Idag började jag inse att jag verkligen verkligen behöver ha några dagars nerstängning. Känns som hjärnan har börjat försöka på egen hand och det är inte bra. Tittade på mina sandaler och kunde först inte förstå hur jag skulle få dem på fötterna. Men jobbgrejerna satt där de skulle i alla fall. Sen så blev jag oerhört ledsen på morgonen. Fick ett meddelande från en vän om att en person som jag förut ansåg var en av mina allra närmsta vänner har gift sig utan att säga något. Jag förstod ju redan när han fick barn utan att säga ett pip att vänskapen var över men jag ville väl på något vis då tro att han var insvept i någon bebisbubbla och bara inte hade hunnit/orkat/kunde. Men nu, det tog hårt att komma till den reella insikten. Satt där på jobbets toa mellan två möten och grät av saknad och förlustkänsla. Men jag önskar honom ett gott liv med sin familj.
Vädret var kanonfint i morse och då kändes det jobbigt att behöva åka och jobba men när himlen öppnade sig ute senare var det i alla fall lite lättare. Satt då också och planerade den där roliga saken som jag fått göra lite på innan men som varit så inofficiell. Men idag fick vi ett mer konkret "Go" så nu får vi ha ett hackaton på vår stora kompetensdag i augusti. Skall bli grymt kul att planera och genomföra det eventet. Jag tackar Bool för att de skrev om sitt #booldevday vilket var bra att länka till uppåt till cheferna. Vi hoppas kunna betala igen genom att dela med oss av vad vi pysslat med och kommit fram till. Nu skall vi brainstorma idéer och formera team.
På jobbet idag har jag haft en riktig skitdag, tinnitus, sov kasst i natt pga den (var helt övertygad om att grannen hade ställt ut en motor alternativt att en helikopter hovrade långt bort) men när jag häll för öronen insåg jag att det var i huvudet. Jäkla skit. När jag är stressad kan det bli värre och sover jag dåligt blir det ännu värre och jag kan inte sova när det låter, ni fattar....
Efter jobbet blev det till att stressa hem, hämta Vincent (som för övrigt haft ett riktigt bra zonläger idag med fotboll i 6 timmar) och köra honom i hällregnet till Sävast. Åkte sen hem igen för att äta men hade ingen matlust. Åkte sedan tillbaka till Sävast för att se Vincent spela (skulle ju ändå hämta honom sen och tänkte att jag kanske kan lyckas ta någon bra bild). De spelade bättre idag än igår men en förtretlig boll smet in bakom Vincent och de som behövde vinna denna match med minst 4 mål för att vara kvar i Lilla VM. I halvlek stod det fortfarande 0-1 och när de kom ut på plan stod plötsligt deras andra målvakt. Jag fattade inget, det var Vincents match att stå. Fick dock förklaringen efter matchen när sonen helt enkelt saknades på bänken också. Han hade sträckt sig när han skulle sträcka sig efter en boll, ljumsken. Han hade valt att kliva av i halvtid och gå och byta om för att inte bli kall. Och han som skall på fotbollscup i helgen och nästa helg åker han på fotbollsträningsläger. Ljumskskador kan ju ta flera veckor att läka.
Väl hemma gick jag ut i trädgården och fotade blöta blommor och tulpanbilden är väl hur jag önskar att jag kände mig, stark, vacker och motståndskraftig medan dagens bild visar hur jag känner mig, som ett ovälkommet ogräs, blött och eländigt som håller på att falla isär.
Sen blev det chipotlenachos med salsa till middag, lysande Bea, lysande.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar