08 december 2018

#skrivutmaningen säger att jag skall flyga luftballong


Veckans skrivmaning hos skrivutmaningen låter så här: Föreställ dig att du kliver in i en luftballong. Den lyfter och för dig bort. Vart färdas du och vad ser du längst vägen? Det kan vara både en riktig plats eller en fantasi.

Ballongen rister till när ballasten kastas över bord. Vinden för oss norrut. Ett lapptäcke av sensommarens färger breder ut sig under korgen.
Ute på åkrarna ser jag stora maskiner med starka lampor skörda säden i gryningsljuset. Här och där står kossor och väntar på frukosten. På druvfälten går hundratals människor böjda över buskarna och stannar upp när de ser ballongen glida förbi, de vinkar. En flock får letar mat i den gassande solen. Olivfälten är nykrattade och alla träd omringas av cirklar. Ser ut som ufon landat och planterat ett träd när de lämnade.
Mellan de höga bergen vindlar vägar som byter mellan rött, brunt, grått och vitt beroende på bergarten i de omkringliggande bergen. Vandrare strävar framåt med sina färgglada ryggsäckar medan de gamla borgarna vakar över dem. Mandelodlarna står och slår på sina träd och fyller näten med sin skörd.
En flod ringlar sig fram genom smaragdfärgad grönska. En fiskare kastar sin lina i den lilla forsnacken i hopp om fångst. Vi glider in över en stad, katedralens spiror pekar högt över husen och vi genar tätt förbi dem. Jag ser människorna gå in för kvällsmässan. Nu är det inte långt kvar på vår resa. Stranden vid världens ände glittrar i solnedgången när korgen bäddar ner sig i sanden.

07 december 2018

Blev med Printlershop men vet inte vad jag skall ha i den, hjälp mig!

Idag tog jag klivet rak ut i att våga prova att sälja lite bilder mer ordnat (sålt någon bild här och där förut mest till bekanta men även till en folder om prostatacancer). Valet föll på ett galleri hos Printler.

Printler är enkelt att komma igång med och sköter tryck, distribution mm vilket kändes enkelt och bra. Jag får behålla 30 % av försäljningspriser  (minus skatt på det, måste kolla upp hur jag löser skatten på sådant här) så det är ju inte asmycket men jag slipper att hantera en massa runt i kring. Skulle det visa sig att folk är intresserade så kanske jag tar tag i att ordna en de själv senare.  Printler är dessutom Luleåbaserade vilket jag tycker skall uppmuntras. Bilderna skall rikta sig till sådana som skall hängas i hem/restaurang/hotell typ.

Mitt galleri kommer fyllas på ganska så långsamt tror jag, 15 platser har jag att ställa ut på så jag får ju vara noga i urvalet. Man kan dock byta ut bilderna.

Jag började med en bild som en arkitektbekant har sagt är min bästa enligt honom. Får väl peka honom till galleriet och säga att nu kan han köpa den.
Bird feeder
Sen har jag även laddat upp en grafisk bild av elledningar som jag själv är väldigt förtjust i.
Stay connected
Men sen då (och kan någon vara intresserad av dessa två)?  Jag blir alldeles velig. Vad jag gillar och vad andra gillar brukar ju vara väldigt skilt åt om man tittar på instagram i alla fall. Några bilder jag har funderat på är dessa (jo jag gillar elledningar). Vad som händer med denna bild när den skalas ner fattar jag inte, den ser inte så där pixlig ut i stort format.

Vad säger du? Har du någon bild du sett hos mig som du tror kan passa på en vägg i ett hem/restaurang/hotell odl?
Social power
Type me a letter

Noforest winter 1
Risen from the sea
Suspension bridge
Experimental

Eerie trees

Och några färgbilder kanske?
Sunset road
Noforest winter 2
Dying beauty
Still beautiful 1
Still beautiful 2 (Denna behöver fixas i hörnen ser jag nu)
Still beautiful 3

Kanske lite färg fast nedtonat?
Muted waterfall 1
Muted waterfall 2
Muted waterfall 3
Trollforsen 1
Trollforsen 2

02 december 2018

Skrivövning igen, Den sanna historien om...

Hoppar över #skrivutmaningen:s uppgift denna helg, det var att skriva egen text till "Inatt jag drömde". Känner mig inte alls lockad av att skriva text till musik som redan finns. Visst dök strofer som skulle kunna passa upp i huvudet men att sen krysta fram en massa rader bara för sakens skull utan att känna något för det alls. Nepp skippar. Musik har aldrig intresserat mig på det sättet. Så istället skall jag ge mig på en ny utmaning från boken Skriv om och om igen. Förra hittar ni här.

Tärningen skall leda mig till min berättelse denna gång. Jag slog fram följande:
  • 3+6: Min karaktär är 36 år 
  • 1: Bor på en ö
  • 6: Bär med sig en karta
  • 6: Bär på hemligheten att hen dödat en katt

Så här kommer:



Den sanna historien om Maja

Mörkret tränger sig på och nästan äter upp ljuset från pannlampan när jag smyger mig fram över mossbeklädd mark med blöta höstlöv. Jag hör knaket av en gren och tvärstannar, lyssnar är det någon bakom mig? Hjärtat bultar så intensivt att jag knappt kan höra något annat än pulsen. Försiktigt börjar jag gå igen mot kvällens mål. Spaden hänger tungt över axeln.

Jag måste ta hand om en 13-årings synder. Det var aldrig meningen att hon skulle dö och det var definitivt aldrig meningen att någon skulle få reda på att det var jag. Det är min hemlighet - och Annas. När man bor på en liten ö är det svårt att hålla saker hemligt men vi lovade med blodiga handflator mot varandra att ta händelsen med oss in i döden, Anna höll det löftet, fram till i somras.

Åh gud vad jag saknar henne, hon borde varit med mig här och nu. Hennes död kom plötsligt, utan förvarning, en dag var hon bara borta, hittades i skogen. Hjärtstopp sades det. Hur nu en vältränad 36-åring bara faller död ner i hjärtstopp på en semesterlöprunda och varför var hennes kläder fulla med vita katthår? Annas man var ju allergisk. Det spekulerades på ön om hon hade varit otrogen när maken var kvar på fastlandet. Alla män med vita katter fick sneda blickar i snabbköpet. Men inget kom fram och annat under sommaren fick det hela att glömmas bort.

Plötsligt stryker sig något mot mitt ben, jag stelnar till, blicken far över marken som lyses upp fläckvis av lampan, Lite ulligt gräs svajar en bit bort. Vad jag är hispig. Men scener ut Jurtjyrkogården fladdrar förbi i mitt huvud, jag ser inte håren på mitt byxben. Jag tar upp kartan som är utriven ur min dagbok försöker orientera mig. 13-åringen var ingen kartograf direkt, kustlinjen, viken där ett X finns utmärkt. Varför skall de bygga en stuga just i den viken?

Jag har inte tänkt på “händelsen” på många år och hade inte Svenssons fått för sig att bygga en stuga åt sonen hade jag nog aldrig behövt tänka på det igen. Svenssons var våra grannar när jag var liten. En familj som trots sitt vanliga efternamn alltid tyckt sig vara förmer än alla andra. Jag och Anna som var ett vilt barn från stan som kom och bodde hos oss på ön på sommaren hade “lånat” farbrors pickup en natt och buskört på grusvägarna. Plötsligt hade Maja hoppat fram, trots väjningsförsök och tvärnit gick det inte att undvika att grannens prisbelönta perser låg död på vägen. Det satt tussar av päls i grillen på bilen. Katten var grannens älskling som aldrig kunde göra något fel, att hon kissade i rabatterna så att våra rosor dog kunde absolut inte vara sant och det måste ha varit någon annan katt som bajsade i vår sandlåda. Min far han hatade den där katten, hon lämnade jämt leriga tassavtryck på hand pedantiskt tvättade bil. Men nu var Maja död, stendöd.

Vi visste att vi skulle råka illa ut om vi berättade vad som hänt. Vi hittade en spade på flaket och vi traskade tvärs över ön till de obebodda delarna.Vi begravde Maja i Dödmansviken. Det var först veckor senare som vi kom på att Maja haft sitt halsband på sig och att tröjan vi svept henne i hade en namnlapp med mitt namn i nacken.

Bengt Svensson var helt utom sig när Maja inte kom hem dagen där på, efter två dagar var hela ön fylld med efterlysningslappar, hade någon sett hans ögonsten. Och jodå folk hade sett en vit långhårig katt lite här och var men Maja kom aldrig hem. Bengt anklagade pappa för att ha skrämt bort henne. Och nu skall Bengt gräva upp där borta i morgon. Jag måste hinna dit först annars kan jag kyssa min karriär som kommunens första kvinnliga kommunalråd adjö. Så jag fortsätter målmedvetet fram över mossan, vågar inte ta den nya vägen, någon kan ju se mig. I skogsbrynet blänker något i lampans sken, ser ut som reflexer. Jag saktar ner och försöker orientera mig. Någon står i gläntan, jag tvärstannar men inser att jag har klivit ut ur skogen och är fullt synlig. Personen vänder sig om och min pannlampa träffar Bengt, i famnen håller han en sargad Maja som burrat upp svansen som inför attack. Då förstod jag var pälsen på Anna kom ifrån. Sen blev allt svart.



25 november 2018

Stryk fram din text #skrivutmaningen

Helgens utmaning i #skrivutmaningen löd "Ta en text där du, genom att stryka över delar av texten, skapar en dikt eller en spännande prosatext med de ord som blir synliga kvar. "

Jag slog upp en sida på måfå i boken jag precis hade läst ut, "Sent farväl" av Ia Genberg. Hamnade på sidan 84 i poketutgåvan. Jag klurade och sen för att inte sabba boken fotograferade jag av sidan och använde en app i mobilen för att stryka.

Min text blev:

Solen lyser
Blir hänförd av de stora bergen
Nåt med tystanden som omger dom
Dom bara står här
Vita
Blir helt tagen
Det vackraste som finns
Symmetriska
Såg det för första gången

En annan variant jag lekte med var att behålla ett och, och plötsligt är det solen som är hänförd av bergen.

Solen lyser och blir hänförd av de stora bergen
Nåt med tystanden som omger dom
Dom bara står här
Vita
Blir helt tagen
Det vackraste som finns
Symmetriska
Såg det för första gången

Så här löd texten på sidan om du själv vill göra ett försök.

24 november 2018

Jag tar det på volley

Jag är ingen mästerfotograf och jag är verkligen inte van att fota sport och särskilt inte volleyboll. Så när min gamla kollega Tobbe och hans Sollentuna Volley skulle upp till Luleå och bad mig svänga förbi med kameran så var det inte för mina proffsskills direkt. Men övning är ju bra och nya saker skall prövas.

Att fota i en gympahall är ju en viss utmaning, bad Tobbe tala om för mig hur ljuset verkade och han svarade med rejäl lampat, minst 1/500, f/2.8 och tryck upp iso rejält :-) Ok förutsättningarna klara.

Örnäshallen i Luleå överraskade med att vara en rätt ljus hall plus att jag fick spelarna mot den ljusa vikväggen. Även golvet var ganska ljuset vilket var toppen.

När spelarna sköt in sig gjorde jag det samma, fotade lite uppvärmning, testade olika inställningar. Pratade med domarna var jag fick stå osv... sen var det bara att prova.

Volleyboll är aningen långsammare än handboll där de springer över hela planen men den där jäkla bollen far så högt upp att det är svårgissat vem som kommer få den och hinna sätta fokuset på rätt snubbe.
Rent speltekniskt, vad händer här? Det ser även Lindgren ut att undra.
Aj aj den kommer mot mig.
Yeah!
Ingen kommer här fram här fram...
Servfejs
Fan fan fan den där hinner vi inte ta
Kom hem med 410 exponeringar och behöll 101 st i ett album, en del mest för att det blev lite serier på spelarna (de skulle ju få bilderna). Inga direkta kanonactionbilder men några helt ok och några lite roliga. Så jag var ändå nöjd med min insats och laget glada över lite bilder.

Hur gick det för laget då? De spelade en match, mot Luleå, innan jag kom, den förlorade de. Men matchen mot Stöcke vann de. Man kan läsa deras eget matchreferat här. Själv såg jag matchen genom sökaren och hängde knappt med, jagade den där bollen lika intensivt som spelarna och gick på deras finter emellanåt.

På väg hem fångade jag lite färger och väl hemma så nästan knockades jag av mångatan som fick bli dagens bild. Fångade visst ett spöke också.
Jag känner mig osynlig, ingen ser mig
Men i verkligheten är jag semitransparent
Så något kanske når fram
Mitt liv är nog inte helt meningslöst