1 år sedan

Nu är det ett år sedan det hemska samtalet kom från grannen. Saknar Eduard jättemycket, han var så speciell. Emilian och Jasha fyller upp en del av tomrummet men inte allt.

RIP min lilla vän.

Nu är han hemma

Jag skickade iväg 6,8 kg katt och fick tillbaka 496 gram aska (inkl. träurna). Det måste vara mina 2 konstigaste besök på posten, skicka iväg en kropp och hämta ut aska. Det gick bra att hämta paketet, bära hem det, öppna det. Det gick till och med bra att hitta en plats att ställa askan tills vi kan begrava honom (i en nisch i vår murade spis, bredvid klätterträdet och det blir varmt när vi eldar, han älskade att ligga framför kaminen).

Jag tände ett ljus och ställde urnan bredvid för att ta ett kort, då kom tårarna, det är min underbara Eduard som nu ryms i en liten liten träurna, min stora ståtliga kille. Emilian nyfiken i en strut kom för att nosa, höll på att gå illa då han fick för sig att nosa på det brinnande ljuset oxå men jag lyckades slänga ut en hand för att stoppa honom.




Tror jag skall skriva ut en liten bild av Eduard och sätta på urnan, den är så anonym nu, sitter bara en lapp ovanpå med mitt namn, adress och ärendenummer. Vill inte att Eduard bara skall vara ett nummer.

Läs även andra bloggares åsikter om Katt, död, aska, begravning, minne

Preliminär rapport har kommit

Igår ringde veterinären mig från SVA och berättade att dödsorsaken mest troligt är akut urinvägsinfektion. Det är skönt att ha fått veta orsaken men smärtan är ju inte mindr för det. Tankarna mal hade vi (om vi varit hemma) eller kattvakten kunnat upptäcka det osv... Men samtidigt får jag ju inte honom tillbaka däremot vet jag nu att det kan hända, jag vet att det nog kan vara en god idé att hålla öronen extra öppna när de är på lådan mm. (Fast Eduard skvalade på som vanligt den dag vi for, när han kissade lät det alltid som om han satt på en vattentoa, det skvalade ordentligt). Verkar som hans infektion kommit snabbt och kraftigt.

De såg inga tecken på HCM (en ärftlig hjärtsjukdom som kan finnas hos katter) vid den ytliga undersökningen. Nu kommer han att undersökas i mikroskop för den slutgiltiga rapporten men jag hoppas hjärtat ser lika friskt ut då.

Läs även andra bloggares åsikter om katt, Sibirisk katt, död, obduktion, UVI

Ivägskickad

Nu har jag lämnat Eduard på Posten företagscenter i Boden för ivägskickning till SVA i Uppsala. Det blev en seg historia med alla helgdagar. Nu är det bara att gå och vänta på resultatet av obduktionen och att få tillbaka askan efter min älskling. Man får den tydligen i en träurna.

Nu när han är ivägskickad kanske värsta smärtan lägger sig. Igår kväll fick jag syn på de kort som fick mig att välja honom bland all Sibiriska katter som fanns till salu just då. Bröt ihop och tokgrät tills jag somnade. Bilderna är Eduard i ett nötskal, elementvärme mmm... även om det krävde en aningen jobbig ställning.

Klicka på bilderna för att se dem större

Läs även andra bloggares åsikter om katt, sorg, längtan, Sibirisk katt

(Urnbild från SVA, bild på Eduard tagen av Helén Danielsson)

Hittade två bilder

Helén på Solberga Zafirs ville göra en minnessida för de katter som kommer från hennes uppfödning och som gått bort. Hon hoppades på att det skulle dröja länge innan denna sida behövde få något innehåll men så hände det som hände med Eduard.

Jag trodde inte jag hade några nya kort på Eduard och det stämmer väl delvis men jag tog i alla fall några kort på honom på hans 1-årsdag i somras (2008-06-05). Det var en skön sommardag och katterna satt under det stora trädet på framsidan. Så dessa kort kommer få vara minnesbilderna av Eduard hos uppfödaren.

Visst var han fin min älskade lurvboll?




Läs även andra bloggares åsikter om katt, sibirisk katt,

Tomt är inte ord nog

Nu har jag varit hemma sen kl 7 i morse. Att bara bli mött i dörren av en katt kändes konstigt, mycket konstigt, väntade på att han skulle komma upplufsande från trappen, nyvaken men nej. Jag tog av mig ytterkläderna och gick ner i vedförrådet där kartongen skulle stå. Med tårarna rinnande ner för kinderna öppnade jag sakta. Vek undan hans favoritfilt och där låg mig älskling men ändå inte. Han hade uppenbarligen inte somnat rakt av i sömen eftersom ögonen var öppna. Vi hittade en bloddroppe uppe precis vid trappen och ytterligare två till i trappen. Något har hänt här uppe och han har säkerligen rusat ner för trappen in i trygga tvättstugan. Där han han lagt sig på sidan på mitt påslakan, luktade väl matte. Jag inbillar mig att han dött ganska omedelbart, dels så såg han så lugn ut och dels syntes inga blodspår i övrigt i huset. En liten liten rännil med blod hade kommit från näsan och bildat en pöl under kinden.

Men det var inte min Eduard som låg där i kartongen, det var bara ett tomt skal, samma mjuka underbara päls, lurviga svans, krulliga mage och gigantiska tassar (gud vad jag kommer sakna de där stora goa tassarna som läggs mot min kind).

Emilian är som ett häftplåster på mig, lämnar mig inte ur sikte, hela tiden i samma rum, kommer springandes jamandes så fort han lyckats tappa bort mig. Får ropa på honom för att han skall lugna ner sig. Dock verkar det gå bra att jag går ut genom ytterdörren då lägger han sig och väntar.

Det som rörde mig mest till tårar idag var nog inte att se Eduard utan när Emilian med jamande, gå stanna vänta, jamnade, gå stanna vänta tog mig till tvättstugan. Gick fram till där Eduard legat och krafsade och jamade jättekonstigt. Det hände 3 ggr. Sen gick han till dörren som leder ut till garaget och vedförrådet och jamade där. Trots att kattvakten inte ens gick in i vedförrådet den vägen utan genom nedre garagedörren, hur vet han att Eduard finns bakom den stängda dörren? Känner han doften? Eduards kropp passerade aldrig den dörren utan de bar ut honom och sen in i vedförrådet utevägen. Det är 5 dörrar emellan.

Som jag hade gissat så hade Emilian kånkat ner leksaker i källaren, de som han brukar använda för att retas med en sovande Eduard. Såg även ut som Eduards päls var helt nytvättad på den sida som varit uppåt, säkerligen har Emilian legat och tvättat honom.

Stackarn går här hemma och piper, letar överallt där Eduard brukar gömma sig när han vill vara i fred. Får se hur länge det pågår. Lite jobbigt är det eftersom han hela tiden påminner mig hur mycket jag själv saknar lurvbollen.

Läs även andra bloggares åsikter om katt, död, sorg

Hemfärd i morgon

Längtar hem jättemycket men ser inte fram mot 20 timmars tågfärd. Får hoppas tåget funkar bättre än vad det gjorde hit. Får ont i hela kroppen när jag tänker på hur det kommer vara att komma hem och bara bli mött av en katt. Bäst jag tänker på annat. Sambon och de som vi är hos ser på Indiana Jones 4 just nu. Jag såg 20 minuter men den verkar skitkass så nu ligger jag här på sängen och funderar på om jag inte blorde ta och packa så jag slipper lite av stressen i morgon eller så kryper jag ner under täcket och sover. Sov knappt något alls i natt. Kastade mig av och till och hörde att Herman gjorde det samma i sin säng. Han lät lite nedstämd när han skulle sova idag, han sa "Mamma jag drömde inte om Eduard som jag ville igår, tror du jag kan göra det inatt, jag skulle så gärna vilja gosa med honom". Lilla gubben, Eduard var den som låg i hans säng dock inte så ofta. Emilian alltid uppe hos Vincent. Sen gick det oftast från barnens rum och slingrade ihop sig någonstans.

När vi kommer hem var det tänkt att Herman skulle få öppna sina kvarglömda födelsedagspresenter och sen skulle barnen få springa ner och öppna julklapparna som tomten lämnat hemma hos oss. Men frågan är om vi skall ta vårt farväl till Eduard före eller efter. Varför skall man behöva planera in sorg? Varför skall jag behöva planera en ivägskickning av kroppen?

Jag hoppas några mataffärer är öppna i morgon för det som finns i kylen hemma är ju bara att kasta och lite god mat på nyårsafton vore inte helt fel. Helst skulle jag vilja gå på fest, glömma allt elände men det blir väl en lugn och stilla nyårsafton med sambo och barnen eftersom inget är planerat.

2008 har varit ett konstigt år, snacka om berg-och dalbana. Skall sammanfatta året lite längre fram och även försöka sätta upp några stolpar inför 2009.

Läs även andra bloggares åsikter om glädje, sorg, resa, katt

Obduktion beställd

Har pratat med försäkringsbolaget idag och SVA, tanken är att jag skall lägga Eduard i en speciallåda (som SVA har skickat till oss idag) och skicka iväg honom till Uppsala den andra januari. Jag hoppas att det inte hunnit gå för lång tid så att de kan se orsaken. Det kommer antingen gå på doldafelförsäkringen som uppfödaren har eller Eduards livförsäkring. Fast det är ju inte bara för försäkringens skull jag väljer att obducera honom utan för hans syskons skull och för att jag och uppfödaren skall få klarhet i vad som hände. Kanske kan vetskapen rädda någon annan katts liv längre fram.

Läs även andra bloggares åsikter om katt, SVA, obduktion, död

Dags att försöka sova

Usch vad tankarna bara far i skallen. Känner mig helt slut i hela kroppen. Skall försöka krypa ner och sova nu. Morgondagen lär väl kännas lika sorgsen som dagen antar jag. Är så otroligt ledsen och de som inte är vana vid att fästa sig vid djur tittar helt oförstående på en. Det gör nästan lika ont.

Bara gråter

Vill inte vara här längre. Jag vill hem till Emilian, krama om honom och tala om att allt blir bra. Att han kommer kunna leva ett lyckligt liv utan brorsan. han har säkert försökt att väcka sin bror där på golvet, kanske legat brevid honom och myst. Men nu är han alldeles ensam.

Jag vill plocka upp Eduard ur lådan, hållas hans lilla kropp tätt emot min och känna han lurviga pärls kittla mig i näsan när jag viskar till honom att jag älskar honom och kommer sakna honom för alltid. Dra lite retsamt i pälsen under fötterna. Men nu kommer han inte spreta med tårna som svar utan vara alldeles stilla.

Det gör så ont i hela mig att inte vara hemma nu, att sitta nere i Skåne när min älskade katt ligger i en kartong, död och min andra katt säkerligen längtar efter mig.

Jag är livrädd för att Emilian skall bli som Black Franschezca när vi fick ta bort Mea och Zigne, hon flippade ur totalt av att bli ensam, åt inget, tvättade sig itne och började både kissa och bajsa lite här och var. Det gick över när hon fick sina kattungar.

Emilian är en social katt, älskar att leka och busa, älskar att mysa med alla som kommer på besök. han livade alltid upp Eduard som var mysproppen som helst låg på en varm plats och tittade på. Men när Emilian kom och busade med honom ställde han alltid upp, lekte med brorsan en stund. De somnade ofta tätt ihopkrupna som en stor hårboll där man inte kunde se vem som var vem. Hur skall Emilian klara av att vara ensam?
Jag skulle kunna tänka mig att skaffa en ny katt som sällskap till Emilian men blicken jag fick av sambon när jag föreslog det sa allt. Det kändes nästan som om han hoppades på att Emilian skall bli knäpp så vi måste ta bort honom. Han är ju pälsdjursallergiker och har känt av katterna men inte alls lika mycket som våra gamla katter. Han har till och från varit nästäppt.

Jag har svårt att tänka mig ett liv utan katt, det hör liksom till att ha en katt hemma. Jag pratade med sambon innan jag skaffade E&E och han sa aldrig nej, han sa du gör som du vill. Och efter det har jag så många gånger fått höra att jag skaffade katterna mot hans vilja, trots att han är allergiker mm. Han han tydligt sagt nej hade jag inte köpt dem. Men jag hade varit aningen mer miserabel än med katt.

Jag vill hem nu!


Det är extra jobbigt för jag ville inte lämna katterna när vi skulle fara, jag har sagt varje dag att jag sknar dem jättemycket. Eduard låg ihopkrupen under en bokhylla när vi skulle stressa iväg för att åka. Ville inte bråka med honom och dra fram honom så jag klappade honom bara lite på ryggen och sa vi ses om en vecka min lilla älskling och sen for jag. Tänk om jag inte hade åkt, hade han funnits hos mig då? En sådan där grej som far genom mitt huvud varenda gång jag far bort är just tänk om något händer barnen, sambon eller katterna något och jag inte är där. Och nu hände det och ingen var där just då. Ingen som höll hans tass och strök honom över ryggen när han skuttade över regnbågsbron. Jag vet att skaffa katt är att välja tårar, men varför var det tvunget att komma så fort?

Läs även andra bloggares åsikter om katt, sorg, längtan

Hemskt samtal

Var ute på promenad med familjen och så ringde sambon telefon. Det var vår kattvakt som berättade att Eduard dött i sömnen. Hon skulle lägga honom i en kartong och ställa ut på balkongen (ändrat till ett kallförråd istället eftersom det inte går att obducera för HCM om vävnaden varit fryst) till vi kommer hem om några dagar. Just nu vill jag bara slänga mig på tåget och fara hem bums. Hem till Emilian och få krama om honom. Känns så jobbigt att inte få krama om Eduard annat är stelfrusen (kanske inte stel nu när han inte kommer ligga fryst). Mitt älskade lurviga bustroll, vad har hänt?

Medan jag skrev detta ringde grannen igen och berättade att de nu såg att det runnit blod ur näsa på honom och att det var en liten pöl under huvudet). Kan han ha slagit huvudet i något och sen bara tuppat av? Usch så jobbigt att inte veta vad som hänt.

Eduard var bara 1,5 år gammal så jag fattar inget alls. Just nu känner jag mig helt förkrossad, jag älskar verkligen den där katten och kommer sakna honom oerhört mycket. Hoppas Emilian klarar av att vara ensam annars får jag försöka övertala sambon om att vi skaffar en till. En eller två spelar ju ingen roll.

Vem skall nu göra så här så fort man kommer gående i huset:

Jag är så jävla less på att begrava katter. Nu kommer jag åter igen behöva ha en katt i frysen flera månader innan det är tinat nog för att gräva grav. Eller så kommer jag bara att få lite aska efter obduktionen om vi väljer att göra en fullständig och inte bara skickar in hjärtat för HCM-kontroll. Velar fram och tillbaka, skulle vilja veta vad som änt min lilla tokstolle.

Läs även andra bloggares åsikter om katt, död, plötslig död