24 maj 2016

Dag 145 (#085/#blogg100) - Nackspärr kan jag klara mig utan

Nu har jag haft ont i nacken sen i fredags. Sov på spikmatta, med liniment och vetevärmare. Kunde sova men när jag vaknade i morse hade jag fortfarande ont och var stel. Nu på kvällen gör det lite mindre ont faktiskt så jag hoppas samma kur i natt kan göra att det släpper helt. HAr svårt att tänka när det värker hela tiden.

Idag skulle jag utföra mitt lilla fotouppdrag på morgonen men precis när jag skulle svänga av för att parkera började det regna så smått. Blev till att skjuta på det till eftermiddagen. Så efter jobbet parkerade jag vid Leanahuset och skuttade ut i skogen, genom snår och buskage. Insåg att jag borde haft med tövlarna för ute i snåren mot älven vid Munkebergsstrand var det allt annat än torrt. Nå ja sandaler går ju bra att plaska i vätan med så jag trampade på och rörde upp en massa flygfän. Tog lite bilder mot Luleå som beställningen på bild löd. Den skulle användas i en studentpresentation där man gör ett förslag som betyder att vyn därifrån skulle exponeras bättre än vad den gör idag. Lite lustigt eftersom man i kommunfullmäktige klubbade igenom bebyggelse på Munkebostrand igår. På tal om stranden så var det oerhärt fint längst ut när man var som närmast Mjölkuddsbanken. Nästan som ett hedlandskap. Synd bara att så mycket skräp från älven flutit i land där. Mycket fåglar var det ocås, skrämde tyvärr upp en massa tärnor när jag tog mig fram till vattenkanten för mig mig. Har aldrig varit där förut så det var lite spännande och det är onekligen en fin vy över staden därifrån. Den här som nästan ser ut som en datorgenererad skiss med naturligt vatten får vara dagens bild.
Hittade lite blommor och så min favorit på våren att fota, ormbunkar så det blev sådana som sedan redigerades lite olika för jag hade lite tid över medan jag väntade med att få laga middag till Henrik skulle komma hem. Man har ju oceaner av tid när man faktiskt åker från jobbet kl 17 (även om det idag blev 17:20) :-)
Han till och med till gymmet med Vincent så han fick skaffa sig ett gymkort. Efteråt var vi och handlade på ICA och hittade 3 stora bitar hängmörad Entrecotê för halva priset "kort datum". De var helt perfekta.

Klockan är 21:22 och solen lyser fortfarande ute, sjön ligger spegelblank, nu skulle man paddla. Men med nackspärr är det nog en mycket dålig idé. Det ligger 5 svanar och är alldeles gyllengula i sjön, blir lite avundsjuk på dem.

Är trött så ja borde väl hoppa i sång jag ockå, Henrik sover redan, skall med taxi före kl 5 i morgon bitti. Stackare!


23 maj 2016

Dag 144 (#084/#blogg100) - Du hade rätt!

Grått, trist och regnigt ute. Frustration när allt är en grå massa och jag inte kan komma på något att fåta. Gnällde lite åt en av fotokompisarna som kontrade snabbt med att det är ju bästa ljuset ute nu. Gahhh.... kan jag bara inte få tycka att det är svårt när det är grått och regn.

Men så körde jag hemåt och i höjd med älven så exploderade färgmättnaden i blad och gräs. Allt blött ger ju fantastiska färger. Så jag får ju ge Anders rätt. Tre bilder tagna handhållet för att stativet fick en knäpp. Den sista är dagens bild.
I morgon har jag ett fotouppdrag, får se om jag lyckas uppfylla kraven och om vädergudarna är med mig.

I natt drömde jag att jag jag var på sista Kentkonserten och alla, jag menar varenda en på konserten hade tagit med sig en vit ros och när refrängen i Den västra stranden drar igång, åkte de alla upp och vajade i takt. I sista refrängen kastades de alla upp på scenen, ett hav av rosor bandet vadade i. Refrängerna och låten slutar med "En vit ros i din hand" för er som inte kan texten. Hur alla hade lyckats skaffa rosor och dessutom hållt dem gömda för varandra och bandet fram till det ögonblicket vet jag inte, men så kan det vara i drömmar.

22 maj 2016

Dag 142 (#083/#blogg100) - Glida bort i musiken

Mitt lyssnande på Kentskivan fortsätter och jag märker hur fler och fler låtar sätter sig fler och fler strofer som går in i hjärtat. Hittar paralleller till mitt eget liv. Skrattade gott åt några rader som jag var tvungen att skicka till en vän som förstod det roliga, ett gemensamt skratt som kändes bra. Små saker som knyter ihop livet.

Det är det jag gillar med musik och särskilt sådana låtar som berättar något. Jocke Berg har alltid varit bra på det, Lars Winnerbäck är en annan vars låtar kan få en mening i mitt eget liv samt Depeche Mode där det ofta är Martin Gores låtar jag fastnar för.

Vaknade i morse när jag skulle skjutsa Vincent till Sävast 07:40 med världens nackspärr och inte har den blivit bättre. Detta gjorde att alla planer på att åka någonstans för promenad och foto fick strykas. Anders och Johanna ville fila på Café Rävasten så jag tog bilen dit och fikade med dem. Mycket trevligt och gott fika.

Väl hemma var det riktigt varmt ute och mina tulpaner hade slagit ut så de fick bli det jag riktade min kamera mot. Först ut var de gula.
Men dagens bild får bli den här på de röda. Fick till en bra skärpa på ståndarna. Kanske hinner med någon mer bild på dem innan de blommar ut.

Hämtade Vincent i Sävast kl 15:30, de hade vunnit med 6-2 mot Övertorneå. Vincent hade stått och de 2 målen han släppt in var på straffar. "Billiga sådana" enligt Vincent. Han tyckte matchen var lite tråkig, han hade inget att göra. Som målvakt måste det ju vara bra fast det är väl klart man vill ju använda sina färdigheter också och det känns säkert bättre att vinna när man gjort en massa räddningar.

Hade hoppats på film idag eller på onsdag men omständighetern ville annat så nu är det ombokat till onsdag veckan därpå. Liten besvikelse. Behöver de där stunderna av avkoppling, mikropaus i jämförelse med att dra till fjälls men har samma verkan på kroppen och sinnet. Men att få sitta ensam och lyssna musik kan delvis ge samma effekt även om jag kan bli enormt emotionell när jag lyssnar. Idag har Tennsoldater gått på repeat och samma Den västra standen. Den sistnämnda när den drar igång refrängen första gången, då står varje håstrå på min kropp i givakt. Vilket rys alltså. Via den låtens omnämnande av In Liverpool av Suzanne Vega hamnade jag på hennes The Best Of-skiva RetroSpective och lyssnade på gamla godingar.

Skall ta och smörja in nacken med liniment, borde väl slå på bastun också. Den kombon borde göra susen.

21 maj 2016

Dag 142 (#082/#blogg100) - Hjältar

Dagen har bestått av att vara chaufför och supporter till Henrik & Herman Bylund som sprungit Scaniamilen under Luleå Stadsmara. Jag såg till att de kom dit i tid för att hämta ut sina nummerlappar och tröjor, Vi slappade i några fåtöljer och väntade på att min gamla Garmin 305:a som Herman skulle ha skulle ladda klart.

Strax före kl 13 var det dags för uppvärmning. På väg till starten såg jag att manliga vinnaren på halvmaran var på väg in så jag knäppte en bild på honom. när kranskullan från Luleå Basket slängde kransen om halsen på honom. Varför får de kransen före mållinjen? Man såg hur stressad han blev av att det tog tid, han ville ju över linjen på en bra tid.
Uppvärmningen leddes av en kollega till Henrik. Hon peppade dem med att 1000 meter är riktigt långt :-)
 Henrik på uppvärmningen. Herman vägrade vara med på bild när han studsade omkring.
 Bad grabbarna stå långt åt sidan så jag kunde fota dem när starten gick men de hamnade mitt i smeten på något vis, fick bara med Henrik på bild men mer av ren tur.
 Sen blev det en lång väntan Herman hade sagt 58 minuter och Henrik 59 minuter. Jag passade på att hänga lite med Mattias som hade varit duktig och sprungit STiLloppet, ett 7,4 km terränglopp. Många medaljer skulle delas ut.
Plötsligt kom Ida, 4-barnsmorsa och heltidsarbetande och  en god vän till mig springandes i mål på halvmaran! Go Girl! Hon sprang in på  2:04:18, så jäkla bra gjort! En hjälte! Hon han inte stanna och prata hon behövde kasta sig in i duschen och åka på dotterns dansuppvisning.
Medan vi stod och väntande så kom det in en kille som sprungit Scaniamilen på ca 40-43 minuter eller så. Han bara slänger sig ner på marken, hel slut. Men det visar sig bli värre än så, han mer eller mindre kollapsar när Röda Korsetpersonalen fått honom till gräsmattan. Jag råkade stå precis bredvid för att fota målgång och kunde se vilket fin arbete dessa människor gör. De pratade lugnt med honom, såg till att han fick i sig vätska, svepte in honom i filt och strök honom lugnande medan han fick kontroll på andningen igen. Vilka hjältar! Senare kom ambulanspersonal och han fick eventuellt åka in för att bli uppvätskad. Innan jag lämnade området hade 2 till kollapsat, den ena bara ett 20-tal meter från mål och en annan ytterligare 100 meter bort. Det visar hur viktigt det är at dricka ordentligt innan ett lopp även om termomentern bara visar 15-16 grader. Ytterligare en hade fått åka från loppet i ambulans tidigare under dagen. Röda korset hade det stressigt men bemötte alla med sådan respekt. 

Dagens skratt fick jag åt denna kille, han heter Daniel Poläng och i Norrbottenskuriren kunde man läsa att han springer i sandaler och tyckte att han behövde en dräkt som passade till. Han var på besök från Skåne för at köra loppet och säger att han kommer igen nästa år i ny dräkt. Kul att han kom hit upp och inte körde i den anonyma massan som är Göteborgsvarvet samma dag. Även han får vara en hjälte, att sprida glädje och genomföra loppet i den där masken.

Tyvärr är jag en dålig människa, jag knäppte några bilder 13:47 för att ställa in så jag hade bra inställningar när familjen skulle komma, jag studerade Röda korsetmedarbetarnas arbete och sen knäppte jag bilder på romaren 13:49.  Men den minuten jag tittade bort lyckades Herman springa i mål utan att se mig och utan att jag uppmärksammade honom, han var ju 10 minuter för tidig. Man borde ha GPS-sändare på löparna eller utrusta sonen med en Garmin som kan sända live var han är alt. Runkeeper. Kl 13:55 kom dock nästa familjemedlem över mållinjen och då var jag beredd. Så här trött kan man se ut efter sitt första millopp.
 Så här glad kan man se ut när man inser att man tagit sig i mål på sitt första millopp.
Dagens bild får bli denna på två hjältar. En som sprang på 48:16 och den andra på 55:57. Så jäkla bra gjort!
Medan grabbarna åt lite mat efter loppet så kom en sann hjälte i mål, Masatoshi Yamauchi. Han drabbades av en sjukdom (Guillian Barrés Syndrom) för 14 år sedan som gjorde honom förlamad nedanför axlarna och läkarna sa att han nog inte skulle kunna gå igen och inte kunna tävla. Men den
här mannen verkar inte hålla med läkarna utan nu går han halvmaran med rullator. I år på tiden 3:48:41 och då skall man tänka på att det varit så dåligt plogat i Kiruna i år att han kunde inte börja träna förrän i början på maj. Vilken järnvilja och kämpe!

Såg sedan till att grabbarna kom sig till en dusch och ett fikastopp på Friends där jag betalade för en stor (150 g) glutenfri räkmacka för 145 kr, jag fick en liten (75 g) som kostar 95 och en näve extra räkor när jag påpekade att jag fått fel storlek. Sen upptäckte jag att brödet var så torrt att det var helt oätbart så vips hade jag betalat 145 kr får 2 nävar räkor, ett ägg, en klyfta tomat och ett salladsblad. Inte värt det det minsta. De som jobbade där idag får ingen hjältestatus idag.

Herman började må illa i bilen hem och kräktes när vi kom hem, han skyller på en banan han ätit efter loppet som smakat konstigt. Efter kräket mådde han bättre.

20 maj 2016

Dag 141 (#081/#blogg100) - Idag kom den

Dagen började bra idag, svängde in vid jobbet och vid en bil på parkeringen före oss stod en mycket attraktiv man i min egen ålder. Vi fick ögonkontakt och han gav mig en blinkning och ett stort leende. Det gjorde min dag. Kramades med en kollega också. Ibland kan man behöva en fredagskram. En annan kollega masserade axlarna på mig en liten stund, oj så skönt. Det behövde jag. På lunchen lunchade jag med Mattias som jag inte träffat på jättelänge, det var mycket trevligt.

Idag släpptes Då Som Nu Som Alltid, Kents sista album. Började lyssna i bilen på väg till jobbet och sen på vägen hem igen och här kommer mina första reflektioner. Länkar till Youtube Official Audio där de även skrivit texterna under.

Andromeda trist intro eller avsaknad rättare sagt men älskar refrängen. Spökstad var kul att höra igen.

Tennsoldater underbar text men lite enformig musik. Bättre intro än första låten. Men som vanligt trallvänlig i refräng. Är det Hjärta den påminner om? Den kommer växa.

Vi är för alltid tjatig men jag gillar texten. Lite jobbig ljudmassa för mitt döva öra i alla fall när jag lyssanar via mobilen på högtalare. Men visksjungande intro gillar jag.

Den västra stranden fint intro och jag gillar ljuden. Underbar synthslinga Väntar på att den skall dra igång men refrängen ökar mer i massa med kör istället. Fint. Jag är ju ingen fan av gitarronani så det lilla mellanspelet störde lite i det skadade örat.

Nattpojken & Dagflickan har en spännande titel. Men den sa mig inget. Tjatig.

Vi är inte längre där. Så som jag älskar Kent, text som träffar mitt i hjärtat. Lite fusk eftersom den har jag hört förut men redan då nockades jag av den.

Förlåtelsen detta har vi hört förut. Passande att texten verkat handla om att Jocke är less. Kan inte komma på vilken låt den påminner om. Gillar uppbyggnaden i början på låten.

Skyll inte ifrån dig känns lite tjatig och jag glömmer den snabbt.

Gigi trallvänlig om inte annat. Gillar texten.

Falska profeter älskar texten. Den här kommer att växa känns det som. Men den känns hemskt bekant.

Den sista sången så självklar titel. Finstämd och den passar fint som sista låt men den hade fått tona ut lite långsamt istället och lämnat oss långsamt. Det är alldeles för abrupt slut på en sista låt.

Saknar Egoist som jag tycker så mycket om. Varför är den inte med på albumet?

Sen har jag hunnit lyssna 2 gånger till och favoriterna är just nu: 
  • Tennsoldat, den är så grymt skön.
  • Vi är inte längre där, fantastisk.
  • Falska profeter, växte helt klart. Texten!
  • Förlåtelsen, börjar så bra, Jockes röst så skön och den har verkligen tagit sig av lyssnande.
  • Gigi, tar sig även om jag ju tillhör de som föredrar synthiga Kent före rockiga i mångt och mycket. Men jag gillar att det är lite fart i den. 
Övrigt:
  • Vi är för alltid, den tog sig rejält när jag lyssnade på den med ordentligt ljud.
  • Den västra stranden växer den också, lågmäld, mysig. Hade passat som ballad i Melodifestivalen nästan :-)
  • Nattpojken & Dagflickan kom jag också på mig själv att nynna med i men fortfarande för tjatig.
  • Skyll inte ifrån dig är för lågmäld och jag gillar inte de där uuuuupp. Önskar den kunde ta lite mer fart. Blir lite för många lugna låtar. Men som vanligt kan jag ta in texten och reflektera
Men totalt är den inte alls lika bra som många av de andra. Men somliga skivor har växt av många lyssningar. Alla har sin charm. Jag både längtar och fasar för konserten i oktober. Vill inte att det skall vara slut.

På vägen hem från jobbet stannade jag till vid en av ladorna jag fotade i vintras och tog några vårbilder. Först en liggande och sen en stående. Den stående får vara dagens bild. Den liggande fick lite väl centrerad horisont. Men den liggande har bättre himmel. Borde ha tänkt på placeringen lite mer, nu gick jag efter ladan, ville att takets vinkel skulle hamna strax under mittkryssets ena sträck, brukar ge bra balans i placeringen i sidled. Men glömde som sagt bort höjdleden lite. Ser nu att på den stående bilden känns det lite som om ladan lutar bakåt.
Avslutade med en bild på vägen där löpare möter bil.

19 maj 2016

Dag 140 (#080/#blogg100) - Den natursköna vägen hem

På vägen hem idag valde jag den långa vägen aka the scenic route. Stannade till vid ett vattendrag och fotade. Men först tog jag en bild på björkplanteringen, samma som jag fotade i vintras. Skall dra förbi någon gång och fota i den vinkeln när träden slagit ut mer. Idag fick det bli en bild där det syns att det är en plantering.
Skönt när solen tittade fram när jag fotade.
Så här blev den bilden.
Tog även en stående åt samma håll, den blev så här. Älskar de mättade färgerna efter regnet.
Cände mig åt andra hållet, gillar hur vattnet blev och rörelsen som blir av bubblorna som som forsade förbi. Här dock ihopsatt av 15 stycken bilder för att få med både lite långsamt vatten och fina moln.
Jag tror mina filter knasade till färgerna lite. Här är en med annan vitbalans. Den får vara dagens bild. Vad säger ni färgglad eller lite mer gul?

18 maj 2016

Dag 139 (#079/#blogg100) - Träd i repris

Inget nytt under solen idag. Fotade till och med ett gammalt motiv. Stannade till i Sävast vid 97:an och fotade ett träd jag fotat förr 7 april 2015 för att vara mer exakt. Lekte lite med gamla bilden och en hårt beskuren från idag. Stod nere på isen förra gången så det gick inte att få exakt samma vinkel tyvärr.
Tog bilder på trädet med lite olika placeringar. Själv valde jag ut den stående med fågeln som dagens bild. Medan resten av familjen röstade på den liggande. Sambon tyckte att placeringen på den stående var lite fel och kanske upplever man den så när gränsen till himlen är i mitten. Själv verkar jag sätta "mitten" vid reflektionens bas av någon anledning och jag gillar fågeln så den fick det bli. Vincent tyckte det såg ut som om man såg reflektionen av en fågel till i den stående men at jag lyckats klona bort fågeln på himlen. Fick förklara att det är lite flytande pinnar som ligger där.
Molnen är bättre på den liggande.
Lagade hemmagjord pizza när jag kom hem, min blev vansinnigt god. Hittade en ny färsk färdig pizzadeg på ICA, den var mycket bättre än de torra jag brukar köpa.

17 maj 2016

Dag 138 (#078/#blogg100) - En kväll med sonen

Efter middagen idag tog jag och Herman oss iväg på en geocachingtur, en ny (premium)cache hade släppts nere vid älven och vi blev nyfikna. Tog bilen dit och det tog oss inte många minuter att lokalisera den. Underbar fin utsikt där den var. Njöt av solen. Vi såg sedan att det fanns några till i närheten och stannade till vid 2 andra men gick bet på samtliga, myggbitna och lite frusna stannade vi vid en sista som skulle vara en enkel men icke sa nicke, vi gick bet även på den denna gång. Hmmm den skall jag bara ta är ju i de krokarna ofta och spankulerar. Men en ett intressant motiv för dagens bild fick det bli. Nere vid båtupplägget ligger ett antal båtar som folk lämat till sitt öde och några av dem håller naturen på att ta över helt. Detta är en plasteka. Strax bakom ser ni delar av en fin gammal träeka som nu har givit upp och börjat falla i bitar.

Just nu har vi ett fantastiskt ljus om kvällarna, de skira löven i träden lyser orange som en höstkväll. Helt magiskt men det kunde jag inte fånga idag. Fick nöja mig med en bild utöver älven medan Herman letade cache. Men man kan ana ljuset hur det faller genom skogen till häger i bild, den som vi sedan körde förbi när jag bara ville stanna och ta en bild.
Även om vi inte tog mer än en av cacharna var det en trevlig stund med Herman, mamma och sontid som behövs då och då. Önskar att det fanns lite mer sådana aktiviteter Vincent kunde tänka sig också. Just nu känner jag mig mer som en bankomat, chaufför, och kock när det kommer till honom. Antingen skall jag skjutsa, laga mat eller ge ut pengar till något, idag var det ett gymkort som kom på tal. 219 kr/månad och startavgift på 300 kr. Men när det kommer till att de rör på sig och tränar vet de båda att jag ställer upp eftersom det är positiva saker. Dessutom skall han gå på gym med en kompis, främjar gärna grejer som gör att ungen släpper datorn och umgås med andra.

Hade ett otroligt bra samtal med en person idag, stärkande, peppande och givande. Det kändes jäkligt bra. Går och lägger mig med positiva tankar.

16 maj 2016

Dag 137 (#077/#blogg100) - Ofokuserade fåglar, blir aldrig någon naturfotograf

Efter jobbet idag så stannade jag till vid OKQ8 och köpte mig en mjukglass och sen åkte till Mjölkuddstjärn för att försöka fota lite fåglar. HAn inte mer än att sätta upp kameran och byta objektiv förrän en fågel valde att landa mitt framför mig, tyvärr var kameran inställd på manuellt fokus ännu så fågeln kom inte i fokus, men i litet format gör det inte så mycket. Önskar bara så att jag hade hunnit byta fokuset innan för då hade det blivit en bra bild.

Men så är det att fotografera, ibland stämmer inte allt och ibland gör det det och då blir man så där rusigt lycklig och stolt.

Jag fortsatte att försöka fånga lite tärnor som simmade omkring i det allt gulare ljuset. Men de var rätt trista där de guppade omkring. Till och med fåglarna såg uttråkade ut.

Jag är så uttråkad!
Vad vill du?
Riktade om kameran till den lilla gräsplätten nedanför fågelskådningsplatsen men inte så mycket mer action där.
Gillar du mitt nya läppstift?
Jag drar nu, här verkar det ju inte bli några barn gjorda...
Vred mig till vänster och fotade i vassen istället. Ljuset var fantastiskt på den sidan. Objektivet räckte inte riktigt tilll för att komma fåglarna nära.
Två fåglar bestämde sig för en aningen okontrollerad landning i vassruggen och det får vara dagens bild. De är inte i fokus men jag älskar färgerna, ljuset och rörelsen i bilden så även en misslyckad bild tekniskt kan få var dagens bild ibland för att den har något som tilltalar mig.
Flyttade mig ut på den lilla stengången som normalt ligger under vatten och fotade lite kabbleka. När jag satte mig på huk där började flera hundra tärnor kretsa runt mig. Försökte fånga deras reflektioner i vattnet men de var för snabba, blev bara suddiga streck.
Efter ett tag vågade de landa igen,
Väl hemma fick jag höra att det är strul att kommentera i bloggen via telefon för minst 1 besökare, om det är någon mer som har strul så skicka ett mail eller ett DM på twitter eller så. Har provat med lite olika konton och mobiler här hemma och det har funkar. Tråkigt när någon tar sig tid att kommentera och så försvinner kommentaren bara i cyberrymden :-( Har kollat i mina spamkommentarer också men inget där heller tyvärr. Ser att min "senaste kommentarer"-widget verkar ha gett upp livet oxå. Blogger håller verkligen på att falla söndder, känns som Google inte bryr sig speciellt mycket om tjänsten länge, hade det inte varit för den smidiga bildintegrationen med Google Photos så hade jag nog påbörjat det mödosamma arbetet att flytta bloggen eller så lägger jag ner. Den kan inte längre vara den ventil jag behöver. Så nu är det mest foton vilket i och för sig inte är helt fel det heller då jag inte orkar med någon av fototjänsterna direkt. Om jag bytte till ex Wordpress skulle jag kunna låsa vissa inlägg. Hmm...

Och inte kan jag se 10 Cloverfield på bio heller, den gick sista dagen igår :-(

15 maj 2016

Dag 136 (#076/#blogg100) - Dåligt fan

Jag var så taggad för 3 maj då nästa singel från Kents sista skiva skulle släppas men pga mycket annat att tänka på föll det helt bort ur mitt minne. Och idag började jag fundera på när skivan egentligen kommer och gick in på kent.nu. Där ramlade jag över texten till Vi är inte längre där och som vanligt med deras texter finns det strofer som träffar rakt i hjärtat, som sätter igång tankar och en vulkan av känslor. Ibland positiva eller som idag, en sorg som sätter sig över bröstet, får nästan svårt att andas men kan inte sluta lyssna. Jag har tyvärr inte glömt bort hur man längtar...

Den 20 maj släpps hela skivan, det skall jag inte glömma bort!

Något annat jag hade glömt bort var att 10 Cloverfield Lane haft premiär, idag blev jag påmind på twitter när Helena Dahlgren hyllade filmen. Osäkert om den går i Luleå nästa vecka också men om den gör det skall jag släapa med mig Joakim på den. Låter som en film för oss även om jag blir lite orolig när den beskrivs med orden sci-fi före thriller men det behöver inte betyda dålig film. Hoppas bara man slipper bli lika sjösjuk som man blev av Cloverfield. Läste mitt eget blogginlägg från när jag såg den 2008 och ser att Sweeney Todd hade premiär ungefär då, jag köpte den på DVD när den släpptes för att jag och Joakim skulle se den, den ligger fortfarande osedd. Måste nog se den själv.

Idag skrev Elisabeth Landström på twitter om det här med alla de som visar en perfekt fasad utåt på sociala medier och jag kan inte annat än att hålla med. Den här jakten på yta så som det är nu är den verkligen bra. Är det inte så konstigt att folk mår dåligt när de jämför sina egna mediokra liv med besvikelser, ilska och bråk, köpsköttbullar och pulvermos med alla dessa perfekta liv? Hur påverkar det våra barn när vuxna bara visar en felfri yta utåt. Detta i kombination med fotoretuscherade bilder i våra tidningar där alla är perfekta modeller. Hur hanterar man då sin egen kropp sin egen osäkerhet, att mamma och pappa inte är så där perfekta som alla andra verkar vara? Nä i mina ögon är det inte sunt. Livet består av upp och ner, av en rad olika känslor och tillstånd. Men man blir avsrådd från att visa de sidorna, tänk på hur du framstår och du söker ett jobb eller letar en ny partner. Visa upp en yta låter rådet. Kanske inte så konstigt om fler går till hjärnskrynklare där de kan få häva ur sig ångesten över att inte vara perfekta.

Finns det bara plats för perfekta, felfria, glada och konstant jasägande människor i världen idag?

Ibland önskar jag att det fanns fler konton som Villfarelser och som inte var anonyma "ironikonton" utan en verklighet där någon berättade hur det är. Jag skrattar/får klump i magen av igenkännande åt många av de där bilderna. Men det vågar man väl knappt skriva? Nä det är carpe diembilderna man skall känna sig hemma i och hylla. Alla perfekta middagar, rosévin i solnedgången med finaste familjen och vänner eller härligt fredagasmys med mannen eller gos med de älskvärda barnen som alltid är välartade.

Idag gjorde jag ett stort misslyckande, kakan jag bakade till fotbollsfikat blev sjukt torr. Skämdes lite över att sälja den. Men det fanns ingen tid att baka en ny. Förresten var kiosken igång så jag slapp koka kaffe här hemma. Skönt, mina termosar får förbi kaffeoskulder.

När jag kom hem från fotbollen och matinköp stannade jag till i trädgården och försökte fånga mina vajande tulpaner som är på väg att slå ut. Tog en bild uppifrån. Den får vara dagens bild.

14 maj 2016

Dag 135 (#075/#blogg100) - Synkronicitet

Sambon ser på Gotham på Netflix och igår tittade jag en liten stund. Jag frågade vilken tidsålder det egentligen utspelade sig i för jag blev förvirrad av all modern teknologi men att alla går klädda som om det var typ 40/50-tal och själva stadens arkitektur påminner också om det. Sambon frågar mig då om jag käner till Batman/Läderlappen och jag skrattar, jodå helt lost är jag inte fast jag inte är speciellt förtjust i filmgenren. Vi kom väl inte fram till något speciellt om tidsåldern.

På natten drömmer jag helskumt, grannen är här och städar vårt kök, katterna skriker i vardagsrummet och jag sätter mig i en fåtölj, dår se något i en luftventil och vrider fåtöljen för att se bättre. En fladdermus (som ser ut som en kattunge) landar då på min axel och kör in klor i min hals. Men den sitter i övrigt helt stilla. Ropar på sambon och ber honom ta bort den men först måste han ju ta ett kort. Det gör han (en fruktansvärt dålig bild där man inte ser vad det är). När han skall lyfta bort fladdermusen från mig hugger den sig fast i mitt ansikte. Det enda jag tänker är, undra om jag nu får rabies. Han sliter loss den och slänger ut den genom fönstret. Den flaxar iväg. Jag tänker att jag måste googla rabies och fladdermus.

Jag vaknar nu och det första jag tänker är att jag fortfarande måste kolla upp vad som gäller och det gjorde jag, Sveriges veterinärmedicinska anstalt hade en mycket lugnande artikel även om sannolikheten att få rabies från en drömfladdermus måste räkas som obefintlig vilket som :-)

När jag klivit upp och satt mig vid frukostbordet så läser jag senaste numret av Ny teknik och på sista sidan handlade det om Fladdermus förebild för små drönar om hur man studerar fladdermöss i vindtunnlar i Lund för att se om man skulle kunna bygga drönare med vingar istället för propellrar.

Lustigt att fladdermöss kan dyka upp så där, men jag tro inte på synkronicitet att det skulle finnas en mening av denna helt slumpartade ihopklumpade händelserna, och att drömma om fladdermös efter att man har pratat om Batman är väl inte helt konstigt heller. Men jag kan inte påstå att fladdermöss förekommer speciellt ofta i mitt liv annars. Senast var väl när Bartholomea Ezmeralda släpade in en hon hittat i trädgården (det är min 11 år sedan) och den i panik flög omkring här i huset med ett vidrig ljud. Den föll ihop helt utmattad på köksgolvet tillslut och vi kunde bära ut den.

Det blev cykling idag, jag och Henrik cyklade till Rävasten. Först tyckte jag att jag hade för mycket kläder på mig, cykelbyxor och mina benvärmare samt en ullunderställströja. I uppförsbackarna var det lite varmt om ryggen bakom löparryggan som var på med en jacka och kameran. Men när vi blåste på nedför backarna sista biten hade solen gått i moln och det drog kallt. Då var det skönt att inte cykla i kortärmat och kortbyxor som sambon. 15 km och rätt så kuperat är lagom som förstasträcka när man inte cyklat på många månader. En bärstubbe och en varm kopp te på Café Rävasten satt bra sen innan vi vände cyklarna hemåt.

Nu var solen helt bakom molnen och det blåste betydligt mer, fingrarna domnade bort men ulltröjan höll mig varm så jag behövde inte stanna och dra på mig jackan igen. Hade haft den på mig när vi fikade efterom svettig rygg och vind är en kall kombination. Vi tog en lite annan väg tillbaka. Nöjd med 3 mil idag, lagom uppstart. Om det är fint väder nog någon morgon i veckan så blir det att cykla till jobbet och kanske även hem samma dag, vi får se.

Efter hemkomsten tog jag med kameran ut och ner till sjön, ville fota ett andpar som låg och flöt med vågorna på sjön men de blev rädda när jag kom för nära och drog iväg. Vände istället kameran mot en nyutsprucken björk, den får vara dagens bild och sen så provade jag att fota grannarnas nyplanerade vitsippor. Vitsippor hittar man väldigt sällan här uppe i naturligt tillstånd men många har dem i trädgården och nu hade grannarna flyttat om några tuvor ner till allmänningen.
Fotade även Vincent när han åkte skateboard och fick en rolig bild på honom när han håller upp handen mot kameran för att han inte ville bli fotad. Jag gillar bilden jättemycket men han låter mig inte visa upp den tyvärr. Så tråkigt när ungen är sådan men å andra sidan skall jag väl inte säga ett dyft, jag vägrade konstanat att bli fotograferad under ca 15 år. Ogillar det skarpt fortfarande men utsätter mig ibland för mig själv framför kameran bara för att märka av att jag i alla fall inte dör av det.

Henrik gjorde lite plockmat till sig och Herman medan jag hade tänkt äta sill och potatis men eftersom jag var så rackarns hungrig efter att vi hade handlat så tog jag några knäckemackor och var inte det minsta hungrig längre. Vi trodde ESC skulle börja kl 20 men det var visst kl 21 så nu sitter jag här med en timme att slå ihjäl innan jag skall slappa framför TV:n och är aptrött, kommer väl somna innan ens första chipset är dippat eller första låten har tonat ut. Tant blev trött av att cykla.

I morgon skall jag baka och sen sälja fika på sonens fotbollsmatch det brukar vara trevligt. Måste komma på hur fasiken jag skall koka kaffe och vilka två termosar jag måste förstöra med att hälla kaffe i dem. Man tar för givet att alla familjer dricker kaffe och har lämplig utrustning hemma för att köka kaffe tydligen. Vi har en presso får väl stå och göra i den flera omgångar och hälla i termos. Brukar köpa bönor och ta med till jobbet och brygga kaffe där i vanliga fall men nu går det ju inte mitt på en söndag.


13 maj 2016

Dag 134 (#074/#blogg100) - Ledig

Idag har jag varit ledig. Dålig timing att vara ledig en dag med menssmärtorna från helvetet eller ja det är ju bra för jag kunde ligga kvar i sängen länge och tycka synd om mig själv. Vaknade redan 05:50 men klev upp först kl 09:20 då jag inte stod ut längre och behövde ta en tablett. Hamnade vid datorn och satt där alldeles för längre. Släpade mig utanför dörren strax efter kl 14 då jag kunde stå upprätt utan allt för svåra kramper. Sådana här dagar längtar jag till menopaus, slippa den här jävla skiten.

Tog mig ut på en enmilspromenad och fika (kombinerad frukost och lunch) innan jag fortsatte min promenad som innefattade lite fotografering.

Hittade en grön bänk i skogen.
Vid det gamla järmvägsspåret växte det lite blommor. När väl all snö försvunnit och vi får lite sol exploderar naturen väldigt snabbt. Björkarna har musöron och även på häggen och rönnen anar man blad.
Vid kallkällans lilla bäckfåra vid grannarnas tomt växer det kabbleka. Deras härliga gula färg mot himlens blå reflektioner i vattnet får bli dagens bild. Stör mig lite på att en av blommorna, den närmsta, hamnade lite ur fokus. Borde använt stativet istället för att sitta och vingla på huk i slänten.
Nu dags att ta en ny värktablett och försöka sova lite. Hoppas på mindre mensvärk i morgon. Om det går skall jag cykla till Rävasten med sambon.