21 april 2009

Gårdagens promenad i text och bild

Igår tog jag som sagt var en långpromenad på 2,5 mil. Jag har några Gröna kartan - Terrängkartan över Bodenområdet och brukar börja med att ögonmåtta en sträcka som ser ut att vara ca 2,5 mil och jag är sjukt bra på det. Förra veckan saknades det ca 1 km när jag närmade mig hemmet så jag tog en liten omväg ett kvarter och vips vart det rätt längd. Igår fick jag gå några 10-tal meter extra på vår gata :-)

Jag älskar att promenera både långsamt med en ljudbok i lurarna eller utan något ljud alls och i ett bra tempo. Nackdelen med att hålla högt tempo är att mina hälsenor verkar bli lite för belastade i mina Salomon XA Pro 3D. Måste hitta mig ett par andra skor vekar det som eller köpa och testa med korkinlägg igen.

Gårdagens promenad bestämde jag mig för skulle gå till Sävast och tillbaka. Jag är lite intresserad av stans militära historia och har besökt Rödbergsfortet, Svedjefortet, Degerbergsfotet och nu såg jag att jag kunde traska förbi Åbergsfortet.

Med ryggan packad med skaljacka om det skulle börja blåsa, kamera, väst om det skulle bli för varmt med fleecejackan, liten termos, te, knäckemackor (mjukbrödet av slut), äpple och satsumas samt en vattenflaska och karta gav jag mig iväg strax efter 10.

Vädret var helt underbart, blåste lite men inte kallt, jag bestämde mig för att inte slå igång ljudboken utan ta den tråkiga transportsträckan bort till cyckelvägen (ca 2 km) i så rask takt det bara gick. Lyckades hålla rask promenad (som enligt mig är minst 7,3 km/h) och snittade de första 3 km på 7,8 ungefär. Sen kom jag in på ett bostadsområde där jag aldrig gått i dagsljus tidigare så jag slog av på takten lite för att kika på husen mm. en höll ändå god fart. Insåg att det var rätt skönt att gå och titta på saker och ting istället för att koncentrera mig på ljudbok så spelaren låg orörd i fickan. Jag lyckades gå lite galet i Bodsvedjan men tog mig tillslut ut på Åbergsleden som skulle leda mig till fortet. Nu började det gå uppför men jag kämpade på att hålla uppe farten. Svängde av leden och nu steg det rejält mot fortet. Tittade mig omkring lite där uppe på berget, kollade hur skidspåren såg ut, tänkte att de kanske var bättre än de i Pagla men det var de knappt, väldigt skitiga spår och grunda samt stenhårda.

Jag kom ihåg sen vårt besök på Rödbergsfortet att de sa att det gick att kika på Åbergsfortets utsida och att det var "öppet". Så jag tog mig upp den sista biten upp till fortet, klev förbi vägavspärrningen och hittade ett stort hål i grinden in. Bara att kliva på. Fotade lite och de bilderna hittar ni i bildspelet här:

Klicka på det om du vill se bilderna större.

Jag pustade ut en stund på en sten, men var inte speciellt hungrig så maten fick ligga kvar i ryggsäcken, drack bara lite vatten. Tog en snabb kik på kartanoch såg att ridleden jag gått förbi en stund tidigare skulle gå runt berget och ner till vägen igen. Perfekt då tar jag den. Tog mig ner till korsningen och började gå i den halvtinade, upptrampade geggan och fick kryssa mellan hästskithögarna (hästar har verkligen inget hyfs). Mötte en man som letade sin hund, hoppas han hittade den. Jag stannade till vid en stor hög med taggtråd och tänkte fota men ides inte ta av ryggsäcken, hala fram kameran osv så jag gick vidare. Glömde slå på GPS-klockan igen och gick ett tag utan att den var på. Kom fram till en korsning där det gick ett skoterspår ner mot vägen men det stod ridningsvägskylt som pekade åt andra hållet och enligt kartan skulle det vara samma typ av stig hela vägen ner till Åbergsleden så jag fortsatte. Stort misstag! För det som på kartan var prickad stig bort mot korsningen där jag startat visade sig vara ridleden jag gick på. Jag skulle ha svängt in på skoterleden. Ja ja nu gick jag på hyfsat torr mark och skoterspåret kan ha varit hur mjukt som helst. Istället fick jag ta mig ner för berget samma väg somm jag gick upp, lite trist men det gick fort nerför.

Jag fortsatte i rask takt på Åbergsleden, käkade ett äpple för en snabb titt på klockan sa att mitt stopp uppe på fortet gjorde att jag nog inte skulle hinna hälsa på mina arbetskamrater och äta lunch med dem på Skapa i Sävast. Gick och filosoferade och tittade på husen jag gick förbi, det verkar så fridfullt att bo på landet. Mitt emot Scoutstugan låg ett yttepyttetorp, det skulle jag vilja ha, ett minitorp med typ ett rum, ett ställe att gå/cykla till, i värsta fall behöva ta bilen. Ett eget ställa att fly till ett kort tag. Gärna nära vatten och skog så man kan bada och gå. Familjen får givetvis följa med de också men ibland skulle jag vilja kunna sticka ensam och bara vara för mig själv.

Plötsligt befann jag mig i Sävast, det blev cykelväg och ack så tråkigt med "stadsbebyggelse" skyndade mig igenom byn medan jag åt min satsumas, hälsenorna började protestera vilt, fick lite panik, jag hade ju nästan 1 mil kvar hem. Men gick smärtan att ignorera på HKL och på FC2008 skall det väl gå nu också tänkte jag och trampade på. Konstigt nog gjorde det mindre ont om jag gick på fortare. Tog mig över 97:an och in till Gamla Sävast och började gå längst med Gruvberget, snart blev det grusväg, skön att gå på, nu hade jag motvind och jag har cyklat här några gånger så jag pluggade i lurarna och slog igång min bok. Började inse att jag var hungrig så jag åt upp mina mackor, teet fick dock ligga kvar i ryggsäcken. Men jag han inte långt innan Ralf ringde och ville prata Londonhotell och medan vi pratade tog jag mig ut till civilisationen i Södra Svartbyn. Vi slutade att prata när jag hade en kilometer kvar till barnens skola. Förvånat tittade jag på klockan, jag hade gått väldigt fort, en timme till godo, hur gick det till. Mina 2,5 milspromenader brukar ta mer än 4 timmar nu skulle jag vara hemma innan 4 timmar gått.

Hämtade upp barnen som blev skitsura över mitt tilltag att hämta till fots (och över 1 timme för tidigt), hur kunde jag. Men Herman fann sig snart, han sprang nästran hela vägen hem medan Vincent surade, stannade och beklagade sig över hur ont han hade i benen, han hade ju faktiskt vrickat foten för 1,5 veckor sedan (något han inte verkade lida av när han sprang på skolgården när jag kom). Vi tog oss i alla fall hem i mycket långsam fart, jag trillar nästan omkull när jag bgår långsamt. Smart nog startade jag en 2:a-sträcka på GPS-klockan när jag hämtat barnen så jag kunde få ut statistiken för den "egna" promenaden för sig.

Gick först 22.62 km ensam på 3:16.18.80 med medelhastighet 6,9 km/h (8:40/km)

Sen hämtade jag upp barnen innan sista sträckan på 2.85 km avverkades i betydligt långsammare takt 28:21.52. Medelhastighet 5,0 km/h (11:54/km)

Totalt blev det 25 km på 3:44:40.32 med medelhastigheten 6,7 km/h (8:59/km)

Så här såg rundan ut:



Tyvärr var jag lite lat när jag hade kameran i ryggsäcken så jag fotade inte allt jag ville fota, men snart borde jag få tillbaka min lilla kamera jag lämnat in på reparation.

Nu måste jag leta rätt på en ny runda för nästa vecka, kanske tar jag bilen och ställer den någonstans och tar mig en runda ute på landet. Några tips?

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

3 kommentarer:

zzeezz sa...

Mycket bra måste jag säga.
Tycker det var otroligt hör hastighet.
Tror inte alls att jag skulle klara av att hänga med i ditt tempo.

Nu måste jag bara sätta igång med min konditionsträning.

du kan följa mina äventyr på min andra blogg.
http://57dagarikina.wordpress.com/

MVH
zzeezz

Erica sa...

Jag känner att jag blir nyfiken på dig. Om du hade bott närmre mig hade jag nog velat träffa dig. Har inte träffat så många som gillar promenader som jag. Långa upptäckarvänliga promenader. Jag känner att dina promenader skulle vara en härlig utmaning för mig. Roligt att följa din blogg och jag håller tummarna för att någon vill anställa dig. Känner igen känslan.

BeatriceBeaBeata sa...

@zzeezz Nog höll du väl ett bra tempo på din etapp fram och tillbaka häromdagen? Så fort går jag inte :-)

@Erica säger det samma men vem vet jag ramlar kanske neråt framöver och bloggfolk går ju alltid att ramla på. Måste ju finnas upptäckarplatser där du bor också :-) Annars är ni alltid välkomna hit upp.