Hade jag haft en renodlad träningsblogg hade den kanske hetat "Om jag bara tar mig ut tar mitt pannben mig hur långt som helst" eller "Hellre längre än snabbt".Så det sistnämnda där skulle väl sägas vara mitt motto. Hänger väl även ihop med det jag skrev om dag 2 om att jag verkligen inte förstår vitsen med att pressa sig till blodsmak i munnen. Men så slog det mig, jag verkligen gillar ultreïa/ultreya.
Ultreïa (som sägs härstamma från ordet ultra) betyder fortsätt gå, alltid framåt. Det är något man säger när man är på pilgrimsvandringar i Spanien, man kan säga ultreïa! och få tillbaka ett Et suseïa! som betyder ungefär och uppåt. Så framåt och uppåt utan att sluta. Låt dig drivas framåt här i livet, av nyfikenhet, av att ha nått ett mål och sträva mot nästa. Sluta inte. Ultreïa sstår även ofta klottrat i tunnlar, på skyltar och det är ett peppande ord faktiskt. Det gör att man orkar några kilometer till den dagen. Ett par tusen steg närmare målet för denna gång.
Sen så är orden mytomspunna, en del hävdar att de går tillbaka till medeltidens pilgrimsvandrare andra att orden har bytt mening under de flera 100 år som gått. Att ultreïa egentligen bara betyder halleluja och var något de medeltida pilgrimerna sa när de kom fram till Santiago de Compostela. En del hävdar att ultreïa är det man bara sysslar med vägen till Santiago medan suseïa är vägen hem. Nu för tiden är det väldigt få pilgrimer som går hemåt också men de finns. De flesta av oss tar allmänna kommunikationsmedel hem.
Men jag tycker om den moderna betydelsen, det är ett motto jag kan förlika mig med. Framåt, sätt ena foten framför den andra och ta dig till målet men stanna inte där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar