09 februari 2016

Dag 40 - Tröttheten den stora

Idag skulle jag äntligen få mina provsvar av läkaren efter min miss igår men då ringde de från Hermelinen och meddelade att läkaren nu låg sjuk (det är lite oroväckande när läkare blir sjuka de skall ju ha koll på hur man undviker basilusker och sånt ;-) och jag kan inte få en tid förrän nästa vecka. Under tiden fortsätter den stora tröttheten att härja i min kropp. Orkar knappt något, sover dåligt och är orkeslös efter jobbet. Hade ju varit himla trevligt om någon annan läkare hade haft tid att titta på mina svar men men får väl skylla mig själv när jag missade min tid igår. Värst är det att vara så yr hela tiden.

Idag är det fettisdagen men det blir ingen semla till mig, på jobbet fanns det inga "handikappssemlor" och på affären hade de inga glutenfria semmelbullar och jag ställer mig inte och bakar kl 20 på kvällen. Så jag fick titta på medan resten av familjen åt semlor. Kidnappade dock en av dem som fotooffer först för dagens bild

Uppdatering: Tror dock jag skall göra ny beskärning på bilden. Gillar som den blev på Instagram i square när bara mitten är med. Det blev mycket bättre. Får fixa i morgon. 
Man kan ju snabbt konstatera 2 saker och det första är att jag nog skall hålla mig från matfotografering och det andra är att jag måste hitta någon annanstans att ta bilderna om jag envisas för snett uppifrån för att undvika stöket i köket bakom är ingen bra vinkel.

Nu är klockan snart 21, min plan är att gå och lägga mig supertidigt för kl 07:00 skall jag befinna mig hos en kollega i Luleå i morgon för att åka ner till Skellefteå på jobb. har lagt i en tvätt i maskinen får verkligen hoppas att någon förbarmar sig över den så jag får sova.

Men innan det måste jag bara så berätta hur irriterad jag är på Google just nu, när man slår på att ett album skall delas så att folk får rätt att se bilderna i albumet så slår de även på att andra får lägga in bilder i albumet. Detta hade jag missat att se och plötsligt hade jag okända människors bilder i ett av mina fotoalbum. Irritationen alltså. Kan de inte bara låta mig få bestämma om jag vill ha albumen för mig själv eller inte utan att behöva välja bort något. Vem kom på att "dela mitt album" skall slå på "varsågod lägg in vad helst ni vill i detta album"?

 Jag har alltid varit en fan av Googles grejer men sådan där stör mig något enormt. Google+ var ett bra verktyg och community för fotointresserade men sen de bröt ut fotodelen till Photos går det bara utför. Idag fick jag dessutom ett meddelande på min Nexus som fick mig att undra vad Google höll på med. Den sa att jag inte backat upp på över 16000 DAGAR! Sen när jag gick in här i Bloggen för att kolla så att gamla kommentatorssystemet var påslaget så hade de en fin felstavning på svenska när man väljer att man vill identifiera sig med "Namn/Webbadrsss". Det här med fort och fel och sen inte röra det om ingen klagar verkar vara ett koncept de kör med. När det kommer till den första grejen så har de ju sitt Feedbacksystem där man först skriver en förklaring och sen får man markera på sidan vad det är man vill kommentera. Det är bara det att när dialogen som slår på "Collaboration" är framme så kan man inte välja "Feedback". Vips så slipper de kommentarer på idiotiska funktioner.

Så nu har jag gnällt av mig och skall hoppa i säng så en pigg och glad Bea kommer till Skellefteå.

08 februari 2016

Dag 39 - Tillbaka bland tågen

Jag är aningen förvirrrad. I morse kom jag till jobbet och skulle fortsätta korra ett dokument. Det låg fix och färdigt på mitt skrivbord, bara att hugga in på rätt sida. Men först beställa flygbiljetter till Stockholm, satt en postitlapp mitt i texten om det. Sen försjönk jag i dokumentet tills kollega upplyste mig att jag nog skulle vara inne på ett möte så jag gick dit, kom ut och fortsatte med dokumentet. Min chef kom och frågade om vi skulle köra vårt möte nu eller, och jag bar ja men vi har ju en avtalad tid idag, fattade det som hon undrade om vi kunde köra där och då. Tills jag pang bom inser att jag missat mitt läkarbesök och mötet med chefen efteråt. Fan fan fan... Nå ja fick tag på försäkringsbolaget som bokade mig en ny tid och tog mötet med chefen efter lunchen. Suck, min mobil får spunk ibland och påminner mig inte om möten då funkar typ inte mitt liv om jag inte på morgonen först kollat min kalender. Men dokumentet låg ju där och väntade på mig så jag behövde ju inte kolla vad jag skulle göra. Jag brukar ju ha mitt MS Band på armen oxå som påminner mig genom att vibrera och låta men det låg utan ström i jackfickan idag. Bra start på veckan. Inte. Men dokumentet blev klart i alla fall. Skönt.

Sent efter jobbet så blev det till att åka hem, fixa mat till ungarna och försöka hitta något vettigt att fota. Det var kolsvart ut och jag hade noll energi. Då gjorde jag som jag brukar, eller i alla fall nästan, jag brukar gå till järnvägsstationen men idag blev det bil dit.

Tänkte fota lite graffiti men det enda bra jag hittade gömde sig bakom en stolpe så då dök jag ner i snön och tittade på en växel istället. Men jag kommer nog aldrig kunna ta en lika bra växelbild som i fjol. Den här bilden har några störande element, huset och framför allt stålkonstruktionen som kommer ner nästan i mitten. Fanns inte så många andra vinklar att välja på, hade kunnat ta mitt 18-55 och ta lite vidare än med mitt 30 mm men det objektivet hatar ju långa slutartider nu för tiden så det gick inte.  Måste skaffa ett nytt. På tal om nya saker så kommer det snart en Sony a6300 och jag blev sjukt sugen på ny kamera igen. Farlig hobby. I alla fall dyr.
Idag tog jag mig i stället tid att ta en bild jag funderat på så många gånger. Det finns massor med klockor på perrongen, först hade jag tänkt ta en bild mot väntplatserna för att få med flera av klockorna men det fanns ingen bra vinkel. Hade behövt stå på spåren och det får man ju inte. Så istället vände jag mig åt andra hållet och tog det som får var dagens bild. Önskar att jag hade kunnat få lite mer ljus i bilden men då hade klockan blivit helt överexponerad. Tyvärr var klockan full i frost så den blev inte helt skarp ändå. Sen så älskar jag när det blir knasiga grejer som lampan som ser ut att lysa rakt igenom stolpen. På det stora hela blev jag ändå nöjd med bilden.
Medan jag gick där bland de stora godstågen som kom en sådan där jobbig tanke, tänk så lätt det skulle vara att bara kliva ut framför ett av dem. Några sekunders ångest och sen inget mer. Men så tänkte jag på familjen, att jag inte sagt/skrivit något till dem, så kan man ju bara inte göra. Men jag hatar när de där tankarna poppar ovälkommet upp i skallen. Men efter så här många år med de tankarna latent i huvudet så har jag lärt mig att hantera det. Men jag behöver ändå ventilen att skriva några rader här om det, att berätta för mig själv att det hänt och att jag hanterade det. Visst det kanske hade passat bättre i en dagbok i sängbordet men som jag skrev häromdagen så tror jag inte på att ha ett perfekt liv utåt, för livet är inte perfekt. Och ni som nu läser detta och oroar er, det är ingen fara, ni behöver inte oroa er. Jag har lovat en vän att räkna till 2 miljoner först utan uppehåll och det kommer ta sådan evinnerlig tid att jag hinner bli uttråkad först och ringa honom och skälla på honom och därmed bryta räknadet.

Hittade en skylt på Bodens C idag som jag aldrig sett förut. Knäppte en mobilbild på den. Verkar ha suttit där ett bra tag.
På tal om något helt annat, har ni sett tjänsten Printler? Man kan anmäla sig som fotograf där och sälja sina foton som posters eller numrerade upplagor. Är lite sugen på att prova även om det skulle bli så att om någon köpte något så skulle min deklaration bli aningen krångligare. Men hur sjuttsingen väljer jag ut vilka bilder. Har jag ens några bilder som duger?  Tanken är "lokal fotokonst" man söker helt enkelt efter fotograf/fotografier från en ort/ställe. Ni som fått stå ut med mina bilder varje dag i över ett år, är det någon bild från mina album ni skulle tycka passar på en vägg? (Obs Miscalbumena innehåller verkligen lite av varje, högt och lågt, det är "restbilderna" när jag valt ut dagens bild förutom när jag varit iväg på längre grejer som Abisko i november och det är ju nästan "hemma" för mig).
A year 2015
Misc 2015
A year 2016
Misc 2016
Svedjebron

Någon speciell bild ni kommer att tänka på? Lämna i så fall gärna en kommentar.

På tal om kommentarer så har jag idag frikopplat mitt kommentarsfält från G+ igen, fick nämligen veta att det krävde att folk har en G+ sida/profil för att de skulle kunna kommentera och det var lite trist. Kan ju förklara avsaknaden helt av de som förr faktiskt kommenterade. Skumt att jag inte upptäckt att det krävdes förrän en frågade. Ni som förr kommenterat via G+ får väl välja, skriva kommentaren där och jag får den inte kopplad till bloggen eller så kommenterar ni i bloggen. Men tyvärr betyder detta också att ca 2,5 års kommentar inte heller längre syns i bloggen vilket är jäkligt trist.

07 februari 2016

Dag 38 - Sömn

Vaknade betydligt tidigare än vad jag brukar en söndag. Tanken var att åka till Jokkmokks marknad idag med Herman men när han hörde att det var kring -20 hade han ingen lust och jag kände inte för att åka ensam.

Åt frukost med Henrik och lyckades ta dagens bild innan jag ens fått på mig kläderna idag. Det låg dimma över sjön och bergen på andra sidan lyste blå i morgonljuset.
Skjutsade Vincent till träning, vi fick ta ordentlig fart ut för gatan var inte skottad sen snöovädret igår. Var glad över att jag hade skottat på uppfarten igår i alla fall. Efter jag hade lämnat honom åkte jag hem och fixade till bilden och surfade lite. Hämtade upp honom 1,5 timmar senare och efter det begav sig jag och Henrik till nypistade spår i Björknäs/Pagla. Men jag ville vända efter bara 100 meter. Jag hade noll glid framåt och bakhalt. Jag kom ingenstans och min kropp som inte mår så där jättebra led. Det var oerhört jobbigt, tråkigt och frustrerande, höll på att börja gråta när vi var lite mindre än halvvägs på det 7 km långa spåret för att det var så kämpigt. Men tillslut tog vi oss runt, Henrik hade likadant som mig. I backen där där man lätt kommer upp i över 30 km/h så fick vi nästan staka oss ner. Det var helt enkelt en fruktansvärd runda.

När jag kom hem tog jag en jättelång dusch för att tina upp eftersom jag kände mig nedkyld fast det bara hade varit -11 i spåret. Sen lade jag mig på sängen och däckade. Vaknade efter ca 45 minuter av att telefonen ringde, dolt nummer, trodde det var mormor men det var det inte utan det var Hermelinen som ville boka upp sjukgymnast för mig och mitt onda ben. Tyvärr kunde jag inte börja nu i veckan eftersom jag skall vara bortrest en massa så det får bli veckan där på tyvärr. Nu i veckan skall jag först till Skellefteå på onsdag (konsultuppdrag) och sen torsdag (träffa coachen) - fredag (hålla utbildning) till Stockholm. Lite sugen på att stanna kvar över helgen om det skall bli fint väder. Efter samtalet chattade jag lite med Joakim som just skulle ta sig en liten tupplur så det blev inget lång samtal, istället för att kliva upp lyckades jag somna om och sova 2 timmar till. Vaknade alldeles vimsig. Nu var det mörkt ute och hög tid att äta något. Jag som skulle laga mig soppa efter duschen tidigare idag. Nå ja jag behövde tydligen få sova.

Lagade fläsk och brunabönor till middag, tydligen är det bara jag och Herman som gillar det så de andra gnällde lite. Får komma ihåg att bara laga det när jag är ensam med Herman då.

Resten av kvällen har jag tillbringat liggandes på rygg med laptopen på magen och skrivit på en text samt läst DN och Twitter. Tänker gå och lägga mig före kl 23 idag. Ögonen går nämligen i kors redan nu kvar över 10. Verkar som om skidåkningen dog slut på mig helt.


06 februari 2016

Dag 37 - Snön bara vräker ner och jag försöker lära mig att vara nöjd

Tog bilen ut på jakt efter dagens bild. Ute vräkte det ner snö. Slutade med att jag gjorde återbesök i Norra Sunderbyn och fotade ladan där som varit med två gånger förut men då från 2 andra håll. Blev riktigt nöjd med dagens bild. Efter att jag hade justerat vitbalansen så provade jag att gå från färgbild till svartvit bild. Såg ingen skillnad alls så idag var verkligen världen svartvit.
Den här bilden är jag lite sugen på att beställa i stort format till en vägg hemma. Den gör sig så mycket bättre i stort format. Jag älskar lador och gammalt trä, struktur, mönster och historia och det blev ju lite mer intressant med den fallande snön. Jag hade ett himla problem att välja ut vilken bild som hade den bästa snön. Råkade nämligen knäppa typ 25 likadana bilder och det enda som skiljde dem åt var snöflingorna. Det var inte lätt att sätta fokus med en massa snö i vägen tror jag missade lite, ladan är inte helt skarp men jag är nöjd ändå (se där jag kan vara "bra nog"-nöjd men hur skall jag få de som påstår annat att se det här?). Borde jag beskära bort träden till vänster (det som hänger in lite) och brevlådorna? Jag beskar bort några fula soptunnor där som jag inte gillade och ser nu att träden känns lite stympade. Om jag tar bort det stympade trädet blir det nog för trångt till brevlådorna.

Det där med bra nog är svåra grejer. Jag har definitivt drag av perfektionist särskilt på jobbet, jag vill lämna ifrån mig något som både ser bra ut och fungerar och jag vill göra det för att dels göra mottagaren nöjd men också själv känna att jag gjort något bra. Samtidigt är det väldigt svårt att veta vilken nivå mottagaren anser är bra nog. Kanske skiter de fullständigt i att manualen har 5-6 olika typsnitt på texten eller att någon instruktion här och där är lite halvdåligt beskriven, man kan ju gissa sig till hur man borde göra egentligen. Själv blir jag bananas när jag får något sådant, tappar förtroendet för kvalitén på produkten i fråga. Medan andra bara tycker på axlarna och tänker ja ja de han väl inte göra bättre än så här, nästa gång kanske det blir rätt. Som här ovan när jag frågar om trädet, jag var nöjd tills jag började titta mer noga på bilden nu några timmar efter att jag redigerade den. Jag gjorde helt enkelt en granskning av mitt eget arbete och ser förbättringspotential. Nu kan jag välja att ha kvar bilden som den är eller börja lägga ner tid på mer beskärningar (gör det inte nu eftersom då faller ju hela blogginlägget). Jag är alltid noga med att granska mina egna arbeten, lägga undan det och titta på det senare, ta på mig andra glasögon och låtsas som att det inte var jag som hade utfört arbetet. Idag har jag granskat en av min egna jobbtexter och hittat en massa fel, rättat dem men många skulle säga att jag överarbetat. Vill alltid att någon annan också granskar det jag tar fram, andras ögon är alltid bra. Men oftast är det tyvärr så att jag själv hittar mer i granskningen av egen text än vad andra anmärker på. De läser och tycker det ser bra ut. Hmm svårt det där med vad som är bra nog.

Jag upplever det väldigt svårt att förstå och förklara när min förväntade kvalitet inte alls matchar det jag får levererat till mig. När någon tycker att det här är helt klart godkänt och jag själv känner att det inte duger alls. Hur tar man den diskussionen? Hur gör ni? Hur får man en samsyn på vad som är nog bra kvalitet? Jag har säkerligen inte alltid rätt men ibland blir jag mållös när någon tycker att något är bra nog medan jag själv vill kasta det i papperskorgen. Särskilt de gångerna det är jag som ansvarar för kvalitén/är ansiktet utåt. Detta gäller inte bara på jobbet, det har varit många tillfällen i det ideella föreningslivet också. Exempelvis när någon gör en annons som skall ut i tidningen och mitt namn är det som skall stå som kontakt i annonsen och jag är den som skall skicka in underlaget dessutom. Då är det väldigt väldigt jobbigt när annonsen ser förfärlig ut och kanske saknar info, som en tvååring har lärt sig använda en dator och provar alla typsnitt och färger har gjort den. Vad gör man? Påpekar att det här kommer inte fundera, du får göra om, gör om själv eller biter ihop och lider och försöker tänka "ja men den innehåller ju i alla fall det mesta av den information vi kom överens om och den är ju på svenska så nu kör vi". Eller vad?

Äh kunde inte hålla mig, här kommer en annan beskärning, kan alltid byta plats på dem i galleriet för dagens bild och divesebilder när jag har bestämt mig, får väl skriva en uppdatering här då. Kan inte riktigt bestämma mig, den första gav lite mer av omgivningen, lite mer liv.



05 februari 2016

Dag 36 - Apelsinhimlen ovanför tar aldrig slut

På väg till jobbet idag var himlen så där underbart orange igen, apelsinhimmel, det fick mig att börja sjunga på Peter LeMarcs låt Ända till september. En låt jag gillar väldigt mycket. Kanske för att den handlar om min hemstad Trollhättan och på något sätt en längtan därifrån.
Och du vet att du ska sitta där, ensam på kanaltorget
Och vänta på att, din båt ska gå
Inget kommer att binda dej, inget i din lilla stadIngeting håller dej kvar, då
För du vet du måste härifrån, du suddas ut bit för bit
Du tar avsked till allt som var
Men det är säkert många, många månader dit
Det var vad jag gjorde, tog avsked från allt som var, jag åkte 120 mil norrut och här blev jag kvar, "hemma" finns inget kvar som binder mig där. Låter kanske konstigt när min mor bor kvar men jag minns inte ens när jag pratade med henne senast. Nu har dessutom så lång tid gått att jag inte vet vad jag skulle säga, vad har vi att säga varandra? Hon har sagt saker som sårat mig och hon har valt att inte ha kontakt med sina barnbarn. Visst de var inte heller världsbäst på att höra av sig till henne, men de var små och jag och hon hade ingen bra kontakt och ibland när de ringde fick de inte tag på henne. Men att klippa banden till dem? Nå ja de verkar överleva utan den kontakten, de har bra kontakt med sin morfar och han pratar jag med rätt ofta också. Så kan det bli ibland, bara för att man är släkt måste man inte ha världens bästa kontakt. Min syrra bor ju här i stan sen några år tillbaka men vi har heller ingen kontakt men jag tror att hon har bra kontakt med vår mor fortfarande, de har alltid hållit ihop medan det var jag och pappa och jag och mormor. Min älskade mormor saknar jag däremot, varje dag. En saknad som gör ont och jag får så dåligt samvete att jag inte åker ner till Vänersborg oftare.

Men nu tillbaka till apelsinhimlen.

Igår när det var samma sak så han det ju försvinna innan jag kom fram till ett fotovänligt ställe så idag körde jag av 97:an och tog mig till Karlsvik innan jobbet. Parkerade på First Camp och tog mig ut på isen och fotade bortåt Bergnäsbron. Blev en rätt ok bild med bilar som susar fram. Lade ihop 4 bilder för att få snön lite ljusare men ändå behålla det gula i himlen. Att smälta ihop flera olika exponeringslängder är sjukt smidigt. Så innan klockan var 8 i morse hade jag tagit dagens bild. Himlen han få mer färg av insidan av en apelsin dock. Lyckades föra över bilden från kameran till mobilen och göra en snabbredigering till Instagram redan i morse.
På väg hem hamnade vi i en rejäl bilkö pga en otäck bilolycka och då var det skönt att inte behöva känna någon stress över att hinna fota på kvällen. För inte kom jag från jobbet tidigare idag som jag hade tänkt. Det blev snarare tvärt om. Klockan han bli en bra bit över 17 innan jag kom mig iväg och då hade jag inte ens hunnit öppna dokumentet jag skulle granska :-(

04 februari 2016

Dag 35 - Ett jäkla hattande

Jag har som bekant en rad med olika hattar på jobbet och idag förstod jag varför man säger att man hattar omkring för 99 % av min tid bestod nog av att byta hatt och 1 % av riktigt jobb. har inte tidrapporterat denna dag ännu och i morgon kommer det bli svårt, 5 sekunder ditten, 5 sekunder datten...  I morgon fokus fokus och fokus och sätta ner och granska en text. Sen tänkte jag nog faktist gå hem tidigt i morgon, det är jag värd. Vill gärna gå innan det blir mörkt, vore trevligt att få fota i lite dagsljus. I morse var det en fantastisk apelsinhimmel och jag tänkte köra åt sidan någonstans för att fånga den men när tillfälle kom var det för sent. Så det fick bli till att ta med kameran ut här i Boden efter hemkomsten istället.

Dagens bild är undersidan på en bro. Är visst lite insnöad på svartvit arkitektur just nu. Vet inte om jag gillar det eller ej att den inte blev symmetrisk.  Vad säger ni? Gångbron under bron är inte helt i rät vinkel mot bron upptäckte jag. Fick skjuta i blindo för det var så sjukt mörkt. Kom på först nu att jag hade kunnat lysa upp med pannlampan.

På väg tillbaka stannade jag vid riksträdet i Boden och tog en vinterbild på trädet. Skall försöka komma ihåg en vår-, sommar- och höstbild också.
När jag kom hem upptäckte jag att ett av mina foton som jag taggat i en challenge hos @igscandinavia hade blivit utvald till final bland en jäkla massa bilder. Det var kul. Gå gärna in och rösta på din favorit om du har ett instagramkonto.

Eftersom jag misslyckades fatalt med att komma i säng före 22 igår gör jag idag ett försök att ta mig i säng före 23. Skall bara hålla mig långt ifrån mitt chattfönster.

03 februari 2016

Dag 34 - Den osminkade sanningen med huvudvärk

Det man inte kan säga i ord kan ibland sägas i bild så dagens bild är ett självporträtt. Testade först med en bild med Lightrooms creamtone preset och sen lite clarity för struktur i koftan och håret. Kan sakna mitt orangefärgade hår i bilden så för att inte bleka ut mig helt lät jag den vara lätt cremetonad istället för svartvitt. De som känner mig vet hur mycket jag ogillar att vara på den här sidan kameran så det är en prövning varje gång jag inte hittar annat att fota och får ta mig själv. Men det är en bra övning om inte annat och ett enkelt sätt att illustrera en sinnesstämning utan ord.
Tog en annan bild som är den som får vara dagens bild där jag använde mig av preset cold tone istället. Då fick jag behålla hårfärgen och lite färg på läpparna (kanske lite väl orange läppar dock). Men jag gillar känslan i bilden.
Idag blev det ingen skidskola, jag är ju fortfarande urlakad och Henrik på väg att bli förkyld, dessutom var det -19 och då är ljusslingan i Sävastspåren stängd. Istället åkte vi hem och lagade varma mackor till middag. Spelade lite Wordfeud med barnen. Skall vara i säng före kl 22 med min vetevärmare.

Dricker lite ginger beer för att hålla resten av familjens förkylning borta från mig. Preset orange filter i Lightroom användes här.

Det var först när jag skulle tra tredje bilden jag kom på att jag har en app i Androidtelefonen som visar kamerans live view. Blev lite lättare då men jag lyckades rätt bra med placeringen utan att se också.

02 februari 2016

Dag 33 - Frusen ingenjörskonst

Vilket skitmorgon jag hade idag. 05:50 ringde väckarklockan. 1 minut efter Henriks. Då hade han hunnit gå upp och gå på toa, där inne satt han i 23 minuter innan jag helt sonika klampade in och sa att nu fick det vara nog. Min plan var ju att åka till jobbet galet tidigt för att komma åt tysta tiden. han hoppade in i duschen så jag fick vänta tills han var klar där... kom mig iväg först 06:40. Suck. Och ännu mer suck blev det när jag i Sunderbyn, halvvägs kom på att min dator låg hemma. Bara att vända och köra tillbaka. Hämta datorn och vara på jobbet 07:40. Där gick den lugna morgonen åt fanders.

Jag känner mig lite bloggstympad just nu. Tänker på en del av det Peter skrivit om i sin blogg, om att må dålig, det pratar man inte om. Det är så tabu inte bara för att man är "svag" om man pratar om det, man skall inte prata om det med hänsyn till andra. Dels för att andra kan uppleva det jobbigt att läsa och att människor i ens närhet kan känna att man misskrediterar dem för att man skriver att man mår piss. Han skriver att vi borde prata om det men jag måste göra lite tvärt om av olika anledningar.

Har man som jag ett litet socialt nätverk så har bloggen och andra sociala medier varit min ventil där jag kunnat bolla med andra och även att få skriva av mig bara för att rensa skallen. Givetvis är det min syn på saker och ting, min bild av det och andra i situationen kan ha svårt att få ge sin syn på saken. Min bild kan också färgas av annat runt omkring medan den som läser kan känna att allt handlar om dem fast det kan vara en sammansmältning av 5-6 grejer till.  Ingen annan förstår men vad hjälper det och de känner inte att de kan svara här och tanken är ju heller inte att bloggen skall vara ett ställe för att debattera situationer.

Just nu skulle jag behöva den ventilen men känner att det inte kommer fungera så jag kommer vara än mer restriktiv vad jag skriver. Var jag skall få rensa skallen vet jag inte riktigt, sambon vill inte lyssna på mig när jag är på väg in i ett mörkt hål, arbetskamraterna vill ju inte drabbas av det och de få vänner jag har vill jag inte direkt skrämma iväg, får väl helt enkelt skriva inlägg som inte publiceras kanske och tappa den lilla feedback man får här.

Jag kommer gå i coachsamtal ett tag framöver, det kommer säkerligen vara skitjobbigt och jättebra och som jag är så funkar hjärnan bäst när jag får "tänka högt" men som sagt får hitta det tänket någon annanstans. Jag har också oftast ett behov av att vrida och vända på saker och ting för att förstå men även det resonemanget får jag nog föra på annan plats. När man förväntas bearbeta sig själv så är det till viss hjälp att ha någonstans att bolla tankarna mellan sessionerna. Idag gjorde jag steg 1, fyllde i ett personlighetstest, gissar på variant av Myer-Briggs, frågorna kändes väldigt mycket så. Skall bli spännande att se vilken bokstavsförkortning man blir denna gång. Jag kan ju få veta hur jag skall förstå mig själv och hur andra kan uppfatta mig men hur är det, uppfattas man olika beroende på hur man är, förstår andra med samma personlighet en bättre hur man resonerar/är eller kan det till och med bli konflikter där, man är för lika? Påverkas de man interagerar med av exempelvis vilket kön man har? Bemöts en kvinnlig person men en viss personlighet på ett visst sätt medan en man på ett annat`Mitt kön kan jag ju aldrig ändra på. Eller jo kan och kan... men för att exempelvis kommunicera bättre är det inte ett steg jag är beredd att ta. Så det blir spännande att se hur man då kommer runt sådant om det nu påverkar.

När jag läser resultat från sådana där tester så kan det stå saker som (klippt från http://www.assessio.se/wp-content/uploads/2014/04/MBTI-Teamrapport.pdf):
Ska teamet ta beslut genom att objektivt väga för- och nackdelar, eller genom att följa subjektiva värderingar och dess inverkan på andra? 
• Typer med preferens för Tanke vill ta logiska beslut baserade på sunda och eniga principer som kan tillämpas rättvist och jämnt. De kanske anser att typer med preferens för Känsla försöker ställa sig in eller är ovilliga att ta de svåra beslut som behövs. 
• Typer med preferens för Känsla föredrar att ta sina beslut baserat på värderingar, det vill säga vad som är viktigast för dem eller andra. De kanske uppfattar typer med preferens för Tanke som kallsinniga eller utan omtanke.
Jag tänker så här det logiska behöver ju inte utesluta vad som är viktigt för mig eller för andra. Det måste ju vara en faktor i det logiska resonemanget, skall vi öka våra försäljningssiffror så måste vi jobba mer, jobbar vi mer och tar ut övertid så kommer folk gå i väggen och det kostar både pengar och människovärde (obs fiktivt exempel) man kan ju inte bara resonera i siffror eller värderingar eller? Jag vill ha så mycket fakta det går på bordet innan beslutet skall tas, man skall kunna förstå vad beslutet innebär och våga ta de konsekvenserna/kunna förklara dem om det kan gå emot något som är viktigt för andra. Vilken typ är jag då? Ni fattar en hel radda med funderingar har jag, en del minns jag ju från psykologistudierna också. Men nu nog om det...

Bloggen blir ju inte helt tyst jag fortsätter med fotona men tankar om dagen och mig själv kommer nog bli rätt kortfattade och intetsägande (inte för att de kanske sagt er få läsare så mycket ändå) men som min egen humördagbok och förstå var jag befinner mig i livet kommer det ju bli aningen mer svårfattat.

Idag var jag för övrigt till läkaren och jo jag har en rejäl inflammation i benet/höftområdet, trochanterit. Har ju haft det till från sen 2010 men aldrig så här ont som jag har nu. Eller jo 2014 hade jag en sväng av molande värk oxå. Tyvärr sägs det förvärras av löpning och promenader. Cykling skall vara bra. Får se vad sjukgymnasten säger. Läkaren beställde också en hel radda blodprover som jag får svar på nu på måndag. Får se om de hittar något som förklarar utmattningen, tröttheten, yrsen och allmänt hängig. Skall komma ihåg att stoppa i mina sulor i skorna, har slarvat med att använda dem. Det kanske hjälper mot mina bortdomnade tår och inflammationen men knappast mot resten.

Dagens bild får bli snöig svensk ingenjörskonst. Åter igen i svartvitt för att det är sådant hemskt gult ljus på bangården.

Här är en annan variant på underrede, vagnen bredvid.

Nu skall jag se sista delen i SVT:s härliga serie Bastubaletten, har du inte sett den gör det.

01 februari 2016

Dag 32 - Nära

Gick och lade mig kl 22 igår, somnade på spikmattan. Vaknade vid 3-tiden och då var spikmattan inborrad i min bak och rygg. Aj aj. Somnade om men sov oroligt resten av natten. Så trött på att drömma om jobb. Tänk om hjärnan kunde fatta att den behöver koppla ifrån det där och tänka på annat.

Var på jobbet 07:20 och ägnade stora delar av förmiddagen till att läsa på lite grejer som jag behövde fatta. När kl var 17 och alla gick hem så hamnade jag i skrivflow. Typiskt. Men jag tvingande mig hem 18:20. Fick handlingslista av sambon via telefon, var viktigt att jag svängde förbi apoteket så det fanns ingen tid för att stanna på vägen hem för att fota. Ute var det redan bäcksvart. Jag borde ha skippat lunch idag och tagit med mig kameran ut i solen istället. Måste bli bättre på att ta tillvara när solen lyser men jag måste ju även äta.

Lagade tandoorikyckling med ris, inte gott, jag gillar verkligen inte spiskummin och kryddblandningen jag hade bestod mest av det. Det var i alla fall ingen koriander i den. Fixade till en bild till en kollega som ville ha ett av mina foton i veckobrevet. Kul när folk gillar ens foton.

Sen var klockan tokmycket och jag saknade helt ork att gå ut, visste inte vad jag skulle kunna fånga när det är svartare än svart ute. Så jag plågade katterna istället med att trycka upp kameran i nyllet på dem när de låg och slöade i en fåtölj. 100 bilder senare var väl ingen jättebra men fick i alla fall en närbild på Emilians öga som efter lite beskärning får duga som dagens bild.
Det ser nästan ut som jag fångat ett stjärnfall på en nattsvart himmel i hans öga (syns nog bättre fullstor). han har så häftiga ögon när man ser på dem så här i närbild.

Känns nästan konstigt att fota i färg nu efter alla svartvita bilder. De kändes egentligen så mycket mer jag. Jag gillar svartvitt och jag tycker de stämmer aningen bättre på sinnesstämningen så här mitt i vintern när allt är mörkt.

Nu han klockan passera 22 så jag kunde inte vara lika duktig idag som igår men skall ta en kopp kvällste och lägga mig på spikmattan en stund men idag tar jag nog bort den innan jag somnar.

31 januari 2016

Dag 31 - Glimt av sol

Sov länge, skönt att få sova ut. Drömde om jobb och och vaknade med något jag trodde var en lösning på en konfigureringsgåta som bråkat med mig några dagar. En session framför Azure visade sig att drömBea hade fel så jag får grubbla lite till :-/ Det är så lätt det där med molnet eller hur var det nu.

Vincent fick skjuts av annan familj till träningen i Sävast idag mot att jag var den som hämtade. Hade tänkt fara till Storforsen men det går vädret och en helt utlakad kropp sa nej så istället tog jag med kameran när jag åkt för att hämta Vincent. Parkerade vid p-platsen vid golfbanan vid 97:an och skuttade ut på isen. 200 meter senare stod jag med händerna på knäna och lät som jag nyss avslutat ett maraton. No ja jag kom ju mig fram till fotostället i all fall. Knäppte några bilder på flödvattnet på isen innan jag lite lugnare lufsade tillbaka till bilen och hämtade barn. Den översta får vara dagens bild. En grå dag där jag i alla fall fick en liten glimt av solen.
Väl hemma slöade jag och tog en maratonlång dusch med en färgbomb i håret. Sen promenerade jag och Henrik toklångsamt in till stan för en fika och någa små inköp innan det var dags att gå hem igen. Bildfix, middagslagning till banrn och bråka med Azure så har eftermiddagen sett ut. Nu gör Henrik en tonfisksallad till oss, skall nog sätta mig framför någon film med den.

30 januari 2016

Dag 30 - Nya motiv

En slö lördag fast jag jobbade lite. Skjutsade Vincent till träning och åkte med Herman till stan för inköp av ny mobil. Blev en LG G4s. Han verkar nöjd. När jag skulle hämta Vincent igen så stannade jag till på Kiwivägen och tog några bilder på ställverket. Den första där jag tagit bort all färg utom rött får vara dagens bild. Alla tre bilderna hamnade i mitt album Something red.


29 januari 2016

Dag 29 - Ett sista (?) besök på bron

Före jobbet var jag på vårdcentralen och tog mitt Hb-värde, 102, inte toklågt men inte heller jättebra. Det förklarar inte tröttheten mm. så nu har jag bokat en tid hos läkare, fick en tid på tisdag. Jag är lite lur på att jag kan ha en infektion som härjar i kroppen oxå, har ju en inflammation i min lårmuskel som flammar upp då och då och just nu har väldigt väldigt ont precis där, är alldeles stel och det värker. Kanske det kan påverka allmäntillståndet.

Efter jobbet och middag så tog jag kameran och gav mig ut med bilen i ett snöoväder som hotade att blåsa bort all snö från träden och från Svedjebron så jag gjorde ett sista (?) besök där och fotade de återstående detaljerna jag sett.

Första är dagens bild och den är från brons ena ände där vajrarna  (det går 2 på varje sida längst med bron) hålls ihop. Hade gärna skippat träden i bakgrunden men nu var det ju så att det står träd där på alla 4 sådana här fästen. Så då får de väl vara med. Först hade jag tänkt ta en bild bara på de 2 raderna med skruvar men kunde inte få till en bra vinkel så då fick det bli så här. Det toksnöade och fota rakt upp då är lite besvärligt. Får se kanske gör jag ett återbesök just för att ta bilden jag egentligen hade i huvudet. Men jag gillar denna också.
Sen mitt på varje sida så går dessa ihop igen och man har satt ihop dem tight.
 Jag tror att min vinterbroserie får avslutas med den här bilden från själva bron.
Det har varit ett kul litet miniprojekt att hitta detaljer på ett och samma objekt. Kul att för en gångs skull jobba i svartvitt också.

28 januari 2016

Dag 28 - Återbesök på bron

Efter att ha hämtat Vincent i Sävast så lämnade jag honom hemma och gjorde ett återbesök på bron. Dagens bild får var denna på ett rött lås där någon inte verkar ha fattat vitsen och lämnat nyckeln kvar till låset. Förvisso fastlåst i bygeln.
Tog några till, får ju passa på när det är är frost och snö på hela bron.
Att vara på en bro med låga räcken och strömmande vatten under när man känner sig helt utmattad och aningen förtvivlad är inte så bra. Skruvade upp ljudboken och koncentrerade mig på den och bilderna så klar. Tror det mörka i bilderna symboliserar mitt inre just nu.

27 januari 2016

Dag 27 - Skidskola och bra bilder, resten vill jag bara glömma

Somnade före kl 21 igår. Däckade tydligen.

Idag klev jag upp extra tidigt för att vara på jobbet kl 7 men det gick inte så bra. Dels var jag alldeles yr och vimmelkantig på morgonen och minnet verkar ha fått sig en törn för när jag skulle packa skidkläderna på morgonen stod jag bara och stirrade och fattade inte vad jag behövde.

Skjutsade Henrik till jobbet och var där 07:40 i  alla fall. Han inte mer än att sätta mig i ett avskiljt rum och börja grotta ner mig i det jag skulle innan jag blev avbruten strax efter kl 8 och sen kom jag aldrig tillbaka till det jag skulle göra. Vet inte hur jag skall hantera det där alltså.

Idag var det efter jobbet dags för skidskola i Sävast så jag var ju tvungen att släppa allt kl 17:20 och åka iväg. Det var behövligt. Försökte inte känna stressen över allt det där jag inte hade hunnit med. Försökte fokusera på skidåkningen. Men kroppen var inte med alls, ingen ork, yr, trött, andfådd, ledsen och dessutom helt felvallad så jag hade en snöklump som var 5 cm tjock i hela fästzonen på ena skidan, hur lätt tror ni då det är att åka på en skida och staka i lätt uppförsbacke. Mina armar tog helt slut och pulsen rusade, trodde jag skulle tippa omkull och svimma. I morgon bitti är det nog jag som tar mig till vårdcentralen igen. Det är ju nästan så jag hoppas på att värdena är dåliga denna gång så jag har en fysisk förklaring till att kroppen beter sig som den gör. För många av de grejer jag upplever just nu kan även knytas till anemin. Sömnlöshet trots enorm trötthet, oro, yrsel, hjärtklappning osv... Det går att fixa med en spruta.

Efter skidåkningen tog jag bilen bort till Svedjebron (Hängbron) igen. Vi har fortfarande massor med frost och snö på allt här i Boden så jag passade på att fota några mer detaljer insvepta i frosten. Sen kan jag ta om samma bilder utan snö och frost kanske. Idag får hela bron vara dagens bild och de andra komplettera. Har lagt alla brobilderna i ett eget album. Det är bilder jag känner mig riktigt nöjd med. Skall försöka hitta lite fler detaljer att fota.
Får dåligt samvete för att jag ägnar en stund åt denna text och redigera mina bilder istället för att skriva på en manual som måste bli klar.