade öppet men en hel del folk kom ändå.

Varannan söndag till och med 4/12 har vi öppet i fiket 11-14 uppe på Gruvberget så kom gärna och fika då. Den 20:e november är det jag som ansvarar för serveringen.

24 barn och en igelkott och ca 30 föräldrar

Lite hipp som happ blev jag med knyttegrupp igen. Ställde in vårens grupp pga att jag kände att livet inte han med det oxå. På hösten skulle jag köra 4 pass men varannan vecka istället för 8 varje vecka men vi fick inte in några anmälningar och jag kände mig rätt lättad, 4 helger skulle bli mina egna igen. Men samtidigt vet jag ju att jag verkligen gillar att vara i skogen med de små knytten. Men det är känslan att vara uppbunden hela helgen som jag inte gillar. Lördagen går åt till att reka väder, planera, fixa material att greja med och sen kliva upp tidigt på söndagen och ha pass 10-11:30 vips är hela dagen borta. Och med det all möjlighet till helgvila innan nästa stressiga jobbvecka.

Men så bestämde styrelsen + några nya medlemmar på ett möte jag inte var med på att vi skulle köra 3 st prova-på-pass och lämna ut annonser på förskolorna. Gissa vem som skulle vara knytteledare. Jag var inte alls beredd på det hela, hade fått annan info via telefon men det är en annan historia...

Plötsligt hade 22 barn anmält sig.

Idag var det så dags, jag klev upp 6:50 för att hinna göra material att ha med för ett pyssel på berget. Igår hade jag och Herman plockat en massa blad som de skulle få använda. Strax efter 9 var jag uppe i skogen på berget. Placerade ut Igge Igelkott och rensade upp lite på knytteplatsen. De första föräldrar och barn dök upp redan 09:30 och sen droppade de in allt eftersom fram till kl 10. Många barn hade 2 vuxna med sig så vi var minst 30 vuxna på de 24 barnen (det var några småsyskon oxå som jag inte räknade och 2 barn kom utan att ha anmälts av föräldrarna först). Pulsen steg rejält när denna samling människor stod i en nästancirkel. Jösses så många de var, hur sjutton får man tyst på 24 ungar och föräldrar och när man väl får det vågar inte en endaste unge säga sitt eget namn.

Jag inser att jag lider av vallhundssyndrom eller nåt för vips hade jag alla utspridda när vi väl var i skogen, några började plocka upp fika precis när vi satt oss fast fikapausen skall vara mitt i passet. Andra började fika mitt i min lilla genomgång och vår sång, andra sprang iväg med barnen ut i skogen på egna små upptäcktsfärder. "Ignorera Bea Ignorera Bea" rabblade jag som ett mantra i huvudet. "Det gör inget att din plan inte följs, alla barn kan inte sitta stilla tillsammans, vissa barn kan vara hungriga direkt när de kommer hit..." Jag lät ena delen av skallen ta hand om det där medan jag babblade på om löv, barr, bark och näver med andra halvan. Bra att kunna multitaska.

Jaja det gick rätt bra, jag överlevde och det gjorde alla barn också tror jag. Och extra varm i magen blev jag av lilla Maja som hade varit mitt knyttebarn förut, hon kom och ställde sig bredvid mig när vi skulle avsluta, tog min hand i sin lilla varma hand och kramande. Hon är så otroligt söt.

Det är så lustigt att se hur grupper kan vara så lika, hur vissa typer alltid förekommer, en som skall skrika ut alla svaren, en som skall berätta precis allt om allt ovidkommande, en som skall ha största pinnen och skjuta allt, en som vägrar lyssna på vad man än säger, som alltid skall springa iväg i skogen. 2 bästisar som bara fnissar, perfektionisten som är ledsen för att pysslet inte blev perfekt och den som hittar alla småkryp som jag måste hålla i.

Nu måste jag bara klura ut vad de kommande 2 passen skall handla om. Har färdiga pass om stenar, mossor och spår i snön. Men min förra grupp var bara 12 barn (vilket en normal knyttegrupp är som störst) och de var äldre än gruppen nu, de är 2,5 till 5 år gamla, de flesta är 3. Jag känner att jag har rätt dålig koll på 3-åringar, vad de kan greppa och hur länge de kan sitta stilla. Nästa gång måste vi röra på oss mer helt klart. Och lekar med 24 barn är jäkligt svårt.

Några tips?

Julstuga på Gruvberget!

Ta en paus från julstöket hemma och kom och hälsa på uppe på Gruvberget mellan 11 och 13 den 11/12 för lite mys framför brasan, dekorera några pepparkakor, lämna din önskelista till Tomten och köp lite gröt och en macka. Kanske ha vi fått mer snö i backen så att det går att swicha ner för backen i en pulka.

Kom till Gruvberget 5 september och prova på utomhusaktiviteter

Sätt Sverige i Rörelse

Välkommen!

Ps. Bor du i Luleå kan du gå till Gültzaudden dagen innan och testa på deras aktiviteter där.

Stort tack till @jensode för annonshjälpen!