Men det är väl bara att du bygger en app lite snabbt

Träffade en bekant häromdagen som sa ungefär så när pratade om en grej jag håller på med. Som att en app det slänger man väl typ ihop under en fikarast. Det kan ju vem som helst göra, till och med 9-åringar. Det har man ju läst om i tidningarna.

Hen var inte den första som sa de där orden och som inte har någon som helst koll på vilken komplexitet det kan vara att bygga en app. Jag har typ varje gång jag hört det där velat rabbla hela långa listan på frågor man måste ställa sig. Frågor som folk som jobbar med teknik och utveckling förr eller senare kommer till. Som en bekant sa "meh det är väl inget nytt". Nä för oss som sitter och försöker lösa saker är det som sagt inte någon revolutionerande sammanställning även om jag i många utvecklingsprojekt varit med om att man faktiskt ändå inte tänkt på en del, inte tagit fram vem som ex skall ansvara för cert mm...

Visst man kan börja enkelt och skala upp efter hand inom många av frågeställningarna men om man ex bygger något som har med persondata att göra är det exempelvis bra att ha koll på lagar och regler och tänka integrity by design och inte försöka lägga på det sen osv...

Så tillslut tänkte jag, jag skriver ner listan, någon mer kanske kan ha nytta av den när de sitter med kund, säljare osv... som beställare kan det vara bra att fråga hur de olika sakerna skall lösas eller bara få en inblick i att det kanske inte är så enkelt att bara bygga en app. Men visst vissa appar är så där jättelätta men det kommer man ju också fram till med checklistan "behövs inte, behövs inte..." skitbra va?

Så nu finns listan som en LinkedInartikel. En app är (oftast) inte bara en app.

Ni som läser listan får hemskt gärna hojta till om jag har fel, missat något eller bara rent allmänt vill ge feedback. Tänkte att jag kan uppdatera listan med er input sen. Gillar ni det ni läser och tror andra kan ha nytta av det så får ni gärna lämna en kommentar/like eller dela vidare.

Veckopendlingsbostad i Sthlm sökes!

Idag tackade jag nej till ett superintressant jobb i Stockholm och tackade ja till ett annat där. Så nu skall jag veckopendla och behöver fixa mig ett boende. Kommer jobba vid Hötorget.

Jag söker ett billigt krypin (inte mer än ca 5000 kr/mån) där jag kan sova mån-tors eller tis-fred (har inte bestämt vilken dag i veckan jag kommer jobba hemifrån) samt ha lite grejer undanstoppat där emellan.

Vill kunna stänga en dörr om mig och helst inte vara inneboende hos någon där jag känner mig som en ständig besökare.

Så en liten egen lägenhet, rum med pentry och toa, ett litet hus på gården eller källar-/vindslägenhet i ett hus vore det bästa.

Men även olika former av korridorsboende är ok, från mina långvandringar och fjälläventyr är jag van att ha delat kök/badrum och eventuellt ha gemensamma allmänutrymmen med andra.

Men med rätt person (annan kvinna) kan jag tänka mig att dela en (minst 3:a) med där vi båda känner att kök/vardagsrum mm är bådas. Vill inte behöva känna mig tvingad till att vara social utan kunna komma gå som jag vill och som sagt kunna stänga en dörr om mig.

Om det finns någon som veckopendlar åt andra hållet kan vi ju dela då jag inte kommer vara där på helgerna.

Jag är van här uppifrån att ha en halvtimme till jobbet men kan tänka mig att utöka restiden till en timme "i normaltrafik".

Boendet måste vara rökfritt då jag är rökallergiker, men husdjur är ok. Jag gillar katter :-)

Gärna från 2:a januari 2017.

Känner du till något så hör gärna av dig på beatrice.karjalainen@gmail.com eller 070-3255382. Du får hemskt gärna dela vidare länken.

Dag 240 - Nya äventyr väntar

Idag är sista gången jag drar på mig Ateas landslagströjan. På onsdag går våra vägar skilda åt. Eftersom jag är på Bosön på stora Landslagslägret (kickoff) idag så vet jag snart vad Atea skall göra och önskar dem lycka till i både gamla och nya grenar. Jag själv kliver rakt ut i ovissheten men hoppas snart hitta ett annat lag att fortsätta att motionera hjärnan med. Gärna ett snabbfotat lite mindre lag.

 Jag är mästare på produktledning/affärsutveckling, testledning och kvalitetsutveckling. Projektledning och testning är andra paradgrenar. Snabbtänkt, kreativ, kvalitetsmedveten, engagerad och drivs av nöjda kunder.

På min fritid är det friluftsliv och natur samt fotografering som gäller och det skulle gärna få kunna bli mitt yrke också, tänk att få guida människor i den underbara naturen här uppe. Få se dem uppleva norrskenet eller midnattssolen.

 Alla tips är välkomna. Mitt CV finns på LinkedIn.

Att berätta för folk att jag skall sluta på jobbet har varit värsta egoboosten. Här på vårt stora event Campus har jag träffat på kollegor från hela landet. Några jag jobbat med ganska nära och andra jag stött på lite mer sporadiskt i jobbet men alla har de haft en sak gemensamt. När jag berättat att jag skall sluta har de öst beröm över mig. Det har känts så himla trevligt att höra. En del har frågat om jag kommer starta eget så de eventuellt kan ta in mig som konsult :-)

Blir inte så mycket mer skrivet idag så här kommer dagens bild på ljung. Jag gillar den bokeh som blev. Det blåste en del så det var inte helt lätt att få en skarp bild. Vi har knappt ljung här där jag bor och som uppvuxden i Västergötland där den är landskapsblomma kan jag ibland sakna ljugen.

Dag 155 (#095/#blogg100) - Drömjobbet?

Efter jobbet sprang jag en sväng på stan för att kolla en sak åt en nätbekant. En favorittröja för ena barnet hade gått sönder H&M hade den inte i närmsta butik för dem så hon bad oss andra kolla våra butiker. Tyvärr ingen i Luleå men får kolla i Boden på söndag. Mötte upp Henrik och vi åkte hem. hade ont i magen och mådde illa så Henrik fick laga middagen. Jag skippade att äta med dem men när de hade ätit klart var jag ändå hungrig och gjorde mig en ciabatta med stek kyckling, parmesanost, bbqsås, sallad. Lät brödets insida suga upp köttsaften som runnit från kycklingen på uppläggningsfatet. Det blev galet gott.

Gick ut med kameran, oinspirerad även idag, dessutom blåser det som sjuttsingen ute så inget är ju stilla. Men hittade tillslut lite ängsull(?) som belystes bakifrån av solen som hade tagit sig en bit ner mot horisonten. Den får vara dagens bild.

När jag kom in slösurfade jag lite allmänt och ramlade över den här länken till en jobbannons. Snacka om drömjobbet för en sådan som mig. Få betalt för att fjällvandra i 3 veckor. Dokumentera och beskriva. Jag är ju som klippt och skuren för det där. Undra om man kan få tjänstledigt i 3 veckor för att göra något sådant. Skulle ju kunna göra på semestern men jag behöver samtidigt vila hjärnan utan krav och måsten några veckor. Så det där i juli och sen semester vore ju helt magiskt perfekt. Man kan väl få drömma i alla fall? Eller så är det ett mindre helvete vid den tiden, alldeles alldeles myggigt.

Skärmdump från delar av annonsen i länken ovan

I morgon skall jag "jobba", skall sitta i sambandet för Missing Peoples sök i Kalix. Skall vara GC. Du är väldigt välkommen att ställa upp och vara med och söka.

Dag 253 - Halvinspirerad

Klev upp klockan 4 och tog in kameran som stått ute under natten i jakten på norrsken. Den verkar ha lyckats fånga lite av showen som var när jag sov.

Gjorde mig i ordning och packade det sista innan taxin kom 04:30. När vi hade hämtat nästa person så kom jag på att jag hade glömt laddarna till telefonerna hemma suck. Det fick bli en dag med en mobil avstängd och den andra i flightmode. Gjorde ju inte så mycket när jag ändå skulle vara på konferens hela dagen.

Halvslumrade i taxin trots andningssvårigheter, blir galen när jag får rökade taxichaufförer särskilt när jag uppgett att de skall vara rökfria. Det hjälper inte att de äter halstabletter deras kläder stinker ändå.

Fick kämpa med att hålla mig vaken på flygplatsen och när jag väl var ombord hälsade jag på några kollegor innan jag somnade innan start. Sov hyfsat bra hela vägen till Stockholm och kände mig lite piggare när jag kom fram. hade taxi som väntade att ta mig till Kista.

Microsoft Partner Day var sisådär, en del pass var helt oinspirerande, jag trodde att de skulle rikta sig till oss som partners. Ge oss tips och idéer på hur vi skall bära ut Microsofts budskap till våra kunder men det kändes mer som kundsäljpresentationer i vissa fall. Ett föredrag handlade inte det minsta om det som stod på agendan och var så oinspirerande och ostrukturerat att jag höll på att somna, men han hade sagt i början att han skulle ta upp ett kundcase som verkade intressant så jag höll mig vaken. Kundcaset beskrevs aldrig. Men sessionen om Azure efter den var riktigt bra. Många case, små korta filmer och användarnytta. Det gillar jag.

Tyvärr krockade den sessionen men den enda andra session jag verkligen hade velat gå på.

Stefan Hyttfors - "Futurist" är alltid rolig och intressant att lyssna på. Bra
föreläsning om nya affärsmodeller. Sen höll en från MS DX en bra presentation som var av intresse. Maten var en katastrof för mig som allergiker, vid frukosten fick jag en liten macka som var helt ok men efter det var det bara kaos.

På lunchen fick vi ett glutenfritt bröd som hade kunnat användas som kanonkulor och trots att vi var flera som anmält laktosintoleras fanns inget laktosfritt smör/margarin. Trodde de på allvar att vi ville äta de stenhårda brödet utan något på? I övrigt var det lite kallskuret kött och en potatissallad, pytteliten portion men den smakade helt ok. De "normala" gick och hämtade mer bröd för att bli mätta.

Vid fikat hade "normala" käkat upp våra glutenfria bullar och tagit de laktosfria smoothies eftersom det inte fanns någon info om att det var specialkost. Stackare de måste tyckt att det var äckliga bullar. De "normala" fick även en macka men vi fick inget sådant.

På minglet så fanns det 3 sorters tilltugg till bubblet (som i mitt fall var Loka naturell eftersom det var det mest spännande de kunde komma på som alternativ till vad du alkoholmänniskorna hade i sina glas) men bara ett tilltugg var glutenfritt. En laxröra av något slag som låg på en sked (den var full i koriander så jag var glad att jag bara tog en). Kunde ju inte direkt roffa åt mig 3 skedar.

Var så sjukt hungrig när jag gick därifrån. Men jag kom också därifrån med bra kontakter inom MS som jag kommer nyttja för mitt arbete. Ser liten ljusning på en jobbgrej jag brottas med. Han även med att prata med kollegor från andra orter. Alltid intressant att höra deras syn på saker och ting.

Stannade till och fotade dagens bild (kan ju inte ha norrsken varje dag och dessutom ligger alla norrskensbilder på hårddisken hemma i Boden och är inte med här i Kista). Scandic Victoria Tower fick duga idag.

Sen tog jag en promenad till lägenheten, 2 km. Sa hej till de andra som bor här i natt. Promenerade tillbaka till Kista galleria och handlade mat på ICA och gick sedan en liten omväg tillbaka till lägenheten så jag fick mig i alla fall 5 km totalt idag.

Jag åt yoghurt, müsli och knäckemackor med skinka, tomat och potatissallad till middag medan vi kollade på tv och YouTube-videos och pratade musik. Mycket trevligt. Tidigt i säng.

Dag 175 - Inte ledigt

Ledigheten lyste med sin frånvaro idag och jag fick bokningar för i morgon som tydligen var jätteviktiga så det blir inte så mycket med ledighet i morgon heller :-/

Idag började jag inse att jag verkligen verkligen behöver ha några dagars nerstängning.  Känns som hjärnan har börjat försöka på egen hand och det är inte bra. Tittade på mina sandaler och kunde först inte förstå hur jag skulle få dem på fötterna. Men jobbgrejerna satt där de skulle i alla fall. Sen så blev jag oerhört ledsen på morgonen. Fick ett meddelande från en vän om att en person som jag förut ansåg var en av mina allra närmsta vänner har gift sig utan att säga något. Jag förstod ju redan när han fick barn utan att säga ett pip att vänskapen var över men jag ville väl på något vis då tro att han var insvept i någon bebisbubbla och bara inte hade hunnit/orkat/kunde. Men nu, det tog hårt att komma till den reella insikten. Satt där på jobbets toa mellan två möten och grät av saknad och förlustkänsla. Men jag önskar honom ett gott liv med sin familj.

Vädret var kanonfint i morse och då kändes det jobbigt att behöva åka och jobba men när himlen öppnade sig ute senare var det i alla fall lite lättare. Satt då också och planerade den där roliga saken som jag fått göra lite på innan men som varit så inofficiell. Men idag fick vi ett mer konkret "Go" så nu får vi ha ett hackaton på vår stora kompetensdag i augusti. Skall bli grymt kul att planera och genomföra det eventet. Jag tackar Bool för att de skrev om sitt #booldevday vilket var bra att länka till uppåt till cheferna. Vi hoppas kunna betala igen genom att dela med oss av vad vi pysslat med och kommit fram till. Nu skall vi brainstorma idéer och formera team.

På jobbet idag har jag haft en riktig skitdag, tinnitus, sov kasst i natt pga den (var helt övertygad om att grannen hade ställt ut en motor alternativt att en helikopter hovrade långt bort) men när jag häll för öronen insåg jag att det var i huvudet. Jäkla skit. När jag är stressad kan det bli värre och sover jag dåligt blir det ännu värre och jag kan inte sova när det låter, ni fattar....

Efter jobbet blev det till att stressa hem, hämta Vincent (som för övrigt haft ett riktigt bra zonläger idag med fotboll i 6 timmar) och köra honom i hällregnet till Sävast. Åkte sen hem igen för att äta men hade ingen matlust. Åkte sedan tillbaka till Sävast för att se Vincent spela (skulle ju ändå hämta honom sen och tänkte att jag kanske kan lyckas ta någon bra bild). De spelade bättre idag än igår men en förtretlig boll smet in bakom Vincent och de som behövde vinna denna match med minst 4 mål för att vara kvar i Lilla VM. I halvlek stod det fortfarande 0-1 och när de kom ut på plan stod plötsligt deras andra målvakt. Jag fattade inget, det var Vincents match att stå. Fick dock förklaringen efter matchen när sonen helt enkelt saknades på bänken också. Han hade sträckt sig när han skulle sträcka sig efter en boll, ljumsken. Han hade valt att kliva av i halvtid och gå och byta om för att inte bli kall. Och han som skall på fotbollscup i helgen och nästa helg åker han på fotbollsträningsläger. Ljumskskador kan ju ta flera veckor att läka.

Väl hemma gick jag ut i trädgården och fotade blöta blommor och tulpanbilden är väl hur jag önskar att jag kände mig, stark, vacker och motståndskraftig medan dagens bild visar hur jag känner mig, som ett ovälkommet ogräs, blött och eländigt som håller på att falla isär.

Sen blev det chipotlenachos med salsa till middag, lysande Bea, lysande.

Idag bjuder jag på några godbitar ur upphandling

En del av mitt jobb går ut på att läsa upphandlingar. Ibland undrar jag om någon annan läst igenom dem innan de går ut publikt. De kan både bjuda på skratt och krav där jag undrar om 2 olika personer skrev kraven.

Ok de söker ett system som kan utföra bokningarna. Automation tagen till en ny nivå.Gud så roligt det hade varit att få vara med och bygga den intelligensen. Tänk förvåningen hos medborgaren som får ett mail "Du har nu bokat stora danssalen i kulturhuset kl 08_00-17:00. Rock on!" efter att ha suttit och funderat på om det ändå inte skulle gå att anordna en dansgala i kommunen.

Pedagogiska e-posten? Om mailet är ytterst opedagogiskt hamnar det i On-premversionen av Exchange då eller plockas det bort? 

Först står det att man kan erbjuda systemet som tjänst.

Men sen har kommer skallkrav på databas och vilken typ av server det skall installeras på utan tillägg om att dessa krav bara gäller om man installerar i drift hos kund.

Dag 169 - Skall bli skönt med ledigt

Idag har solen strålat ute och jag borde ha varit ledig men icke. Istället var jag på jobbet före kl 8 och hem kl 19. Tjoho! Men nu är det snart slut som jag sa igår så ser jag ljust i tunneln och det verkar inte vara ett tåg :-)

Idag hade jag kunnat ringa i orderklockan på jobbet, dels för en affär som strulat en jäkla massa (inget mot kund dock utan intern pappersexcercis som gör mig gråhårig ibland) men som äntligen löste sig och en trevligt beställning från en annan kund. Men istället så fick dagens bild vara på klockan. Haft strul med hörseln hela dagen så ringa i den skulle bara ha varit dumt.

Idag hade vi en utbildning på jobbet som jag planerat med utbildaren. Den kanske inte gav något till precis alla som var med men jag hoppas alla fick något i alla fall. Jag och en kollega fick i alla fall idéer och fastnade i en ytterst intressant arkitekturdiskussion som jag var tvungen att avbryta för att åka på lunch med Mattias. Trevlig lunch.

Jag och kollegan hade ritat upp en skiss i lager på lager på ett blädderblockspapper, blir intressant att se om han kan rita rent det. Jag älskar de där arkitekturdiskussionerna, när vi klurar på hur vi kan sätta upp lösningarna på bästa sätt. Att gå gå till mitt skrivbord och läsa på, se om mina tankar matchar vad vi kan göra. Men det är inte mitt jobb så jag får vara med och kläcka idéer och sen får någon annan grotta runt i det och presentera en bra lösning. Kan vara så avundsjuk på dem, skulle vilja göra mer sådant. Det event jag planerar till hösten kanske gör att jag får göra lite sådant då, det här var en föraning om vad vi skall syssla med en dag i augusti.

När alla andra hade gått hem hade jag tid att göra det jag skulle, 2 timmar tog det och sen fick jag gå ut i finvädret för att åka och handla bollpump och strumptejp till Vincent och midsommarmat. Vi brukar oftast åka iväg någonstans och äta midsommarlunchen ute. I år kanske det blir Laxholmen i Edefors.

När jag väl kom hem var jag jag jättehungrig och kände mig som en urvriden disktrasa så trots kanonväder ute gav jag mig in, lagade lite mat till mig (de andra hade varit på pizzerian för jag var så sen). Stekte lite överbliven potatis och några kryddiga korvar. Sen var klockan så mycket att jag skippade motion för att sitta vid datorn och slösurfa samt uppdatera xboxen som ingen rört på veckor. Hade tänkt att programmera lite men orkade bara inte. Satt och tittade ut på en båt med fiskare på sjön, en stor mängd fåglar kretsade runt båten och hoppades på att något gott skulle dyka upp. Såg lite roligt ut. Blev sugen på att paddla. Det skall jag nog göra på lördag om det är fint väder. På söndag skall jag tydligen cykla till Luleå med Henrik. Blir en aktiv helg. Det behöver jag när det inte blev någon resa till Senja. Men helt ledig kommer jag inte kunna vara i helgen. Måste jobba några timmar så att testaren kan göra klart på måndag (han har egentligen semester men har lovat komma in 2 timmar på måndag så då måste jag se till att allt är klart tills dess).

Dag 157 (#098/#blogg100) - Ute regnar det och jag drömmer mig bort

Sov till 10:30 fastän jag var i säng före midnatt igår. Behövde tydligen sova. Borde ägnat dagen idag till städning och promenerande men det blev varken det ena eller det andra. Trött ända in i märgen känns det som och ute har regnet vräkt ner hela dagen. Det var som om all ork rann av mig igår när jag lämnade ifrån mig jobbet med processerna. Dock kryper det lite i kroppen av frågan vad som kommer hända nu. Hur lång tid tar det innan jag får någon respons, vad kommer responsen vara, hur mycket landar i mitt knä? Fasar för det där sista för lyfter man upp att mer behöver göras tenderar det att komma tillbaka som en boll i ens eget bollhav (vilket osökt fick mig att tänka på detta gamla inlägg och att jag faktiskt knappt blivit ett dugg bättre sen dess).

Jag hade gärna sett att processarbetet var ett öppet och transparent jobb där exempelvis mina kommentarer lades i dokumenten eller i ett forum, öppet för alla att se och kommentera mina kommentarer, jag kan ju tycka "fel", andra kan ha helt annan syn/tolkning som jag kanske håller med om bara vi får bolla det med varandra. Tänk om vi kunde tillsammans få brainstorma fram ett bra sätt att arbete. Men nu skulle processägarna ha kommentarerna via mail, bara kommentarer som gäller det egna området men det sket jag i då många grejer är övergripande så de fick allt allihopa. Funderade även på att lägga upp det på intranätet och skicka ut en länk men vågade inte. Nå ja nu har jag gjort min del som vi blev ombedda att göra (läsa igenom och kommentera om vi hittade något vi tyckte var oklart/inte stämde) i alla fall.

Hur jobbar ni andra med förbättringar i arbetssätt på era arbetsplatser? Är alla involverade, arbetsgrupper? Öppna eller stängda dokument? Forum, workshops?

Jag Henrik och Herman åkte till Rävasten och åt lunch och tog en fika. Jag åt en paj och en gluten- och laktosfri bärstubbe (som fick bli motivet på dagens bild då det satt en flagga i den och det är Sveriges nationaldag idag) men tydligen tyckte min mage det var ett väldigt väldigt dåligt val.

Problemet med att äta för mycket fett på en gång verkar ha slagit till igen efter att ha varit ganska lugnt ett tag. Säkert är det all stress och dåliga matvanor och lite motion som gör att magen mår uruselt.

Herman hade med några av sina kuber på Rävasten och försökte förklara för sina föräldrar hur man löser. Jag fattade verkligen inget alls. Känner mig så korkad. Lovade honom om han löser sin x-cube utan att följa en tutorial på nätet så skall han få välja en ny kub av lite dyrare modell. Så nu kämpar han på med den. Kom och fråga om det var ok att kolla upp några algoritmer för 3x3 som han inte kan utantill men som han tror skulle kunna hjälpa honom framåt. Det var ok. Nu har han löst flera av sidorna och kämpar med det sista. Medan jag skrev den här texten löste han dessutom kuben. Ungjäkel nu kommer jag bli ca 700 spänn fattigare. Han har låtit den ligga, sagt att den var för svår men med lite pengamotivation var den tydligen inte så jäkla svår ändå. Jag skulle satt upp som kriterium att han skulle lösa den 2 gånger.

Själv har jag suttit och glott på den här kartan och försökt lista ut vad jag skulle kunna hinna med att vandra i sommar om jag är borta 2-4 veckor.

På mina tidigare caminos har jag snittat 3,6 respektive 4,4 mil/dag. jag hade ju rätt svår anemi första året så orken var inte på topp medan jag andra året gick i besvärligare terräng och sämre väder men hade ok blodvärden.

Har kikat på dessa:

• Camino Portugués 590 km 
• Camino del Norte 830 km 
• Via de la Plata 1000 km 
• Camino de Levante eller Sureste + Camino Sanabrés 1160 km

Sen så lockar ju Selånger - Trondheim med sina 564 km på St: Olavsleden. Men just idag när regnet vräker nere ute och det bara är några grader varmt känns juIberiska halvön helt klart mer lockande. Men samtidigt är bilderna från St:Olavleden fantastiskt vackra och det vore roligt att långvandra på hemmaplan. Det som är en nackdel med St:Olavsleden är att det är ganska dyrt boende, glest mellan boendena och väldigt lite folk. Även om jag gillar att vandra ensam så älskar jag kvällarna på härbärgena då man sitter ner och äter tillsammans och pratar om dagen som varit. På St:Olavsleden bör man nästan bära med sig tält också och vissa sträckor måste du bära med dig mat. Det blir som att vara i fjällen med andra ord, inte det bekväma livet man har på caminon. Dessutom är planeringsverktygen för leden rätt dåliga, faktiskt svårt att se var det ens finns boenden och vad det kostar. (konstigt nog innehåller material från den norska siten bättre info även för den svenska sidan). En hel del ställen måste man nog boka i förväg och jag som bara vill gå, stanna när jag inte orkar gå mer. Då är det ju förvisso bra med tält. Men andra har ju gjort det. Läste Rubens blogg och blev sjukt sugen men måste räkna på etapper för vara ute 26 dagar på 50 mil är inte riktigt min grej. 50 mil borde inte ta mer än max 2 veckor men om boendealternativen ligger helt fel så kan man ju tvingas ta jättekorta etapper vissa dagar. Det är lite samma på Camino Portugués och Camino Levantes/Sureste och Sanabrés där ligger härbärgena glest och man kan inte riktigt själv bestämma sina etapper.

Nå ja jag behöver inte bestämma mig riktigt ännu. 6 veckor kvar till semestern. Önskar att alla rutter jag var intresserad av fanns med på urcamino.com som har en grymt bra tjänst. Har lagt in de caminos jag har gått där och gjort plan för Camino Portugués i alla fall.

Här sitter jag på svenska nationaldagen och drömmer mig bort till annan plats. Fy på mig.

Har lekt lite med tanken på att ta 3-4 dagar ledigt från jobbet vecka 25, antingen åka och lägga mig på en strand några dagar eller åka till en storstad. Lyckas jag lägga det tillsammans me en helg skulle jag kanske kanske kunna vandra lite dagsturer någonstans. Sitter med Google Maps öppet och SAS sida för att boka bonusresor. Men tyvärr verkar de flesta bonusresor vara slut/inte finnas till de ställen jag kikat på. Tromsö och vidare till Senja, Manchester och Köpenhamn fanns det i alla fall resor till men ett varmare ställe vore ju trevligt. Har ni några tips vart rymmer man några dagar?

Dag 50 - En följare avslöjade sig på ICA

Tröttmössa delux i morse. Ville inte alls kliva upp. Lite får jag väl skylla mig själv eftersom jag stoppade ut kameran utanför fönstret i går kväll, det var ett svagt svagt norrsken bakom molnen och jag tänkte att med lite tur försvinner molnen under natten. Kl 2 gick jag upp och tog in kameran, då hade jag 132 bilder på moln och man kan svagt svagt ana något grönt där bakom.

Körde barnen till skolan efter att ha tankat, tur jag kom ihåg det för annars hade jag nog inte kommit längre än till Sävast och där finns ingen mack längre.

Väl på jobbet fortsatte jag att beta av min superlånga to-do-lista och stängde massor med småpunkter och han riktigt långt på den ena stora punkten. Hade bra flyt, skönt med en dag utan möten. När klockan var 18 fick jag tvinga hem mig, var så inne i det jag höll på med att jag gärna hade fortsatt. Fick även ta fram kameran för en av apparna behövde förevigas när den körde på en enhet. Fick bli på min Lumia 930. Men stativet låg i bilen och lamporna på kontoret är inte de bästa dessutom blir det lätt ränder i skärmen när man försöker fota av den. Vi får se om det duger till det de skulle ha bilden till.

Var lustigt när jag for hem, på vänster sida (söderut) var det klar himmel och tokmycket stjärnor, på höger sida (norrut) var det helt mulet. Tyvärr var det även helt mulet när jag kom hem, det duggade lätt och var riktigt svart ute. Inte så där ljust som det var i natt när jag fotade. Bilden ovan är tagen med ISO 200, f/2.0, 4.2 s mitt i natten. Idag är det bäcksvart ute.

Handlade middagsmat, idag fick det bli teriyakibiff med pasta. Råkade ut för en kul grej på ICA dessutom. Stod vid glutenfritt och klurade på vilken pasta jag skulle köpa när en familj ställde sig bredvid, de började prata om någon frömix från Risenta och att den kanske inte fanns här. Sa till dem att Risentagrejerna står borta på en annan hylla. De tackade och mannen tittade upp på mig och säger. Men det är ju Béatrice. Försökte frenetiskt placera mannen medan jag sa Jo det är det. Han var dock snäll och hjälpte mig på traven, jag följer dig på Instagram. Gillar dina bilder från Abisko. Jag tackade. Vilken bisarr känsla. Sällan man träffar på folk som man inte känner och som vet vem man är men man själv inte har en aning. Men kul var det.

Slängde ihop maten och efter det bytte jag om för att gå ut. Vincent ville följa med bort på ICA, hans målvaktsgrejer hade kommit med posten så han skulle ta emot paketet och bära hem det. Måste varit grejer han längtat efter för att han skulle aldrig annars erbjuda sig att gå med mig. När jag lämnat över paketet till honom gick jag bort mot travbanan och funderade på att ta en runda där. Häststatyn som ser rätt fin ut från vägen fick bli dagens fotomål. Såg när jag fixade med bilden i datorn hur sliten statyn är.

Vände om och irrade mig in i ett villakvarter, såg att det åter igen var norrsken bakom molnen men med allt ljus runtomkring mig var det inte någon idé att försöka fota. Blev en promenad genom villakvarter, in till stan via Å-promenaden där jag tog ett kort på reflektioner i vattnet, bort till campingen via stan och sen Å-promenaden igen och sen tillbaka hemåt via järnvägsstationen. Inga roliga tåg inne idag.

På vägen hem gick jag förbi macken, var så sjukt saltsugen att jag köpte mig en liten påse Kettle Sea Salt & Balsamic Vinegar chips och var hemma efter 10,92 km som gått långsamt för kroppen var inte alls med idag, huvudvärk och ont i magen, trodde magkatarren hade lugnat ner sig men idag var det jobbigt, fick dessutom det där jobbiga trycket över bröstet som någon dragit åt ett spännband, blev lite bättre när jag knäppte upp BH:n. Dessutom var det galet halt efter regnet och jag har tappat 2 häldobbar :-(

Var duktig och åt inte hela påsen när jag satte mig vid datorn och en kopp te.

Skall arbetskamrater påverka kollegornas fritid?

På mitt jobb har vi en motionsaktivitet/tävling som går ut på att vi skall röra på oss mer och behålla en aktiv livsstil. Aktiviteter skall registreras och vi är indelade i lag som tävlar mot varandra, för att man skall få peppning (eller press) att faktiskt röra på sig. Det finns extrapoäng att plocka för saker som att många i laget är aktiva (10 av lagmedlemmarna, lagens storlek varierar vi är 22 men ifjol fanns det lag med 25 och lag med 5)  och att man tränar tillsammans.

Man kan få extrapoäng för saker som att röra på sig på lördagar.

Målet är att alla minst skall röra på sig 2*30 minuter i veckan och det ger extrapoäng om man gör det.

Vinsten är att 2 deltagare ur vinnande laget i varje region får deltaga i SM-milen (helg i Malmö med kost, logi och resa men inget traktamente) och alla i vinnande laget i regionen får lite kläder från Craft.i

Förra gången rensade de bort inaktiva personer från listan så att laget bara bestod av de som hade tränat. I år kommer detta inte att ske för att de verkligen vill att alla tränar dvs man vill att vi sätter press på varandra för att inte laget skall dras ner av de som inte tränar/inte vill registrera. Uppdatering: En medarbetare skrev på tävlingens forum att han absolut inte ville vara med och blev bortplockad. Så de verkar ju i alla fall lyssna på sådana önskemål.

Jag kan tycka att jobbet och mina kollegor inte skall ha att göra med vad jag gör på min fritid. De flesta som jobbar på på min arbetsplats har inte träning på arbetstid och de som har det har fastslagna dagar/aktiviteter som exempelvis inte passar mig just nu, min kropp orkar inte med skidåkning en timme eller ett cirkelträningspass på en timme. Med lågt Hb finns helt enkelt inte någon ork till aktiviteter med hög puls.

Skall mina kollegor ligga på mig för att jag skall aktivera mig på min fritid och dessutom registrera det? Har jobbet/kollegorna rätt att sätta den pressen på mig och min fritid? Vad gäller den där extrapoängen för lördagar, skall inte jag själv kunna få välja att lördagar är min vilodag utan att känna att jag sviker laget för att jag ligger på soffan den dagen?

När blir träning ett ytteligare måste? Kan påtvingad träning på fritiden istället leda till att man faktiskt mår sämre? Förra omgången av tävligen hade jag också urusla värden, då var orken ännu sämre än nu. Varje gång det kom topplisteuppdateringar och påminnelser så mådde jag kasst för att jag inte bidrog. Kanske inte för att någon annan tänkte så men med så mycket annat så sätter man press på sig själv. Jo jag går mina promenader men det är för att jag själv känner att jag måste röra på mig, det går sjukt långsamt, det kan inte direkt klassas som konditionsträning även om hjärtat bankar som en blådåre i bröstet. Eller kanske det kan jämställas med höhöjdsträning :-) Men jag bestämmer själv om jag orkar, har inte någon press på mig att jag måste. Största anldningen till att jag försöker röra på mig är att jag när blodvärdena är ok igen inte skall hamna i apatitillståndet jag haft innan, inte komma igång fast det inte finns några hinder egentligen. Om jag försöker röra på mig i den mån jag orkar så kanske jag kan ta steget fullt ut till att träna ordentligt i april någon gång.

Man kan få extrapoäng för "Jag har tränat 60 minuter för SM-milen - Löpning och annan konditionsträning. Se till att det är minst 60 minuter samma dag!"  den lär jag ju inte kunna plocka en enda gång under denna period, konditionsträning är uteslutet. Dessutom skall jobbet lägga sig i vad folk tränar dessutom? Varför plocka ut konditionsträningen specifikt?

Och vinsten man tävlar om, att få springa 1 mil i tävlingsform (kanske kan man skippa löpningen och lalla på stan i Malmö en vårhelg?). Alla har inte löpning som sin träningsform, alla kan inte ens springa. Jag har inte på kartan att springa någon mil än på ett bra tag och definitivt inte redan 18 april. Hur kan man lägga ett sådant mål att folk skall komma igång med träning och att de skall springa ett lopp på 1 mil efter 6 veckor (vår tävlingsperiod). Då känns det som de enda som är tänkbara vinnare är de som redan nu springer och kan springa en mil. Hur skall det sporra de som vill komma igång? Desutom har någon tittat på hur det ser ut här uppe just nu, isgator och kallt och snö det kommer vi ha hela tävlingsperioden. Nere i södra Sverige lär de hinna få lite mer vårlikt under denna period. Om vinnarna i laget skriver man "Vinnarna kan vara personer som bidragit till laget på många olika sätt eller/och har gjort stora förändringar gällande sina motionsvanor." Som sagt passar 1 mils löpning bäst då? Men det är klart tävlingen har enligt sitt PM i fjol ingen maxtid så det är väl bara att släpa sig runt på den tid man orkar. Någon står väl kvar med medalj och väntar.

Det finns även individuella topplistor i form av löptoppen, powerwalktoppen, cykeltoppen och simtoppen. De som vinner de topplistorna får också SM-milenvinsten. Om man valt simning, powerwalk eller cykling som sin huvudsakliga träningsform är då springa en mil den bästa vinsten? Varför finns inte skidåkning med som topplista det är ju dessa 6 veckor vi har högsäsong. Lagom varmt ute och fina spår.

Första omgången vi körde så fanns ett minimum på 20 minuters sammanhängande aktivitet, förra omgången fanns inte detta så folk registrerade 5 minuter gå till bussen, gå till lunchrestaurangen på andra sidan gatan osv... det avrundades uppåt hej vilt, hade man gått 25 minuter så var det minst 30 osv. En del gnäller på aktiviteterna som finns att välja 60 minuter kratta i trädgården (registrerats som "Övrig fysisk träning" av många ger samma poäng som 60 minuter löpning, styrketräning osv.. En del tycker att promenader inte är träning osv... det är ganska mycket gnäll om träningsformerna. Dessutom kan man få extrapoäng för att kryssa i att man lovar att ta trapporna, självklart kryssar alla i det men tror ni de tar trapporna?

Hur skall man se på träningstävlingar på jobbet? Bra, dåligt, skapar de en ny livsstil eller skapar de stress? Är det ett spel för gallerierna, se vad vi satsar på våra medarbetare (men de får göra det på fritiden)? Vad skall man svara lagledaren/lagmedlemmar om de påpekar att man inte tränat?

Vi har en person på företaget som varit den som propagerat för denna tävling och om hur det skall skapa en livstilsförändring men när vi hade kick-off hade hen inget flås alls själv och koketterade lite över att oj då jag har visst inte tränat. Om den som driver hela grejen inte själv lyckas komma igång med träning mellan tävlingsperioderna hur skall vi då inspireras? Eller så kanske hen också har en sjukdom som jag, vad vet jag.

Dag 36 - När all ork är borta kommer grön energi från ovan

Ville bara bryta ihop när väckarklockan ringde. Ville verkligen inte stiga upp. Ville inte duscha och klä på mig. Just nu skriker bara kroppen vill inte till det mesta. Häromdagen när jag var ute och gick så gick järnvägsbommarna ner framför mig och tanken kom, tänk så skönt det skulle vara att bara ducka, kliva under bommen och ta ett steg till...

På väg till jobbet var det dock blå himmel en stund (tvingade sambon ta ett kort på det med min telefon), det bådade gott kanske kunde jag få se solen lite. Men nä när jag kom fram till Luleå så hade himlen täckts av moln.

Idag tog precis all ork slut, kanske är det PMS kanske är det vinterns stora mörka hål kanske är det snart fullmåne men jag flippade totalt på folk idag, orkar inte med ineffektivitet, att inget händer att inte jag kan göra det jag skall. Sitta overksam i väntan på andra får mig bananas. Orkar inte, vill inte...

Det är så jag hoppas att blodvärdena skall vara i botten, så jag får en förklaring, en anledning, en orsak. Jag har aldrig sjukskrivit mig för mina dåliga blodvärden även om läkarna velat det. Jag brukar resonera som så att orkade jag innan jag fick veta borde jag väl orka efteråt också med medicin. Men visst har det varit tungt. Men är blodvärdena i botten denna gång så kanske jag tar emot den där sjukskrivningen med mer öppna armar, ser den som en möjlighet att få komma bort, få tänka, få fundera och andra kanske hinna ikapp... För som det är just nu driver mig till vansinne, ett limbo som tär varenda dag.

En del undrar varför jag är ute och går en massa om jag lovat mig själv att klara ett visst antal mil osv, men nej så är det egentligen inte, det är nog mer en fasad utåt. Promenaderna, timmarna ute i kylan ensam med eller utan musik eller ljudbok är då tankarna antingen är helt tomma eller jag låter det rasa loss, kanske lugna ner mig lite eller formulera vad det är jag tänker på och kunna uttrycka det till någon annan så småningom.

Fotograferandet är mer en bisyssla till tänkandet, det ger mig en anledning till att ta mig ut, få mig att söka med blicken, få lite utlopp för något annat. Men det kan även ge mig lite ångest som idag. Skall strax byta om och gå ut. Men vad skall jag fotografera idag, allt är redan taget känns det som. Visst något som inte kvalat in som dagens bild kan alltid fotas igen och bli det. Det finns alltid den backupen att ta till.

Nä nu är det bäst jag släpper tangentbordet, byter om och tar mig ut och skriver klart detta senare.

Åter från min utomhusvistelse,  tror det han bli nollgradigt ute, skönt. Blev en kort promenad men lång i tid. Hade först nada inspiration och ingen tanke på var jag skulle gå, en standardrunda kanske men så fick jag för mig att svänga in på en väg jag aldrig gått förut och i vanliga fall är det nog en stängd grind på den vägen. Hamnade nämligen bakom Infran Nord mitt emot järnvägstationen och kunde följa spåren nästan 2 km bort. Hittade lite roliga saker att fota men kände mig som en inkräktare så när jag hörde röster smet jag undan lite. Den med skyltarna blev dagens foto och den fick även en titel. Det kändes så sjukt passande just nu.

Väntar på att betyda något

Gick tillbaka ner mot stora vägen, fotade månen bakom molnen och sen gick jag längst med andra sidan järnvägen. Fotade lite hus.

Någon hörde bön, för när jag hade sett att det var klar himmel idag (nå ja lite moln fanns det ju) så sa jag högt. Snälla jag behöver ett norrsken idag, behöver det för att lätta upp sinnet. En stund senare kom det fram ett sken, kunde inte först riktigt avgöra om det var moln eller ett svagt norrsken, ställde om kameran till testfoto dvs sjukt hög iso och knäppte en bild. Jodå ett norrsken. Men jag stod tokigt till. Det tog i i styrka och krumbuktade sig över himlen skyndande på stegen och försökte hitta ett bra ställe och när jag väl gjorde det försvann norrskenet. Men det var då fn oxå.

Svängde in på ett skoterspår som var så mjukt att jag då och då sjönk till knäna men jag fortsatte i ren ilska. Kom ut vid järnvägen där alla bangårdsspår tar slut och knäppte en bild skulle nog blivit dagens bild om inte rubriken på skyltbilden stämt så väl med sinnesstämningen idag.

Vände mig om och himlen var grön. Nu stod jag åter igen helt fel. Men ställde om slutartiden och knäppte en bild.

Skyndande mig upp på en liten kulle och tog några bilder till men kunde inte förstå varför de blev så mörka. Kom på det, fan bländaren står ju kvar på 8, brukar ju ha 2 eller lite över vid norrskensfoto.

Ställde om, då tystnade himlen. Började gå ner mot skoterspåret igen bort mot Svartbjörnsbyn. Muttrade, hörredudu, du kan inte visa ett norrsken så där och sen inte låta mig få njuta av det eller ens ta en ordentlig bild. Funderade på hur det hade varit i Spanien när jag ville se ett visst ställe och regnet bara upphört efter att jag muttrat om att nog fasiken måste jag få se stället utan regn.

Kom ut på en äng och då exploderade himlen igen, tog fram kameran och stod där länge och bara njöt. Fick säga tack när jag gick.

Kolla in taggarna på norrskenet, aldrig sett förr så coola

Stannade till vid Eyvind Jonsons gård innan jag satte av hemåt.

Sen blev det långa tre kilometrar hem, hade ju inte ätit någon middag idag för innan jag kom hem hade jag svängt förbi MAX och köpt mat till de andra, själv hade jag ont i magen och inte någon aptit alls. Vände mig om en sista gång innan jag gick in under järnvägsbron, ett norrsken hängde svag över stan.

Totalt blev det bara 12,26 km på över 3 timmar. Jösses. Men det skiter jag i det var så skönt att vara ute, helt ensam i mörkret, i tystnaden. Som jag skrev på FunBeat "Långsammaste promenaden i mannaminne tror jag. Gick i mjuka skoterspår och jag stannande och fotade en hel del. Men jag behövde verkligen vara ute så jag får se det som plus på friskvårdskontot där jag vårdade hjärnan."

Dag 23 - Kickoff med trist avslut

Vaknade och hade lite bråttom. Väska skulle packas med kläder och digitala enheter för kickoffen. Skulle jag försöka ta en promenad mellan passen och middagen eller gå på SPA. Bestämde mig tillslut för det första, skulle nog behöva friskluft så jag packade ner varma kläder och kameran. Försökte få ordning på håret efter duschen, suck borde ha tagit fram fönen, såg ut som ett troll. Nå ja en hårklämma så är det fixat men nähä hittade ingen. Ja ja...

Var på jobbet några minuter efter 8 och skyndade mig att sätta igång och göra presentationen för senare på dagen. Skulle hålla ett pass med kollega från Stockholm. Fick ihop mina bilder och han dessutom prata lite skidåkning och fotografering med min kollega som sitter bredvid mig men som nästan alltid är ute hos kund. Trevligt.

Kl 09:45 skulle via vara på Clarion Sense, jag bävade mig lite inför doftchocken jag visste skulle komma innanför dörren. Vi promenerade dit och jag njöt av den kalla krispiga luften så länge det gick. Och jo visst slog allt igen när jag kom innanför dörrarna. Några ville stanna nere i loungen men jag skyndade mig upp för trappan, det brukar vara mindre doft där. Hittade igen några fler kollegor och snart dukades det fram frukost. Och precis som senast så fick de "vanliga" en dubbelmacka och det fanns mer mackor än människor medan det stod 2 st gluten- och laktosfria mackor på bordet som var mindre än hälften så stora. För ni vet väl att är man allergiker så är man tydligen också mycket mindre i maten :-/ De "vanliga" hade även crossianter men inget annat fanns till oss andra. Efter att ha ätit den där lilla "mumsbiten" så kurrade fortfarande magen. Snart var det dock dags att gå in och börja och eftersom ingen annan hade tagit den andra lilla "mumsbiten" passade jag på att trycka ner den också. Jag sneglade på bananerna men de var väldigt bruna och det låg ett päron i skålen som sett sina bästa dagar. Apelsin är för kladdigt att sitta och äta. Nå ja man överlever ju.

Men jag fick frossa, började tokfrysa men samtidigt svettas för att det var varmt i lokalen, typiskt när jag är alldeles för låg på energi. Mycket frustrerande. Vårt första pass var info och sen påbörjades ett grupparbete som gick över lunchen. När vi kom till maten (efter att jag och två kollegor till varit duktiga och tagit trapporna till nionde våningen) visade det sig att det inte fanns någon lunch förberedd för mig som allergiker. Så medan alla andra åt fick jag vänta på mat men när den kom var den ok (jag är ju absolut inget fan av renskavskött men det var i alla fall inte äckligt). De hade en bra salladsbuffé också så jag blev i alla fall mätt.

Grupparbetet fortsatte med en kort sammanfattning, en kollega höll en mycket bra presentation om vad han gjort ute hos kund. Kul att se vad de hittar på där ute och hur duktiga de är.

Sen mera grupparbete, med fika. Gud så svår det är att hålla fokus vid de där arbetena. Kände också att när man skall arbeta med påståenden så måste man nästan innan ha gått igenom vad de betyder, bara i vår lilla grupp om 6 personer hade vi lite olika syn på vad det vi skulle jobba med ens innebar. Då tar det en massa tid från det faktum att man skall försöka"lösa problemet". Nå jag jag tror vår grupp ändå var rätt ute och fick ihop en hyfsad lista med aktiviteter som kan driva oss framåt. Vi fick fika under arbetet, fick en god chokladmuffin.

Sen var det dags för redovisning av arbetet och jag är hopplös "pratare" och "frågeställare". Varför är folk så tysta? Det är det värsta jag vet med kick-offer. Alla pratar innan om saker de undrar över, om hur det borde fungera, om hur det fungerar men väl där på plats när vi skall prata om sådant så är det tyst. Gahh.... och så blir det nästan så man kan känna blickarna i nacken när man själv frågar, ifrågasätter, undrar eller förklarar. Jag vill ju bara att vi kommer framåt och det snabbt. Ogillardet limbo vi är i just nu. mår inte bra av det.

Sen var det dags för mig och kollegan att hålla vår dragning, tror det fungerade ganska bra. Tidsnöd som vanligt. Sen visade en annan kollega vad de gjort hos kund och hur processen sett ut. Jäkligt kul att se. Imponerande.

Nu var det dags för lite plockmat. De "vanliga" fick rågbröd, grönmögel- och brieost förutom salamin och de 2 torkade köttsorterna, fikonmarmeladen och pickles som jag kunde äta. Alltså inget bröd eller ost för mig. Trist för det är inte så kul att bara äta kött med picklesgurka typ. Bara fikonmarmelad är inte heller så kul. Men ena torkade köttet var i alla fall supergott. Tråkigt, så svårt kan det inte vara att göra något alla kan äta/fixa fram alternativ. Jag blir rätt grinig när jag inte får något i magen dessutom. Måste lära mig att stoppa ner både frukt och bröd i väskan. Hittade ett päron inne i vårt konferensrum jag kunde ta.

Sen hade vi en liten minimässa med kunskapsdelning, nyttigt att se vad den organisation vi slagits ihop med pysslar med. Efteråt gick en del på spa och min plan var att gå ut och gå men tiden som skulle varit 2 timmar var visst bara 1 timme plötsligt så när jag kom ut insåg jag att jag inte skulle hinna promenera, tvätta av mig och byta kläder.

Så jag gick över till Kulturens hus och fotade lite ner i rondellen istället med långa slutartider samt gick över gatan och fotade Kulturens hus (fick bli dagens foto) och lite mer förbipasserande billjus. När jag kom tillbaka in på Sense riktade jag kameran uppe från trappan ner i deras jättestora ljusinstallation.

Tvättade av mig och bytte om på en toalett och tog mig upp till Sky Bar. Där fixade bartendern en jättegod alkoholfri drink till mig. Stort tack!

Sen fick jag ett glas alkoholfri cider som de hade när vi skulle skåla innan middagen, den var sådär jättekonstig i smaken, avalkoholiserad smak typ. Den beställer jag aldrig igen. När vi satt och fick maten presenterad och de skulle hälla upp dryck fick jag som vanligt ett kasst bemötande, de har INGEN koll på vad som skulle passa till maten om man inte dricker alkohol/deras äckliga avalkoholiserade vin (som dessutom var slut just nu). Slutade med lingondricka som var för söt. Lingondricka skall ju vara lite sur.

Flappstek med en potatisterrin med bacon var god, köttet lite för kallt (kalla tallrikar). Men som sagt gott var det. Vi hade roliga och trevliga samtal vid bordet. Kunde dock inte låta bli att fråga folk som bor i kranskommuner till Stockholm varför de säger att de bor i Stockholm när de exempelvis bor i Solna. De förväntar sig ju inte att jag svarar Norrbotten om de frågar mig var jag bor. Varför hänvisar de så ofta till länet själva men förväntar sig inte det som svar från folk som bor på andra ställen i landet. Lustigt. En av dem höll med, han hade inte ens reflekterat över det innan.

Jag fick tyvärr aldrig se vad de skulle bjuda på för gott till efterrätt eftersom några kollegor (varav en från mitt eget kontor och som mycket väl vet hur dåligt jag tål rök) gick ut och rökte och kom tillbaka till vårt bord. Direkt fick jag svårt att andas och ögonen började bråka. Doften på hotellet hade nog gjort mig extra känslig dessutom. Så det var bara för mig att tacka för mig och dra.

Väl hemma fick jag tid att ta tag i bilderna och skriva detta. I morgon får jag ta igen dagens missade promenad. Men först sovmorgon.

#blogg24 #15 Det borde finnas lagar kring upphandlingar i semestertider

NVärk i kroppen. Mer stressad av att vara hemma sjuk än att vara på jobbet sjuk så i dag var jag där. December är en helvetesmånad. Alla kommer på att det är bra att skicka ut upphandlingar nu med inlämning kring 15 januari. Så de har dem på sitt skrivbord lagom till de kommer tillbaka från julledigheten.

Me vi leverantörer då. Tror ingen att vi oxå vill vara lite lediga? Försökt få några att skjuta på sina datum men förgäves så det blir till att jobba rätt in i kaklet och den säkerligen vara helt utslagen över julen. Julogillaren Bea struntar väl i det egentligen men barnen gör det nog inte. Suck! 

Tyvärr ser det likadant ut vid sommarsemestern :-/

#blogg24 #09 Overload!

På jobbet är det så där galet mycket nu men inget av det jag egentligen skall jobba med utan jag får hjälpa till med expertkunskap i andras jobb. Förvisso smickrande men samtidigt oerhört frustrerande. Nu kom en av mina kunder in med en oerhört spännande offertförfrågan och jag måste frigöra tid för den för gud nåde om cheferna ger den till någon annan bara för att jag har fullt upp med andras jobb. Kämpar som en blå för att inte jobba mer än vad jag skall. Misslyckades förra vecka, 5,5 timmars övertid. Förrförra månaden var det över 40 timmar, förra 18 timmar så den här månaden måste jag försöka balansera ut och då kommer det en spännande offertförfrågan, så jäkla typsikt. Tur vi inte skall åka någonstans i jul :-/

Nå ja jag lämnade i alla fall jobbdatorn på jobbet de senaste dagarna och min mac är urusel för jobbgrejer men skriva todolistor för morgondagen gick visst och så hade jag jobbat en timme idag på kvällen (förutom den timme jag laddade ner och skummade den där intressanta förfrågan).

Nå ja, ingen dator hemma gör att jag istället tar mig tid att ta med kameran utanför dörren och inte bara fota från vardagsrumsfönstret. Nya objektivet (Samyang 14 mm/2.8) är sjukt roligt att använda men nu är jag sjuuuukt sugen på ett 30 eller 50 mm med samma bländare oxå. Ljusstarkt objektiv är the shit. Idag fanns tillfällen jag hade velat komma närmare.

Och några bilder på hus nästan helt utan norrsken men coola moln.