15 november 2018

Den ofrivilliga linslusen på framsidan

Tidningen Extra Boden landar idag i brevlådorna i Boden och jag tjuvkikade på webben nu på morgonen. Var inte helt förberedd att jag skulle pryda omslaget. Men där är jag, sjukt nöjd efter att ha kommit fram till Fisterra efter 150 mil (spoiler för er som läser dagboken i bloggen, jag kom fram :-) ) med morgonsolen i ansiktet, osminkad och oduschad.

På sidan 6 hittar man reportaget.

Jag skall väl var glad över deras förmåga att alltid hitta något till Luletidningens "personenreportage" (i detta fall en Luletjej som bor i USA och är med i en realityshow) så jag slapp visa nunan för alla Lulebor också. De gånger de inte har någon Bodensare i Bodentidningen visas alltid Lulepersonen där.


26 september 2018

Dag 14, Alcaracejos till Hinojosa del Duque, 22,09 km, 4 h 15 min

Sov ganska bra i mitt lilla rum men vaknade tidigt men låg och drog mig. Paul klev upp ungefär samtidigt så jag behövde inte vara tyst. Eftersom dagens etapp skulle vara jättekort kunde jag kosta på mig att börja sent. Åt en yoghurt till frukost. Tog med soporna ut fastän jag inte var sista pilgrimen ut. Paul verkade inte riktigt vara sopbärartypen.
Som vanligt tog jag en bild på härbärget jag sovit på, just detta var väldigt anonymt. Men den lilla skylten på väggen säger att det är det kommunala härbärget.
Från härbärget var det inte långt till att det blev en grusväg som ringlade sig fram. Skönt underlag. Vackra omgivningar i månskenet. Efter tre kilometer kom jag till första byn Villanueva del Duque där jag hittade en öppen affär ville köpa vatten eftersom det jag fyllt vattenblåsan med smakade klorin. Men de hade inget. Köpte 3-pack med ananasjuice istället. Drack en direkt, stoppade en i fickan och en i ryggan. Fotade lite konst på väggarna i byn innan jag gick vidare, kul att en så liten by har konst tänkte jag innan jag kollade i kartappen och såg att det inte var en så liten by, bara det att jag gick i utkanten av den.
Efter byn var det en skön sandig väg att gå på. Stora träd kantande vägen och jag njöt av att gå där. Det hade varit skyltat till ett turisthärbärge här i korsningen där sandvägen började men jag såg inga fler skyltar eller hus som var ett härbärge, kanske var det skumma ljuset. Men kände viss lättnad över att jag inte hade valt att gå vidare hit igår för då hade jag säkert svurit över att inte hitta det.
Fantastiska vägar och fina omgivningar. Många stora härliga ekar. Stannade och fotade hela tiden men kilometrarna matade på rätt snabbt ändå. Det är väldigt många sådana där stora träd på åkrarna undra varför bönderna väljer att ha kvar dem, är de inte i vägen? I hagar förstår jag, djuren behöver skugga.
Kom till ett vattendrag och där växte det stora buskar som blommade, rent allmänt kändes det som en jättebra morgon, gick med ett stort flin. Härligt med lite blommor. Fick hoppa på lite stenar för att ta mig över och det gick galant inte en tå blöt, annars brukar jag alltid lyckas bli liiite blöt om någon tå.
En äldre man stod vid ett hus och sopade uppfarten, vi hälsade på varandra och han ställde de vanliga frågorna, var kommer du ifrån, går du caminon och var startade du samt går du verkligen ensam. Han var väldigt bekymrad över att jag gick ensam. Tänk om jag skulle möta några vilda djur.  När jag lämnade mannen efter att ha lovat att se upp för vilda djur såg jag en av fördelarna med att gå före soluppgången, fick se den vackra soluppgången.
Efter 10 km kom jag till nästa by Fuente la Lancha, passerade bara. Drack juicen från fickan och njöt av att bara låta fötterna gå. Halva sträckan kvar. Blev asfalt en stund. Men som tur var inte så länge, en skön sandväg igen. Vägen gick en stund vid en bro där det växte nypon mellan stenarna. Även lite mer blommor. Trevligt efter alla dagar med torra kvistar. Ljuset guldgult och jag fotade.

När jag närmade mig dagens mål Hinojosa del Duque dök en ny skylttyp upp. Någon hade gjort vackra handmålade skyltar som delvis börjat blekna när de stått i solen länge.
När jag närmade mig en stor fårhage fick jag syn på en sten som påminde mig om ett ansikte (#iseefaces).
I fårhagen gick massa vita får men i en liten inhägnad i hörnet gick de svarta fåren. Undrar varför man vill separera dem så. Vill inte ha grå lamm? Tog dagens Arielfoto när hon kikade på får. Rent allmänt undrar jag hur jag tänkte när jag bestämde mig för att ta med henne på resan och ta en bild varje dag. Det lät enkelt i teorin men varje dag är en kamp att komma på något.

Det växte ett äppelträd strax utanför hagen och jag plockade ett äpple. Det var hårigt och stenhårt. Gick inte att äta. Slängde in det till några gigantiska svarta svin en bit bort. En av dem blev väldigt glad. Och jo jag googlade om det var ok att ge grisar äpplen innan. Men det växte även ett sådant äppelträd vid hagen såg jag sen, de äpplena skulle senare ramla ner i hagen.  Kanske inte så smart att mata djuren ändå. Får låta bli det i fortsättningen.
Jag verkligen älskar de där stora träden. Som sagt det blev många trädfoton både med mobilen och kameran. Passade på att njuta av det sköna vädret med en lätt vind och den underbara vägen eftersom jag visste att sista biten in till stan skulle gå genom ett industriområde och inte vara så rolig.
Tog ett självporträtt camino style.
När jag gick förbi en stor farm kom två stora fårvaktarhundar flygande över staketet som var skithögt.  Imponerad av deras språng måste jag säga. När den ena såg att jag inte svängde av mot gården hoppade den lika graciöst över igen. Den andra gick vid min sida en liten stund. Vem vet jag kanske plötsligt gör en tjurrusning mot fåren.
Nu började jag närma mig staden. Skyltarna blev blåare och träden färre. Kom till ett rekreationsområde och som vanligt stod det ett litet kapell där. Detta var dessutom rätt nytt. Lite intressant det där att det alltid står ett kapell/kyrka på sådana områden. Som om vi skulle ha kyrka på Gruvberget och i Pagla i Boden. En stor skylt informerade pilgrimer om vad som fanns i stan och telefonnummer mm. Om sådan info hålls uppdaterad är det bra för man får snabbt en inblick i om det går att köpa mat mm. När jag kom ut på stora vägen fick jag veta att det var sista staden i Andalusien. Sen blir det Extremadura. Extremadura betyder direktöversatt "extremt svårt", visst låter det lockande att korsa ett sådant ställe.
Trodde jag skulle behöva gå på asfalt in till stan men snart svängde det av på en grusväg genom ett industriområde. I ett träd bakom ett av husen hängde ett dockhuvud. Så jäkla creepy.
När jag gick mellan husen kom en rejält sliten kille fram till mig och började prata med en dialekt jag inte förstod ett ord av. Han blev nästan aggressiv när jag inte förstod. Trodde han frågade mig om var jag börjat min camino/gått från denna morgon men båda var fel svar. Tillslut sa jag att jag behövde få gå och trängde mig förbi. I fjärran såg jag två parallella jättehöga hus som nästan såg ut som 2 gigantiska kyrkor men det kunde det ju inte vara. Kom dock inte närmare för leden svängde av, leden var lite otydlig här såg pilar på flera ställen men alla verkade i alla fall leda åt samma håll så jag knatade på mellan husen.
Fick hämta ut nyckeln till härbärget på polisstationen. Poliserna stod utanför när jag kom klockan 11:15 och blev förvånade att se en pilgrim redan. En polis följde med mig in samt en person från stadshuset. Polisen stämplade mitt pilgrimspass och berömde mig för att jag gått ändra från Almería. Statshussnubben visade mig till härbärget runt hörnet. Han sa att det var gratis men jag såg ju donotivolådan på väggen. De borde säga till honom att sluta säga att det är gratis (läst att fler fått den informationen). Det fanns ett rum med köksbord och en micro men inget kylskåp. Det stod även en uråldrig "surfpelare" sådana som Arbetsförmedlingen hade förut i rummet. Tyvärr funkade den inte. Tänkte annars att jag kunnat blogga rätt snabbt. Inne i det andra rummet fanns 4 våningssängar och eftersom jag var ensam kunde jag välja en vid ett strömuttag. Perfekt. Packade upp, duschade (bra dusch) och bestämde att jag inte behövde tvätta mer än trosorna. De skulle nog torka inne över natten. Prognosen sa regn senare på eftermiddagen.

Tog på mig dagryggan och gick ut. Kyrkan var öppen (kors i taket) så jag gick in. Den var inte så där prålig dom många andra kyrkor. Vackra stenvalv och tavlor från den tid då man ännu inte lärt sig det där med perspektiv som kvinnan på klostret i Córdoba hade tjatat om att de hade berömda bilder från tiden då man precis lärt sig.
Tog dagens bild på deras kyrkport. Tyckte den blev rätt bra.
Runt hörnet på kyrkan låg en öppen bar som serverade mat. Köpte kyckling med sallad och en cola. Det var inte jättevarmt så jag satt i solen och njöt. Sen tog jag en promenad i stan. Gick förbi en affär som säljer sådana där plastrepsgardiner som alla har här. De flesta har bruna men de finns ju i massor med färger. Det är en produkt jag tror man inte får tag på hemma i Sverige. Ville sätta mig på min sjal i en park och kom på att jag gått genom en på vägen in i stan. Jag gick dit men fanns ingenstans att slå ner rumpan mer än på en stol i skuggan på baren där. Fick bli det då. En kopp te och en påse typ ostbågar med minimalt med smak, mer majsbågar. Tog en sväng förbi stadens urgamla fontän, hoppades kunna stoppa ner fötterna en stund men vattnet var alldeles slajmigt. Satte mig på en parkbänk och tränade benen lite istället ;-)
Staden har sjukt många kyrkor så jag tog en runda och tittade på alla. jag besökte även klostret med nunnor. De hade en ringklocka för att komma in och en lapp med vilka tider de tog emot besök. Jag var där precis efter att deras bön hade slutat men bestämde mig för att inte störa. Gick in i deras kyrka istället och satte mig på en bänk. Längst fram i koret satt några nunnor och bad. Intressanta kontraster med en kyrka med typisk 60-70-talsstuk med enkla motivfönster (påminde lite om min hemmakyrka i Lextorp, Trollhättan på något vis) och nunnorna som i mitt huvud bor i dragiga stenhus och går i 1000-åriga kyrkor. Satt där inne i ca 10 minuter och bara lät huvudet vara tomt innan jag tassade ut igen. Vägg i vägg med klostret låg en underklädesbutik och eftersom ett par av mina trosor är trasiga så gick jag in där och försökte förklara att jag ville ha trosor i syntettyg i boxermodell. Hon fattade inget, så jag som är allt annat än blyg valde att knäppa upp shortsen och visa. Men nä några sådana skulle inte gå att få tag på i denna stad. Tackade och gick vidare på min lilla stadsutflykt.

Jag hittade ett stort Mercadona när jag gick runt i stan. Köpte mig en avokado att ha till frukost samt en Aquarius att fylla på flaska med. Såg att de hade micromat men eftersom det inte fanns kylskåp ville jag inte köpa något nu. De stänger för 20 så jag kunde ju gå tillbaka senare. Fotade kyrkan och den fina kartan i sten utanför härbärget. Inte så mycket kvar nu.
En liten katt satt och jamade uppe på katedralens tak, hur sjuttsingen hade den tagit sig dit upp?
När jag kom in hade Paul precis anlänt. Klockan var en bra bit efter 4. Jösses hur långsamt här karln egentligen. Han hade ju startat strax efter mig. Nå ja var och en går ju på sitt sätt. Vi pratade om dagens etapp när han kom ur duschen. Jag berättade att det fanns en stor affär. Han gick till en bar och drack lite. Jag slängde mig på sängen och slappade.

Plötsligt kom det nya pilgrimer, 2 cyklister med en hund. Maya. Maya åkte cykelkärra. Maya älskade att bli kliad bakom öronen så vi blev snabbt kompisar.  Cyklisterna som startat i Córdoba och skulle till Mérida ställde de vanliga frågorna. Varifrån är du, var startade du din vandring och varifrån har du gått idag. Svarade på alla och då sa de "Men det är ju hon, den galna svenskan som gått Córdoba till Villaharta i ett". De berättade att mannen i baren i Villaharta hade retat dem lite att de cyklat så kort, en svensk kvinna hade minsann gått den sträckan. Haha. 

Maya låg och slappade på golvet när Paul kom tillbaka. Han blev aningen upprörd över att det var en hund där. Han gillade inte hundar. Undrade om varför man tar  med en hund, är hon en emotionell supporthund eller vad? Berättade att Maya skulle sova i sin vagn i hallen. Paul gick till affären och så gjorde även jag. Nu regnade det och jag tog med paraplyet. Köpte en indisk gryta och en apelsin. Väl tillbaka värmde jag grytan (jättegod) och slängde i apelsinen. Maya tiggde apelsin fast det typ var det enda hon inte åt enligt husse. Småpratade med cyklisterna innan det var dags att gå att lägga sig.

Lade mig tidigt och läste lite om kommande etapper.