Dag 159 (#100/#blogg100) - Oj 100 dagar redan av #blogg100

Jaha då var 100 dagar med #blogg100 slut då. Nu kan jag återgå till mer normala rubriker på mina inlägg frutom på de i #uppochhoppaijuni då :-) Tittar jag tillbaka på dessa 100 dagar så har jag väl knappt skrivit ett enda inlägg med någon form av substans. Knappt något kring aktuella ämnen heller, dag 50 var väl det närmaste. Men det har ju blivit 100 dagens bilder och en hel radda andra foton, massor med motionsrundor, för mycket att göra på jobbet och annat dagboksdravel precis som det brukar i min "publika dagbok". För sen bloggosfären typ dog känner jag inget behov av att skriva om aktuella ämnen och sådant, ingen läser ju ändå och skulle någon läsa så händer det extremt sällan att det reageras ändå. Det är några få läsare från G+ som kan kommentera ibland (de är uppskattade). Men på den gamla goda tiden var man en del av ett sammanhang, det länkades friskt mellan bloggarna, man bollade saker mellan varandra, skrev repliker i den egna bloggen eller förde diskussioner i kommentarsfälten. Det ser jag aldrig längre, i alla fall inte hos mig. Hos Lotten däremot där frodas ett helt forum i kommentarsfälten. Det ser så gemytligt ut men så är hon 1000 gånger bättre än mig på att skriva om konstiga ämnen och berätta om dråpliga dagar eller knasiga hotell.

Bara för att det är sista dagen har det varit en rätt händelselös dag förutom ett gräl men det är ju tråkiga händelser, de räknas inte riktigt. Så jag får avsluta tråkigare än tråkigast.

Började morgonen med att knäppa dagens bild på en nyutslagen tulpan i morgonljus. Börjar bli många blombilder nu, får skärpa mig. Den här blev ganska så blek men det passar mig bra idag.

På jobbet var det många besvikelser idag, på våra pauser hackade jag lite kod och på lunchen åt jag thai. Hackandet och lunchen var ju bra men resten, nja inte min bästa jobbdag direkt. Det var en sådan där dag när jag lika gärna hade kunnat vara hemma istället till stora delar eftersom dagen gick åt till att vänta och vänta utan att få det jag väntade på. Men en leverans fick jag och den var bra. Ledde till några nyttiga diskussioner också. Men morgondagen kommer bli galet stressig just för att jag väntade idag. Kommer säkert behöva jobba över. Ser inte fram emot det. Men snart snart är det över. Då tänker jag ta mig en långhelg. Lutar åt att jag åker till Senja, fick svar från turistrådet där att det är finfint vandringsbart när jag tänkte vara där. Undra om någon vill följa med.

På eftermiddagen skulle jag och sambon till Hermans nya skola på ett överlämningssamtal och jag bad Henrik (som sa att han skulle komma bort till mig) att komma in och hämta mig eftersom han inte kunde säga vilken tid han skulle komma. Detta missade han och stod utanför och försökte ringa mig men min iphone är typ helt död just nu och Lumian tyckte att idag var en väldigt bra dag att inte tala om för mig att någon ringer, den gör så ibland, hänger telefonappen och vips hade jag 24 missade samtal fastän jag gått omkring med telefonen i handen och undrat var sjutton Henrik var.

Försökte ringa tillbaka och först kopplades inte samtalet upp och när det väl gjorde det så kunde vi inte höra varandra. Lånade en annan telefon och ringde men då var det upptaget för han försökte ringa mig. Jag var sur över att jag inte kunde se honom inne i våra lokaler och inte hitta honom varken vid entrén eller vid bilen och han surade ihop över att jag aldrig kom ut (han envisas också alltid att vänta vid huvudentrén som inte är den väg jag går eftersom bilen står på andra sidan huset).

Han ledsnade på att vänta på mig och gick till busshållsplatsen, när jag satt i bilen för att skita i att ta med honom som försvunnit så fick jag syn på honom där på busshållsplatsen samtidigt som min telefon tyckte att det var läge att släppa fram hans meddelande om att han gått dit och önskade mig lycka till på mötet.

Ett jäkla gnällande i bilen, jag irriterad för att han inte kom in som jag sa och han sur för att jag aldrig kommit ut eller svarat i telefonen. Men hur fasiken skall jag veta att han inte uppfattat min önskan om att han skulle komma in och veta att min mobil fått spunk just idag (dessutom efter att han ringt en stund tidigare). Jag förstår faktiskt inte hur det kunde vara mitt fel. Hade ju inte varit så svårt att öppna dörren och komma in och leta efter mig, eller gå ner till bilen i alla fall och se om jag var kvar. Men nä bara för att dörren varit stängd och ingen sett honom genom rutan tidigare gånger (oftast efter 17 då vår dörr är låst) så provade han inte ens och skäller på mig. Sådant där kan göra mig så sänkt för vad jag än säger till honom så har jag fel. Visst jag hade kunnat springa till en dator och försökt kontakta honom den vägen när det tutade upptaget, jag hade kunnat försöka få iväg ett SMS men vet att SMS:en oxå brukar krångla där telefonappen jävlas. Jag valde istället att föröka boota om telefonen medan jag gick ner till bilen för att hinna till mötet, det var tydligen fel prioriterat. Eftersom jag brukar vara sen när vi skall ses så var det per automatik mitt fel. Vissa dagar känns den där vandringen jag skrev om i dagens #uppochhoppaijuni-inlägg väldigt väldigt lockande.

Skit samma vi kom oss till skolan i alla fall och hade ett aningen stressat samtal då den från lärarlaget och specialläraren som var inbjudna (jag trodde att vi bara skulle träffa rektor) bara hade 30 minuter på sig tills de behövde vara på annat men jag tror vi han få med det vi ville ha sagt och nu hoppas jag att det blir bättre i höstadiet än det varit i skolan hittills. Jag är så glad att Hermans klassföreståndare tog sig tid att vara med, hon har umgåtts med vår son mer än oss tror jag och definitivt mer i skolmiljö. Hon känner honom väl och vet vad som krävs för att vinna hans förtroende. Hans nuvarande rektor pratar också gott om honom och noga med att säga att det inte är ett problembarn som lämnas över, bara ett barn som behöver att bli sett och lyssnat på och som behöver utmaningar.

Borde gått ut och gått i kvällssolen (lätt mulet och inte så varmt) men hela kroppen känns trött och ömmar, börjar undra om jag håller på att bli sjuk. Ont i huvudet dessutom. Tror jag skall skutta i säng nu kl 21. För jag glömde datorn på jobbet och kan inte ens roa mig med att hacka kod. Ibland är det bäst att bara sova.