Idag skall man skriva om häloshets i #uppochhoppaijuni och i det ämnet finns det nog väldigt mycket åsikter. Själv vet jag jag inte riktigt vad jag skall säga. Träna lagom och ät balanserat är väl det jag själv försöker följa nu för tiden efter att ha haft perioder med på tok för mycket träning, överträning och på väg in i en ortorexi. Har ätit totalt galet emellanåt också även om jag aldrig dietat direkt, men kaloriberäknat. Bland bekanta körs det alltid någon diet bland ett gäng, det tränas rätt hårt också men jag ser ingen direkt förändring på dem, däremot gnälls det över att det är trist med kvarg, att de toklängtar efter viss mat och att det är såååå tråkigt med just den träning de nu håller på med. Visps är dietperioden slut och de går tillbaka till att inte träna speciellt mycket och äta helt galet. Varför är inget lagom?
Frågar jag så möts av underliga blickar, men hallå för att bli smal och vältränad förstås. Och vem är jag att komma med pekpinnar? Kanske det är en fas alla måste igenom. Jag har ju inget att säga till om som faktiskt tränat sönder mig en gång i tiden.
Men en dag vaknar man upp och inser att man är precis lagom som man är och då kan man toffla på i egen takt och äta det man vill. Jag får rätt ofta höra att ta långa promenader det är inte träning och det är det kanske inte för andra men för mig duger det gott och väl och jag tränar för långvandringar och då funkar det inte att springa, cykla eller på annat sätt röra på sig. Gåbenen behöver gå-träning.
Julen ...
46 minuter sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar