Hur lär man sig bäst?

Idag har jag varit på nybörjarnas karateträning som sidosittande mamma och tankarna har snurrat kring pedagogik både gällande idrottsutövande och skola. Om man ser att ett barn gör uppenbara fel som med enkla medel kan korrigeras skall man inte då hjälpa barnet? Dessa funderingar har jag haft förut, och skolorna verkar vara olika. Vissa säger att man skall korrigera, ex. säga hur ett ord skall uttalas de gånger barnet säger fel andra säger att man inte skall säga något för att en korrigering sänker självförtroendet.

Men om man är i en grupp då, om man enkelt kan säga till alla "Kika hit så skall jag ge lite mer instruktioner som gör det lättare" skall man fortfarande strunta i det för att någon av deltagarna kan känna sig utpekad som dålig för att hen inte fattat själv att det är så man skall göra.

Är det verklgien fel att gå in och peta på en elev som gör en rörelse fel för att hjälpa hen att göra rätt. Är det så självförtroendekraschande? Är det inte ofta så att barnet kanske tror att det gör rätt enligt instruktion men märker att något blir helt fel och tror att det är jag som är skitkass. En liten enkel visning av något borde då istället stärka personen.

Om man aldrig talar om att barnet skriver/säger en sak fel, är det bättre att 4-5 år senare få höra av skolans mobbare att man när helt jävla puckad som inte fattar hur det skall vara? Om man aldrig visar ett barn hur det skall tänka när det gör armhävningar skall det då behöva tåla att några år senare vara den som tvingar resten av gruppen att göra en massa armhävningar tills man gör rätt? Alla kan inte lära genom att bara titta/lyssna. Vissa har rätt dålig kroppsuppfattning och behöver få handgriplig hjälp att känna vad som är rätt för att inte känna sig urkassa.

Jag vet inte vad som är rätt, det vet väl inte någon men det är intressant att höra hur andra resonerar kring saken.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, pedagogik, inlärning, korrigering