Jakten på vägrenens guld

När jag låg på massagebordet i måndags så kom vi in på avsaknaden av vår här uppe, Anita min massör höll inte riktigt med mig. Björkarna går från inget till fullt utslagna på några dagar och vips är det sommar.

Snön ligger fortfarande tjock på gräsmattorna och just idag singlar det ner snöflingor. Ingen vår i sikte. För för mig är våren lika med barmark, kanske någon enstaka snöhög kvar, vårblommor så som vitsippor och tussilago. Sommaren indikeras av de första maskrosorna i min värld. Så var det när jag var barn.

Där på massagebordet slog det mig, jag har inte sett en vitsippebacke och inte en enda tussilago sen jag flyttade hit upp (1993). Inte en enda!

Och idag kändes det i hela kroppen (när jag såg en bild hos Abbes pappa) hur mycket jag saknar dessa ting, det som är vår för mig. Anita påstår att det finns tussilago, men hon kom också på att det var betydligt vanligare i Västerbotten där hon bodde tidigare. Jag får väl ge mig ut i dikeskanterna när snön försvunnit. Men var skall jag hitta vilda vitsippor? Jag har 2 sorters sippor under min silvergran på tomten, 2 ensamma plantor satta där av mig för 4-5 år sedan. De brukar titta upp i början av juni. Men de räknas inte, det skall vara ett helt hav av vitt och inte planterat i en trädgård. Finns det ens här i min närhet?

Nu sitter jag vid köksbordet och tittar på snön som faller och börjar tro att vi inte ens kommer få någon sommar i år. Som Vincent sa i morse när han såg att det snöade "Mamma vilket konstigt år, vinter hela tiden". Men DrPeppar påstår att det var lika mycket snö vid den här tiden förra året.

Läs även andra bloggares åsikter om vår, tussilago, vitsippor, längtan, saknad