Dag 79 (#019/#blogg100) - Virtuellt köande är osocialt

Väckaren satt på sent, idag skulle jag få sova länge. Gick och lade mig tidigt på fredagskvällen för att maximera sovandet. Vaknade ganska tidigt ändå men somnade om flera gånger. Skönt.

Åt frukost vi 11, Henrik låg kvar i sängen med feber, helt utslagen stackarn. Han har en helt magisk förmåga att bli krasslig när vi skall storstäda eller åka bort. Men det är väl bättre att han är sjuk nu än om en vecka på semestern.

Jag hade en viktig sak inplanerad idag kl 12. Boka biljetter till Kent, hade bestämt mig för Luleå och Stockholm och givetvis var det ju 2 olika bokningssystem och 2 olika köer för det. Då där satt jag med 2 fönster öppna med virtuella kösystem. Ingen att prata med i kön, ingen som också kollar på klockan och undrar hur långsamt det skall gå egentligen. Som tur fanns lite mer frustrerat folk på Twitter i alla fall.

När jag kom fram i kön till Luleå så kunde jag välja antalet biljetter men inte gå vidare. Panik. Provade att kopiera adressen över till Safari och jag hade tur det funkade. Kunde beställa mina 2 biljetter efter ca 40 minuters väntan. Stockholmskön sniglade sig fram och när jag väl kom fram och gjorde en biljettsökning så visade det sig att biljetterna var slut. Fick veta efter ungefär 20 minuter att det släppts extrakonsertbiljetter dagen innan 17 december. Chattade med en från Kentkonsertgängen, han hade lyckats få biljetter på ståplats. JAg behövde åka iväg med Herman till stan så jag fick ställa mig i kön på nytt från mobilen istället. När jag väl kom fram så fanns inga ståplatsbiljetter kvar så jag gav upp :-( Gå på konsert själv på en sittläktare kändes inte så lockande.

Sen är det så trist att läsa på Twitter hur folk ca 1 timme efter att biljetterna tagit slut skriver "Jag har 8 biljetter men har fått plötsligt förhinder och säljer dem för 3000 kr/st." Jo tjena att du och 7 stycken till fått förhinder, direkt efteråt och bara råkat köpa 8 biljetter och nu måste ta ut 2390 kr per per biljett än vad du gav för dem för 1 timme sedan. Sådant jävla trams. Dessutom vem skulle våga köpa elektroniska biljetter i andrahand (en sak som var bättre förr när man hämtade ut sin biljett hos närmsta ATG-ombud). Vad är det som säger att de inte säljer samma biljetter till flera? En del på Blocket skriver att de råkat köpa dubbelt pga strulet med sidan. De tar ofta bara ut vad biljetterna kostade och då blir man ju ännu mer misstänksam. Varför kan inte bolagen som säljer biljetter ha en mer generös återlämnigstid? Om nu folk "råkar köpa dubbelt". Men jag gissar att om de hade kommit på något bra sätt hade de implementerat det. Företagen som säljer biljetter får ju sina biljetter sålda och behöver inte bry sig.

Jag och Herman letade badbyxor till honom på stan utan att lyckas hitta några som dög. Vi fikade och åkte hem. Skulle sätta igång och städa men jag fick världens skallebank och lade mig på sängen istället. Då ringde Vincent och ville bli hämtad från Hildursborg, han var trött efter allt handbollsspelande på breddningslägret.

Huvudvärken var borta och ute var det blå timmen, slängde kameraväskan i bilen och körde iväg. Fick syn på fina moln på himlen. Nu gällde det bara att hitta något att ha framför dem. Stannade vid elledningarna som är nära hängbron.  Dagens bild fick bli därifrån.

Resten av kvällen har tillbringats i soffan framför TV:n. Nu kommer morgondagen bli tokjobbig när hela huset skall städas på en dag istället för två.

På tal om bilder så har jag lagt till några norrskensbilder i gårdagens bloggpost. Tog dem efter jag hade lagt upp blogginlägget.

Dag 74 (#014/#blogg100) - När musiken skall tystna

Igår släppte Kent infon om att nu gör de sitt sista album och en avskedsturné. Eller som de skriver på sin webb: 

Vi ville denna gång undersöka vad som händer om vi skulle göra detta för sista gången.
Vad är det för känslor som då kommer fram?
För allt handlar om känslan.
Vi är väldigt väldigt nöjda med känslan den här gången.

Även avskedsbrevet känns som en Kentlåt, de är i alla fall sig själva ända till slutet. Sen en stor heder till att de verkligen gör sin turné över hela landet, Kiruna till Malmö. Det är fint! Själv satsar jag på biljetter till Luleå med Kiruna som alternativ 2. Sen kan det hända att jag försöker få tag på gamla Kentspelningsgänget från förr och ser om de vill ha en reunion i Stockholm 17 december (lade ut en krok till en av deltagarna). Biljetterna släpps på lördag och spelningen i Luleå är först den 8 oktober. Jag kommer köpa två biljetter, en till mig och en till Joakim som tvingande mig att börja lyssna på Kent någon gång där kring 2005 eller så. Det är jag skyldig honom. Han brukar vara urusel på att planera saker i framtiden men nu har jag tvingat honom att boka upp 8 oktober.

Hatade Kent med hela mitt hjärta förut för att de på en spelning på universitetet var sådana svin, de spottade på publiken, skrek och gormade åt oss som slet ideellt på festivalen osv. Så jag tokvägrade att lyssna på dem. Detta var 1996. Det dröjde som sagt ända till 2005 innan jag hörde en låt på radion utan att veta att det var Kent, trallade glatt med, gillade texten och fick sedan veta vilka det var. Identitetskris. Det enträgna tjatet om att jag borde gilla dem gav resultat och så fastnade jag.

Jag hoppas få stå på Coop Norrbotten Arena i Luleå och försonas några kilometer från platsen där jag började hata dem tillsammans med vännen som fick mig att älska dem. Cirkeln slutet.

På jobbet idag har jag lyssnat på Egoist sjukt många gånger och här hemma har den oxå gått på repeat. Älskar hur politiska de vågar vara.

Det är snällt av dem att meddela i förväg, de fansen en möjlighet att redan nu sörja och hinna in i accepterafasen när det är dags för själva turnén. Lite som när någon är döende i en svår sjukdom, det går så långsamt att man faktiskt hinner acceptera att det skall hända och chocken blir inte så stor när det händer. Fast till exempel Fredrik Strage tycker det var för kort tid 3-4 år och fler spelningar hade varit snällare mot fansen. Visst är han lite blank i ögonen?

Längtar efter skivan som kommer 20 maj och kommer införskaffa Greatest Hitsskivan såklart. Känns lite konstigt att ett av de band man verkligen gillar "ger upp". Men exempelvis Depeche Mode och Nitzer Ebb släpper ju inte heller direkt så mycket nytt när jag tänker efter men de har inte sagt upp bekantskapen med fansen ännu. Men Kents musik kommer finnas kvar, jag kommer kunna lyssna, minnas, njuta och jag tror säkert Jocke Berg kommer producera annan fantastisk musik utanför Kent, det gör han ju redan idag. Den här gången missar jag i alla fall inte avskedsturnén, när Peter LeMarc meddelade att det inte blir några fler livespelningar kunde jag inte gå, jag var och vandrade i Spanien. Det var mycket störande eftersom jag faktiskt inte lyckats ta mig iväg på en enda konsert innan men alltid sagt nästa gång skall jag... Så kan det gå. Kent gör otroligt få spelningar, de hade säkerligen lätt kunnat fylla Tele2 Arena 3-4 gånger men nej än så länge är bara en konsert annonserad. Men mellan 3 (näst sista spelningen i Växjö) och 17 december finns många dagar att lägga in extraspelningar på.

Idag är det π-day för de som inte vet i vilken ordning man skriver månad och dag. Men eftersom jag varit sugen på Quiche Lorraine i flera dagar så passade jag på att laga det idag.

Dagens bild fick bli en soft bild på ställverket på andra sidan gatan, taket med intelligent auto, superhög iso, zoomobjektiv, handhållet ståendes på uppfarten hemma och sen ännu mer softad i Lightroom. Blev ändå rätt skön stämning i den.

Dag 18 - En pissdag som vände lite tack vare musik

Upp tidigt utan att ha sovit ordentligt och sen kom jag på att jag glömt datorn hemma när jag hunnit fara mot jobbet. Fick vända om. När jag kom fram fanns inga p-platser på jobbet mer än "extrarutan" utan motorvärmarplats. Upptäckte att plånboken var kvar hemma. Sen skulle jag redovisa siffror på ett möte men hade inte fått siffrorna från den som ansvarade för underlaget. En jävla skitdag med andra ord. Hade inte haft tid att läsa mina mail fören rätt sent på dagen och ett mail med Pff Topic som ämnesrad blev nedprioriterat. Dumt för när jag väl tog mig tid att läsa var det musiktips.

Hej!
Det här känns som Bea kan gilla tänkte jag.
https://open.spotify.com/track/7spy8fQIl6JGkChb3xTaw7
/S

Och han hade så sjukt rätt, jag blev helt såld. Rå EBM när den är som bäst. Satt med ett stort flin och kände mig salig.


Jag älskar ju EBM och mina gamla idoler Front 242 och Nitzer Ebb snurrar fortfarande ofta. Så att få lyssna på något sproilans nytt som ändå låter som det kom i slutet på 80-talet början på 90 gjorde mig på ett ovanligt gott humör. Reins EP gick på repeat blandat med Testify av The Operating Tracks som Rein är med på. Jag vill ha mer nu! Klarar man inte av det råa så kan man ta den aningen mjukare Concrete Djungle.

Skrattade när jag läste Fredrik Strages recension av hennes debut det var så spot on hur jag själv reagerade efter bara några toner efter att ha klickat på länken i mailet. Saligt leende var orden!

Sen harvade jobbdagen på lite bättre nu med musik i lurarna. Kom igång med en grej som släpat efter och som måste bli klar. Men sen var jag tvungen att avbryta mitt i mitt flow för att tidrapportera. Satt över 2 timmar för att komma ikapp med annat. Resten av veckan blir instängd med Rein i ett litet rum tror jag.

När jag åkte hem tog jag en tur över isen i Avan och sen stannade jag i Bjässmoran och tog en ny bild på en lada som dagens bild (tog verkligen bara 1 bild oxå). Klev inte ens ur bilden, vevade bara ner rutan :-) Var kolsvart ute så jag fick ha stor bländare, lång slutartid och hög iso (f/3,5, 30 sek, iso 400) för att man skulle kunna se något. Gjorde att det nästan ser ut som om det är upplyst. Månen sken hyfsat och träffade nog ladan rätt bra. Men med ögat kunde jag knappt urskilja den där på ängen. Hade velat ha ladan lite mer till höger men det blev inget bra med groparna från snöraset från taket då. Varför kan bara inte naturen göra som jag vill.

Sen hamnade jag i soffan med Vincent och Henrik och såg Tyskland spöa Sverige med 1 mål i handbollen.

Sen blev det att lyssna lite mer på Rein och skriva detta innan jag nu skall slänga mig i sängen och läsa klar min sista Kate Mortonbok och inte försöka tänka på att jag inte rört på mig något alls idag.

#uppochhoppaijuni 13 - Favoritmusik

Favoritmusik var dagens tema i #uppochhoppaijuni. Jag har ju ganska sällan musik på när jag tränar (har oftare på en ljudbok) men när jag plågar mig med löpning har jag en lista som jag kör igång på slumpmässig ordning.

Den innehåller:

• Call the Ships to Port - Covenant
• 400 slag - Kent
• Strangelove - Depeche Mode
• Love Kills - Robyn
• Levels - Avicii
• Trigger Happy - Nitzer Ebb
• You're the Devil in Disguise - Peter LeMarc
• U Should Know Better - Robyn
• Music Non Stop - Kent
• Fembot - Robyn
• Das Model - Kraftwerk
• You Learn - Takida
• Dancehall Queen - Robyn
• Palace & Main - Kent
• Pump Up the Jam - 
• Nightcall - Kavinsky
• Judge of My Domain - Covenant
• First and Last and Always - The Sisters of MErcy
• Tythem is Dancer
• Jane Doe - Rebecca & Fiona
• Master and Servant - Depeche Mode
• Kevlarsjäl - Kent
• Töntarna (Familjen Remix) - Kent
• Max 500 - Kent
• A Real Hero - Collage & Electric Youth
• Eye of the Tiger - Survivor
• Family Man- Depeche Mode
• Bullets - Rebecca & Fiona
• Våga vara rädd - Kent
• Criminal Intent - Robyn
• Violent Background - Nitzer Ebb
• Berlin - Kent
• Flytta på dig - Alina Devecerski
•  Mikrofånkåt - September
• Move (en magdanslåt jag inte vet vem som gjort)

I'm not in Heaven :-( #010 #blogg100

Som ett stort  DM-fan kollade jag idag in nya låten med hopp om stordåd men nä den känns inte ända in i själen. Inte vid första genomlyssningen i alla fall. För mycket oljud i låten som gör ont i mitt hörselskadade öra :-( Hoppas resten av låtarna på nya skivan, Delta Machine som släpps 26 mars, är bättre än så här för jag vill verkligen ha en bra DM-skiva nu. Hade samma problem med Wrong på Sounds of the Universe.



Vad tycker ni om låten?

Det kom ett musiktips! #003 #blogg100

Ibland får jag mail från Spotify om att de lagt till något nytt i sitt stora härliga bibliotek med musik. Oftast går det mig relativt obemärkt förbi men igår stod det "Lost Sirens from New Order is now available".

New Order!

Jag kan inte ens minnas när jag såg något nytt från dem senast, fick kolla i Wikipedia och inser att jag till och med missat en skiva (Waiting for the Sirens' Call) som kom 2005 och den finns inte på Spotify heller :-( Uppdatering, den finns visst där fick jag veta av +Sven Törnkvist på G+ lades till dagen efter miyy inlägg.

Idag när jag kom till jobbet slog jag igång albumet Lost Sirens och har nu kommit nästan igenom hela och kan bara säga att jag gillar det jag hör. Ser i Wikipedia att det spelades in 2002-2003, måste säga att det är tråkigt att så mysiga låtar har fått ligga gömda i 10 år.

Men kanske är det bara ytterligare ett tecken på att den här tanten fastnat i gammal musik :-)

Saknar att dansa magdans

Lyssnar på en massa arabisk musik, sådan jag brukade dansa till när jag höll på med magdans. Och hela kroppen fick längt.

Visas ljudbilder får muskler att automatiskt vilja röra sig. Ett par snabba trummmor och höfterna vill skaka en myntkjol så det plingar. Ett par tunga långsamma basgångar och överkroppen vill rulla.

Jag måste nog ge mig ut på jakt efter en tränigsgrupp, för dansa hemma i vardagsrummet går ju men är inte alls lika roligt.

Just nu har jag snöat in på en Derbakeversion av Jennifer Lopez Bailar Nada Mas som är så skön. Trummorna i början och slutet, åh... Det blir helt enkelt en riktigt skön danslåt med det bästa från flera musikstilar.

Guilty Pleasure

Knapra på isbitar, läsa och lyssna på Depeche Mode - Strangelove (Pain mix), sämre kan man ha det en ensam (barnen sover och gubben är på festival) kväll hemma. Om man vill kan man istället lyssna på böckernas soundtrack ihopplockat av författarinnan.

Musiktips för träning

Jag tränar ofta med musik i öronen och när jag nu sen en månad tillbaka försöker mig på att springa har låtlistan blivit allt viktigare.

När jag gjorde långpasset i lördags så satte jag ihop en låtlista innan där jag valde låtar som var långsamma, sen snabbare och snabbare och sen började det om igen. Lite här och bar lade jag in livelåtar. Den första är Peter LeMarcs version av You're The Devil In Disguise på Buena Sera!. En bit in i låten får man höra publiken klappa i takt och jubla. Jag stänger ute allt annat och låtsas att min löprunda går i ett stort lopp med massor med publik. Det ger energi och extra tryck i benen en stund. Så mitt tips är blanda upp låtlistan med lite livelåtar med publik.

Skruttdag

Idag (eller ja igår då för klockan har passerat midnatt för en bra stund sedan) har jag haft en riktig skitdag. Men innan läggdags kom jag på lösningen tack vare Mickey J Barczyk.  I sin blogg ha han lagt en länk till en bloggpost om Louituma. Det är en remix av en riktig gladlåt Loitumas Ievan Polkka.

Efter att ha lyssnat på den kan man bara inte deppa mer. Se för er själva:



Fast på repeat föredrar jag denna version:


Fast efter ha läst kommentarerna på Youtube kan jag inte höra annat än PORN PORN PORN PORN där i början ;-)

Positivt överraskad

Jag missade förra veckans och det innan av Så mycket bättre på TV4 och kände väl egentligen mest “åh nej inte ett program till där ett gäng kändisar samlas en vecka och babblar om sig själva”. Men idag råkade jag slå på TV:n precis när det började och dagens person i fokus var Petter. Vissa Petterlåtar har fastnat andra har totalt gått mig förbi och sen finns de de som jag inte alls förstått mig på. Men i mitt Twitterflöde lät det redan de första minuterna av programmet som om Petter är guds gåva till den svenska musiken så jag stannade kvar och det ångrade jag inte en sekund. I programmet var även Lasse Berghagen, September, Lill-Babs, Plura, Christer Sandelin och DiLeva med. Inte en uppställning musiker jag lyssnar på direkt men något magiskt hände. Dessa udda fåglar tolkade Petter och jag diggade det jag hörde. Helt magiskt.

Särskilt föll jag för Septembers version av Mikrofonkåt och Lasse Berghagens version av Längesen. Mikrofonkåt gjordes även i en improviserad duett med Petter, får de synka ihop sig kommer vi ha en dansgolvsplåga hela vintern (ja det kommer det bli med bara September också).

Nu skall jag se till att inte missa övriga program, vilken underbart TV-program så fyllt med värme och kärlek. snacka om feelgoodprogram.

September - Mikrofokåt

Lasse Berghagen - Längesen

September & Petter – Mikrofonkåt

Ytterligare ett fynd

Genom att läsa wikin om Kent när jag hittade 2000 upptäckte jag att det finns en video till Hjärta från Röd. En av mina absoluta favoritlåtar. "Musikvideon till en av de andra låtarna på albumet, Hjärta, har gjorts i samarbete med TV-programmet Efterlyst och är tillägnad anhöriga till personer som har försvunnit och aldrig hittats." Att videon dessutom gjordes i ett gott syfte. Uppmärksamma personer som försvunnit gör ju inte videon sämre. Och med den bakgrunden till videon känns låten ännu mer.


Läs även andra bloggares åsikter om Musik, Kent, video, Hjärta, Efterlyst, försvunna personer

Fynd i iPhonen

Skulle bläddra fram Kents senaste skiva i telefonen men mina ögon föll på ett konvolut jag aldrig sett förut. 2000 - single stod det. Vad fasiken är det tänkte jag och klickade. Och hittade en helt underbar låt jag missat tidigare. Minns inte ens att jag köpt den. Har inte ens hört talas om den. Läste i Wikipedia "Under 2009 släppte Kent även låten "2000", som var vinjettmusik till SVT programmet Hemlös. Intäkterna från låten tilldelades föreningen Stockholms hemlösa"




Kanske skall vara glad över det otroligt jobbiga piiiip som låter från något här på jobbet som fick mig att leta fram något att lyssna på för att bli av med piiiiiipet.


Läs även andra bloggares åsikter om Musik, Kent, 2000, singel, fynd, Hemlös, Stockholms hemlösa

Uppdatering: rättade en galen felskrivning.

Melodifestivalen 2010, deltävling 1

Barnen ville att jag skulle se Melodifestivalen med dem ikväll och vad gör man inte för sina barn. Men det var ingen större musikalisk positiv upplevelse. Det var ingen av låtarna som föll mig i smaken direkt. Några av dem kanske kan växa tillräckligt för lite mednynnande i bilen så småningom så som Jenny Silver om man bara slipper se armviftningarna och Salem El Fakir.

Däremot var Twitters hashtag #mel2010 underhållande så tack till alla er som skrev och gjorde timmarna framför TV:n uthärdlig. Vi ses väl nästa lördag gissar jag.

Läs även andra bloggares åsikter om Melodifestivalen 2010 , #mel2010 , deltävling 1

Jag älskar Röd

Jag måste bara få säga att Kents skiva Röd är helt underbar och jag är så sur över att jag inte har några konsertbiljetter. Får väl ge mig ut på svarta börsen.

Töntarna är guld

Lyssnar på Kents första singel, Töntarna, från skivan Röd som kommer den 6:e november. Den är helt underbar. Första och andra genomlyssningen störde jag mig lite på det "noice" som är i början. Men tredje gången var det kärlek. Man hör att det är Kent, deras sound är omisskännligt och Jockes stämma är som ja vad skall man säga, som Jocke helt enkelt. I övrigt kan jag bara säga läs Anders Nunstedts beskrivning i Expressen idag.Så där vill jag också kunna skriva.

Så skynda dit till kent.nu och köp singeln du med.


Läs även andra bloggares åsikter om Kent, Töntarna, musik

Patrik Kambo är dagens hjälte

Idag kom det ett meddelande i min Gästbok, det var Patrik som var med i Close to Nature som meddelade att han lagt upp mp3:or av deras musik på webben med länk. Förstår ni vilken lycka. Jag har tidigare berättat om min jakt på musiken när min gamla kassettspelare i en bil tuggade i sig demotejpen Something in Between. I många många år har jag sörjt förlusten av musik som jag tyckt om men inte kunnat lyssna på. Men så dök Patrik upp i våras med lite hopp och nu levererade han alltså.

Nu kan ni alla få lyssna. Här kommer tre smakprov:
The Clown:


Pleasure & Pain:


Open your eyes:


Jag var lite rädd att jag inte alls skulle känna igen musiken eller ens tycka om den fortfarande men så fort första tonerna kom så var det som att slungas tillbaka till början av 90-talet och mina sista år i Trollhättan. I mina öron håller musiken helt klart fortfarande. Så nu ligger musiken i min MP3-spelare och skall få vara min åka-bil-musik när jag strax far till Luleå för att gå på District 9.

Läs även andra bloggares åsikter om musik, lycka, återfunnen, hjälte, Close to Nature

Noooooo vad skall jag nu lyssna på?

Var tvungen att leta fram iTouchen i röran på skrivbordet och sen välja något av de få låtar som ligger på den. Använder den bara till att lyssna på ljudböcker nu för tiden.

Bordsgrannen här på jobbet har samma problem, eller rättare sagt han får tyst ca 5 min mellan låtarna.

Läs även andra bloggares åsikter om Spotify, problem, frustration, musik

Lördagskvällen på Luleåkalaset

Först middag med Göran och Mattias på pastarestaurangen i Båthusbacken (vet inte var den heter). Maten smakade riktigt bra.

Vi kom ner när Raubiter startat och jag genomled en konsert med ett metallband på svenska. Skrattade lite åt deras mellansnack, tornedalsdialekten och metall blir komiskt. Sen blev det fika i café Sober (IOGTs tält) i väntan på Anna Ternheim. Jag passade även på att besöka bajamajorna och toalettvärden hade fullt upp att hålla reda på en kö med kissnödiga damer som inte hade vett att köa. Killarna hade det lite lättare med sin pissoar. Många kliade sig nog i huvudet när en tjej släpade med sin kille in på toa och de blev kvar läääängre. Nog inte bara kissnödighet som trängde på där inte.

Anna var helt underbar, gillar hennes röst skarpt. Hon verkar så blyg, nästan be om ursäkt för att vi stod där och ville lyssna på henne. Men min konsert och mina lungor pajades av ett antal idioter i publiken. Apfulla brudar med noll koll som dessutom rökte kopiösa mängder. Sa till ett tjejgäng 2 ggr och undrade om de inte kunde flytta på sig lite eftersom deras pladder ändå tydde på att de inte var intresserade av konserten. Men nä de vägrade tom att lyssna. Jag flyttade på mig till en sämre plats, då kom idioterna efter. Jag var så nära att så ner en av tjejerna som dessutom höll på att bränna mig med sin cigg flera gånger. Blir så jävla arg.

Efter Anna tog vi oss till andra hamnen och stora scenen för Bob Hund, som jag aldrig förstått storheten med men vad gör man inte för sina vänner. Småungarna som verkade dyrka Bob Hund var däremot helt lyriska efter konserten. Fick SMS-kontakt med Jalle och de han var ut med och de skulle möta upp oss men kom aldrig. Dock hittade vi dem i ett öltält efter konserten. Efter lite langos (eller ja alla andra åt langod och jag burgare) gick vi hem till Jalle och åt lite mer mat, snackade skit och kikade på Arne Anka-teatern med Robert Gustavsson och spelade Fat Princess (eller ja, jag halvsov och kikade upp lite då och då för det var ju så gulligt). Plötsligt var kl 6 på morgonen och jag hade noll lust att köra bil hem.

Men jag var inte så säker på hur det skulle mottagas av familjen om jag inte kom hem innan de klivit upp så jag gnuggade lite trötthet ur ögonen och gav mig ut i morgonsolen med Göran och Tomas, vi tappra tre som hållt ut längst :-) Alla som såg oss trodde nog att vi festat gärnet och nu raglade hemåt men vi var spik nyktra alla tre. Skjutsade hem Göran och for sedan ovanligt lugnt hem till Boden.

Lite bilder från kvällen, min kamera är dock inte gjord för konsertbilder på kvällen:


Görans bilder är bättre än mina men hans album är låst så ni som känner honom får väl be om att få kika.

Läs även andra bloggares åsikter om fest, Luleåkalaset, Raubiter, Anna Ternheim, Bob Hund, musik, festival

Nytt datum för DM-konserten

Lördagen den 20 februari 2010. Så det är väl lika bra att stoppa in det i kalendern så att man är ledig fredagen innan.