07 januari 2009

Ivägskickad

Nu har jag lämnat Eduard på Posten företagscenter i Boden för ivägskickning till SVA i Uppsala. Det blev en seg historia med alla helgdagar. Nu är det bara att gå och vänta på resultatet av obduktionen och att få tillbaka askan efter min älskling. Man får den tydligen i en träurna.

Nu när han är ivägskickad kanske värsta smärtan lägger sig. Igår kväll fick jag syn på de kort som fick mig att välja honom bland all Sibiriska katter som fanns till salu just då. Bröt ihop och tokgrät tills jag somnade. Bilderna är Eduard i ett nötskal, elementvärme mmm... även om det krävde en aningen jobbig ställning.


Klicka på bilderna för att se dem större

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

(Urnbild från SVA, bild på Eduard tagen av Helén Danielsson)

10 kommentarer:

Peter sa...

Fan vad jobbigt du måste haft det.. Aldrig kul att förlora en nära vän. Vi har två katter och två hundar hemma och jag vet att det kommer att bli jobbigt när de försvinner men man måste leva i nuet och glädjas medan man kan.. Det lustiga i detta är att jag ändå aldrig har tyckt om katter. Min blivande fru ville ha och jag gick till slut med på att skaffa både en och två katter.. Men nu känner jag att det skulle bli fruktansvärt jobbigt att bli av med de!!

BéatriceBeaBeata sa...

Tack Peter. Katter man har i sin närhet har en förmåga att krypa in under skinnet på en och göra sig älskade.

Anonym sa...

En sådan sötnos han var! Tröstkram!
/Magda

BéatriceBeaBeata sa...

Tack Magda.

Helén sa...

Jag misstänkte att det var de bilderna som du föll för.
Kram

BéatriceBeaBeata sa...

Det går ju inte annat än att smälta för de bilderna. Så avslappnad.

Jeanette sa...

Kommer ihåg bilderna o jag gillar den där han ligger på katthuset (?) lika mkt nu som då. Han såg bara så cool o harmonisk ut!

BéatriceBeaBeata sa...

Jo han ligger på någon form av kattkrypin/pallgrej. Och ha cool och harmonisk är nog orden. Usch nu kommer tårarna igen. Emilian går här hemma och letar fortfarande, piper uppfodrande, ber mig öppna dörrar, går runt och tittar. Piper utanför källardörren där kroppen låg. Men vi har varandra. han kommer nog tycka det är jobbigt när vi alal far iväg på måpndag morgon och vardagen återkommer.

Ninde sa...

Ursöt han var. Been there, vet hur ont det gör.. *medkänsla*

Ann sa...

Vilket charmtroll!