Dag 254 (#nyutmaningsökes #010) - Kickstart a hike? Nä vem tror jag att jag är?

Jag funderar på att försöka få sponsring för en längre vandring, vill gå Gibraltar - Sevilla (därifrån på Via de la Plata till) - Santiago de Compostela - A Coruña Det borde bli kring 125-130 mil (Google maps har inte leden så det är bara ungefär i bilden). Via de la Plata är ca 100 mil men jag skulle vilja gå från kust till kust så då blir det lite till.

Tanken är att gå kortare sträckor än jag brukar, kanske så "lite" som 2-2,5 mil/dag där man inte behöver gå längre pga lång mellan härbärgena. Detta för att ha tid att fota massor, skriva varje dag för att få ihop en bok och för att jag nog skulle behöva bära lite tyngre (ex annan kamera och mer kläder) samt att dagarna är kortare. Jo jag drömmer om att få ge ut något som denna (El Camino av Åke Mokvist). En personlig reflektion med mycket bilder men även med info om leden som lockar folk att gå.

Det finns hur mycket litteratur som helst från Franska leden (Camino Francés) på de flesta språk men knappt något från Via de la Plata. Kanske mest för att det fortfarande är få som går den leden. Dels är den 20-30 mil längre än de andra lederna och dels går den knappt att gå på sommaren pga fruktansvärd värme och på vintern är det ju inte många som får ledigt. En person dog av värmeslag för några veckor sedan. Man brukar säga att april/maj eller september/oktober är bäst. För mig skulle det funka med oktober/november. Men i så fall börjar det bli lite bråttom, hinner man samla in pengar på 2 veckor?

Kollade medeltemperaturerna på leden och det är mellan 5 och 13 grader i november. Det betyder lite mer kläder än sommarvandringarna.

En sådan vandring skulle ta 1,5-2 månader och skulle därmed bli dyrare än mina tidigare vandringar. Jag skulle även behöva en lite bättre kamera och några nya objektiv om bilderna skall duga för tryck tror jag. Just nu har jag inte direkt råd att köpa kamera, vandra 2 månader plus resa dit och hem. Så då funderar jag på om det skulle gå att göra en kickstartinsamling för det. Finns några stycken som har gjort liknande för att vandra i USA. Dels Robin som samlade pengar för PCT och Crystal för SHT för att komma över sitt barn som dog i plötslig spädbarnsdöd. Båda har lyckats få in den summa de bad om, båda har liksom mig ett mål att ge ut en bok. Jag gillar Robins val av premier till de som stöttar. Min egen tanke är:

• tack i boken
• valfritt foto i posterformat (kanske kan man få till ett samarbete med Printer?)
• någon form av personlig hälsning, vykort/video eller så
• signerad bok så klart.

Min bok skulle dock inte vara en ren guidebok tror jag men får jag in nog med pengar kanske jag får råd att köpa loss kartmaterial också, det är oftast det som är dyrast. Men att skriva en guidebok kräver också mycket mer tid eftersom man då skall besöka fler ställen längst vägen, ta reda på alla boenden mm. Så mer en personlig fotobok med min berättelse och upplevelse men med tillräcklig info så man förstår var jag varit och hur man gör.

Vad tror ni? Skulle det gå?

Tycker det är svårt att sätta "pris", Crystal hade 5 dollar för namn och 25 för boken medan Robin hade 10 dollar för namn och 1000 för boken. En viss skillnad. Nu samlade de förvisso in rätt olika summor och skulle gå olika långt PCT är 419 mil och SHT är 50 mil så insamlingarna låg på 5500 och 3500 dollar. Om jag skall köpa ny kamera mm så har jag budgeterat så här, 40-100 000 beroende på kamerainköp eller inte, har heller inte räknat med korrektur, tryckkostnader mm av bok och sådant vilket jag nog behöver göra om jag inte kan hitta en sponsor för det. Jag behöver ju inte samla in hela den summan men räkningarna här hemma slutar ju inte komma bara för att jag är ute och vandrar men kanske kan min gamla silvertejpade kamera räcka.

Skulle du kunna tänka dig att sponsra? Med vad i så fall och vad skulle du tänka dig som motprestation? Något av ovan eller annat?

Men sen så läste jag detta kritiska inlägg till att folk använder Kickstarter odl för att finansiera sin semester och tro att folk skulle vara intresserade av essäer, foton osv... som om man var National Geographic-fotograf/skribent. Där satt jag och skämdes och lade ovan planer i papperskorgen. Vem tror jag att jag är liksom, vem skulle vilja läsa eller ha en av mina bilder. Jag som inte ens får folk att läs bloggen eller kika i mina album. På instagram har jag precis över 800 fäljare och en bild får sällan mer än 50 likes. Vad tänkte jag? En stunds hybris/reselängtan bort från tristessen hemma, jag är verkligen inte en hemmaperson. Eller så provar jag, man kan ju inte mer än att misslyckas eller hur?

Nå jag nu slipper jag kolla upp detta lite ner, vad gäller skatte- och momsmässigt osv...

Dagens bild är i alla fall den här som jag tog på ett fik i Luleå när jag tog en paus i Kulturnattenaktiviteter och drack en Chailatte som fick mig att må illa. Måste komma ihåg till nästa gång att jag inte alls funkar ihop med dem. Jag gillar ögonkontakten de har.

Att våga ta porträtt både nära och långt ifrån

Tack Kristina Alexanderson för att du fick mig att våga. Ditt och Therese Tjernströms projekt med porträtt på måndagar har jag följt sen det startade och du sa åt mig att våga när jag kände mig tveksam. ahr varit extremt feg här hemma i Sverige men när jag var i Dan Francisco i april så vågade jag. Dels fota bekanta men även obekanta, både sådana jag pratade med och sådana jag fotade lite mer i smyg. Är fortfarande inte helt bekväm med att fota andar människor oavsett om det är utan att fråga eller fråga men när ja väl gjort det brukar jag gilla bilderna. Skall öva lite mer på gatufotografering tror jag.

Här är några av bilderna.

Den här mannen stod vid vändplattan för cable car varje dag. Han sa inget, hans skylt, mössa och jacka hade samma budskap. Jag funderade mycket på vad som drev honom att bara stå där. Hade velat ha hans ansikte lite mer i solljuset. Ett ansikte som visade att den här mannen varit med om en del i sitt liv. Stör mig på den kapade skon. Nu när jag publicerar bilden ser jag att jag borde kanske ha rätat upp bilden lite också. Nu är en oredigerad. Kanske provar jag att lätta upp skuggorna också om jag redigerar bilden.

Simon min kollega och jag åker cable car och jag hojtade på honom och knäppte en bild. Gillar att vi har ögonkontakt och att det syns var vi är. Inte helt lätt att fota ombord på en skakig vagn.

Niklas är också en kollega, han vet om att jag fotograferar honom och han fick därmed sitta rätt stilla i det dåliga ljuset på restaurangen medan jag fotade med lite längre slutartid. Ett porträtt jag gillar. Han ser lite drömsk ut. Fotade i svartvitt för att Niklas hade bränt sig i solen denna dag, han var röd då blev svartvitt bättre. Har lättat upp skuggorna i bilden.

Den här mannen satt i rullstol. Han hade svårt att komma över en hög trottoarkant så jag hjälpte honom. Vi började prata och han berättade om sitt liv på gatan. För några år sedan hade han tvättat fönstren på sitt hus, fallit av stagen, brutit båda benen illa. Utan försäkring kunde han inte få benen fixade. Nu satt han i rullstol och tiggde på gatorna. Ändå var han en stolt man, stolt över sitt indianska ursprung. Jag frågade om jag fick ta en bild på honom, han rullade fram till en svart vägg och tittade mig i ögonen. Jag gillar bilden, svårmodet men ändå glimten i ögat, och det gjorde han också, men han kommenterade att han nog måste ta och klippa sig. Ett fint möte.

Önskar jag vågat gå lite närmre, satt i en trappa någon meter bort. Hade velat ha med hans ansikte tydligare. Mannen, en uteliggare, sov så fridfullt på en hög med sina saker. Han störde ingen men ändå tyckte väl polisen inte att det var helt optimalt att han låg där, En polisman väckte honom, han blev lite förvirrad. Polsien behandlade honom med sådan stor respekt, talade lugnt och framför allt vänligt till honom. Om jag förstod konversationen rätt så hjälpte de honom till ett härbärge.  Har lättat upp skuggorna i bilden.

Smygfoto ombord på BART till flygplatsen. Det var något med mannen, hur han hade klätt upp sig. Han stod ut mot resten av resenärerna i vagnen. Även här skakig miljö och dålig belysning. Utmaning. Minskade bruset i bilden lite.