29 april 2009

Mysig promenad

Solen bröt igen ordentligt kring lunch och jag var bara tvungen att ge mig ut. Min vana trogen konsulterade jag min Gröna karta, terrängkartan och hittade några sammanhängande vägar och stigar som hemifrån skulle bli ungefär 2,7 mil på 3 timmar och 9 minuter. men jag hade inte riktigt den tiden och jag hade noll lust att gå den tråkiga vägen hemifrån bort till Gruvberget och tillbaka så jag tog bilen till Gruvberget där jag startade. Idag var min lilla Exilim med (ja storkameran låg i ryggan men plockades aldrig upp) och jag började med att fota den här typiska saken för dåliga grusvägar. Hålet var jättedjupt.


Jag gick mot Gruvbergets topp där jag svängde av vägen in på en mindre skogsväg. Där var det fortfarande en massa snö på marken.


Men så plötsligt kom jag ut där det var lite öppnare och solen hade kommit åt att bearbeta snön, då såg vägen plötsligt ut så här.

Fick ta mig fram långsamt vid sidan om men det var lika blött under snön. Men ullstrumpor is the shit, snart var jag varm om fötterna trots att de var sjöblöta. Men snart blev vägen bättre igen, intrampat smågrus och barr, riktigt behagligt att gå på. Då dök detta upp mitt i skogen. Funderade medan jag närmade mig, vad sjutton var det? Mot träden en bit bort stod det saker lutande och då kom en känsla från många år tillbaka. PAINTBALL. Det är en paintballbana med inhängnad plats för vila, start, ute, grilla umgås mm. Oj vad jag började längta efter en match. Älskade att träna och tävla i denna sport. Adrenalinkicken är inte att leka med.


Jag gick vidare, vattnet forsade i dikena och snart än snön ett minne blott tills det vräker ner igen om några månader. men fram tills dess skall jag njuta av barmark.


Jag går där i skogen och lyssnar på Människohamn av John Ajvide Lindqvist och plötsligt duker en grön mur upp framför mig. Tar vägen slut där borta, vad är det, mer bunkrar?

Jag kommer närmare och ser att det bara är en upplagsplats för fällda träd, okvistade. Inte det minsta spännande. Här och där lyste det rött i skogen. Alla lingon som ingen plockade i höstas har övervintrat men jag tror inte de är så goda.


Plötsligt dök det upp ett litet hus mitt i skogen, "Restaurang Skogstuvan". Kikade in genom fönstren och möttes av slitna 60-talsmöbler och hiskeligt grälla tapeter. Stugan såg väldigt sliten ut, undra om någon fortfarande använder den.



Jag knatade vidare i skogen och trivdes riktigt bra, visste att snart skulle jag svänga vänster ut på en större väg och gå mot ett ställe som hette Fäbovallen och jag blev väldigt glatt överaskad när det faktiskt var en fäbodvall som dök upp.


Tyvärr var fäbodarna ordentligt igenbommade. I denna såg man en gästbok inne på bordet så kanske är det öppet här på sommaren. Det fanns en fin grillplats på gården. Hit vill jag ta familjen på picknick någon gång.


Jag fortsatte min promenad, sneglade på klockan och började fundera på om jag skulle hinna till fritids till kl 15. Kikade på kartan och tänkte jo men det skall nog gå bara jag går på ordentligt fort. Joggade lite längst med vägen, skönt underlag men det var inte skönt att jogga med ryggsäcken på. Fick syn på något rött en bit bort och skyndade mig närmare. Det visade sig vara ett jakttorn, nog det finaste jag sett. Med kamin och allt.


Nu skulle vägen snart smalna av till traktorväg enligt kartan. Det syntes rätt väl att jag befann mig inom ett jaktvårdsområde för det dök upp jaktstugor av alla de slag längst med stigarna. Här har ni en variant.


Jag skulle kunna tänka mig något sådant här primitivt med ett utedass att ha som rymma-till-ställe som jag skrev om tidigare. Strax efter jaktkojan blev så vägen till en traktorväg och där hade man inte kört något annat än skoter under vintern vilket gjorde att snön packats.


Nu insåg jag att jag skulle få svårt att hinna till barnens fritids i tid, pulsa i den här snön skulle sakta mer mig rejält. Men jag pulsade på och tänkte jag får se var jag kommer ut och hur långt jag har kvar då innan jag ringer. Ser ni spåren.


Men trots det eländiga underlaget njöt jag av omgivningarna, det sköna vädret och att få lyssna på en bra bok samtidigt som jag går. Tur att ingen ser en när man knatar omkring iskogen i den frisyren (säger jag och visar er bilden *s*)


Plötsligt såg jag skyltar om ett naturreservat, hade ingen aning om att vi hade ett så nära hemma, eller jo jag hade sett det på kartan men inte reflekterat över det direkt. Tydligen ett paradis för fågelskådare och det skall visst finnas en större infotavla någonstans. Boden är inte direkt jättebra på att märka ut sina sevärdigheter, jag ramlar över saker överallt utan att ha sett en enda skylt.


Men lite skyltar hittade jag när jag väl var ute i markerna, fädbovallens lägdor var utmärkta likaså Norrmyran som tydligen är en skyddad myr. Rejäla krondiken var fyllda med strömmande vatten och det var otroligt mysigt att passera området.


Tyvärr verkar lägdorna knappast användas längre, de hade börjat växa igen. Tråkigt hoppas man håller området någorlunda i skick för det är ett så speciellt landskap att passera igenom. Idag behöver man knappast förvara höet i lador längre utan man gör "koägg" av det istället.


Då går det så här med ladorna. visst är det nakna nästan silverfärgade träet vackert.


Den här hade inte hunnit tappa all sin färg ännu.



När inte höet behöver hämtas längre behövs inte heller släpen.


Här någonstans insåg jag att jag inte skulle hinna till fritids i tid så jag plockade upp telefonen och ringde. Sa att jag skulle bli 45 minuter sen, en vild gissning. jag knatade vidare och då dök ytterligare en vagn upp vid sidan av vägen. Undra om den också varit en jaktstuga. Tyvärr var den rätt demolerad.

Sen fick jag knata på ordentligt för att hinna hämta barnen. Passerade ganska många bondgårdar mm innan jag kom ut på "stora vägen" och kunde skynda mig mot Gruvberget för att hämta bilen. Jag kom till skolan 15:44 dvs med en minut till godo!

Klicka gärna på bilderna för att se dem större. Denna gång har jag inte gjort något bildspel men de kan ses i galleriet här (mitt Bloggergalleri så bläddra bara framåt så slipper du alla andra bilder).

Som vannligt hade jag GPS-klockan med mig så här får ni en karta, dock missade jag 200 meter i början, hade råkat slå av klockan men ni ser ju var vägen går när det är ett rakt streck :-)



Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

1 kommentar:

Lotten sa...

Men ååååh, så spännande med restaurang Skogstuvan! Orkar du ta dig dit igen för att ta bilder på insidan också?

(Det här med "övergivna platser" fascinerar mig ofantligt.)