731 lediga data/it-jobb i Platsbanken ett åt oss var

Kikade i Platsbanken och plockade fram alla lediga data/it-jobb just nu. Det är 731 st, ungefär lika många som sökte den tjänst som jag senast fick "Tack för visat intresse men vi har valt en annan kandidat till tjänsten" från senast. Det betyder att det ungefär finns ett jobb åt oss var, synd bara att mestadelen som sökte jobbet här uppe nog kommer från närområdet och jobben som jag sökte fram i Platsbanken är spridda över hela landet. Antar att det finns betydligt fler än 731 arbetslösa som söker ett data/it-jobb i Sverige just nu.

Det sägs att bara en bråkdel av alla jobb hamnar i Platsbanken och att man måste leta på andra ställen men just nu är det det dött överallt känns det som, har plöjt igenom ett antal platsannonswebbplatser idag och null zip zero (i alla fall här uppe).

Panikklumpen växer sig allt större i magen varje dag, jag söker det jag tror jag skulle kunna passa som och som ger mig en lön jag kan leva på. Men är det utanför mitt tidigare yrkesområde är de aldrig beredda att satsa de hittar alltid någon med lite butikserfarenhet eller liknande. Och inom mitt område är det sjukt många sökande. Jag önskar mest av allt just nu att få komma på intervju, spelar nästan ingen roll om e skulle erbjuda mig jobb sen eller inte men att få känna att någon brytt sig om min ansökan, att någon vill veta mer om mig.

Jag vet liksom inte hur jag skall formulera mig för att hamna i rätt hög, har haft ungefär samma sätt att presentera mig alla gånger jag sökt jobb men så här jäkla tyst har det aldrig varit.

Alla pratar om att det är via kontakter man får jobb, men de kontakter jag har här uppe jobbar oftast på små firmor som kämpar sig igenom de bistra tiderna just nu. Andra är arbetslösa (fast nu har de alla snart jobb, de var smarta nog och läsa programmeringskurser och är därmed attraktiva). Sen är ju inte alla kontakter bra kontakter. Man kommer inte överens med allt och alla till 100% och om en sådan person finns på en arbetsplats man sökt till så kan man ju glömma att höra av dem.

Jag skulle kunna tänka mig att veckopendla om det inte är 5 dagar i veckan utan 3-4 och sen jobba hemifrån ett par dagar men inte ens kontakterna nere i Stockholm verkar kunna skaka fram några jobb. Och söker man jobb söderöver så hamnar man direkt i papperskorgen, de har hundratals kvalificerade sökande från närområdet, varför skulle de då välja en som har familjen i Boden.

Nä nu dags att ta fram det positiva tänkandet igen, för realiteten är inte så jävla kul att fundera på, då när jag bara panikklumpen än mer. Jag får se det positivt, än så länge har jag en inkomst vilket betyder att jag kan ägna mig åt annat än att söka jobb hela dagarna. Så nu skall jag och barnen ta en promenad till ICA istället.