Dag 164 - Caminolängtan i skogen och så stolt över älsklingen

Hade ställt klockan på 02:15 för att kunna skicka ett lycka-till-meddelande till Henrik som skulle starta sin Vätternrunda 02:18.

Sovmorgon deluxe idag, sov till 10:34. Gud så skönt att få sova. Började morgonen med att kolla så att Henrik fortfarande på banan på Vätternrundan. Jupp det var han så bra. Vincent skulle vara i Gammelstad 14:30 så dagen var liksom transportsträcka dit. Satt och lallade vid datorn. Försökte följa hur det gick för Henrik och en kollega på rundan. Han hade postat lite bilder på G+ och vi chattade vid några stopp. Han hade ont i knäna och i fötterna vid Karlsborg. Blev lite orolig, skulle han tvingas avbryta även denna gång. Peppade så mycket jag kunden.

Läste nyheterna och caminoforumet och myste med katterna en sväng. Tyvärr är det så få ställen som deras chip på rundan läses av och levererar progress till oss här hemma så det sista jag fick se var tiden för Hjo och jag visste ju att han varit på platser efter det.

Vi kom oss iväg till 14-tiden till Gammelstad och medan Vincent var med på samling och sen satt på avbytarbänken i matchen (eftersom den andra målvakten hade i uppgift att vakta buren idag) så drog jag iväg på en tur. Började med löpning (eller joggande med tanke på farten) i fyra kilometer. De första tre på asfalt men sen in i skogen och en smal stig. När jag närmade mig 4 km kom jag till ett riktigt blöthål och fick gå igenom och hoppa mellan tuvorna. Sen valde jag att gå istället. Har svårt att få till någon bra andning, får ont i lungorna före benen blir trötta. Det var skönt att gå ensam som omväxling för att få låta benen gå utan att tänka på att hålla igen. Idag tänkte jag inte så mycket alls, benen fick gå som de ville utan att jag manade på dem speciellt. Men ändå blev farten helt ok. Strax innan Storheden fick jag syn på ett träd med en gul prick och sen en till, åh en led (extra trevligt med just gula prickar). Jag kollade på klockan och konstaterade att jag skulle hinna följa den ett tag och får hoppas att den vänder tillbaka.

Jag njöt och tänkte på caminon när jag såg de gula strecken/prickarna på träden och när jag slutligen  kom fram till ett ställe där de målat en pil. Caminolängtan blev otroligt stark. Benen sa "gå gå stanna inte".

Leden vände faktiskt tillbaka precis i tid när hag annars hade behövt vända om, blev väldigt glad. Men jag fick inte vara glad så länge för plötsligt stack den av åt fel håll så då var det bara ändå att vända om men jag behövde inte gå exakt samma väg tillbaka för det fanns andra stigar. Han tänka hur lycklig jag är när jag bara får gå där i skogen och njuta, att den finns så nära mig. När jag kom ut på asfalten igen så lät jag armarna gå upp i powerwalkposition någon kilometer då och då och vilken skillnad det blir i fart. Under min promenad kunde jag inte kolla hur det gick för Henrik eftersom batteriet tog slut.

Hämtade min andra mobil i bilen och sen kom jag till planen. Hade varit ute 15 km.

Kom fram precis när Sävast gjorde mål men när jag frågade vad det stod så var det tyvärr 4-1 och medan jag tittade på så blev det 1 mål till för Gammelstad. Våra grabbar såg rätt trötta ut, de var där med endast en målvaktsavbytare och en utespelsavbytare. När det var några minuter kvar av matchen kollade jag hur det gick för Henrik och då var han beräknad att komma i mål 17:01. Klockan var några minuter i 17 och jag laddade om sidan om och om igen och plötsligt klockan 16:57 stod det där, han var framme! Min älskling hade cyklat 30 mil! Det är fantastiskt, jag är så stolt över honom.

Jag behövde inte stå där så länge innan matchen var slut. Sen var det strul med duschen så jag och Vincent åkte direkt hem till Boden. Handlade middagsmat och åkte hem och laddade ur min runda, chattade med Mattias en stund innan det var dags att laga middag. Hade köpt ryggbiff men den var riktigt dålig, seg och tråkig med senor. Så det var inte med glädje jag åt den.

Jag hade inte med mig kameran i skogen idag så jag gick ta med mig kameran ut efter maten och försöka hitta något. Gick och letade nere vid vatten och hittade små små violer, kärrvioler tror jag det var. Det fick bli dagens bild.

Resten av kvällen bänkade jag mig framför datorn i soffan med prisbröllopet på TV:n för det var inte något alls att titta på. Har inte engagerat mig speciellt i det hela men jag gillar Sofia sen jag såg dokumentären om hennes jobb med Project Playground. Hon verkar vara en kvinna med skinn på näsan och det gillar jag.

Avslutar med en bild som Henrik tagit när han fått sin medalj.