18 april 2015

Dag 108 (#049/#blogg100) - 2 * tävling

Idag blev det ingen sovmorgon istället skulle ungar skjutsas till Luleå för 2 olika tävlingar. Vincent skulle på Team Sportia Cup och Herman på Luleå Open 2015. Jag började med Vincent och for till samlingen i Sävast 07:45, hade tur för han kunde åka med en av sina lagkamrater så jag slapp köra till Luleå för att vända. Hem och han äta lite frukost innan det var dags att stuva in sambon och Herman i bilen och åka och hämta en av Hermans kompisar. Henrik skojade i bilen och undrade om det skulle stå folk utanför lokalen och sälja piratversioner av Rubik's Cube precis som tröjförsäljarna på konserter. Fick en helt knas bild i huvudet av den frågan.

Vi kom till Vetenskapens hus i god tid före de skulle öppna och det samlades folk utanför i solen. Vi hade känt på dörren när vi kom, stängt, klockan var bara 09:55. En till kom och kände på dörren men fortfarande låst. Runt omkring oss stod människor i blandade åldrar och en hel del löste kuber medan de småpratade. Jag hörde ett surrande ljus och undrade om det var låset men förväntade mig nästan att se någon komma och låsa upp dörren så vi stod kvar. En man till gick och ryckte i dörren, låst. Vi väntade lite till. Då kom det några som såg lite småstressade ut, de tryckte in dörren och den gick upp. Hade dörren varit låst alla de andra gånger eller hade vi alla bara testat att dra dörren utåt? Det är ju en gammal postlokal så de har väl kvar säkerheten från den tiden med ytterdörr som går inåt.

Nå jag in kom vi och hittade ett bord att slå oss ner vid. Stora salen i Vetenskapens hus är verkligen fin. De hade gjort i ordning på scenen med flera stationer för de tävlande, där satt några av arrangörerna och testade utrustning eller så övade de bara. En kille satt med ögonbindel och hörselkåpor och löste en 3x3.

Herman och Ludwig fastnade snabbt vid det stora bordet där de hade lagt upp mängder med olika sorters kuber. Min son förevisade en hel del för sin kompis, berättade vad de hette, vilket märke det var, för- och nackdelar med dem, några visste han rekorden på osv... Under det halvår han hållit på med speedcubing så har han tydligen läst på rejält. Det märkte vi redan i bilen då han och Ludwig pratade olika lösningssätt, algoritmer och strategier.

Där vid det stora bordet fick de snabbt kontakt med andra i ungefär samma ålder, en kille hade kommit från Västerås för att tävla. Tillsammans alla och försökte lösa kuber de aldrig hållit i förut. Själv småtestade jag lite men det är verkligen inget för mig. Tittade på Rubik's Magic och tänkte hur svår kan den vara? Det jag inte visst när jag började var att den inte ens var i rätt utgångsläge för att lösas då blev det ju liksom extra svårt men jag hade nog inte ens klarat av att få den till utgångsläget, jag lyckades få den till platt i alla fall :-) Hur någon kan lösa den på 0,69 sekunder och inom den tiden hinna starta och stoppa en klocka är för mig helt oförståeligt.
Snart var det dags för genomgång av hur tävlingen skulle gå till. Första tävlingen var 2x2 som Herman skulle deltaga i. Han hamnade i grupp 2 vilket var bra, gjorde att vi kunde titta på grupp 1 först för att förstå hur allt fungerade. Herman började se lite nervös ut och jag blev ännu mer nervös när en bekant som också var med och tävlade hade problem med tidtagaren, han såg inte när den hade registrerat hans händer så vi sa till Herman att han skulle be att få prova innan för att veta hur den fungerade men nä, han visste minsann.

När första gruppen var klar hade vi insett att vissa är sjukt snabba. Ett finskt syskonpar var riktigt duktiga. En tävling går till så att man får lämna in sin kub för blandning och sätta sig i "competitor's area" och vänta på sin tur. En domare hämtar ut ens kub i en låda tillsammans med ett tidregistreringskort. Man blir uppropad och anvisad ett tävlingsbord. Man får frågan om man är redo, då lyfts lådan upp och kuben visas, nu har man 15 sekunder på sig (domaren tar tid med ett tidtagningsur) att läsa av sin kub, lägga händerna på tidtagningsanordningen och sen släppa och ta tag i kuben för att börja lösa. De sa 8 sekunder och sen 12 sekunder och vid 12 var det rekommenderat att sätta händerna på tidtagningsuret för att hinna.

Hermans grupp bestod av både unga och gamla deltagare, en skön mix. Herman såg väldigt spänd ut när han väntade på sin första omgång, det var en tävling där man gör 5 försök, sen räknas bästa och sämsta tiden bort och så får man ett medelvärde på de övriga 3.
Hermans första domare var en av de finska killarna.
 Första försöket låg på 9.099 sekunder. En bra bit efter Daniel Wallin som kom etta i kvalificeringsrundan, ni ser ett av hans resultat bakom Herman 2.632 sekunder och det var bara hans näst bästa. Helt jäkla galet! Samma kille körde 5 st 3x3 alla under 11 sekunder en stund senare.
Jag var imponerad av min son, hans bästa tid blev 7,75 sekunder, tyvärr klantade han sig på en av omgångarna, hade flyttat ett lager bara 1 steg fast det skulle flyttas 2 steg vilket gjorde att han fick börja om. Men trots det slutade den tiden 15.60 sekunder. Jag löser inte ens en sida på 15 sekunder!

Hermans medel slutade på 10.08 och hans placering blev 11. Skall bli kul att se var han hamnar i svenska rankingen hos World Cube Associationsingle och average. Om man tittar på de han tävlade mot så är många toppnamn i Sverige och Finland bland annat Sverige 2:an var med så han hade hårt motstånd.

När Herman anmälde sig så fick han veta att 12 stycken skulle gå vidare till final men sen så hade detta ändrats pga så få deltagare, bara 14 st (även om det var 17 anmälda). Så Hermans 11:e plats gjorde att han stod utanför finalen denna gång. Men han verkade nöjd och glad för det.

Vi käkade lunch på Uni:k i samma hus sen lämnade jag och Henrik barnen där för att åka till fotbollsplanen för att heja på Vincents lag. Vincent stod i mål. Vi fick ett papper med hejarramsor i händerna och vår lagledare Uffe styrde upp hejarklacken. Vi fick en del konstiga blickar men det är rätt kul att kunna visa att man stöttar grabbarna både när det går bra och när de behöver peppas. Tyvärr var det mer av det senare idag. De förlorade matchen. Vincent valde att hänga kvar på Tunavallen så jag skjutsade Henrik till några bekanta på Kronan innan jag parkerade på jobbet och tog mig en promenad. Valde att gå längst med vattnet bort till Storheden och sen tillbaka nästan samma väg blev 13,86 km så lite för kort idag får ta igen i morgon. Stannade och fotade tyskmagasinet. Så den bilden får vara dagens bild.
Hämtade upp Henrik och vi åkte tillbaka till fotbollsplanen för att se sista matchen, gick inget vidare i den heller. Grabbarna förlorade fredag och lördag alla sina 4 matcher men så har de bara hunnit ha en träning tillsammans innan cupen också. De hängde lite med huvudet men är realistiska och insåg att detta är första cupen och såg det efteråt nog mer som träning. Vi föräldrar fick beröm för vårt hejade av både arrangörer och domare :-)

Sen bar det av hemåt och mina ögon gick i kors, var tvungen att lägga mig och sova 1,5 timmar på sängen. Däckade till 20:05. Åkte och handlade lite och nu sitter jag här vid datorn med bilderna, bloggen och lite dumsurfande och pratade med Herman som visade typ 1000 olika kubpussel han vill ha, han hade fått testa ännu fler senare på eftermiddagen och blivit såld på några nya sorter.

Avslutade med att kolla på stop-motion-film gjord med kuber. Mina enda tankar var, varför blandade de om alla kuber hela tiden som det låter som i texten, mycket är ju samma mellan tagningarna och varför lämnas hunden kvar?


17 april 2015

Dag 107 (#048/#blogg100) - Antiklimax

Väldigt länge har svaret på frågor varit, vänta tills det här arbetet är klart så kommer det klarna, senare byttes det ut mot vänta till på fredag då presenteras arbetet då kommer allt att vara glasklart. Idag var det fredag, idag skulle vi förstå men icke. Mötet som i alla fall jag gått och väntat på innehöll inte informationen, den skall komma senare, i textform med möjlighet till att ställa frågor. Snacka om antiklimax, snacka om att jag valde bort att åka till fjällen denna helg helt i onödan. Jag ville så hemskt gärna var med på det där fredagsmötet att jag valde att inte boka en helg i fjällen fredag till söndag. Det hade jag kunnat göra så nu är jag lite grinig faktiskt. Men men de hade nog säkerligen sina skäl och informationen kommer ju så småningom. Men antiklimax är nog rätt ord.

Skall bli så skönt att åka till USA snart, komma ifrån allt ett tag få lite distans. Få nya intryck och idéer. Det värsta med att komma från build är att jag precis som i fjol kommer få så stor lust att koda.

Funderat en del på begreppsförvirringen som råder inom IT-arkitektområdet, aktualiserades idag när det diskuterades arkitektroller. I mindre organisationer så går många roller in i varnadra, finns inte plats för alla så då blir ju rollerna lite mer luddiga. Förstår att IASA försöker att beskriva dem och göra det lite tydligare vad som är vad för ett tag gick det inflation i arkitektroller inom IT. Min sambo är ju arkitekt inom IT men vet i sjutton vad han är mer exakt, vet att han skall gå något certifiering nu, hmm undra vad det var. Ni ser vilken bra koll jag har :-)

Hämtade upp Vincent efter första matchen i Team Sportia Cup där de tyvärr hade förlorat med 0-2. Förhoppningsvis spelar de bättre kommande matcher. I morgon har de 3 st. Vi åkte till jobbet och väntande på att Henrik skulle träna klart så vi kunde skjutsa hem honom. Bråk i bilen, jag missade en bil som körde om mig på höger strax efter att vi kommit ut ur en rondell (jag låg i vänster körfält för det hade inte funnits någon lucka för att byta till höger fält innan jag körde ut) och bytte fil varpå jag nästan körde in i sidan på den andra bilen. Blev aningen rädd eftersom jag hade kollat innan jag blinkade och sen påbörjade filbytet, den andra bilen måste ha befunnit sig i en död vinkel och sen accelererat ut för att komma förbi mig som låg i vänsterfilen, han gjorde heller ingen som helst ansats att sakta ner när jag började svänga över. Jag han svänga tillbaka till filen jag kom från (efter att först ha kollat så ingen kom bakom mig nära där oxå). Fick skäll av sambon "det här känns ju tryggt". Som att påpeka sådant gör att det känns bättre, som att de de döda vinklarna man faktiskt råkar ut för ibland skulle försvinna. Han har aldrig kört bil själv så ibland blir jag less på kommentarer. Ibland känns det som att folk som inte har körkort bara skall hålla tyst. Sen är man ju lite extra känslig precis efter att man haft ett rejält adrenalinpåslag av att nästan ha tryckt in sidan på en bil.

Handlade och lagade mat innan jag tvingade ut mig själv på promenad, 2 latdagar denna vecka så det finns ju lite att ta igen tyvärr. Men efter 6 km var jag skitless, men tvingande mig själv att gå lite till. Idag hade jag behövt promenadsällskap, för tankarna bara for fram och tillbaka i huvudet och ljudboken lyckades inte distrahera mig.

Stannade och fotade vid 3 km ungefär. Rakt upp i en mast. Fick dock inte bilden som jag ville men gillar den ändå.
Senare passerade jag Lundagårdskyrkogården och tog ett kort på Lundagårdskapellet, hade tur när det var en stor vattenpöl framför som gav en bra reflektion.
Totalt blev rundan 12,33 km så jag ligger back drygt 1 mil nu så i helgen får det bli minst 2 st 1,5 milspromenader hur jag nu skall hinna det när det är både fotbollscup och kubtävling.
I morgon bitti skall jag skjutsa Vincent till Sävast eller till Luleå redan 07:45 så det är väl bäst att gå och sova. Sen skall Herman ha skjuts in till Luleå så han kan tävla i kubtävlingen kl 10.



16 april 2015

Dag 106 (#047/#blogg100) - Promenad och god mat

På jobbet gjorde jag kompetensgruppsarbete, dock inte min egen kompetensgrupp. Jag fick helt enkelt stötta andra med lite kompetens :-) Fast det jag egentligen gjorde var att agera googlingsproxy :-)

Hade en dag helt utan möten helst sjukt, gick med känslan att jag missat ett möte hela tiden.

Rektorn ringde och pratade om sambons mail. Jag får återkomma i det här ärendet, men det verkar som att de i alla fall fått sig en tankeställare på skolan och insett att de nog måste skynda på lite och göra något.

Efter jobbet tog jag en 15,19 km lång promenad med en kollega och sen åt vi middag på Uni:k på Vetenskapens hus. Jag åt en biff Rydberg som var god bortsett från att potatisen var översaltad med flingsalt, fick sitta och pilla bort. Men efterrätten som var en kokos- och limesorbet i en hallonsoppa. Fantastiskt god.

Fotade lite på promenaden och i stan. Det var en skön promenad i trevligt sällskap och sen en god middag. Rolig med sällskap när jag brukar gå själv med ljudboken som enda sällskap och sen oftast mackor till middag.
Dagens bild är från Bottenviken far den går in en liten snutt vid järnvägen.
Fotade även Savoy och regnbågsväggen på Clarionhuset. Skall försöka ta om Savoybilden när jag kan få plats bättre nu stod det för många bilar på andra sidan gatan och jag fick ingen bra vinkel.

15 april 2015

Dag 105 (#046/#blogg100) - Även saker i förfall kan få spegla sig ibland

Ingen promenad idad heller pga en sprängande huvudvärk med nackspärr, fick yrselkänsla när jag satt på jobbet. Satt kvar en stund för att se om det gick över men det gjorde det inte så jag åkte hemåt och hämtade barnen på träningar, först svängde jag förbi ett ställe jag tänkt fota på men det såg inget bra ut i grådasket, åkte till ett annat och tog ett helt misslyckat foto.

Det var kolsvart ute när vi kom hem så utomhusfotografering kändes inte så lockande i det grå vädret. Så istället lyfte jag ner Hermans spegel från vägen och knipsade av döda blommor i min bukett.

Pratade med en lärare på skolan idag, känner bra stöd från henne i alla fall gällande det jag skrev om igår. Lika frustrerande för dem som för mig att inget händer låter det som. Vi pratade lite om särbegåvning, hon undrade om vi funderat på det. En del tecken tyder på att det kanske kan vara orsaken. Ju mer jag läser om det desto mer känns det som fallbeskrivningar i stort sett beskriver mitt barn.  Vi har ju pratat om det många gånger innan utan att sätta ord på det. Hur han blir uttråkad av repetitioner, att han tycker att allt går för långsamt, hur han ställer alldeles för många frågor, han har långa invecklade men fullt logiska resonemang som han vill dryfta, stort rättvisetänk och gud nåde den lärare som säger en sak en lektion och en motsägelse nästa utan att förklara sig. Läser gärna på i olika ämnen, gillar när de får "forska". Men vad vet jag, kanske jag hellre ser något sådant som förklaring än att han har urusel impulskontroll och noll respekt för lärarna. 

När jag läser fallbeskrivningarna känner jag till mångt och mycket igen mig själv från skoltiden dessutom även om jag kanske till viss del var mer högpresterande än särbegåvad men i Mensas lista så prickar jag in fler saker i särbegåvadkolumnen som barn än i högpresterande. Vet hur sjukt frustrerande det kan vara att inte bli intellektuellt utmanad, hur allt maler på aplångsamt och samma sak om och om igen...

Nå ja vi får se vad som händer, vi har ju sen tidigare bett om hjälp och det är ju elevhälsan som skall vara experterna, de skall ju hjälpa oss att se vad som går snett i skolan. Men då måste de ju agera också. Sen bryr jag mig inte så mycket om VAD de kommer fram till utan HUR vi skall arbeta med det är det viktiga för mig. Jag blir lite beklämd när jag läser texter om särbegåvning dessutom, de får extremt lite stöd i skolan, man vet inte hur man skall hantera dem, skolsystemet är inte anpassat för dem. Så på det sättet vore det ju skönt om det bara var dålig impulskontroll, något som går att jobba bort. 

I morgon skall rektorn ringa Henrik som skrev ett rätt så hårt och irriterat mail om deras inaktivitet och oförmåga att ta tag i saker och ting fastän vi bett om en utredning för längesedan.

Läraren som ringde idag påpekade om och om igen vilken fin kille sonen är och hur duktig han är i skolan. Men att det ibland blir helt knas. Idag när jag pratade med Herman så påpekade han att knaset i alla fall hade minskat och att de inte ringer hem lika ofta längre. Och så är det ju, han har bättrat sig men så kommer det perioder som nu där allt ansamlas. Säkerligen har han sovit dåligt, eksemen kliar, börjar bli lite ljusare om kvällarna, varit lov med lite förskjutna tider plus tonårshormoner på det. Men vi pratade också om att både lärarna och vi är noga med att prata om att det gått bra också, att vi inte bara pratar när det blivit knas. Men för honom är det lätt att glömma bort när vi vecka efter vecka har sagt att det fungerar bra i skolan. För det låter väl så som "för en gångs skull..." i hans öron kanske. Svårt det där.




14 april 2015

Dag 104 (#045/#blogg100) - Negativare än ett negativ och behöver (fortfarande) hjälp

Idag har varit en sådan där nattsvart dag. Allt har bara varit fel. Vaknade med huvudvärk och nackspärr, grejer på jobbet har strulat, saker har blivit fel och jag har haft noll framtidssyn inom mitt jobb, allt har bara varit blä!

Dessutom hörde skolan av sig och ena sonen har betett sig illa mot lärare igen. Som vanligt har inte skolan gjort den del de lovade, inget händer tiden bara går. Jag får ont i magen och mår dåligt. Måste ungen slåss, skolka och vara urkass i skolan samt komma från ett missbrukarhem för att man skall få råd och stöd av kommunen/skolan när man känner att man inte fixar det hemifrån. Jag kan inte sitta med i skolan varje dag på lektionerna och jag kan inte heller prata här hemma eftersom vi inte var är, vi vet inte vad som skedde. Berättelserna om vad som hänt skiljer sig alltid något mellan lärarens version och sonens. Han har ingen rätt att bete sig som han gör absolut inte men vad gör skolan? Inget, de ringer hem till oss men jag var inte där...

Jag har bläddrat bakåt lite i bloggen och hittade flera lika desperata inlägg. Det senaste från maj 2014 hade jag kunnat skriva idag. Det är samma situation som då med skillnaden att efter det kom skolkuratorn in i bilden, de satte upp en handlingsplan tillsammans, men han hon inte med att exekvera handlingsplanen (mer än samtalen med sonen men det ingick medling, samtal med den lärare han är mest i konflikt med osv...), det blev sommarlov och kuratorn slutade utan att lämna över detta ärende till den som kom efter. Detta uppdagades först en bra bit in på höstterminen när jag började undra hur det gick och varför de fortsatte att ringa hem utan att vi fick prata med kuratorn som var den som skulle medla på skolan. Nya kuratorn blev insatt i ärendet och sen har INGET hänt (i alla fall som vi fått veta, försökte luska lite med sonen men enligt honom har han inte haft några samtal med kuratorn och absolut ingen handlingsplan finns). Jag känner mig helt slutkörd av det här och hittar inget stöd. Skolpsykologen ville ju inte heller veta av ärendet, hänvisade till Kometprogrammet för föräldrar och barn (och gjort det vid upprepade tillfällen). Men när jag pratade med kuratorn så tyckte han inte heller det lät som att det är det vi behöver. Att kommunikationen och gränsdragningen hemma fungerar. Det är i skolan problemet uppstår.

Vad kan man kräva av skolan/kommunen? Jag vill verkligen inte att det här beteendet följer med upp i högstadiet. Men nu är det 2 månader kvar av skolterminen. Jag är ledsen, desperat och helt rådvill. Mår så dåligt av detta. Jag vill ju att min grabb skall bete sig bra i skolan, att han skall må bra. För jag ser ju att de gånger vi pratar om händelserna som varit så blir han ledsen, frågar man om varför han gjort som han gjort vet han inte. Han har inte tänkt.

Vi vet att sanktioner hemma inte är det mest passande men när han fick sin nya mobiltelefon (som han verkligen ville ha och knappt kan leva utan nu) så var det med förbehållet att han skulle sköta sig i skolan. Jag hoppades att tanken på att bli av med mobilen några dagar skulle få honom att knipa käften när grodorna är på väg ut osv... men det är som om mobilen är som bortblåst när säkringarna ryker. Sen blir han jättearg på mig för att jag plockar den av honom. Livet är knappt värt att leva utan mobiltelefon och då mår jag skitdåligt men skall jag ge efter? Kanske fel att belöna gott beteende med en sak, kanske fel att bestraffa med frånvaron av den saken men det känns som vi provat allt. Men vi är lämnade ensamma med problematiken. Alla andra verkar ha helt perfekta barn och alla inom skolväsendet möter bara perfekta barn i övrigt, felet är vårt.

Visst har tanken föresvävat om olika former av diagnoser men jag tror inte det, ingen i skolan heller verkar tro det heller och då verkar det stört omöjligt att få hjälp. Jag får väl börja knarka eller något så han har ett missanpassat hem så kan de skylla på det och sen kanske hjälpa till :-/

Byte av skola har vi också funderat på men hade hopper att skolan skulle göra det de lovade. Vi funderar en hel del nu inför att han skall byta till högstadier men då blandas klasserna upp så han kanske kan få en nystart där utan att behöva åka till annan skola än de få kompisarna. En nackdel är att storebror går på samma skola vilket innebär att hans jäkla tramsande förra året när han skulle visa sig cool inför storebrors kompisar nästan blev ohanterbart för storebror istället. Han har frågat om lillebror måste börja på samma skola. Fördelen med den skolan är ju att den ligger ute i en av byarna och inte inne i stan. Har liksom känslan att lillebror är en sådan typ som lätt skulle skolka och hänga på stan om det gick. Men går man ute i bun där det enda stället att hänga på är ICA-butiken som man inte får gå till på skoltid så kanske han fortsätter att sköta skolgången i alla fall. För den delen har aldrig varit ett problem han har bra betyg, det går bra i skolan i så alla ämnen. Så varför sabbar han för sig själv?

(Jag skriver i bloggen om detta i brist på vänner att diskutera det med och brist på slutna sällskap att posta det i. Har ingen anonym blogg att posta det i heller eller känner någon med lämplig blogg att gästakriva i anonymt och jag behöver råd så då får det behovet gå före att folk vet vem jag skriver om. Han kommer få läsa detta i morgon bitti som förra gången, det får honom även att fundera lite på vad jag funderar på, vad jag vill, vad jag ser och inte tycker mig se.)

Med huvudvärk och alla tankar i skallen skippade jag idag min promenad, jag orkade helt enkelt inte. För att få ett dagens foto riktade jag kameran mot min födelsedagsblombukett. Den översta är dagens bild, den andra är en bonus. Båda är från liljor av olika slag.

Vita liljor, begravningsblommor, passar en svart dag som denna.



13 april 2015

Dag 103 (#044/#blogg100) - Jäkla pissväder

Idag har verkligen inte vädret varit något bra. Regnet har öst ner hela dagen och jag var lad att jag hade matlåda och slapp gå ut på lunchen. Men anledningen till att jag hade matlåda med mig var ju just att jag skulle äta den lite snabbt och sen gå ut och gå. Det sket jag i. De arbetskamrater som hade varit ut kom tillbaka genomblöta. På lunchen bläddrade jag lite bland de olika cyklarna på Cykelstället i Luleå som fanns på webben, svårt att veta vad som är "bra". Får väl kola vad sambon själv har.

Mer beröm på jobbet idag och min insats kändes viktig och betydelsefull vilket är roligt. Inte alla dagar det känns så.

Han komma en bra bit från jobbet innan jag kom på att jag hade glömt min kamera ryggsäck. Bara att vända om. Utan kamera blir det ju ingen dagens bild. Fasar lite för den dag vi skall fara till San Francisco hur jag skall hinna en bild den dagen.

Idag skulle Vincents fotbollsträning börja igen och vi ringde till Team Sportia för att efterlysa hans fotbollsskor, vi lämnade ju in de trasiga och Vincent beställde hem en annan typ av sko. Den skulle ha kommit redan men icke. Lätt panik, ungen skulle träna men inga skor. Så jag fick sätta mig i bilen efter jobbet och åka till en sportaffär i Luleå, kollade på reahyllan och hittade ett par grässkor som var nedsatta till halva priset, 325 kr men de fanns vara i 44 2/3 och Vincent har 45:or. Vi dividerade en stund och kom fram till att de kanske kunde duga men att han hellre ville ha ett par konstgrässkor om det fanns eftersom de han beställt är grässkor. Kollade på ordinarieprishyllan och hittade ett par för 475 kr, ringde hem och jo de skulle duga att ha idag och som extraskor när de är mer ute för att "sparka boll". Hade tur hade dessutom 50 kr i innestående bonus. Så nu har jag alltså lagt över 2000 på fotbollskor åt ungen (för de andra som är beställda går på lite över 1500). Skäms ju nästan lite för Herman när Vincent får träningsgrejer för flera tusen och vad ber Herman om, jo nya kuber för 300 kr. Han skall förvisso köpa nya löparskor också och skulle han vilja ha något till sin träning skaffar jag givetvis det.

Kom hem med skorna och Vincent provade, de passade och lapparna slets bort. Då kommer ett SMS om att dagens träning är inställd. Suck! Tokstressat som en dåre helt i onödan.

Fixade med lite grejer innan jag suckande drog på mig mina promenadkldäer och drog ett lager regnkläder utanpå, en keps på huvudet för att slippa vatten på brillorna. Stoppade i ljudboken och tog mig ut. Gick ganska planklöst och hamnade tillslut på ett skoterspår. Trampade igenom flera gånger. Bestämde mig för att gå upp till en väg för att gå hemåt på den. Men vägen var inte promenadbar efter ett tag. Den var helt vattenfylld så istället fick jag plumsa omkring i blöt sockersnö vid sidan av vägen eller gå i 2 dm slushliknande sörja. Blött och kallt om fötterna. Lyckades i alla fall stanna till och ta kort vid isen som börjat lossna i älven och planera ett annat kort för annan dag när det inte regnar. Det var inte helt lätt att fota när det regnade, första fotot gick bra men sen hade jag fullt med vatten på objektivet så jädrans vad prickar jag gick redigera bort från dagens bild som är den andra här nedan.
Har insett att jag skulle behöva en annan regnjacka min T&P Packaway från ITAB är förvisso lätt och verkar hålla tätt men den är för kort i ärmarna tycker jag och det dras alltid in vatten vid ärmslutet, var blöt upp halvägs till armbågarna tillslut. Måste hitta en jacka med bättre ärmslut, hade en gång en med något tättslutande neopren längst ner, det fungerade bra. Något tips på bra jacka?

När jag kom hem skalade jag av mig alla blöta kläder och slängde en glutenfri fryspizza i ugnen och gjorde mig en kopp te. Placerade mig framför datorn och kollade lite twitter och G+ och lyssnar på hur vinden viner i skorstenen. När jag gick över hängbron tidigare ikväll kändes det som jag skulle blåsa av bron.

Jag är i alla fall rätt nöjd med mig själv (även om jag förstår att folk tycker jag har en skruv lös) med att ha varit ute och gått 11,88 km i detta skitväder.
När jag läste twitter här hemma i värmen så såg jag att Anne-Lie Lokko skrev om en säkerhetsutbildning. Nyfiket klickade jag på länken till ComputerSweden. Där jag kunde läsa "En ny masterutbildning ska locka nya kategorier av studenter till det snabbväxande säkerhetsområdet."De får det att låta som att en masterutbildning i informationssäkerhet är helt ny. De ljuger ju inte för den är säkerligen ny på Stockholms universitet. Men på LTU har det funnits en sådan masterutbildning rätt länge. Hela artikeln andas pressrelease som fått lite omskrivningar. Varför har inte CS klämt in i den lilla inforutan längst ner att motsvarande utbildning finns vid andra universitet? Är journalister så lata nu för tiden eller skiljer sig utbildningarna åt så mycket att de inte anses likvärdiga trots samma namn?

När jag klickade mig vidare på LTU:s sida hittade jag en Master i mobila system och min studielust väcktes, men till min besvikelse var den inställd hösten 2015 :-( Den hade nog annars passat rätt bra med det jag jobbar med. Plugga halvtid skulle jag kunna tänka mig. På tal om plugga måste jag bestämma mig om jag åter igen skall söka utbildningen jag kom in på i fjol men inte fick ledigt för att gå. Skulle vilja träffa någon som gått den för att höra hur det var. Kanske kan jag kontakta någon av de som instagrammat med #naturturismutvecklare. Idag när jag var ute och gick i pissvädret funderade jag faktiskt på det där. Vad kan man erbjuda till turister dagar som denna, när regnet vräker ner och vinden piskar en i ansiktet. En dag som dessutom auroravarningarna säger att det varit solstorm och att bakom de där jäkla molnen utspelar sig något fantastiskt. Men det kanske utbildningen kan ge svar på.

12 april 2015

Dag 102 (#043/#blogg100) - 2,5 mil till

Sovmorgon och lång frukost innan jag slösurfade lite. Sen bar det av ut i det tråkgrå vädret. 2,5 mil skulle det bli även denna dag för att komma ikapp veckans mål.

Gick nästan samma runda som igår. Men igår sken solen medan allt var grått idag. Så bilderna blev där efter. Grå grå grå. Dagens bild är den första av bilderna, den visar hur grått det var idag. Till och med byggnaderna var grå som synes. Undra vad det säregna mönstret på isen näst sist bland fotona är, måste ha varit ett pimpelhål eller något sådant där?
Skyndande på mina steg lite idag för det sades att det skulle börja regna vid 6-tiden och jag ville gärna inte behöva vara ute i regn. Men jag klarade mig ifrån det. Regnet kom faktiskt först nu vid 21:20 när jag sitter och summerar dagen innan jag skall åka till Luleå och hämta upp Vincent på flyget vid midnattt.

Gick som sagt nästan samma runda som igår, lite skillnad vid Pagla och en liten annan sväng när jag var nästan hemma. Men sträckan blev nästan den samma, 25.63 km idag. Veckans mål slutade därmed på 1,5 km plus trots att jag alltså bara var ute och gick 4 av de 7 dagarna. Totalen ligger nu på 4,57 mil. Bra att ha ett litet plus att ta av om jag av någon anledning inte skulle hinna eller orka.

11 april 2015

Dag 101 (#042/#blogg100) - Nu är jag svaret på allt

Vaknade strax innan 10, med nackspärr. Vilken bra start på födelsedagen. Försökte hitta något bekvämt sätt att ligga på för att somna om men det gick inte. Gick istället upp på toa och passade på att plocka in kameran som fått stå ute på fönsterblecket och fotat mot himlen under natten. Stoppade ut den där innan jag åkte och hämtade Henrik i Luleå i går natt. När vi kom hem syntes fortfarande norrskenet på himlen så kameran fick stå kvar.

Spelade upp den time lapse (se längst ner i blogginlägget för filmen) som kameran gjort och mot slutet kan man se solen gå upp, det blir ljusare och ljusare och norrskenet mot den blå himlen blev riktigt snyggt.

Kröp ner bredvid Henrik i sängen igen och han masserade min onda nacke en stund, det blev lite bättre. Han klev upp och dukade fram frukost. Kollade på mobilen, ett grattis hade ramlat in, från vännen som jag så sällan träffar nu för tiden. Han brukar inte komma ihåg min födelsedag så jag blev lite förvånad men gissar att G+ påmint honom :-)

Jag fick ett kuvert med en dubbeltrisslott och texten att eventuell vinst skulle gå till en landsvägscykel och räckte det inte skulle han lägga emellan. Ingen vinst men en cykel på sambons bekostnad alltså. Roligt då han gillar att cykla och med en egen landsvägshoj kan vi cykla tillsammans. Mina dagliga mil kommer gå betydligt snabbare sen :-)

Tips på bra cykel?

Efter frukosten kom ett blomsterbud med blommor från svärmor med man och jag fixade med blommorna, sedan drog jag på mig utekläder men hamnade framför datorn en stund först så klockan han bli 12:30 innan jag gav mig ut.
Blev ingen av rundorna jag funderade på igår. Utan jag lät bara benen gå.

Lyssnade på ljudboken och tänkte inte ens på var jag gick, plötsligt stod jag vid Buddbyträsket och skoterspåren såg ok ut så jag gick ut på sjön. Härligt väder och underlaget höll bra. Men när jag kom bort till andra änden sjön och bara hade några meter kvar till fast mark så bar inte isens översta lager längre, istället sjönk fötterna ner i issörja och vattnet trängde in i skorna, man kan lugnt säga att mina Salomon Synapse Mid inte har helt gore-texmembran längre. Konstigt då skorna knappt är använda men det är kanske värmen i Spanien när de legat i ryggsäcken som brutit ner det? Lyckades inte ta mig in till land så det var bara att vända om, stannade och fotade ett löv som smält ner i snön på isen. Styrde stegen mot Pagla istället, fotade Ballonghallen (som förövrigt nämndes i boken Solsvärta av Marianne Cedervall som jag lyssnade på för ett tag sedan) och trixade mig tillbaka hemåt via Bodens Södra, Sveafältet (slank in på Coop och köpte mig en dricka och en energibar). Promenaden blev totalt 2,5 mil och 5 timmar, det var i alla fall enligt plan igår även om min tanke idag hade snuddat vid 3 mil eftersom vädret inte skall vara så bra i morgon och jag ville göra bort mer idag. Men jag gick in i denna vecka med 4 mil plus så även om jag inte gör något i morgon ligger jag ändå på plus 2 mil på totalen men veckan blir dålig.
Men som dagens bild valde jag faktiskt en hård redigerad version av lövet där jag dragit upp kontrasterna till max och tagit bort all skugga. All fotografering behöver ju inte vara dokumentär ibland kan det vara kul att bara leka. Vad tycker ni?

Önskar bara att jag har fått till skärpan över hela lövet, nu är det missat lite väl mycket på vänsterkanten. Sen hade det ju inte gjort något om lövet varit lite mer sönderfallande Älskar de där näten som bildas då.
Väl hemma tankade jag över bilderna och sen hoppade jag in i en välförtjänt dusch, blev kvar i duschen längre. Sen gjorde jag mig i ordning för avfärd och vi for på Allstars och käkade. Maten är OK men inte så mycket mer. Vi passerade ICA på vägen hem och köpte med oss lite efterrätt. Jag har inmundigat min framför datorn medan jag redigerat bilder, Herman sin framför YouTube och Henrik låg i soffan och kikade på Äkta Människor.

Lite norrskensbilder från igår natt när kameran stod ensam och tuggade på. Norrsken samtidigt som man kan ana att solen tänker gå upp så småningom.

En time lapse som visar från mörker till ljus.

10 april 2015

Dag 100 (#041/#blogg100) - Blev vila och ett hotell idag

Stort fokus på att hinna klart grejer idag. Mer beröm för jobbet. Kände mig fin i min randiga klänning dessutom fastän håret var som en risbuske (man hinner ju inte fixa allt när man försover sig på morgonen). Men ibland känner man i alla fall sig lite piggare av att ta på sig något snyggt.

Satt kvar till kl 18 på jobbet, tidrapporterade och fixade lite grejer. Sen tog jag bilen in till stan, parkerade och letade något att fotografera. Först var jag nere i södra hamn, en bild på isbrytarna hade jag tänkt mig. Men det blåste så att jag höll på att blåsa ner för kajkanten, vågade helt enkelt inte ställa upp stativet. Gick förbi Norrbottens Museum, stod utanför en stund och funderade men nä det var tråkigt ljus och fula, skitiga snöhögar utanför. Detta trots att jag i morse blev bönhörd. hade nämligen tittat ut i trädgården och konstaterat att snön var sjukt ful nu, masssor med skräp. Gör sig inte bra vid fotografering. När jag hade kommit till jobbet i morse började snön vräka ner en stund och lägga sig som ett fint lager ovanpå den smutsiga snön. Perfekt tänkte jag tills det började blås ute och träden bôsade ner snön igen.

Blicken föll på Stadshotellet så det fick det bli. Dock var det lite dumt ljus, himlen blev för ljus och huset för mörkt, hade behövt ta flera olika exponeringar och bygga ihop en bra bild. Men efter lite trixande i LR så har jag i alla fall en bild att lägga upp och jag slipper ta med mig kameran ut i blåsten igen. Tanten lyckades dyka upp precis när jag skulle ta bilden och sen kom det en massa bildar i vägen i korsningen så tanten fick det bli. Ger lite liv till stadsbilden.
Det blir en vilodag idag oxå. Min oförmåga att sova ordentligt den senaste veckan tar ut sin rätt tillsammans med att det blåser något fruktansvärt ute. Väljer att istället krypa upp i sängen med min bok. Om några timmar, typ midnatt skall jag hämta Henrik i Luleå, han skall på en konsert på Kulturens hus och det går inga bussar när den är slut.

Vila idag också betyder att jag bara rört på mig dryga 2 mil hittills i veckan vilket gör att jag måste gå minst 5 mil i helgen. Får hoppas på lite fint väder. I morgon kan jag tänka mig att ägna min dag åt att ta samma runda som förra helgen, 3 mil. Isarna börjar bli rätt ruttna annars hade jag nog kunnat tänka mig en tur på älven på söndag så som den jag tog för 5 år sedan. Men vi får se kanske det är hållbart än så länge. Sjön utanför huset börjar ha rejäla vattenansamlingar närmast strandkanten nu. Kanske släpper isen rekordtidigt.

Nå ja promenadturer kan jag fundera på när jag vilar lite, en annan tur jag gillat var den jag tog i maj 2011. Men undra hur vägarna ser ut där nu.


09 april 2015

Dag 99 (#040/#blogg100) - Beröm och middag med "Lisebergskanin" på menyn

På jobbet har jag ägnat hela dagen åt att granska dokumentation, upphandlingar och tilldelningar, läst på skärmen från 8-16:30. My god så jobbigt det var. Skrev ner en massa matnyttigt och vidarebefordrade till de som behövde det och fick svar om hur nöjda de var med mitt jobb och att jag skulle ta med deras svar till den kommande löneförhandlingen. Gissa om jag blev glad, det var som om de hade läst mitt blogginlägg igår :-) Men det är ju lite synd att det där inte tullhör mitt ordinarie jobb utan något jag bistår med som expert emellanåt. Fast även expertinhopp borde väl synas i lönekuvertet kan jag ju tycka. Nå ja det får vi se om några veckor.

Fick några mindre roliga mail under dagen oxå, jobbiga, akuta saker jag bara måste ta tag i och lösa för att de inte skall bli skitjobbiga sen. Det är bara det att jag behöver hjälp av andra men vet inte vilka ännu, kommer få ägna nästa vecka åt att leta folk. Svårt med stor organisation, man vet att rätt personer finns men inte riktigt var/vilka de är. Men jag får grotta ner mig i intranätet och medarbetardatabasen så skall det nog lösa sig det också.

Ett av projekten jag projektleder har gjort ett stort framsteg i veckan och jag har bokat upp möte med kunden för en demo som jag tror kommer gå strålande. Fick just (då menar jag precis nu när jag skrev här) världens bästa idé kring det projektet som jag också skall försöka förverkliga, men måste skaka loss tid bara. Varför jobbar man inte 16 timmar om dagen istället. Då skulle man kanske hinna med både det man skall och det man vill... Fan nu vill jag ju testa min idé direkt :-/ Men i morgon bitti måste jag skriva klart en offert som måste vara klar. Som sagt 16 timmar vore bättre.

I veckan trodde jag att jag skulle ha det lugnt att jag skulle ha tid att fixa grejer på min dator, dra in en Win10, dra igång en WP emulator och leka lite. Jag har inte hunnit så långt som att boota om datorn ens. Har lust att ta lite helgjobb med "lektema" men det måste rymmas inom jobbtiden så jag får väl prioritera lite i kommande vecka. Skall låsa in några av mina hattar i ett skåp så ingen kan plocka fram dem och trycka dem på mitt huvud, låter inte det som en bra idé.

Efter jobbet skjutsade jag Vincent till Luleå Airport, han skulle med flyget till Stockholm för vidare transport till Västerås för att spela handbollscupen Irsta Blixten (bär mig emot att särskriva men den heter så). Eftersom jag hade en middag kl 18 fick jag dumpa av honom där en timme innan resten av laget skulle samlas men han gjorde sig hemmastadd på en bänk med bok och telefon så det gick nog bra. Fick till och med ge honom en kram innan jag gick tillbaka till bilen. Hoppas resan har gått bra, han skulle SMS:a när de var framme men än har jag inte fått något, han glömde väl eller så komer de fram senare än vad jag trodde de skulle göra. Vill man följa hur de går för grabbarna kan man kika in på sidan för deras grupp eller deras matcher. Cupen hade en bra funktion där man kan prenumerera på lagets matchresultat via SMS samt få veta om de går vidare.

På kvällen blev jag bjuden på förtida födelsedagsmiddag av Mattias på jobbet. Vi vi var på CGs och jag inmundigade nedanstående.
Fördrink: MIST
Kiviks årets skörd, Lime, Råsocker, Mynta, Fentimans Ginger Ale

Förrätt: PILGRIMSMUSSLA, RÖDRÄKA OCH KANIN
Kaninrulle på rygg och sida med halstrad pilgrimsmussla samt rödräka. Serveras med bakad purjolök, majrova och sky på inlagda citroner.

Huvudrätt: RÅDJUR
Grillad rådjursrygg med varmrökt vinägerkokt sidfläsk med sparrisbroccoli, spec-a-meta samt svedjanost. Serveras med rödvinssås och potatispuré

Dryck: Blåbärsjuice från Jukkasjärvi

Efterrätt: SORBET OCH TE
Choklad- och kaffesorbet, hallonsorbet
Sjuuuukt gott!

Dagens roligaste snedkoppling i hjärnan inträffade när vi fick menyerna och jag frågade om gluten- och laktosfritt. Jag frågade särskilt om kaninrätten och servitören kom tillbaka och sa att kaninen var grön. Grön kanin = Lisebergskanin. Jag och Mattias skrattade åt min sjuka humor, servitören tittade dock mycket oförstående när jag en stund senare beställde just Lisebergskanin.

Det var en riktigt trevlig kväll om än lite väl hög ljudvolym i lokalen (vi fick veta av vår servitör när vi skulle gå att två dövskallar hade kunnat säga till så hade vi fått plats i källaren istället). Nå ja efter att ha skrikit åt varandra över bordet och jag läst läppar så gick vi i all fall mätta från stället.

Det blev dock inte någon promenad efteråt. Jag har haft spänningshuvudvärk precis hela dagen och jag kände hur den molde på. Vi tog bilen tillbaka till jobbet där Mattias hade sin bil. På vägen dit fick jag syn på att Länsstyrelsens vackra hus badade i ett fint ljus, men kunde ju inte stanna då och ta ett kort. Efter jag släppt av Mattias åkte jag därför tillbaka och tog dagens bild. Skyndade mig sedan hem pga huvudvärken.
När jag kom hem exploderade en migrän och tog en del av synfältet. Tog migränmedicin och nu börjar det lindras något, har mer bomull i skallen än ont. Hoppas det är helt borta i morgon, ibland kan det blossa upp på morgonen om jag sover dåligt, vilket jag gjort de senaste 4-5 nätterna tyvärr. Har ingen ro i kroppen. Får lägga mig på spikmattan med vetevärmare om halsen så får vi se om det hjälper.



08 april 2015

Dag 98 (#039/#blogg100) - Att leva upp till förväntningar

Ibland känner jag det som jag skall bli påkommen, att jag egentligen inte vet ett smack och vilken dag som helst kommer de upptäcka det på jobbet och undra vad sjutton de tänkte med när de anställde mig. Åh ni är sååå lurade kan jag ibland känna på exempelvis utvecklingssamtal fastän jag vet att de har rätt när de ger mig beröm för det jag gör. Jag vet att jag är jäkligt bra på det jag sysslar med. Men ändå kan den där känslan ändå komma över mig ibland. Skumt!

Men med den känslan kommer även behovet av att leva upp till förväntningarna som finns på mig, det finns inget värre än att erkänna att jag inte kan något eller inte känner mig hemma i ett område som någon kommer och frågar mig om. De förväntar sig ju att jag kan. Och vips sitter jag och läser på, nördar ner mig i saker och ting fastän jag kanske inte borde. Det är inte alltid lätt att vara den allvetande skräphögen (och nu kollade jag på den och såg att Trash Heap har bröst!).

Anledningen över funderingen var att jag på dagens milpromenad så gick jag förbi Hotell Standard här i Boden. Av någon anledning tänker jag mig en inrättning med hyfsad standard, det är som att ordet 'standard' i sig indikerar någon form av krav, miniminivå. Ungefär som ordet 'kvalitet' oftast relateras till bra kvalitet även om det beskrivna givetvis kan ha dålig kvalitet oxå, men säger man exempelvis en kvalitetskniv så menar man ju inte en urkass kniv. Så Hotell Standards namn får mig att förvänta mig vissa saker. Men tittar jag på huset så står namnet i bjärt kontrast till det man ser. Och idag valde jag att ställa mig på vägen och ta ett kort i skydd av mörkret. Och det får var dagens bild.
Det är rätt skönt med mitt fotograferande, ingen förväntar sig något, jag kan utforska min närhet med kameran med mig utan att någon ens bryr sig faktiskt. Jag inser att jag måste bli bättre, ha lite mer tålamod osv... men det är förväntningar jag sätter på mig själv. Samma sak med promenerandet, ingen förväntar sig att jag skall gå 7 mil i veckan, jag har inget att leva upp till. Den dagen jag inte känner för det längre kan jag bara sluta. Men andra saker kan man inte bara sluta med, sköta sitt jobb, vara mamma osv... så ibland är det rätt skönt att bara smita från allt så därför planerar jag att försöka ta mig till Spanien även i sommar några veckor. Bara gå och fotografera utan några krav mer än de jag själv sätter. Sen får andra hänga med på Instagram, bloggen osv... om de vill men de kan inte ställa några krav på hur jag skall vara, göra eller vad jag väljer att dela med mig av. Visst har jag funderat på om ex någon resesite skulle kunna vara intresserad av att få ta del av resedagboken men då skulle det i så fall få vara på mina villkor, det är ju trots allt min dagbok. jag vet att det är ett ganska stort intresse för långvandringar, får en del mail och sånt om caminon så det är ett trevligt sätt att dela med sig av det man trots allt lär sig om både vandring men också om hur man reagerar när man är där i sin ensamhet. Något jag praktiserar i det lilla nästan varje dag när jag är ute och går 1,5-2 timmar, oftast med kameran med mig.

07 april 2015

Dag 97 (#038/#blogg100) - Promenad igen och jakten på ett motiv

Jaha då var det jobb igen efter några dagar ledighet. Mer folk på jobbet än vad jag trodde det skulle vara. Men de flesta småbarnsföräldrarna verkade saknas. Fick inte gjort ens hälften av det jag tänkt idag. I morgon skall jag nog stänga in mig i ett rum, måste bara kånka med mig skärmen också för att jobba hukad över laptopen gillar jag inte.

Blev dessutom kvar på jobbet till nästan kl 19 idag. Inte bra. Hade glömt min matlåda i morse så ingen promenad blev det på lunchen heller men väl en trevlig lunch med kollega plus att jag fick tummen ur och hämtade ut min klocka jag lämnade in innan jag for till Spanien. Skönt att slippa att hala upp mobilen varje gång jag skall se vad klockan är.

När jag väl åkte hem såg jag att det kunde tänkas bli en fin solnedgång över Luleälven så jag skyndade mig hem och delade matlådan som skulle räckt till 2 luncher med Herman innan jag satte mig i bilen och körde till Sävastnäs. Solnedgången i sig blev en besvikelse. Bara lite gult.
Men isen hade lite intressanta svarta mönster på sig så de fotade jag.
På andra sidan vägen speglade sig en björk i ytvattnet. Det fick bli dagens bild. Den blev jag rätt nöjd med. Kanske behöver den lättas upp lite i exponeringen, jag sitter ju på en väldigt ljusstark skärm själv, vad säger ni?
På väg hem igen valde jag att stanna till i Sävast, parkerade på Träffpunkten och tog min promenad gick 4 km på skoterspår och sen runt Sävast tillbaka till bilen. Lyckades nästan pricka in en mil exakt genom att bara gå på känsla, fick gå de sista 10-talet metrarna på parkeringen.
Började lyssna på en ny ljudbok idag Corpus Delicti av Elias Palm. Mattias Linderoth är uppläsare, honom gillar jag. Boken verkar lovande än så länge. Men jag håller på att bli galen på Storytelappen på Windows Phone, den saknar funktioner som iPhone och Androidappen har plus att den plötsligt hoppar i böckerna vilket gör mig bananas. Dessutom tappar den bort mitt offlineläge på böckerna emellanåt.

Enda anledningen till att jag lyssnar via Lumian istället för iPhonen är att batteriet i min iPhone 4S dör så sjukt snabbt nu för tiden. Vid lunch brukar den vara nere på 20 % utan att jag använt den mer än några minuter. Får alltid ladda ungefär då. Nog dags att skaffa en ny privattelefon.

På tal om att införskaffa ny telefon så är ju min "jobbtelefon" en jag fått av MS till låns för ett event (men de har inte begärt tillbaka den ännu), min egentliga jobbtelefon, min Nexus 4 har ju döden dött så jobbkortet får sitta i Lumina så länge.



06 april 2015

Dag 96 (#037/#blogg100) - Promenadlöst och bildvelande

Idag har jag haft sovmorgon fastän jag borde ha klivit upp tidigt med tanke på att det är jobb i morgon. Satt alldeles för mycket vid datorn samt städat och handlat. Funderat på promenad men en massa annat har kommit i vägen förutom städningen.

Lagade en hästfilé till middag, det är så sjukt gott kött, mört som attan. Hällde över en chimichurri på köttet för lite extra smak. massor med grönsaker till. Gott var det. Sen ställde jag mig och bakade den tarta de santiago som jag skulle gjort på påskafton men aldrig han med. Den kakan är så sjukt god och så förbaskat enkel att göra, bäst är att den är helt mjölk- och glutenfri. Det enda den består av är mandelmjöl, ägg, socker, citron- och apelsinskal. Vi brukar servera med laktosfri grädde och vindruvshalvor. Så gott. Eftersom kakan skulle stå 40 minuter i ugnen så han jag ju inte gå ut då heller.

Svalningstiden ägnade jag framför datorn, kollade in de andra bidagen i Exposure Gallery and Competition Edition: 29th March – 5th April 2015 många fina foton och jag tittade lite extra på den här kattbilden, föll för ögonen och började fundera på att skippa promenaden helt idag och inte gå ut med kameran. Katterna är för trötta idag för att ställa upp på bild. Googlade runt på lite ögonbilder och hamnade via Light Stalking slutligen i Suren Manvelyans projekt “Your Beautiful Eyes”. Extrama närbilder på ögon, så jäkla coola. Något sådant skulle jag knappast lyckas med med min utrustning, har varken objektiv eller passande ljus men en bild som någon av de hos Light Stalking kanske jag skulle kunna få till. Testade först med Henrik, men vi hade för lite ljus och jag fick inte till skärpan och satte jag sambon närmare lampan så blev ljuset för starkt på vissa ställen. Svärt att fota med bara vanliga lampor och lite naturligt ljus från fönster.

Experimenterade för första gången med att använda zebrainställningen för exponering dessutom, hade sett en video från Cyberphoto om det. Verkar ju vara riktigt trevlig funktion. De har även en bra kort video om focus peaking något som jag som nästan bara använder manuellt fokus gillar att ha påslaget. Önskar bara att min kamera hade lite fler inställningsbara knappar.

Gav upp med ögonfotograferingen och släppte iväg sambon men kom sedan på att lite ljus uppifrån kanske skulle fungera så jag frågade Herman om han kunde tänkta sig att ställa upp. Brukar ju sällan få fotografera honom men vet att han är rätt stolt över sina fina ögon. Och visst han kunde ställa upp. Letade fram en ficklampa och så satte vi igång. Han var aningen otålig, hade slitit honom från kompisarna på Skype och Minecraft. Efter 3 bilder var han less men en av dem blev "good enough" inte perfekt men dög att leka lite med. Här har ni resultatet som dagens bild. Fokuset hamnade lite galet.
Fast kanske är det bättre utan vibrance uppdragen. Jag experimenterade som sagt var med de där kattögonen som utgångspunkt. En sak jag ser nu i efterhand är att jag borde dragit ner rött/lila/magenta så han inte blev så röd under ögat. Jämför med bilden nedan. Nu ser det ut som om han är på väg att få ögoninflammation.

Funderar på om ändå inte det mer naturliga ögat skall vara dagens bild trots allt. Jo det får det vara jag byter. Bilden nedan är alltså dagens bild. Vilken velepotta jag är ibland.

Så här ser hans ögon ut utan uppdragen färg. Det är så min son ser ut på riktigt när inte mamma gått loss på reglagen i Lightroom. Men som +Mikael Sjösten kommenterade gällande bilden ovan, ser ut som ett norrsken i ögat och det är ju en liten cool tanke. Allt måste ju inte vara naturliga avbilder ibland får man leka också. Så nu velar jag igen men nä den naturliga bilden får vara den som ligger i mitt årsalbum.

Vad tycker ni vilken är bäst, den övre eller den undre?
Tror jag skall gå och lägga mig, har en del att göra på jobbet i morgon och tänkte försöka komma ihåg att ta med lunchlådan så att jag sen hinner gå ut och gå en halvmil i alla fall på lunchen. Ta med kameran och försöka hitta något. Är sugen på att låta även resten av veckan gå i människotecken, våga mig på lite gatufotografering. Varken den ena jag projektleder eller chefen är på jobbet i veckan så jag hoppas på lite lugn och ro att beta av saker. Skall ägna en massa tid att läsa in mig på grejer också samt fixa min dator så att jag får igång virtuella maskiner på den.

Men åhhh min tanke var ju att blogga om att jag undrar hur sjutton vi kan skaka på huvudet åt andra länders behandling av kvinnor när någon av våra svenska män skickar sådant här till en kvinnlig sportjournalist. Men det får bli någon annan dag. Egentligen är jag fortfarande för upprörd för att skriva om det.

05 april 2015

Dag 95 (#036/#blogg100) - 3 milapromenad i Luleå

Lyxfrukost med rester från gårdagen efter en lång sovmorgon. Åt ägg, lax, räk- och kräftröra mm. Mums. Läste ut FOTO, planerade lite promenad vid datorn innan jag bytte om.

Åkte till Luleå och parkerade bilen på jobbet och tog sikte på att gå mot Björkö och så fick det bli. En promenad jag tänkt ta så många gånger men aldrig kommit mig för.

Gick till Ormberget och följde Hagaviksvägen, sen gick jag lite mer på känn över småvägarna och genade över en vik innan jag hittade Björkövägen och följde den. Tog mig längst upp på Björkön där jag vände och började gå tillbaka, hade varit på väg att vända tidigare, insåg att det skulle bli jäkligt långt att gå tillbaka. Men det fina vädret gjorde att jag ändå fortsatte och jag ville ju ta mig ut dit bort. Blev dock beskviken då jag inte kom ner till havet utan vägen slutade på en garageuppfart på ett fritidshus. Ville inte börja manövrera mig ner över trädgårdar så jag fick snopet vända om.  Men det är klart varför skulle det annars gå väg hit ut. Ibland är jag korkad. Försökte variera vägen där det gick för att slippa gå hela vägen precis likadant. Det låg en hel del nybyggda hus här ute och jag såg 2 som var till salu. Såg även ett pyttelitet hus på en liten stenknabbe vid en åker, den hade varit fin att ha.

Fantastiskt väder ute men lite dåligt med fototillfällen så det kändes som jag kånkade på några kilo med fotoutrustning i onödan. Efter nästan 5,5 timmar var jag tillbaka igen. Då hade jag avverkat 30,66 km i kanonfint väder och hyfsat underlag. Gick på snöspår i skogen som var lite väl mjuka i solen och några riktigt geggiga grusvägar men annars kanon. Känner hur huden i ansiktet har fått sol på sig. Äntligen värmer vårsolen lite.
En sak var dock tråkig med rundan jag gick, jag hade mest skog, skog och skog omkring mig, värdelöst för fotande. Hittade inget kul alls. Men innan jag hade lämnat Ormberget helt gick jag upp på en kulle och där var ett fint snölandskap som jag fotade på vägen ner. Men det skarpa solljudet gjorde det svårfotat, tyckte bilderna blev så tråkiga.
Nästan hela dagen gick åt till att åka till Luleå, promenera och åka hem igen. Hemvägen gick dessutom via Gammelstad där jag passade på att ta en bild på kyrktornet i brist på annat till dagens foto idag.
Väl hemma lagade jag mat till mig och Vincent (rester från igår), Herman är på bio och Henrik var och tränade men har nu kommit hem. Ställde mig länge i duschen efter middagen. Skönt att få värme i kroppen, musklerna blir lite stela av 3 mils promenerande helt klart. Såg att mina Salomon Synapse gett mig blåsor under foten och på sidan. Gahhh. Hatar skor som ger mig problem med fötterna. Måste nu snabba på införskaffandet av nya skor.

Nu skall jag slå ner mig i soffan med en påse chips och dipp och lägga upp fötterna och klura på var jag skall gå i morgon. Sista lediga dagen och chans till att gå långt.

Precis när jag skulle gå ner till soffan kom Herman hem och berättade att idag skulle månen vara röd enligt hans kompis (men blodmånen var ju igår). Han sprang ut och letade efter månen. Kom in förvirrad, jag hittar den inte sa han. Jag tig fram Planetsappen och pekade ut var månen precis hade gått upp. Vi gick och tittade ut genom fönstret och där, knallorange lös den vid horisonten. Den steg snabbt och ljusnade något medan jag slängde på mig kläder och letade fram zoomobjektivet. Tänkte först fota från balkongen men det var en massa träd i vägen. Så jag fick plumsa ut i snön som fortfarande ligger väldigt tjock på baksidan av huset. Trampade igenom till knäna flera gånger men tog mig ut på sjön.

Min kamera och mitt objektiv lämpar sig inte riktigt för månfotograferingar men här är i alla fall en bild. Den djuporange färgen gick inte riktig att fånga tyvärr. Månen är 99 % idag så inte helt full.