01 augusti 2014

#camino2014 - Dag 0, Resan dit

31 juli, 2014
Sov rätt bra när jag väl kom i säng. Hade tänkt mig att komma i säng senast 22 men klockan var närmare 1 när jag somnade.

Klockan ringde, eller skall jag säga mobilerna ringde eftersom jag satte båda på samma tid (och en drös larm till var 5:e minut ett tag framåt).

Studsade upp direkt och klädde på mig, fixade det sista med packningen. Pussade den sovande sambon på pannan och gick ut i den underbara sommarmorgonen där solen kastade ett orange sken över sjön.

Taxin skulle komma klockan 5 men kom 5 minuter tidigt. En trevlig ickerökande taxichaffis och en annan kund. Det visade sig att han i baksätet var amerikan från Catepillar, varit och lämnat verktyg på PON. Vi pratade om hur stor skillnad det är att resa i Europa mot USA. Han var förvånad över att inte ens få en stämpel i sitt pass när han kom till Sverige. Vi kom in på terrrorism via terrorhotet mot Norge och därifrån till Utöya. Han hade inte hört talas om händelsen där. Blev nog lite chockad.

Väl på Luleå Airport checkade jag in och tog mig genom säkerhetskontrollen utan problem. Ville äta något men hittade inget. Träffade på Thomas som jobbar på bolaget som äger jobbets lokaler och bytte några ord med honom. Han och barnen skulle på bröllop i Stockholm och såg lite lagom småtrötta ut.

Jag satte mig i gaten och väntade, var för kort tid kvar för att ens fundera på att slumra till. Fick en gångplats så jag satt obekvämt men lyckades ändå slumra till lite. Stel i nacken när jag vaknade till precis innan landning.

På Arlanda var det bara att börja gå mot terminal 5 så det gjorde jag. Nu kurrade det ordenligt i magen (magen som inte verkar må tipptopp tyvärr). Kom mig igen säkerhetskontrollen mem denna gång med en taktilmassage (kroppsavsökning) efter pip i bågen.

Hittade vilken pir jag skulle till och konstaterade att jag skulle hinna äta frukost på samma ställe som när vi for till San Francisco där de hade glutenfritt bröd. Tjoho. Frukost!

På planet och tjoho en fönsterplats plus en ledig plats mellan mig och nästa person. Soooova. Lyckades sova nästan hela vägen till Frankfurt lutad mot rutan och fötterna i sätet brevid. Skönt. Inte direkt djupsömn men tillräckligt för att i alla fall bli av med värsta grushögarna i ögonen.

I Frankfurt var infon urusel om var jag skulle men jag fick chansa lite och hittade en infoskärm men den slutade kl 13. Jag skulle åka 13:15. Men bredvid stod en man och hjälpte en kvinna med att hitta terminal på en sökskärm. Ställde mig i den lilla kön som var där. Mannen blev klar med kvinnan då kol det fram 2 andra damer snett från sidan och trängde sig före och ville oxå ha hjälp. Han tog deras bordingkort och sa detta är en infoterminal och visade upp boardingkortet för avläsaren. Och detta är en kö kunde jag inte låta bli att säga. Fick arga blickar av tanterna.

Tillslut blev det i alla fall min tur efter att personen framför mig inte fått fram någon info. Det fick inte jag heller. Tydligen funkade det inte när man hade flera resor på samma kort. Jag lyckades förstå tillräckligt med tyska för att knappa mig fram till att visa en lista i alla fall. Vi hittade våra gater. Jag hade en bra bit att gå. Lika bra att sätta igång. Skönt med gångband ibland.

Väl framme satte jag mig på en plats med strömuttag. De hade till och med USB-uttag direkt. Kopplade i mobilen och tog fram min bok. Men den var helt hopplös att läsa. Så dålig. Är därmed fördömd.

Det står på baksidan av boken:
"Den som inte läser Cortázar är fördömd. Att inte läsa honom är en allvarlig, osynlig sjukdom som med tiden kan få fruktansvärda följder. Något i stil med en man som aldrig har smakat persikor. I tysthet skulle han bli allt sorgsnare och antagligen skulle han så småningom tappa håret."

Men jag stod ut bara ett fåtal sidor, men jag har ju läst om än lite, klarar jag mig då? Det är inte litteratur för mig. Den kommer jag lämna på hotellet utan sorg. Currywursten boken jag lämnade i fjol var mycket svårare att skiljas från.

En kvinna sätter sig bredvid mig och frågar om min telefon laddar. Nå men sjuttsingen. Det gör den ju inte. Vi letar upp andra platser med fungerande uttag.

Klockan tickade och det var aldrig tyst i högtalarna. Varenda flight ropas ut på 2-3 språk, folk efterlystes. Men vår flight var det tyst om. Tiden då boarding borde skett var det fortfarande tyst men strax efter kom infon om att personalen nyss landat och precis nått flygplanet. Men snart skulle vi få gå ombord. Det dröjde, sen var det buss ut till planet och slutligen blev det kö på startbanan då vi missat vår slot.

Jag som redan hade en tight anslutning i Madrid. Hade redan köpt bussbiljetten till León för €29 och ville gärna komma med den för då skulle jag vara i León hyfsat tidigt. Men jag hade kollat upp att det skulle gå ett tåg oxå men betydligt senare. Flygresan var jobbig, åter igen en ytterplats. Dessutom på sista raden och massor med turbulens. Killen bredvid mig var livrädd. Vi fick mat vilket var bra. Kunde äta riset och kyckligen. Helt OK.

När vi kom till Madrid fanns en yttepyttechans att jag skulle hinna om jag snabbt kom av planet vilket inte är så lätt när man sitter längst bak. Stressade mig genom flygplatsen. Virrade lite när jag skulle hitta bussen till T4. Såg en precis gå. Trodde det var kört men det kom snabbt en till. Hoppet levde. Satt och tittade på klockan och försökte bedöma hur lång tid det var kvar. Hela resan skulle ta 8 minuter. Det skulle kunna gå. Men så stannar vi på T1 och chaffisen kliver ur. Ställer sig och pratar med en kollega. Vill bara sticka ut huvudet och skrika "vad fan gör du, jag skall med en buss". 4 minuter stod vi där. Med ett gigantiskt mirakel fanns fortfarande en minimal chans. När bussen stannade frågade jag om vägen. Fick veta att jag skulle åka ner. Klev in i en hiss som segat sig upp. En man tryckte på -1 enda valet som fanns. Men bredvid det stod inget om bussar bara metro och tåg. Fuck. Fick syn på några poliser och frågade om vägen. Upp för en rulltrappa skulle jag. Tror jag tog den i typ 4 kliv. Sköt upp ur underjorden som en projektil bara för att se min buss precis backa ut från hållplatsen och åka iväg. Fan fan fan.

Dubbelkollade med bussarnas infocenter men nästa skulle gå 1930 och vara framme halv två på natten. Nä.

Ner till järnvägen. Bad hon i infodisken att hjälpa mig att köpa en biljett till León vilket hon gjorde. €60,90 fattigare pgs förstaklassbiljett blev jag hänvisad ner till spår 1. Där hade ett tåg till Chamartin inne i Madrid precis gått. Nästa skulle gå om 25 minuter. Satte mig på en bänk och väntade. En man med IBM-kompendium under armen kom fram och frågade om vilket tåg som skulle gå mot Madrid. Jag svarade spår 1 och att det skulle gå 28 över. Vi började prata. Han jobbade oxå i IT-branschen och nyss varit i ett jobbigt projekt som slutat idag. Nu skulle han ha semester. Han frågade om caminon (såg ju mina märken på ryggan) och han blev sugen på att cykla exempelvis Inglés. Han fick ett av mina Moo-cards (kul han kände igen dem som just Moo-cards) och så bad jag honom skriva ett mail om caminon blev av.

Tåget 28 över kom aldrig. Skumt. Nästa skulle gå 17:58 och jag frågade några engelsmän bredvid om de visste något. Nå de var lite oroliga att hinna de skulle oxå med ett tåg 18:35 från Chamartin som mig. Men vi visste inte om det var samma tåg eller inte.

17:58-tåget kom i alla fall och vi kom med det. På Chamartin fanns det två tåg som avgick 18:35. De hade ingen aning om vilket de skulle på då de bara aviserades med en ort. Jag såg att det ena skulle till León och det borde ju vara det jag skulle med. Det visade sig vid utgången till spåret att deras ort var med där oxå. Jag hade en liten gnagande känsla att jag inte sett det ortnamnet i listan över orter mitt tåg skulle passera. Försökte kolla på webben men hade inget nät. Försökte hitta någon personal att fråga men icke. Nå ja det stod ju León på tåget i alla fall. Klev ombord och upptäckte att min plats inte fanns. Plats 8C i vagn 3. Det fanns bara en plats 8 i vagn 1. Fick hjälp av en man som sa jodå du skall ha plats 8 skit i vagn och C (han hade noll koll kan jag säga).

Kollade ut i jakt på personal igen. Nä inte en enda en. Det andra tåget på perrongen bredvid var skyltat Oviedo. Dit jag skall gå. Något i mig sa att det kunde vara det. Men det fanns ingen info på tåget om att det passerade León så jag satte mig på tåget bredvid engelsmännen.

Vid 4-grupperna 2 rader fram satt 8 personer i en familj, 4 ungar som åt en massa godis (var helt speedade), skrek istället för att prata och dessutom lyssnade på musik tillsammans utan lurar. Föräldrarna sa inget. De satt med lurar i. Jag höll på att bli bananas redan innan vi lämnat stationen.

Tåget rullade iväg och jag och ena engelsmannen diskuterade avsaknaden av odlingar utanför Madrid, varför ser det ut så?

När vi kom till första stationen kände jsg definitivt inte igen namnet på listan på stationer mitt tåg skulle passera. Hade tillräckligt med nät för att surfa in på tågbolagets webb och kolla.

Jag var på fel tåg!

Istället för att vara i León kl 21:28 skulle jag nu vara där 23:07. Vilken jäkla dundertabbe.

Konduktören kom och jag förklarade mitt misstag. Var rädd att behöva lösa en biljett till. Men han bara skrattade åt mig och sa att jag i alla fall får mycket tågåkande för pengarna. Sunkigt tåg i 1,5 timme mer istället för första klass. Efter 2 timmar klev störiga familjen av. Men på klev istället en  tjej som pratsde med STORA BOKSTÄVER med någon hon var arg på. Hon upprepade samma sak om och om igen. Men som tur var klev hon av en station senare. Sen blev det tyst ett bra tag tills hemåkande järnvägsarbetare hade träff i min vagn. Men de var i alla fall inte så högljudda. Skrattade mest.

Nå ja fram till det blev mörkt kl 22 så fick jag i alla fall se en massa torr landsbygd, kyrkoruiner och en gammal borg. Sen blev allt svart utanför fönstret. Varje plats på tåget har i alla fall strömuttag men mobilen satt i hela resan och var i flightmode nästan hela tiden men ändå laddade den bara från 20 % till 55 %. Ingen vidare kräm i uttaget.

Jag hade meddelat hotellet att jag eventuellt skulle bli sen pga tåg istället för buss när jag bokade och de svarade att det inte skulle vara något problem. Så nu hoppas jag typ 23:30 istället för 22 inte heller är det. Annars får jag väl sova på en parkbänk. Tänker jag när jag har en timme kvar av tågresan. Är nästan ensam på tåget.

22:34 är vi i Sahagún som jag sov i på förra caminon men tyvärr kan jag inte se ett dyft av stan den här gången.

Vi kom till León några minuter sent. Mitt svenska simkort som jag fortfarande har i, byter i morgon fick slut på datatrafik i utlandet för dagen ca 2 minuter innan  när jag försökte kolla upp vägen mellan stationen och hotellet så jag tog en taxi. 5 minuter €7,40. Tjoho. Men skönt att slippa leta mig fram i stan så sent.

Väl framme på hotellet fick jag checka in, en man visade mig till rummet. När han förstod att jag är pilgrim visade han bilder och berättade om lederna. Trevligt.

Rummet är gigantiskt och väldigt fint. Synd bara att jag bara skall slockna och sen kliva upp och lämna. Frukosten är först kl 0730. Så jag skall kolla upp vilken tid härbärget här öppnar om det är före för då kan jag gå och hämta ut pilgrimspasset före och spara lite tid.

Natti natti.

PS bilderna får vänta. Har haft strul att blogginlägg med bilder fastnar i telefonen. Kommer göra ett testinlägg och se om det funkar först. Men det blir i morgon. Bilderna finns på instagram.

30 juli 2014

I morgon bär det av på #camino2014

Ryggan är packad och är aningen för tung känns det som, lite för mycket första förbandsgrejer (men jag är sådan som vill kunna hjälpa andra pilgrimer som inte har ett halvt apotek med sig). Har även glutenfria knäckebröd och muslibars som väger multum, får se till att äta upp dem snabbt :-)

Klockan 05:00 kommer taxin i morgon bitti och tar mig på steg 1 av resan. Själva vandringen börjar på fredag.

Jag kommer bara galet trött i morgon och jag kommer få tokstressigt i Madrid för att hinna med en buss (missar jag måste jag ta ett tåg och kommer fram sent).

Kommer blogga/twittra under #camino2014 på Instagram kommer det även vara #beascamino2014.

Just nu ser vädret extremt ostadigt ut på de första 12 milen så vi får se om jag skippar Camino del Salvador eller inte, får höra med experterna i León om det är lämpligt väder att ge sig ut i. Prognosen kan ju ändras oxå men just nu är det regn, vind och kanske åska.

Camino Primitivo går inte genom några så höga bergspartier och har inte lika branta och leriga nedstigningar så den är det ingen fara med i alla fall.

Är kanske nåbar via sociala medier men precis som förra vandringen kommer mitt fokus vara me, myself and I vilket gör att jag ytterst sparsamt kommer svara på grejer medan jag är ute och vandrar men kommer posta saker. Men jag börjar ju vandra först på fredag så innan det är det bara att höra av sig och ställa frågor eller komma med önskemål på uppdateringar :-)

Måste man verkligen verkligen nå mig har jag ett spanskt sim-kort från och med fredag med nummer +34 640608050 vilket jag rekommenderar SMS till i så fall.

29 juli 2014

Kroppsmärken

Står i en provhytt och lyssnar på kvinnorna i den bredvid. Eller rättare sagt kvinnan bredvid, hennes väninna står utanför.

Kvinnan är i min ålder tror jag, hon såg i alla fall ut att vara strax över 40 som mig (fast jag får ju ofta höra att jag ser 10 år yngre ut men ni kanske fattar). 

Först hör jag henne säga "Åh jag hatar de där rynkorna kring ögonen, kan man göra något åt dem. Den där krämen jag köpte för några veckor sedan funkar inte."

Jag tittar på mina egna ögon, de som jag möter i backspegel på bilen ibland, då brukar jag le för jag gillar mina ögon för det mesta. De är grönblå och i backspegeln brukar de glittra. Jag brukar se de där rynkorna runt ögonen och jag gillar dem. De visar att jag trots ett ganska jobbigt svårmod inom mig ändå ler tillräckligt ofta för att ha skrattrynkor.

Kompisen muttrar något halvt uppmuntrande om att ge krämen tid annars finns det bra smink och sprutor. 

Kvinnan drar av sig kläderna, ett linne och en kort kjol. Jag hade sett att vi var ungefär i samma storlek hon aningen mer vältränad än mig. 

Jag hör henne sucka igen. Ser framför mig hur hon drar på sig byxorna hon skulle prova. Jag står med ett par likadana i hytten bredvid. En storlek större. Jag vet för vi tog byxorna samtidigt och log lite mot varandra. Hon tog en 38:a och jag en 40. 

Hon kommenterar sina bristningar på magen för väninnan. Och inte tala om de jag har på brösten säger hon. Med de här kan jag aldrig ha bikini. Nu ser jag inte hur hon ser ut men jag tittar på mig själv. Jo jag har bristningar på samma ställen och på insidan på låren. De senare är jag väl inte direkt så förtjusta i, eller ja ingen av dem får mig ju att jubla men varje gång jag ser dem på magen och brösten så behöver jag bara tänka på att de är resultat av de 2 skitjobbigt snorungarna där hemma (äh för det mesta är de helt ok de små, eller ja de är ju inte ens små längre). Och med dem i tankarna så vad gör lite streck på kroppen. Om folk skulle störa sig på dem på stranden är det i alla fall inte mitt problem. 

Byxorna är lite för stora för mig i midja och den sista 38:an är i hytten bredvid. Hör hon nu fått på sig byxorna och gnäller över att de får hennes lår att se feta ut, att låren tar i varandra. Det är bra med kjol, då syns det inte säger hon. Mina lår nuddar oxå varandra och visst har jag lite överflödigt fett där på insidan när jag är otränad efter nästan ett års stillasittande men jag har nog aldrig haft glipa emellan inte ens när jag var rejält underviktig i tonåren. Men herregud vi är väl inga Barbiedockor vill jag skrika över väggen. Hennes väninna börjar tipsa om morgonpromenader på bara kaffe efter barnen gått till skolan och inte träna lårmusklerna för mycket.

Håret hinner också avverkas, hon hittar ett grått hårstrå och verkar nästan panika över det. Själv gillar jag mina grå hår, de glittrar så fint. Enda dåliga med att färga håret rött, mina fina glitterstrån försvinner.

När hon börjar gnälla på bysten är jag på väg ut ur provhytten, det sista jag hör är något om att åka utomlands som väninnan och fixa tuttarna. Men hur skall hon ha råd. 

Jag tittar på väninnan, en sådan där som inte ser ett dugg naturlig ut. Bakom en massa BUS och smink i värmen, en uppenbart fixad byst och löshår. Hon ser nästan ut som min gamla Barbiedocka (eller var det Cindy jag hade?), fast hon är kort i galet höga klackar. Men hon kanske är lycklig i det, den modifierade kroppen alltså inte klackarna, ingens fötter kan vara lyckliga i dem. Vem är jag att döma. 

Jag ser på mig själv i spegeln på väggen, i BH ser det ut som jag har ett par hyfsade bröst. Det räcker för mig. Det är endast jag och sambon som ser hur de ramlar ner mot armhålan när jag ligger på rygg eller hur påsiga de är för att jag ammat och att kroppen tycker att bröst är väl dumt att ha när man tränar mycket. Ni skall inte tro att det är fettet på insidan av låren som försvinner då nä nå brösten och fett i ansiktet verkar vara det som ryker.


Min kropp är min och visst kan jag oxå ibland känna att det vore trevligt om pannan var lite mer sträckt så ögonen inte såg så trötta ut eller att jag hade lite fylligare läppar med mer uppåtpekande mungipor så jag inte såg så sur ut. Men jag är jag. Vid 41 års ålder är det bara att acceptera att man ser ut som man gör. Det är ju det som gör mig till mig och jag är dessutom sjuuukt rädd för sprutor och vara nedsövd. 

Visst händer det att jag kroppsnojjar, mest som nu när jag varit sjuk och skadad. Inte tränat på en evighet och typ inte kommer i några av mina kläder. Men det är mer för att jag tycker köpa kläder är så ofantligt tråkigt och jag vet ju att jag bara behöver röra på mig ordentligt några veckor så är "överflödet" borta och mina 38:or sitter bra igen. Så egentligen är det väl garderobsnojja. Så nu drar jag till Spanien och vandrar i 2 veckor så jag kan ha mina gamla kläder och slipper stå i provhytter och lyssna på hur kvinnor borde se ut. För enligt hon i hytten bredvid måste jag vara ett ohyggligt fettmonster som dessutom har mage att visa mina bristningar på stranden. Själv tycker jag att jag är rätt lagom. 

Jag hoppas hon har någon del på kroppen hon kan titta på och säga. "Nä men man är väl inte så pjåkig ändå." 

Själv tittar jag på mina ögon i bilen på vägen hem och säger precis det där, man måste känna att man duger som man är. Någon gång skall jag kanske känna att jag duger som jag är i huvudet oxå, det är svårare. 


20 juli 2014

Får jag begagnade skivor av Bokus eller vad?

Fick ett mail från bokus.com 

Där står det "För dig som vill koppla av med lyssning vill vi slå ett slag för vår proppfulla ljudboksloppis med ljudböcker från 59 kr. 

För mig betyder loppis 
1. Galet låga priser vilket gör det möjligt att fynda. 
2. Sakerna är begagnade och säljs inte i nyskick av ett företag. 

Här missar man båda dessa punkter. Många av böckerna säljs för mer än halva priset (trots att man skriver att man har galet låga priser) och jag gissar att de som säljs inte är tillbakaskickade exemplar från kunder som ångrat sig. 

Nä tyvärr Bokus jag tycker ert val av kampanjnamn bara är trams!

15 juli 2014

Bokbantning

Den smala bit jag håller är det enda jag behöver av min guidebok. Tror jag skall kolla med skyltex här i stan om de kan ta isär boken och bara limma ihop de delar jag behöver. Någon som vet om det går?

26 juni 2014

En av mina svaga sidor visar sig från sin sämsta sida just nu...

En av mina sämsta sidor är att jag verkligen mår dåligt av när någon säger att jag gjort fel när jag inte gjort det. Jag vill och svarar oftast i långa "försvarstal".

Men ingen bryr sig. Oftast är de ju övertygade om att jag gjort fel så min förklaring som faktiskt bevisar att jag gjort det jag skall och oftast lite till låter bara som ursäkter i deras öron. Rättshaveristvarning. 

Nu står jag inför ett sådant tillfället. Jag fick höra att jag inte gjort vad som förväntades av mig. Det är bara det att personen har lagt en roll på mig som jag faktiskt inte har/hade. Jag har däremot agerat delvis som om jag hade den rollens ansvar. Jag har brytt mig om en grej. Lyft upp det och påpekat att här har det blivit något tokigt. Och får höra att jag borde bevakat så det tokiga inte skett. Men innan det knasiga inträffade så lyfte jag frågan "hallå tänk nu på att...". "Lugn vi har koll på allt" fick jag till svar från de som verkligen hade ansvaret. Men nä det hade de ju uppenbarligen inte och nu är det typ mitt fel att man missat det hela. Jag borde ha bevakat att det blev rätt. 

Jag blev så arg och ledsen. Jag skrev ett långt mail där jag förklarar att jag faktiskt bara råkar vara en person som brytt mig och lyft upp risker och att vi kan tappa möjligheter. Inte haft något direkt ansvar för skeendet. 

Men mailet ligger i utkastlådan. Det känns som om det kommer vara helt verkningslöst att skicka. Jag kommer inte få någon ursäkt, jag kommer inte få en klapp på axeln för att jag faktiskt lyft upp ett problem. Snarare blir jag en gnällkärring som skriver långa mail. 

För jag har rätt bra koll på saker och hur skeenden varit, vad som påverkat vad osv.  Personen som ansåg att jag inte gjort det jag skall verkar inte vara insatt alls i vad som hände under den perioden eller hur det blev. Hen ser bara att jag brydde mig alltså måste jag haft ett ansvar. Typ. 

Jag tror ärlig att jag skall sluta bry mig. Jag skall bara göra exakt det jag blir tillsagt om ens det. Ibland blir jag ombedd att göra lite väl mycket grejer pga "du som vet allt"...

Jag måste lära mig att om man lyfter upp ett problem så blir man ägare av det för det finns ingen som är beredd att ta över ägandeskapet och göra något åt det. Och jag kan inte sitta med alla problemen på mina axlar. Jag känner mig galet nertyngd av ansvar jag inte bett om. 

Nu skall jag väl tillägga att just i den här saken verkar det i alla fall finnas en vilja att försöka lösa det hela. Meningen om att jag inte gjort det som förväntas av mig kom som en bisats nästan. Men för mig kunde den lika gärna stått i fet, röd, blinkande text mitt i mailet. 

Det är som sagt en av mina svagheter. Jag bryr mig i saker jag inte ansvarar för i jag tar oerhört illa vid mig när någon sedan försöker få det till att jag inte skött mitt ansvar. 

Mailet får ligga kvar i utkast. Kanske skickar jag det till en av mina chefer med en begäran om att han tar mig i försvar. Han vet hur det låg till. Önskade bara att han (han var cc:ad på mailet) kunde se den där meningen och svara väldigt kort med något som försvarar mig. Men för honom lyser inte texten fet, röd och blinkande. För honom är det inget som står där. Han kommer bara säga "äh hen vet inte hur det såg ut och vem som hade hand om vad, bry dig inte, vi vet ju hur det var och det räcker ju". 

Men för perfektionisten Bea som dessutom lägger alldeles för mycket av sin person i hur hon presterar på jobbet kommer det alltid sitta där att en person tror att jag är en slarvig jävel. 

Hur fan lär man sig att släppa sådant. Bli en sådan som rycker på axlarna och bara glömmer?

När det gäller ansvar har jag ett mentorskap just nu på jobbet. Jag drillar en kollega i ett ämne jag är sjukt bra på. Hen kämpar väl lite mer kan man säga. Jag får dagligen kämpa med att inte ta över, gå in och ta ansvaret för det som skall produceras. Det är hens ansvar. Jag skall bara lotsa hen rätt genom en viss djungel. Försöka få hen att fatta rätt beslut och få fram rätt materiel samtidigt som hen lär sig till nästa gång. Gud så svårt det är. Vill ju bara säga "skriv så här", "gör så här", "nu bokar jag upp möten med x och reder ut y" och så vidare. Men jag har hållit mig hyfsat hittills men visst kliar det i fingrarna att göra ett "skuggjobb" vid sidan av. Dock har jag i detta fall inte alla pusselbitar rent tekniskt och min chef har gett mig strikta order om att inte leta fram de bitarna (jo jag har letat i smyg :-) ). För han vet att då hade jag jobbat i helgen och fixat allihopa på egen hand. 

25 juni 2014

Lade en "bok" på posten

Igår kom jag mig för att göra en grej som jag tänkt länge. Jag skrev ut allt jag skrev på #camino2013 och stoppade in i en pärm. Den pärmen skickade jag idag till min mormor så hon kan få läsa om min resa. Hoppas hon blir glad. Berättelsen är med bilder 372 A4-sidor.

Den kan kortas ner något för nu ligger det dubbla bilder på vissa grejer, dels instagrambilden och dels kamerabilden. Detta för att när jag skrev blogginläggen på mobilen så lade jag in instagrambilderna där och sen när jag kompletterade med foton plockade jag aldrig bort IG-bilden. I bloggen gör det inte så mycket men i utskriftsversionen är det nog bra om jag ids göra den gallringen. Har en del språk att gå igenom också och sen hörde jag att en delsträcka fått helt fel längd måste bara leta reda på vilken det var, saknades en mil eller så.

Om någon är intresserad av att läsa det som PDF/DOCX så är det bara att hämta hem. Men som sagt det är blogginläggen och ingen språklig korr är gjord. Det mesta är skrivet på en mobil liggandes med mobil och huvud under ett täcke på natten i ett härbärge :-)

(The whole text as a .doc without pictures for translation)

24 juni 2014

Vissa dagar är sämre än andra

Jag måste nog ta tag i den där PMS:en. Flippade ur totalt på en grej på jobbet idag och typ skrek åt chefen. Suck, blir så less. Borde ha en dumstrut vissa dagar.

23 juni 2014

Ibland önskar jag att jag var en nolla, ett lallande troll...

Det absolut värsta med att vara rätt bra (eller rättare sagt jävligt bra) på det man gör är att man får städa upp efter andra med motiveringen att då blir det ordentligt.Mitt eget jobb är det inte så noga att jag hinner med, det kan jag tydligen sköta på kvällar och helger. Hej väggen!

Fan 2,5 veckor kvar till semestern, det är en evighet och sen är den bara 5 veckor lång, känns som jag skulle behöva ett år typ. Ja just det jag sökte ju tjänstledigt för att plugga ett år men tji fick jag, inget ledigt. Men har å andra sidan inte fått svar från utbildningen heller om jag kommit in. Blir spännande att se och se vilket beslut jag då tar, hur modig är jag?

Mvh. en mycket trött trygghetsnarkoman.

22 juni 2014

Planering planering planering och lite tight med tid

Ägnar min lediga tid till att försöka pussla ihop en camino på alldeles för kort tid känns det som. 44 mil på 12-14 dagar låter inte så tight tills man ser höjdkurvorna för sträckorna. Måste nog leta fram liknande sträckor på Camino Francés och Inglés för att se vad jag höll för hastighet/distans per dag där. Nackdelen med de sträckor jag vill gå nu är dessutom att härbärgena ligger ganska glest så antigen får man gå kort eller långt.

Planen ser ut så här just nu:
StageFromToStage distanceTotal distanceAverage per day
1LeónBuiza414141.00
2BuizaCampomanes39.180.140.05
3CampomanesOviedo40120.140.03
4OviedoVenta del Escamplero41.4161.540.38
5Venta del EscampleroSalas34.9196.439.28
6SalasBorres33.5229.938.32
7BorresLa Mesa31.4261.337.33
8La MesaPadrón42303.337.91
9PadrónCastroverde31.3334.637.18
10CastroverdeSan Román da Retorta39.6374.237.42
11San Román da RetortaArzúa41.2415.437.76
12ArzúaSantiago39454.437.87
13EXTRA DAY
14EXTRA DAY (BACK TO MADRID)


Exempelvis ser slutet på dag 1, början på dag 2 ut så här:

Det är som backen upp mellan Augapesada och Alto Mar do Ovellas på vägen ut till Finisterre fast 7 km långt istället för 2 km långt och den backen var jobbig++. Eller som Herreíra till O'Cebreiro som gick från 705 möh till 1300 på 8,1 km det var inte heller helt ojobbigt. Men som tur är ser det inte riktigt ut så överallt.

Rekommenderat är 4 dagar på Camino del Salvador, 11 dagar på Camino Primitivo och sen 2-3 dagar på Camino Francés. Så totalt 16-17 dagar vilket gör att min kapning till 14 dagar är långsammare än skillnaden mellan rekommenderad tid på Camino Francés mot vad jag gjorde. Så det borde vara görbart om jag planerar om och använder alla 14 dagarna. Camino Francésdelen vet jag att det går att gå på 2 dagar. 4 dagar på Camino del Salvador som rekommenderat ger 8 dagar kvar till Primitivo vilket är då 3 dagar snabbare vilket gör att ca 8-9 mil måste smetas ut på dessa dagar vilket borde ge mig lagom längd på sträckorna trots alls för de rekommenderade är 2,2-3 vilket är korta sträckor tycker jag.

Resemässigt har jag några laternativ som just nu ser ut så här:
FromStartToEndTransportationPrice
June 31Luleå6:20Stockholm7:40Flight SK0012912 SEK
June 31Stockholm10:00Frankfurt12:15Flight SK3671
June 31Frankfurt13:15Madrid15:50Flight SK3695
June 31Madrid16:45León21:15Alsa Bus25.98€
August 14Santiago de Compostela23:30
August 15Madrid7:30Alsa Bus60.67€
ALTAugusti 15Santiago de Compostela6:45Madrid8:00Flight IB 3895 1536 SEK
August 15Madrid12:20Stockholm16:10Flight SK18562090 SEK
August 15Stockholm17:55Luleå19:10Flight SK016

21 juni 2014

Bagageluckeloppis på Gruvberget i Boden

Vi ser över möjligheterna att ha försäljningsbord på verandan också.


Det tog mig typ hela dagen att rita den där bilen, ingen karriär som tecknare i framtiden direkt.

20 juni 2014

Samtal med en tiggare

Idag utanför ICA satt en ganska ung tjej. I blåsten och kylan denna midsommarafton gick festklädda människor i för tunna kläder bara förbi, de tittade inte ens på henne trots hennes hej!

Jag studerade människorna på håll medan jag låste bilen och letade fram en 50-lapp ur väskan, hade för en gångs skull kontanter. Satte mig ner på huk bredvid henne, gav henne mina pengar och sa att hej, varsågod. Frågade om hon hade fått äta något idag och fick ett nekande svar. Frågade vad hon ville ha, om hon ville följa med in. Men hon vågade inte komma med in då hon blivit utslängd en gång idag. men något varmt vore snällt.

Det enda varma som finns att få tag på på ICA är en varmkorv så då sa jag att det köper jag med mig på vägen ut. Väl inne i affären malde det i huvudet, fasiken det är midsommarafton, vi köper galet mycket mat som alla högtider i Sverige och här sitter en ung kvinna utanför ICA och tigger denna dag, utan att ha ätit. Köpte med mig bröd, ost, frukt och lite korv samt potatis, äh det är ju en högtid så en kärleksmums och en fanta slank ner oxå. Köpte varmkorven, en bulle och en kopp kaffe till henne och gick ut.

Satte mig bredvid henne och började prata, hon är från Rumäninen, har en Master i turismadministration men kan inte få ett jobb där hemma. Har ett barn att försörja och som så många andra hitlurad om att det finns jobb men blev mre eller mindre dumpad i Luleå. Vågade inte riktigt luska i det där om någon tar en del av hennes pengar eller inte. Hon såg inte nervös ut över att prata med mig. Jag började fundera lite på hur det kommer sig att hon sitter utanför ICA i Boden när hon säger att hon bor i en bil i Luleå (hon kunde ta emot maten men potatisen hade hon ingen nytta av då hon inte har någonstans att laga mat). Att pendla mellan orterna borde ju kosta en del och med tanke på hur lite de brukar få ihop på en dag så känns det ju lite konstigt. Eller är de flera som delar på en biltur till och från Luleå för att Luleå är överetablerat?

Hon pratade om att hon måste kunna skicka hem pengar till sitt barn så de inte blir vräkta, hon var stressad över att ICA stänger redan kl 18 idag dvs 4 timmar före vanlig tid. Hon berättade om hur förnedrande det är att sitta utanför affärer och tigga men att det i alla fall ger mer än att vara arbetslös hemma där det inte finns något stöd.

Hon pratade en utmärkt engelska och är villig att ta vilket jobb som helst, har fått hjälp av kyrkan i Luleå att ansöka om ett personnummer/samordningsnummer så att hon sen kan bli registrerad som jobbsökande.

Jag ser ingen anledning till att tvivla på hennes historia och känner en stor sorg över att det skall vara sådan misär i vissa länder men blir givetvis nyfiken på hur man hamnar här i norr. Hoppas hon kan hitta sig ett jobb och framför allt en anständigt boende.

19 juni 2014

Nix och klipp

Idag fick jag veta att jag inte kommer få tjänstledigt i år för studier. Nästa vecka kommer beskedet om jag kommit in eller inte. Men jag tror knappast jag kommer att ha råd att säga upp mig för att plugga. Det kryllar inte direkt med jobb här uppe.

Tröstade mig med fika på stan med Herman och sen klippte jag topparna på håret som hade börjat bli lite trassligt. Vågade gå till en lärling igen, denna var duktig, lyssnade och fixade till håret ett steg närmare ett jämnlångt hår utan uppklipp. Men det kommer ta minst ett år till innan jag är tillbaka där jag vill vara med håret. Det måste få chans att återhämta sig efter det massiva håravfallet i fjol innan jag ens tänker tanken att ha någon uppklippning. Hon klippte även av det rakt där bak istället för typ en lock som var lite längre än övriga på mitten samt klippte in det förhatliga avklippta framför öronen. Så mycket bättre nu trots bara 1-2 cm borta. Nu skall det som sagt få tjockna lite och växa några cm till innan jag är nöjd.

18 juni 2014

Hosta

Har fått en sjukt jobbig hosta. Hoppas verkligen den försvinner snabbt. Känns dom jag har något i halsen hela tiden. Så störande. Extra jobbigt idag med en massa möten och telefonmöten.