Saknad, hopp och smärta

När man saknar en vän så det nästan gör  ont

och hen hör plötsligt hör av sig

för att fråga om en sak

som du så uppenbart inte är inbjuden till

men kan hjälpa till med info om.

Den känslan

skär djupt ner i själen,

ensamhetshålet växer sig större. 

Ressugen

Jag börjar inte jobba förrän 13 januari (även om jag har svarat på en drös mail idag) och jag vill resa iväg någonstans. Ramlade över några vinterbilder från Lofoten bland annat från en liten ort som heter Reine. Blev oerhört sugen på att åka dit (även om det nog gör sig lite bättre i mars när det är solljus några timmar till). Det är 80 mil att köra enkel väg och det känns lite långt ensam. Det går i och för sig att ta tåget till Narvik och buss ner på Lofoten men jag skulle nog hellre ha bil med mig och åka runt.

Men jag vill verkligen komma iväg några dagar och fota, ta det lugnt, promenera och bara vara. Ett alterna

tiv är ju då att åka till min ständiga tillflyktsort Abisko med tåget, det enda stället som verkar ha öppet nu. Alla andra väntar på att skidsäsongen skall sätta igång i slutet av februari :-( Vill jag fota borta vid Silverfallet kan jag ju alltid promenera eller hyra skidor och åka bort till Björkliden. Men det hade samtidigt varit skönt att ha med bilen upp, kunna åka till nya ställen eller ännu hellre åka till något nytt ställe men man får väl ta det som erbjuds. Skall kolla tillgängligheten i Abisko och på tåget i alla fall.

På tal om att ta det som erbjuds så var jag ute på promenad i halkan idag igen, till och med två promenader. På första stoppade jag ner mina kamera i fickan på jackan, det är bra med liten kamera och stor jacka, hittade typ inget att fotografera. Hela stan är skitig, slaskig och grå och det känns som det inte finns något att fotografera, eller jo jag har ett litet projekt i bakfickan, det finns en hel del roliga ljusinstallationer som nog kan göra sig bra på bild, de är dock utspridda och jag behöver stativet så antingen får jag kånka omkring på allt, ta bilen eller hoppas på att det slutar vara så jäkla halkigt så jag kan ta cykeln. På första promenaden tog jag i alla fall en bild. Två tjejer svängde ut framför mig på vägen, de såg så roliga ut i sina identiska strumpbyxor i en ovanlig orangeröd färg så jag tog upp kameran och knäppte en bild. Kände mig som värsta fluktaren som fotade småtjejer bakifrån.

På runda två fortsatte jag att ta bilder på militärbron, tog den första igår. Har en tanke på 2 bilder till i alla fall, båda är nu tagna med iPhonen, skall nog ta mig till bron med kamera och stativ i morgon och ta om dem ordentligt. Typ enda roliga objektet just nu, eller ja kanske hängbron kan funka oxå men tyvärr går det inte någon bro bredvid man kan stå och fota på.

Och på tak om Abisko inser jag att mitt bilderna från turen i april i fjol inte är omhändertaget, det måste åtgärdas. Några bra bilder måste ju finnas där, en vet jag ju men den har jag redan visat upp.

När det bubblar upp....

Foto: Thómas som jag träffade på Camino Francés

Häromdagen samtalade jag med en kollega som sagt upp sig för att göra annat. Vi började prata om vad man vill här i livet och så tittade han på mig och sa "Du borde ju bli guide eller nå't". Och saker bubblade upp.

Jo så är det, det är ju min dröm. Har skrivit om det här i bloggen förut. Jag skulle vilja guida i fjällen eller varför inte nere på caminon i Spanien där jag kände mig så otroligt hemma. Ibland när jag tänke på att jag mest troligt aldrig kommer kunna jobba med det jag egentligen vill så känner jag mig helt fast och blir alldeles tung av ledsamhet. För flytta till fjällen går ju bara inte när inte resten av familjen vill/kan och hur sjutton skall jag lyckas få ett jobb man kan leva på med att bo kvar i Boden och försöka pendla till fjällen eller Spanien då och då.

Många pratar om självförverkligande men om andras välmående och självförverkliganden står i vägen då?

Men ibland sitter jag och tittar på foton, läser om andra som gör det jag vill göra och drömmer mig bort. För hur mycket jag än tycker om att jobba med och brinner för systemutveckling, affärsutveckling, marknadsföring mm så är det inte dit hjärtat längtar egentligen. Men hjärtat får inte tala, det är känslor, tankar och drömmar jag får gömma undan. Ungefär på samma ställe som jag stoppar undan mer triviala saker som längtan efter att gå ut och dansa, filmkvällar med vännen som aldrig har tid osv... Men ibland är det som det utrymmet svämmar över och saker läcker ut, upp till mitt medvetande och då komemr först euforikänslan "tänk om" och sen slår verkligheten till och jag knökar tillbaka det in i det där mörka rummet till nästa gång.

Men tänk om....

Lurad på en stund i drömmarnas värld, ett i-landsproblem

Jag gillar att paddla och saknade i somras att få åka på långtur med vänner som 2009 och 2010. Så då och då drömmer jag mig bort, tittar på bilder, tar fram en karta och tänker, ja men där borde man kunna paddla.

STF:s årsbok 2011, sidan 62-63

I vintras började jag läsa Svenska leder: På äventyr i andras spår, STFs årsbok 2011 och blev glad över att hitta ett paddlingsreportage som inte var från Stockholm (som det alltid annars är) utan från Piteå. Det visade sig att Piteå har paddlingsleder. Något de inte kan ha skyltat med speciellt väl för ingen jag känner här uppe har ens hört talas om dem. Med stort intresse läste jag Håkan Wikes reportage och fick en bild av hur det skulle vara att glida fram där i sommar. Jag hittade ledbeskrivningar på webben och skickat till typ alla jag känner som gillar att paddla. Någon skall jag väl få med mig ut.

Utemagasinet 03/2012

Häromdagen var jag på ICA, kön i kassan var lång och jag blev stående vid tidningarna. Ögonen föll på Utemagasinet som hade en glad paddlare på framsidan och en av texterna lockade med "Piteå paddlar och ler". Tidningen åkte snabbt ner i min korg.

Häromdagen kröp jag lite frusen upp i soffan efter en löprunda, tog med en kopp te och min tidning. Nu skulle det frossas i paddlingsturstext.

Jag letade upp sidan 42 och började läsa. Vad typiskt "Sörlänningar" att alltid skriva hur långt hemifrån de är tänkte jag när jag läste meningen Bakom oss har vi lämnat bilen och 87 mil av motorväg." precis samma inledning som i STF-boken.

Jag fortsatte att läsa och Hansi Gelter berättar att paddling inte är så stort här uppe. Jaha även de har träffat Hansi mannen som sammanställt de 18 lederna i ledbeskrivningen det är ju inte så konstigt men att de båda skriver fel och säger Luleå universitet istället för Luleå tekniska universitet (Hansi arbetar där) är ju lite konstigt. Jag fortsätter att läsa och allt kändes allt mer bekant, reagerar på att till och med bilderna var bekanta, känner igen de där paddlarna, hattarna. Kravlade mig upp ur soffan upp till bokhylla, letade fram årsboken och slog upp sidan 63. Jo men visst är det samma författare till båda texterna han har lyckats sälja samma text till två olika ställen. Grattis!

Utemagasinet 03/2012, sidan 42-43

Känner mig lurad, här köpte jag ett magasin för 64,90 kr för att få drömma mig bort en stund, läsa om någon annans upplevelse av paddlingslederna i Piteå för att se om det skulle vara något för mig i sommar. Och så har jag redan läst hela texten även om den var bearbetad på ett annat sätt. Förbannar mig själv för att jag inte lagt författaren i årsboken på minnet då kanske jag hade känt igen det när jag i butiken bara snabbt slog upp artikeln för att se så det inte var typ en halvsida text. Förbannar Utemagasinet som inte skrivit "Texten har tidigare varit publicerad i STF:s årsbok 2011".

Visst det fanns väl lite annat intressant i tidningen oxå men jag blev snuvad på min paddlingslängtansstund och jag har fortfarande bara Håkan Wikes upplevelse av lederna att läsa. Får väl Googla runt lite och se om jag kan hitta någon mer som paddlat där. Vilket i-landsproblem. Kanske köper jag Håkan Wikes bok om skärgårdspaddling, den har i alla fall ett reportage från Luleå, lite nytt att frossa i.

Gillar du kajak eller kanotpaddling och letar leder kan jag rekommendera Kanotguiden som jag hittade via Guide Natura/Piteå Kajakcentral. Kanske skulle man ta och ladda upp våra turer eller i alla fall den från 2010 till guiden. Läs även andra bloggares åsikter om paddling, skärgård, Utemagasinet, STF, STFs årsbok, Håkan Wike

Stugjakten del 765432

Idag var jag iväg till Älvsbyn eller rättare sagt till kommungränsen Älvsbyn/Boden och tittade på en liten stuga. Stugan ligger i Björkberg precis vid Stockforsälven, dock är det en bilväg mellan stugan och älven (45 meter bort ungefär). Den ser ut att ligga mitt ute i ingenstans men från vägen ser man andra hus.
Stugan är en gammal arbetsbodsvagn uppallad på stockar/betong. Ca 15 m2 i storlek. Smalbrädig panel som skulle behöva skrapas ett varv och målas om. Är inte helt förtjust i den tanken. Men det är inget akut. Såg ut att vara i bra skick och jag kände ingen mögeldoft vilket annars inte är helt ovanligt i små stugor.

Tyvärr glömde jag ta ett kort när luckorna var öppna men det finns fönster i dörren, på båda kortsidorna och långsidan.

Bredvid fanns utedass och en vedbod.

Inredningen var väl inget att hurra för bortsett från den fantastiskt vackra Jötulkaminen.

Plastmattan på golvet var riktigt trist, i en stuga vill man ju ha trägolv. Längst bort fanns en liten köksdel med skafferi, städskåp och en gasolspis.En fastmonterad säng en liten byrå, garderob och soffa stod i andra änden. Taket var vitt och fräscht.

Utanför fanns som sagt en liten älv. Lugn och stilla på ena sidan.

En liten fors på andra sidan.

Där emellan en konstgjord trappa av något slag.
Vid sidan av huset låg en mysig mossäng.

Där borta står huset. På andra sidan huset går vägen in.

Jag har några betänkligheter och det är att det är arrende (svårare att låna då), det känns som om det skulle kunna bli rätt så myggigt här. Det är lite långt även om 7 mil är helt ok så kändes det ändå som om en timme bort är långt, kanske för att jag for från jobbet och då är det 4 mil till (om man far hem först).
Sen är jag inte förtjust i när jag förväntas lägga ett bud utan att ha något som helst att förhålla mig till. Säljaren som liksom mig är säljare till yrket valde knepet, spela på känslor, "vad är ett sådant här ställe värt för dig, en del är beredda att betala mycket för det de söker andra vill inte ge mer än en tältduk är värd". Han är inte i behov av att sälja så det finns inget incitament för honom att lägga fram ett pris. Jag har kollat upp lite fastigheter i området på Booli men det har inte varit så där jättemycket fritidshus till försäljning och framför allt inte i den storleken. Tittar man på snittpriset/m2 inom en radie på några mil verkar det vara kring 3500 men då är det ju med tomt också vilket man ju inte får här.
Jag skall låta det sjunka in lite sen får vi se. Stället i Arvidsträsk ligger ju på ungefär samma avstånd, har oxå en träpanel som som behöver skötas om osv... så de är ganska likvärdiga tror jag.
På vägen hem tittade jag in i en liknande stuga som står öppen och insåg att den var mycket lägre i takhöjd vilket gjorde mysighetsfaktorn mycket högre. Jag hade ju även funderingar på att stugan i Arvidsträsk känns så stor just för att det är så högt i tak.
Drömmen är ju fortfarande en timring och nu har jag hittat igen lappen från hon som ringde från Storforsen (lite längre men bra väg dit). Titta måste jag ju göra i alla fall. Har för mig att det var en timring.

Tog mig en tur till en ny stuga för en titt

Lämnade av Vincent på Bodens Arena, han skulle vara bollkalle på BBK:s hemmamatch mot BK Forward. Sen fick jag för mig att åka till Arvidsträsk i Älvsbyn och kika på en stuga som är till salu där. Stugan kändes egentligen lite för stor för mig. även om den bara är 3x5 meter så var det nog höjden som gjorde att den kändes så stor. Men omgivningen gillade jag väldigt mycket.

Stugan ligger på en skogstomt men omgiven av 2 bilvägar utan att det störde, när jag klev ur bilen kvittrade fåglar överallt. Man ser vatten från ena sidan av tomten och det finns en liten grillplats bakom huset. Jag blev helt enkelt lite småkär. Huset är i behov av kärlek, en del av panelen var rätt skadad av fukt och fönster behöver kittas om och målas. Jag vill egentligen inte ha ett ställe som behöver fixas till nu. Men samtidigt så fanns den där känslan av att vara hemma. Jag satt där på den fuktiga yttertrappan (det hade regnat innan jag kom dit), blundande, drog in doften av blöt skog, lyssnade på fåglarna och kände lugnet sprida sig i kroppen.

Jag tittade mig omkring och undersökte bland annat den lilla trasiga kåtan på tomten. I den låg ryssjor och det hängde fiskenät från taket. Näten var så vackra, var tvungen att fota dem. Vilket hantverk att knyta dem. Kom att tänka på min gammelmorfar Herman, har något svagt minne av en sommar i Fågelviken när jag var jätteliten, Herman satt och lagade nät.

Det är 63 km hemifrån till fastigheten. Vägen dit var mestadels bra men sista biten var riktigt dålig, känns som det skulle vara aningen jobbig att cykla på.  Efter att jag gått runt, fotat och insupit miljön satte jag mig i bilen och åkte den korta kilometern in till själva byn Arvidsträsk. Där har ni ett drömställe jösses vilken fin liten by med massor med vatten. Det låg ett hus ute på en kobbe i sjön, tänkte det där måste ju vara den perfekta platsen att ha en stuga på. Kollade sedan på Booli och om jag inte placerade kobben helt fel hade de som nu äger huset tur, de köpte stället för endast 40000 kr. Fusk! Men å andra sidan om en stuga på en idyllisk ö gick för det priset kanske jag inte behöver ge så så mycket för en stuga nästan i en vägkorsning.

Sunda förnuftet säger att jag skall strunta i den här stugan, det är för mycket jobb för mig just nu men känslodelen av mig säger lägg ett bud. Får du den så får du den. Låt det ta den tid det tar att fixa till, du kan alltid riva och bygga nytt. Vägen går dessutom precis bredvid så det är inga problem att få dit en ny stuga. Så nu velar jag fram och tillbaka, lägga ett bud och chansa att jag kan få det riktigt billigt eller fortsätta leta.

Jag är jättetacksam för alla tips jag får via mail och kommentarer men skulle uppskatta om tipsen på något sätt uppfyllde mina krav på litet, billigt, avskilt. Jag är inte på jakt efter en villa till (och absolut inte inne i en by mend andra människor runtomkring), vill inte ha en gräsmatta till att ta hand om och det är inte ett krav att ens resten av familjen skall få plats. Jag upprepar från tidigare inlägg, jag letar efter ett ställe dit jag kan åka några timmar, kanske en helg, sova en natt ibland när livet känns lite tungt. Ett ställe att fly till för att koppla av. Jag vill heller inte ha flera hektar skog att ta hand om. Stugan skall vara ett ställe utan måsten, något som inte krånglar till mitt liv eller min deklaration.

Jag har lagt lite bilder i mitt flickralbum.


Created with Admarket's flickrSLiDR.

Tomt-/stugjakten går vidare

Jag vill ha något yttepyttelitet hur svårt skall det vara säger varenda människa jag träffar. Skogen är ju full av små stugor/kojor överallt. Jo det stämmer säkert men inte en endaste en verkar vara till salu.

Min annons på blocket har resulterat i ett samtal, en person som hade ett stor stuga med gigantisk tomt, till ett pris som varför högt för mig. Men det låg i alla fall inom den zon jag satt upp som önskvärd.

Idag ringde jag på en ny annons, en kvinna ville sälja en tomt i Lakaträsk och riktigt billigt dessutom. Har varit inne i byn en gång förut och den är yttepytteliten. En by där det känns som varannat hus är ett ödehus idag.

Jag fastnade för det där med avskilt och ringde och fick en vägbeskrivning. Enligt kvinnan skulle jag behöva ställa bilen vid ett pensionärsboende och gå en bit för det gick inte att köra fram till huset med bil. Det skulle finnas en stig.

Jag satte mig tillsammans med Herman i bilen och åkte iväg till Lakaträsk, vi tog vägen över Edefors så det var strax över 7 mil dit. Vi stannade där hon hade anvisat men jag hittade ingen stig in i skogen.

Tillslut frågade jag en man som var utanför pensionärboendet och han pekade på huset min bil stod framför. Jag hade alltså kört fram till tomtens infart. Men eftersom huset inte alls stod enskilt utan med hus på 3 sidor om sig fattade jag ju inte att det var det huset.

Jag kan hålla med om att huset som står där idag (gamla Salemkyrkan) är i dåligt skick. Hela farstun har ramlat av från huset. Det enda bra med huset (som jag redan på vägen dit funderat på hur man skulle kunna bli av med) var att det fanns 2 jättefina glaslampor där inne som jag faktiskt funderar på att ringa ägarinnan och fråga om jag får köpa.

På tomten bredvid till vänster om infarten såg det ut att ligga ett bebott hus likaså åt höger. Rakt bakom huset låg ett annat ödehus med bland annat en gammal trasig bil på tomten precis vid huset. Från huset kunde man även se pensionärsboendet snett över gatan. Ödehuset bakom med den aningen skräpiga gården skulle nog vara rätt störande, det första man vill göra är ju inte att behöva sätta upp ett plank.

Tomten jag tittade på såg ut att ha varit dumpningsplats för lite allt möjligt det låg bilbatterier, andra bildelar och en massa annat skräp där. Men Herman älskade den gamla brunnen på tomten.

Jag och Herman hade ändå en rätt trevligt stund tillsammans även om mina förhoppningar om att hittat tomten med stort T inte föll in. Medan vi for längst inlandsvägarna såg vi 10 ödehus, 7 renar, 2 älgar, 2 harar och 2 orrar. En helt vanlig biltur i inlandet.

Såg en sak som gjorde mig väldigt glad. Någon har köpt det ena ödehuset i Gransjö och börjat renoverat. Det är det stora fina huset värt.

När vi passerade kraftstationen i Ljuså sa Herman, mamma är det där en kyrka? Jag kan förstå hans tanke, det är en pampig vacker byggnad.

Tyvärr slutade inte min jakt idag utan den får fortsätta. Skam den som ger sig. En dag skall en tomt eller en tomt+stuga dyka upp som passar mig. Jag längtar så.

Lagt ut en köpesannons på Blocket

Liten stuga/koja, max 20 mil från Boden

Jag drömmer om en liten stuga/koja (max 10-20 m2) gärna nära vatten men utan synliga grannar, mitt ute i skogen funkar oxå. Ett ställe att ta det lugnt på.

El/vatten är inget krav. Men finns inte vatten i närheten bör man kunna komma hyfsat nära med bil.

Gärna med kamin och möjlighet till vintervistelse.

Kan tänka mig att arrendera oxå om vi kan komma överens om ett bra avtal.

En lämplig tomt är oxå av intresse men man måste kunna komma åt med bil/lastbil för leverans av färdig stuga.

Avskildhet, lugn och ro är nyckelorden.

Vem vet kanske jag får napp, någon där ute är kanske sugen på att sälja sin lilla lilla stuga till mig för det rätta priset vem vet. Håll tummarna för mig.

Ni får hemskt gärna sprida länken http://www.blocket.se/vi/33790144.htm vidare.

Tittade på tomt

Det är ganska lätt att tro att den här tomten (se bild till vänster) ligger vid vattnet vid en första anblick men så är inte fallet.

Men den låg rätt mysigt till ändå men jag blir lite förvirrad av tomtkartan och hur det faktiskt såg ut på plats än mer förvirrande är texten i objektbeskrivningen.

I objektbeskrivningen kan man läsa:

Tomten planerades för byggnation i samband med bygglovsansökan och blev då utgrävd samt markisolerad samt påfylld med sand. Ägaren har också dragit fram el, elskåp vid gränsen mot vägen, samt lagt ut rör längre in som han använt för el när de varit där och jobbat.

Men när man tittar på bilderna i objektsbeskrivningen ser man inget av detta, man får uppfattningen att tomten är där som skylten står. Väl på plats är de "sandade" områdena 2 st och en bra bit in efter ett stråk av sly och där finns 2 st elskåp. Får liksom inte ihop det hela. Ser ut som 2 andra tomter som i så fall ligger väldigt nära. Om inte är det då den lilla, första sandplätten som är den tillfixade tomten, (den stora nämns ju i objektbeskrivningen i och med rörren) varför visas inte den i objektbeskrivningen i så fall? Får som sagt inte alls ihop verklighet med karta. Men kanske har de tänkt att lägga ett större hus vid den stora planen och ett mindre/garage/bastu vid den lilla. Fär tomten är ju över 1500 m2 vilket borde inkludera alla ytorna jag såg.

Jag får definitivt inte ihop det med mäklarens valda bild på objektsbeskrivningen. Det är som jag skulle fota grannens brygga som ligger vid kommunens mark och sätta den som bild till en eventuell försäljning av vårt hus. Man ser ju inte ens sjön från tomten.

Här ligger den knappt 3 mil hemifrån, helt perfekt. Cyklade därifrån idag på 1 timme och en kvart. Men ännu bättre hade det ju varit om det stått ett liiiiitet hus färdigt på tomten.

Mina egna bilder:

Stolpen med elskåpet som står precis vid vägen.

Från vägen rakt fram, mot tomten där skyltarna sitter. En massa torrt långt gräs och rätt mycket uppväxta småbuskar/början till sly.

In till vänster om man står vid ena tillsaluskylten. En massa bråte, gamla kastruller, delar från ett gammalt hus mm. Men en rätt mysig plats om jag skulle vilja köpa tomten och sätta upp ett litet litet hus. Skogsdungen döljer huset snett över på andra sidan vägen.

Till höger ligger en stor rishög.

Rakt fram en vägg av uppvuxen sly och där bakom anas sandmark.

Den närmaste sandiga ytan med ett eget elskåp. Lagom står för litet hus/garage/bastu.

Längre fram bakom slyn ligger vad som ser ut att vara ett nermonterat hus.

Den bakre sandytan har massor med rör och en brunn. Kan det vara rören som nämns i annonsen? Känns som om det skulle vara ett hus här. Samma?

Att gå i väntans tider är frustrerande

Nu är den skickad i alla fall. Ctrl+R nä hä inte kommit till Sverige ännu...

De ändrade ETA från 17-18 till 20 enligt webbsidan Men 20 är ju en söndag så jag hoppas SMS:et är mer rätt, det säger 18:e. De kan ju inte lämna den på mitt jobb på en söndag. När man anger leveransadress borde man för övrigt kunna uppge flera ställen beroende på datum och klockslag.

Drömmen om ett litet ställe

Jag skulle vilja ha ett litet torp/timring. Med betoning på litet. Jag har inte så högra krav:

• Det skall vara lätt att underhålla.
• Det skall rymmas en säng, ett bord, en stol, en kamin, en trasmatta och jag skall kunna ställa av mig skorna utan att behöva ställa dem på sängen, stolen, kaminen, bordet eller på trasmattan.
• Minst ett fönster.
• Det skall helst ligga inom max 5-10 mil från Boden, det skall gå att cykla dit. Men måste jag ta bilen 20-25 mil så får det gå det också men det är om det absolut inte går att finna något närmre.
• Kan ligga mitt ute i skogen men nära till vatten skulle göra mig ännu gladare, finns dessutom en kallkälla att ta vatten ifrån så är läget perfekt för att cykla med dunkar är inte så kul.
• Dörren får gärna gnissla och nyckeln vara stor och tung.
• Gärna en trappa av en stor sten.
• Ström behöver absolut inte finnas däremot ser jag gärna ett utedass.

Skall jag ta fram stora önskelistan skulle det ligga vid Svartbyträsket/Buddbyträsket eller en bit upp i Ljusån så jag kunde paddla dit men sannolikheten för att hitta något sådant är minimalt.

Skulle det mot förmodan rymmas en säng till/ha sovloft så skulle jag väl inte säga nej om läget och priset var det rätta.

På andra sidan sjön hemma är det några som har ett sådant litet hus som gäststuga på tomten, varje gång jag ser det slår längtan till.

Uppdatering: Till det här stället skulle det gå att paddla men jag kan nöja mig med gäststugan :-)

Längtan

Tittade in på Vincents rum och möttes av en längtansfull giraff.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Längtan

Nu är jag less på:

och längtar mer efter:

Idag orkar jag inte bita ihop, bryter ihop istället

(Varning för repriserat gnäll om ensamhet så har du inget annat att svara än "men hur svårt kan det vara?" så snälla skippa inlägget och kom tillbaka en dag jag är på bättre humör).

Vädret är lika uruselt som igår, jag känner mig nere efter en lång diskussion med N om ensamhet. Jag skippar promenaden idag och sover tidigt för jag orkar bara inte gå ut, eller rättare sagt orkar inte byta om, köpa ny ljudbok, vänta på att den skall tankas över.

Diskussionen idag kändes så himla onödig egentligen, jag var på rätt bra humör och N brukar ju få mig att må bra i vanliga fall men ibland blir saker bara helt fel även om det är rätt skönt att få ösa ur sig lite frustration ibland.

Det är så himla lätt för någon som andra gladeligen hör av sig till och som till och med kan längta efter att få vara ensam/ifred att säga "Men du får väl ta och bredda bekantskapskretsen" och "hitta något intresse där du lär känna folk". Vad fan tror folk jag ägnat hela mitt vuxna liv åt (och stora delar av barn-/ungdomstiden)? Visst jag är numer kanske jävligt pessimistisk och säger "jag har försökt det går inte" och får då till svar att med den inställningen går det inte alls. Men när får man ge upp, när får man känna att det kostar på för mycket emotionellt att försöka? När får man känna "det är mig det är fel på" för det kan ju inte vara de andra. Jag har verkligen försökt men jag känner mig inte hemma/välkommen, alla har sina gäng/grupper redan och det är så jävla svårt att bryta igenom en grupps pansar. Hur många gånger skall man dyka upp på fika för att lyssna på de andra prata om något de skall göra tillsammans senare på dagen/dagen efter eller precis har gjort ihop utan att känna sig utanför, ensam, oinbjuden? Hur många gånger skall man själv höra av sig innan man faktiskt får längta efter att någon annan någon gång tänker på en och hör av sig?

Jag vet att N försöker peppa, komma med förslag men när man provat allt redan, när allt bara gör ont så är det svårt att inte låta sur, bitter och cynisk tillbaka. Så just nu känner jag mig bara ledsen, nere, misslyckad (klarar inte ens av att skaffa vänner). Har god lust att bara säga upp allt, stänga ner, koppla ur bara jobba och ägna mig och familjen, förtränga allt vad socialt liv heter. Kanske borde skaffa mig några lagom avtrubbande tabletter, sådana som tar bort känslorna, bli ett lallande troll med ett påklistrat leende som steker hemtrillade köttbullar och bakar kanelbullar. Istället för att längta efter att få ha träningsvärk i ansiktet över att ha skrattat och lett en hel kväll. Fått vara en del av ett socialt umgänge utan att känna sig som femte hjulet.

N föreslog att jag skulle börja med någon motionsidrott eller nåt för att umgås med folk men det är liksom inte "göra saker i grupp" som jag saknar, jag saknar samtal, bara umgås, ha någon att spontanfika med, någon som hör av sig ibland. Det finns några sådana som hör av sig, nätvänner och de som flyttat men jag saknar det fysiska mötet, det spontana mötet inte planering om att åka iväg 100 mil om x veckor. Som yngre kunde man alltid se till att ha en pojkvän med bra umgängeskrets som gjorde att man automatiskt halkade med, blev en i gänget. Men så fort det tog slut stod man där utan igen. Min sambo umgås med sina bekanta mest i WoW så han är inte till så mycket hjälp.

Nu är inte allt mörker mörker jämt. I onsdags tog jag mig i kragen och ringde J, hade surat länge nog för att han aldrig aldrig hör av sig. Saknade honom alldeles för mycket. Det är bara jag som förlorar när jag ger upp att höra av mig även om det tar på stoltheten att alltid vara den som ringer. Visst hade han tid för en gångs skull, vi låg i hans soffa från 19:30-01:30 pratade om musik, paddling, jobbet, filmer, såg på The Simpsons, inga tråkiga ämnen bara ren glädje. Behöver sådana där uppsamlingsstunder ibland för att tanka energi.

Så när får man bryta ihop? Tydligen var vid 36 års ålder fel enligt N, det är bara att bita ihop och fortsätta leta efter en vidare bekantskapskrets enligt honom. Men ibland känns den där bergväggen jävligt lockande, tänk att bara få svänga lite lätt på ratten och slippa fundera, slippa vara deppig, slippa vara sjuk och ta infusioner. Jag vet att anemin gör att jag lättare blir deppig dessutom, jävla negativa spiral. Blir alldeles yr av att spinna neråt i allt snabbare takt men vet inte hur jag skall få stopp.

Nu skall jag stoppa ungarna i säng, se om jag kan slita sambon från WoW eller vad han nu gör framför sin dator och se om vi inte kan se en film eller nåt. Magen har lugnat ner sig lite efter smörgåstårtechocken.

Total förvirring men det slutade lyckligt

Skyndar mig till ICA och postutlämningen. Lämnar över avin som jag hade fått hem igår, ni vet den med mycket högre vikt än vad som stod på webben. Fick mitt paket och blev mycket förbryllad. Det såg inte ut att rymma en iPhone. Skumt, kikade på paketet lite till och insåg att det innehöll böcker. De recensionsexemplar Piratförlaget varit snäll och skickat mig. Hmm total förvirring uppstod i mitt lilla huvud. Shit tänk om jag på något sätt lycakts blanda ihop allt. Tänk omm inte IPhenen kommit. Men så kom jag på att jag hade kolliid till det andra paketet i mailet från Suzanne i mobilen. Så tillbaka till kassan. Lämnade över nummer och leg och visst fanns även det paketet på plats och det hade betydligt bättre form. Och rätt avsändare :-)

Väl hemma hittade jag i brevlådan en ny avi, denna gången från Telia, de sa att mitt paket fanns att hämta ut efter klockan 16 i morgon! Jösses jag som för det första hade begärt SMS avisering (har fortfarande inte fått något SMS) för att det skulle gå fortare och för det andra redan hade hämtat ut paketet.

Men nu ligger det två fina paket bredvid varandra på köksbordet. Skall laga mat så öppning av det viktiga paketet får dröja lite. I bokpaketet fanns Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, Tre sekunder samt Doktor Proktors tidsbadkar. Den sistnämnda snappade Vincent åt sig med en hiskelig fart, han älskade Doktor Proktors pruttpulver och har längtat efter uppföljaren. Nu ligger han och läser och skriver lite anteckningar vad han tänker på när han läser boken. Det kommer bli en bra recensent av honom så småningom. De övar att recensera böcker i skolan redan. Har fått läsedagböcker vilket är jättebra. Vincent är så stolt över att ha fått ett förhandssexemplar av även denna Doktor Proktor. Han rekommenderar pruttpulverboken till alla.

Läs även andra bloggares åsikter om Posten, paket, iPhone, förvirring, böcker, Piratförlaget

Dagens hatbild

Idag har jag lidit av F5-sjukan, dvs kontinuerligt uppdaterat Postens kollispårningssida. På morgonen kunde jag bara se att paketet med min iPhone var sorterad i Göteborg men strax innan 9 ploppade alla paketväntares hatort upp i listan. Paketet var sorterat i Ånge. Det kan betyda allt från att det landar på ens lokala "postkontor" på kvällen till att man får vänta i dagar. Ånge är ett mysterium, med tanke på hur många paket som "försvinner" i Ånge så ser jag framför mig en byhåla där det ligger travar av paket. Underligt nog ser man dock inga paket när man stannar till där med tåget söderut.

Suzanne som har kontakter inom Telia mailade mig i morse:

Här är ditt kollinumer och du... det verkar som du har en kompis att hämta på "posten" direkt efter jobbet.

Men eftersom hon inte bor norr om Ånge så kan ju inte hon veta att ett paket som är utsorterat på första orten kommer att sugas in i det "svarta hålet" i Ånge.

När jag kom hem låg en avi i brevlådan, den måste tagit en annan väg för den skickades ju i morse (från Falun) och låg redan i min brevlåda. Där står det att mitt paket går att hämta ut på posten i morgon efter kl 16. Det är långt från Ånge till Boden tydligen. 32 timmar från ankomst där tills "posten" här har det. Skall någon cykla med det?

En annan liten lustig grej är att på posten.se står det vikt 0,6 kg men på avin 1,8 kg, får jag med lite mörk materia från Ånge tro i paketet. Kanske delar de sakta ut det som drar till sig alla paket i Ånge till oss mottagare.

Sen kan man ju undra varför det kom avi fastän jag valde SMS avisering vid beställningen.

Jag får väl gå ner till affären och se om de inte har specialnumret Allt om iPhone så kan jag i alla fall fundera på vad jag vill göra med sen sen när den väl kommer.

Läs även andra bloggares åsikter om iPhone, väntan, Ånge, Posten

Har en idé som jag inte vet om jag vågar satsa på

Det finns ju en risk för att jag blir arbetslös snart och sysslolösheten tär ju redan på mig. Det här är förta gången jag nog ens nämner mina tankar för andra, eller ja Jalle fick ta del av dem i tisdags, då var det första gången de kom över min läppar.

När jag var ute och gick senast så träffade jag på några riktigt bra vägar och natursköna områden. Tror ni det skulle gå att anordna vandringsturer på en sisådär 2 mil 4-5 timmar med fika. Ett samarbete med något lokalt kafé kanske som kan hjälpa till att tillhandahålla ex. lunchpåsar med dryck, mackor eller så.

Vi har ju ganska många norska turister här i Boden och fördomsmässigt tror jag ju att alla norrmän gillar att "gå på tur". Dessutom finns det nog folk från Boden som är dåliga på att upptäcka omgivningarna själva. Men frågan är ju vad man skulle kunna ta för en sådan tur per person. Det blir ju inga jättesummor direkt men det skulle göra att jag kom mig ut, fick lite sällskap och kanske tjänade en krona eller två, eller nej det dras ju av på a-kassan men det skulle kännas bra i alla fall. Funderade på om det skulle gå att få ett starta-eget-bidrag för turistverksamhet men frågan är om jag får min inkomstförsäkring när jag har det eller om jag bara har den när jag har a-kassa.

Jag såg att det finns de som anordnar "Naturpromenader" som beskrivs exempelvis så här (från Bitterna Lamm som jag själv funderar på att besöka i sommar):

Promenaden tar 3 timmar exkl fika och lunch
Färden går över ”Prästlundsparken” på berget bredvid oss, sedan till ”Höjerna”och letar efter backsipporna. Den fortsätter ett tag längs en väg, som har varit delvis stensatt.Fika.På vägen hem går vi till ”Höga sten”, tre bautastenar till Oden, Tor och Frejs ära.

Jag kanske inte kan peka ut några spännande runstenar mm men vi har ju roliga militära kvarlämningar istället :-) Och lunch skulle väl gå att ordna i samband med någon lokal restaurang/fik.

Skulle även vilja anordna lite längre vandringsturer med övernattning men vi har ont om bra sådana ställen här uppe konstigt nog. Men tex. ta sig Boden-Harads och bo på Brittas Pensionat eller ex. till Spiken i Gunnarsbyn. Men är man inte knäpp som mig vill man nog inte gå hela den sträckan i ett, längst 97:an är det 4,9 mil och en bit in i skogen skulle det bli lite längre. Tyvärr ligger de små orterna längst med vägen på precis fel avstånd antingen för nära Boden eller för nära Harads och jag vet inte ens om det finns något bra ställe att gå på. Får väl ge mig ut och kolla :-) Det vore ju kul med ett sammarbete annars med någon gård som har ex. en gäststuga.

Ni hör ju hur jag drömmer om att få arbeta med det jag älskar i mitt privatliv. Jag trivs oerhört bra med det jag är utbildad till, jag brinner för problemlösning och systemutveckling, gillar även säljbiten. Men tänk att få kombinera fritiden med arbete. Sen många år tillbaka har jag även burit på en dröm att öppna ett B&B någonstans här i närheten men nu har någon annan hunnit före och jag vet inte hur många man kan ha i en liten håla som Boden. Fast å andra sidan är deras mer som ett hotell. Jag vill ha ett litet, ett där man max tar emot sisådär 5-6 gäster. Drömen vore ju att ha ett hus på landet och ha en gäststuga eller annat boningshus på tomten där gästerna kan bo. Ett mindre vandrfarhem skulle funka också, såg det perfekta stället relativt centralt i Boden nära vatten för något år sedan men nu är det uthyrt till ett företag som tillverkar stuff.

Men varifrån skall jag få pengar till något sådant, vårt hus behöver renoveras rejält innan det är säljbart, hur skulle jag få sambon att vilja flytta ut på landet? Så den biten får bara vara en dröm. Men anordna vandringsturer tillsammans med någon borde väl gå? Kanske en kombination med kanotturer, sådana företag finns det en del här i närheten. Det finns ju en fin kanotled. En vandringstur dit, övernattning och sen kanottur? Eller skall jag stoppa ner dessa tankar tillsammans med B&B i "ja ja du får plocka fram det de gånger du passerar det perfekta stället men stoppa tillbaka det snabbt igen"?

Hur kommer det sig att jag som aldrig velat bli egen företagare, trivs så bra med att vara anställd bär på de här drömmarna och ibland kan bli ledsen över att jag inte har en susning om hur jag skall förverkliga dem eller hur jag skall våga. Det är väl kanske som de sa i Draknästet, som entrepenör måste man våga ta risker. Vågar jag det? Fast jag kanske måste skaffa mig någon form av utbildning inom ämnet innan man ens får anordna sådant?

Om man tittar på Naturens bästa, som listar ekoturistaktiviteter så är bara 4 aktiviteter registrerade i Norrbotten. Var är alla andra friluftsföretag, vi har ju massor.

Men nu började solen skina ute så jag skall ta mig ut men tyvärr inte på promenad för jag måste handla presenter till Vincent och då kan ju inte han gärna vara med så det måste ske nu. Fan också för vädret är verkligen tokfint. Men hmm han måste ju inte få paketen på morgonen va? Jag skulle ju kunna handla när han är på skolan i morgon hmm.... Kan ju köpa något litet ikväll som han kan få som morgonpaket. Får man göra så? Eller så kanske jag hinner åka och handla när sambon kommer hem strax efter 5. En kortis runt sjän skulle jag ju hinna nu vilket som. Velpottan Bea.

Läs även andra bloggares åsikter om Boden, drömmar, längtan, turism, karriärbyte, vandring

Jakten på vägrenens guld

När jag låg på massagebordet i måndags så kom vi in på avsaknaden av vår här uppe, Anita min massör höll inte riktigt med mig. Björkarna går från inget till fullt utslagna på några dagar och vips är det sommar.

Snön ligger fortfarande tjock på gräsmattorna och just idag singlar det ner snöflingor. Ingen vår i sikte. För för mig är våren lika med barmark, kanske någon enstaka snöhög kvar, vårblommor så som vitsippor och tussilago. Sommaren indikeras av de första maskrosorna i min värld. Så var det när jag var barn.

Där på massagebordet slog det mig, jag har inte sett en vitsippebacke och inte en enda tussilago sen jag flyttade hit upp (1993). Inte en enda!

Och idag kändes det i hela kroppen (när jag såg en bild hos Abbes pappa) hur mycket jag saknar dessa ting, det som är vår för mig. Anita påstår att det finns tussilago, men hon kom också på att det var betydligt vanligare i Västerbotten där hon bodde tidigare. Jag får väl ge mig ut i dikeskanterna när snön försvunnit. Men var skall jag hitta vilda vitsippor? Jag har 2 sorters sippor under min silvergran på tomten, 2 ensamma plantor satta där av mig för 4-5 år sedan. De brukar titta upp i början av juni. Men de räknas inte, det skall vara ett helt hav av vitt och inte planterat i en trädgård. Finns det ens här i min närhet?

Nu sitter jag vid köksbordet och tittar på snön som faller och börjar tro att vi inte ens kommer få någon sommar i år. Som Vincent sa i morse när han såg att det snöade "Mamma vilket konstigt år, vinter hela tiden". Men DrPeppar påstår att det var lika mycket snö vid den här tiden förra året.

Läs även andra bloggares åsikter om vår, tussilago, vitsippor, längtan, saknad

Snabbmys

Efter Vincents karate svängde vi förbi hos kattuppfödaren och hälsade på hos lillskrutten. han är ju för söt. Nu är det bara 6 dagar kvar tills han flyttar hem till oss :-)

Utökning av familjen

Vi var hos Karin (S*Frostuddens) igår och min ena som sa när vi gick därifrån "Mamma mamma, han är så söt att det inte är sant, måste du åka till Skellefteå och titta på andra katter i morgon, jag vill att han skall flytta hem till oss nu kan vi inte välja honom".

Så idag mailade jag Karin och fick tillbaka att han så gärna får flytta till oss efter sin 2:a vaccinationsspruta den 28 januari.

Sambon hotade dock med att kalla katten för "Idiot" om jag envisades med att behålla namnet. Enligt sambon så symboliserar Jar Jar Binks allt dåligt med SW 1-3 (i övrigt gillar han Star Wars). Så med barnen spånade vi och landade kanske i ett bilnamn :-). Jar Jar blev Jaris som sen blev Yaris (vi har inte en sådan själva men väl en Corolla). Fast ett alternativ är Jascha som är ett ryskt pojknamn på J. Vi skojade och sa att han kan ju få heta Jascha Boris så får han i alla fall JB :-) Så vi får se var det slutar.

Vi är jätteglada att lillkillen skall flytta till oss. Ungarna (och jag givetvis) blev helt förälskade i honom och jag tror att han och Emilian kommer trivas ihop. Han är så otroligt söt, just nu inte speciellt stor men så härligt kompakt i kroppen.

Så håll nu alla tummar och tår för att allt ser ok ut på veterinärkontrollen den 28:e januari. Han har ju haft en liten trög start men vi tror på honom och vill så gärna ha honom i familjen. Sen är det skönt att ha uppfödaren 2 min bort med bil ;-)

Ni har ju redan sett honom på Karins bilder men här kommer tre tagna igår:

Med min yngsta son Herman:


I halvprofil (dock hamnade fokus på Herman istället):


Närbild:


"Tyvärr" var han sådant yrväder när vi var där så jag han aldrig få en helbild på honom sittandes eller ståendes bara liggandes uppifrån och från sidan.




Slutligen tre bilder som Karin tagit:






Vi är så glada att Karin låter honom flytta till oss.

Det är tur att kattkärlek funkar som med barnkärlek, det finns alltid rum för fler. Jar Jar kommer givetvis inte ersätta Eduard i hjärtat utan där finns de båda tillsammans med några andra katter. Jar Jar kommer till oss för att jag är van att ha flera katter samtidigt, jag vet att de brukar må bättre av att ha någon att mysa/leka med och för att vi tycker han passar in i familjen med sitt sätt att vara, orädd, busig, mysig och pussig. Sen så blir grabbarna lite extra glada om de kan ha var sin katt i sängen när de skall somna.

Läs även andra bloggares åsikter om Sibirisk katt, katt, sibbe, Jar Jar Binks, kattnamn, kattunge