Dag 13 - En helt vanlig dag

På jobbet idag hände inte så mycket, ibland unnar jag mig att bara njuta av att det är lite lugnare, pillade på med lite administrativa grejer, förberedde ett kundmöte i morgon, testade en webbapp som skall levereras till kund snart. Vi måste bara lösa vissa saker som händer i iOS men inte i Android. Så om någon vet hur man behåller webbappens state när man har klickat på en länk i den som skickar en till webbläsaren istället så får ni gärna upplysa om hur, de StackOverflowlänkar jag hittat säger att det inte går. Besparar mig lite googling. Nå ja det skall inte vara för lätt, lite utmaningar så...

Även idag gick jag med kollegor till Bistro Norrland för lunch. Idag inte lika kall men inte heller lika gudomligt god mat som igår så det jämnar väl ut sig. Var mer -17 än gårdagens -24.

Knäppte en mobilbild på väg tillbaka, prickarna på snön är Luleå kommun som fixar isbanan med lastbilar och stor snöslunga.

Efter jobbet hämtade jag Vincent till träning, han hade stukat foten rätt illa på gymnastiken idag, en stor svullnad vid fotknölen. De hade inte haft sin vanliga lärare idag och skolsköterskan var inte där. Ingen hade kunnat hjälpa honom med kyla, säga till att hålla högt eller linda om. Stackarn hade haft lite jobbigt till och från skolbussen på eftermiddagen gissar jag. Till träningen skulle han i alla fall för att titta på. Lyssna och lära från läktaren. Det tycker jag är en sund inställning så jag skjutsade dit honom efter att ha lindat foten med en alldeles för sladdrig gasbinda, måste skaffa hem ordentliga lindor, den vi hade hemma använder herman för att hålla fast en kompress mot ett jobbigt eksemsår. Han skulle vara där 70 minuter så jag tog kameran, stativet och gick iväg en runda, nästan varmt idag bara -14.

Det första jag fick syn på var Burger Kings-reklamen på busshållsplatsen vid arenan. hur tänker de? BK-reklam i Boden, vi har inget BK här och närmaste ligger i Örnsköldsvik, det är 38,3 mil från den skylten till restaurangen om man går närmsta vägen, vill man åka bil är det 39,5 mil sa min karta i mobilen. Eller är det förkrymningen av Norrland som får dem att sätta reklamen i Boden, det ligger i Norrland och där har vi tre restauranger i Örnsköldsvik, Sundsvall och Borlänge (om nu Borlänge räknas till Norrland, är lite osäker på var gränsen går) alltså gör vi reklam i Norrland.

Karta skärmdumpad från Burger Kings webb

Jag skrattade, fotade och gick vidare. Funderade först på att gå upp på Gruvberget och fota tallstammar men insåg att jag nog inte skulle hinna så istället svängde jag av ner mot brandstationen och fortsatte sedan ut mot Hedsvedjan där jag stannade på gångvägen strax efter Pon på Slipvägen och fotade elledningar, gissa om de som åkte och gick förbi stirrade. Gillade ljuset som lyser bortåt bergen och bollarna på kraftledningen men tror inte förbipasserade uppmärksammade detaljerna jag fastnade för. Elledningarna fick bli dagens utvalda bild även om jag gillar den andra också.

Skyndade sedan på stegen, gick längst med Lavettvägen och sen Åbergsleden tillbaka och skulle svänga in på Rotorvägen för att gena men det var rejäla plogvallar vid sidan av gångvägen och när jag kom fram dit jag skulle korsa vägen så var det inte alls framskottat någon passage över utan jag hade fått klättra över en väldigt bred och hög plogvall. Det är som om de tror att gångare bara skall gå mellan vissa huvudstråk, aldrig in på en liten väg. För att slippa klättra hade jag behövt gå nästan en kilometer till övergångsställe och sen tillbaka längst med vägen. Inte så smart.

Fick istället gå bort på Hermelinsgatan och i rondellen svängde in på Travbaneleden mot Arenan igen och kom en liten bit. Där  till höger syntes det där blå ljuset som lyser upp bortåt bergen lite då och då jättetydligt. Jag klev igen den höga och breda plogvallen, ihhh snö i skorna, sprang över vägen och ställde mig och fotade. Åter igen tittade bilister på mig, inga hundägare som kom förbi denna gång.

När jag kom tillbaka till arenan hade jag 6 minuter på mig, hade gått 6 km så jag gick/joggade 500 meter tillbaka mot vägen, vände och tog mig tillbaka till entrén lagom till att Vincent tittade ut.

Åkte på ICA och handlade och sedan hem, var toksvettig. Slet av mig kläderna och svabbade av mig, hoppade i myskläder och åt middag eller vad man nu skall kalla turkisk yoghurt med drottningssylt och 2 leverpastejsmackor med smörgåsgurka. Kom på att jag lovat mig själv att försöka gå en mil även idag och att jag inte skall använda överskottskilometrar från tidigare dagar till dagar då jag faktiskt kan röra på mig. Men nu hade jag gått 7 km och gårdagen hade ett överskott på 3, jag var i myskläder och när jag frågade på Twitter vad de tyckte jag skulle göra fick jag inget svar. Så jag tog ut ett litet kilometerlån. Det får bli bättring på det där.

Bäddade ner Vincent på en madrass på golvet, han klarade inte av att använda foten för att gå upp för sin stege. Jag hoppar verkligen det bara är en stukning och inget mer. Foten är ganska så tjock och det ömmar rejält bara man petar på den.

Får jag begagnade skivor av Bokus eller vad?

Fick ett mail från bokus.com 

Där står det "För dig som vill koppla av med lyssning vill vi slå ett slag för vår proppfulla ljudboksloppis med ljudböcker från 59 kr. 

För mig betyder loppis 

1. Galet låga priser vilket gör det möjligt att fynda. 

2. Sakerna är begagnade och säljs inte i nyskick av ett företag. 

Här missar man båda dessa punkter. Många av böckerna säljs för mer än halva priset (trots att man skriver att man har galet låga priser) och jag gissar att de som säljs inte är tillbakaskickade exemplar från kunder som ångrat sig. 

Nä tyvärr Bokus jag tycker ert val av kampanjnamn bara är trams!

Den goda reklamen

Idag läste jag ett inlägg hos Heja Abbe. Ett inlägg om Gunnars arbete och ett jobb han gjort. Filmen handlar om en kampanj som de gjort åt Drottning Silvias barnsjukhus. Ett mycket bättre sätt att be om pengar om än ex Barnfondens telefonkampanj just nu som gör mig skogstokig.

Filmen i sig fick mig att ta fram telefonen och skicka ett SMS. Pengar som kommer till något som verkligen behövs.

Se den du oxå, förhoppningsvis ger även filmen i sig en extra skjuts i insamlingen till barnens miljö på sjukhuset.

Barnfonden gör mig arg

Jag har haft fadderbarn i Barnfonden i 5 år nu. När ekonomin varit sämre har jag hellre sagt upp en tidningsprenumeration än att avsluta mina fadderbarn. Jag gör reklam för Barnfonden här i bloggen med en banner i sidan. Men på sista tiden har jag blivit heligt förbannad på dem. De raggar mer pengar och det förstår man ju men sättet de gör det på.

För några veckor sedan ringde en överspeedad hurtig telefonförsäljartyp "Jag heter xxx och ringer från Barnfonden [inte för Barnfonden utan från] och vi vill tacka dig så mycket för att du har ett fadderbarn hos oss [öhh jag har inte 1 jag har 2]" och samtalet fortsatte med att de var så nöjda med att vi stödjer ett fadderbarn men de kunde förstå om man inte kunde ta sig an ett till men kunde man inte tänka sig att stödja deras nyinstiftade projekt. Bara 50 kr/månad. Och sen få en att känna sig som en snåljåp som inte vill bidraga med 50 kr/månad. Nä jag har faktiskt inte riktigt utrymme i budgeten för det just nu, jag ger 450 kr/månad till fadderbarnen redan och det blir ett par tusenlappar om året. När jag påpekade att jag redan hade 2 fadderbarn ursäktade hon sig med att de bara kunde se ett i systemet.

Men så ringde de igen nu för mitt andra fadderbarn, exakt samma hurtiga ton, denna gången en kille. Försökte förklara för honom att jag har 2 fadderbarn och att en kollega till honom redan ringt och nej för mig räcker det med att ha 2 fadderbarn. Då fick han det som att låta som om jag ljög för i systemet borde han i så fall sett båda fadderbarnen om de är registrerade på mig. Jag vet inte, det enda jag vet är att jag får dubbelt av allt hem oxå, dubbla nummer av tidningen Pussel, dubbla brev om julkampanjer, insättningar till julpengar odl.

Snälla Barnfonden, ha lite koll på oss donatorer, ha inte tonåringar som låter som de försöker övertyga oss att köpa något från TV-shop som ringer runt. Ni höll på att tappa mig som donator. Men jag plockade fram korten på och breven från mina fadderbarn och insåg att det inte är de som valt den urusla formen av kampanj.

Jag köper och bär bara en rosa sak

Undrar lite hur Addnature tänkte när de gjorde sin rosa bandetkampanj varför inte passa på att låta männen oxå bidra till kampen mot bröstcancer. Varför bara kvinnokläder och rosa pryttlar (ja männen kan oxå köpa dem men helt ärligt hur många män köper rosa kompass, pannlampa, matkit eller bestick under en månad)? Jag skulle gärna låta 10 % av min inköpssumma gå till Rosa bandet men jag vägrar köpa rosa saker. Det enda jag köper i rosa är just mitt rosa band som jag bär på jackan under oktober.

Det här är ett sätt att komma lite väl billigt undan tycker jag. Hur många rosa saker kan det säljas?

Välj gärna ut varor men låt mig som vill ha en grön istället för en rosa också vara med och lämna pengar till kampanjen. Dessutom är ju inte pengarna dedikerade till bröstcancerforskningen, visste ni det? Det gjorde inte jag, dåligt påläst uppenbarligen.

På Cancerfondens sida om mustaschkampen (som jag surfade in på för att kolla när i tiden Addnature borde ha en månad då de bara säljer bruna grejer till män) hittade jag detta (min fet och färgmarkering):

Den prostatacancerrelaterade forskningen är inte beroende av enskilda kampanjer. Mustaschkampen samlade under åren 2007-2011 in 32 miljoner kronor. Under samma period delade vi ut 118 miljoner till prostatacancerrelaterad forskning. Alla pengar Cancerfonden samlar in, oavsett om det är genom Mustaschkampen, Rosa Bandet eller någon annan aktivitet hamnar i samma pott. Pengarna fördelas sedan till de forskningsprojekt som håller högst kvalitet. Ju fler duktiga prostatacancerforskare, desto mer pengar kan vi dela ut till prostatacancerrelaterad forskning. 

På sidan om var pengarna går för rosa bandet kan man läsa detta:

Cancerfonden låter alla ansökningar, oavsett cancerform, konkurrera med varandra i nationell konkurrens. På så sätt säkerställs att den främsta forskningen – den med bäst förutsättning att göra framsteg – får stöd. 

Borde inte det faktum att pengarna faktiskt inte bara går till våra bröst (som dessutom väldigt sällan är rosa) göra att det är än viktigare att alla kan vara med och bidraga via sina inköp oavsett om man vill ha en rosa eller grön grej?

Det visade sig även att Cancerfonden lägger ner mustachkampen som kampanj:

Cancerfonden kommer att fortsätta arbeta med prostatacancerfrågan genom kunskapsspridning och opinionsbildning. Dock kommer vi inte längre att driva arbetet i form av kampanjen Mustaschkampen. Det mest effektiva sättet att stödja Cancerfonden är genom regelbundet givande. Därför kommer Cancerfonden i stället fokusera på en kampanj som syftar till att få in fler regelbundna givare. 

Lite trist kan jag tycka då det lyft fram frågan kanske gjort det mer acceptabelt att prata om. Min egen morfar dog av sjukdomen så det ligger mig ganska varmt om hjärtat.

När allt tydligen inte är allt

Varför skriva allt om man inte menar allt. Att det inte gäller redan nersatta varor och i kombination med andra erbjudanden kan jag förstå men att skriva att en rabatt gäller allt och sen rabbla upp undantag.

I ärenderaden:

Längre ner i mailet:

Allt betyder just allt, hur svårt kan det vara?

Inte för att jag hade tänkt beställa något annat än kläder till barnen men det är måndag och jag är på surhumör :-)