Vem vill prata med en anslagstavla hur intressanta lappar det än sitter på den

Idag verkar ämnet för dagen vara DN:s underliga undersökning av politikers bloggar. De på står att de är en flopp bara för att folk inte kommenterar i dem. Vilka har de jämfört med? Vad anses vara rimlig nivå på kommentarer för att en blogg skall anses vara succé enligt DN? Vilka bloggar är succébloggar?

Om DN jämför med ex. modebloggare så skulle jag nog säga att kvalitén på de kommentarerna inte är något som direkt driver världen framåt, inte ens modevärlden. The Real Mymlan anses väl vara en framgångsrik blogg idag och hon får kommentarer, massor av dem och det är för att man vet att hon läser dem, hon svarar och en diskussion uppstår. Hon har en läsarkrets som gillar att diskutera, som är aktiva på nätet i andra forum till stor del. Hon bloggade om kommenterandet för ett tag sedan. Mymlan själv syns dessutom på många andra sociala webbplatser och driver flera bloggar vilket gör att hennes bubbla på nätet är ganska stor. Ämnena varierar vilket gör att många olika sorters människor lockas in i diskussionerna. Hon är närvarande (om än mindre nu än förr).

Aftonbladet har utropat sin Fattigbloggen till en succéblogg. Idag kan man läsa med anledning av DN:s artikel:

• Börja lyssna på läsarna.

• Våga lita på att människor är intresserade av politik och samhällsfrågor.

• Var dig själv, inte en megafon.

• Ge det tid. Det kanske skulle behövas speciella bloggpolitiker som bara möter folk i bloggen. En bloggprofil i varje parti.

• Ta hjälp av läsarna och förstå att det de säger är viktigt. Tala inte bara om för dem vad de ska tycka.

• Skriv om en fråga du brinner för men samtidigt en fråga som folk bryr sig om.

Emanuel Karlsten på Dagen skriver i sin blogg idag:

För det första säger antalet bloggkommenterar ingenting om antalet läsare. Antalet kommentarer säger möjligtvis något om att bloggandet kräver ett visst språk - annorlunda mot det politikern är van vid. Ett inbjudande sätt, som lämnar utrymme för interaktion, diskussion. Möjligtvis säger det också något om ämnet. Att det är svårare att locka engagemang kring politik än säg...mode.

Men jag vet inte om jag håller med, inte tänker jag så mycket på om språket inbjuder till kommentarer. Kategoriska påståenden som politiker är rätt bra på borde ju locka till kommentarer. Nä jag tror mer på att man inte tror att man kommer få ett eget gensvar när man lagt ner tid på att kommentera och att politikern i fråga aldrig följer upp på andra platser. Fattigbloggen på Aftonbladet borde vara ett ypperligt ställe för politiker att engagera sig, tala om varför det ser ut som det gör, vad det egna partiet vill göra för att förändra osv. Eller är vi för långt ifrån valet för det?

Har Jessica som skriver Fattigbloggen läst någon av bloggarna som politiker skriver. De få jag läser/läst tycker jag ofta skriver ganska personligt och om den/de frågor de brinner för. Tycker sällan man möter partiprogram i bloggarna. Däremot är det kanske så att man bara läser bloggar från det parti/partier man själv sympatiserar med och att alltid skriva kommentar som "Ja precis så tycker jag också" känns ganska meningslöst i slutändan. Läser man något helt koko så väljer man nog lätt att skriva ett eget blogginlägg och länka till politikerns blogg, då kanske diskussionen hamnar där istället. Jag tycker man sällan ser politikerna i andras bloggar, kommentera blogginlägg så på det viset blir de ju en megafon istället för en samtalspartner.

Det vore mer intressant att se hur inlänkningen till politikers bloggar ser ut och deras närvaro i andras bloggar/sociala medier. Hur mycket delas deras poster ut i ex Google Reader? Jag har några politikerbloggar i min läsare, läsaren gör också att man lätt glömmer att kommentera, det krävs några extra klick för många och då ids man inte.

Apropå Fattigbloggen och deras kommentarsframgång så handlar det nog mycket om att de gör en svår fråga synlig, en fråga som engagerar många särskilt i dessa kristider.

5 svenska bloggande politiker gjorde ett liknande experiment i vintras, de skulle leva på studenternas inkomst i en vecka. Tyvärr fick inte den kampanjen, som drevs av TCO, något större genomslag och vissa av bloggarna var faktiskt rätt urusla på att redovisa dagligen hur det gick. Men de försökte i alla fall att sätta sig in i en situation som de beslutar om och gav sin personliga syn på var de stod i frågan. Jag bloggade om det 2 gånger (här och här) och kommenterade hos dem men jag kan inte påstå att deras gensvar var strålande, förutom från Oskar Öholm som lyfte en av mina kommentarer till ett nytt inlägg. Men trots att det var ett ämne som borde engagera många så kom det väldigt få kommentarer, varför? Höll man med om det de skrev kanske?

Jag tror det är hyfsat många som läser bloggarna men som ex. Stefan Tornberg sa till P1 idag, kommentarerna kommer vid sidan av i möten öga mot öga och via mail. Så att mäta succén i kommentarsfrekvens tror jag är ganska irrelevant.

Stefan skriver idag

Själv lyckades min blogg komma med på tio-i-topp-listan för riksdagsbloggar med fler kommentarer under mars månad - eller rättare åtta-i-topp-listan om man ser till vilka som bloggar från "egen" plattform.

Stefan svarar på kommentarer i sin blogg, kanske är det det som gör honom framgångrik? Gjorde några stickprov på de från tio-i-topp-listan och ser att flera av dem svarar aktivt på kommentarer. Bravo!

Sätt våra svenska bloggande politiker i bloggskola, tala om för dem hur viktigt det är med 2-vägskommunikation och visa sig intresserad av andras åsikter. Att våga diskutera och debattera på andra ställen än torgmöten, TV-soffan och Riksdagshuset. Då skulle kanske kommentarerna komma de också.

En tanke som slog mig tidigare idag bland annat med anledning av senaste "skräckrapporten" om att vi blir granskade av arbetsgivare/presumtiva arbetsgivare, vem vill stoltsera på nätet med sin politiska åsikt, ge sig in i debatter som kan missförstås av en arbetsgivare? Kan det vara en bidragande orsak?

Varför tror du att läsare inte kommenterar hos politikernas bloggar?

Läs även andra intressanta bloggares åsikter om Riksdagsledmöternas bloggar