Dag 39 - Våffelos och enorm trötthet

Dagen började med att kliva upp tidigt för att skjutsa Vincent till tågstationen. 06:50 skulle de samlas så han var där några minuter innan. Jag åkte hem, klädde av mig och kröp ner i sängen igen. Satte klockan på 09:30 och försökte somna. Sambon började snarka så jag blev störd men tror jag sov en liten stund i alla fall.

Snoozade klockan en stund och försökte vakna till liv, sjukt trött. Hade tänkt hinna åka på ICA och köpa en bakmix att ta med upp men allt jag gjorde på morgonen gick så sakta, hela kroppen värkte. Kom mig iväg hemifrån  09:55 och åkte upp på berget. Var lite orolig för att det skulle vara för halt för att komma upp men det gick bra med lite fart. Överallt låg det bark och barr som blåst ner under nattens oväder. När jag nästan var uppe stod det skotrar mitt på vägen, de han flytta på sig. Tur för jag ville gärna sakta ner, då var det inte säkert att jag skulle klara sista knixen upp för det var halt.

När jag kom upp var redan de andra två där och hade börjat ställa i ordning, skönt då slapp värkkroppen slita i allt själv. Jag dukade fram fikat, blandade saft, ställde i ordning muggar och sådana där smågrejer, fixade växelkassan. Lagade affischen som blåst sönder igår så jag skulle kunna sätta upp den på vägen ner. Hade tagit med mig min frukost upp så jag åt den innan vi öppnade.

11:00 öppnade vi och 11:30 kom första gästerna, skoteråkare som åkt förbi och sett att det var öppet. Sen droppade in folk lite av och till, skoteråkare, de som gått upp för berget och några i bil. Men vi hade bara 19 gäster totalt så det blev lite långtråkigt särskilt sista timmen. Gick ut och fotade lite i det fina vädret och åt några korvar utan bröd. En av de andra var mest ute, åkte upp Barnens vasalopp med sina vita blixen, skottade av taket, skottade fram liften mm. Tur han inte förväntade sig att jag skulle göra något sådant idag. Det hade kroppen inte pallat med. I vanliga fall jobbar jag annars gärna utomhus i finvädret.

Skidorna fick mig att längta till turåkning i fjällen så de får bli dagens bild.

Vi packade snabbt ihop och redan 15:05 kunde jag fara neråt. Satte upp skylten och åkte hem. Satt och tog igen mig en stund, skalade av mig kläderna som stank av våffelos, åt några Novalucol till, måste skaffa något annat som är mer långverkade.

16:06 stod jag ute igen för att ta en kort promenad, låg bara 2,7 km "back" och tänkte att det kan jag ju överleva. Solen hade försvunnit ner men det var fortfarande ljust. Gick bort mot badhuset och höll på att halka i backen ner under järnvägen, glashalt. Strax efteråt satte kroppen igång att skrika åt mig att jag är dum i huvudet, varenda fiber värkte och jag fick gå jättelångsamt. Magkatarren rev i övre magen och värkte i bröstet och upp i käkarna. Lyckades pilla in ett par iskalla fingrar under tröjan och få upp BH:ns hakar för att bli av med det trycket i alla fall. Lättade lite. När skall elände sluta? Fick frossa, inte kallt ute men jag skakade i kläderna så jag började leta mig hemåt genom stan, försökte gå där det var sandat.

Hade lovat att gå förbi ICA på hemvägen och när jag kom dit ville inte kroppen vara med alls, kändes som jag skulle svimma. Plockade lite frukostgrejer men sen lutad över en frysdisk ringde jag hem och frågade om sambon kunde laga middag och vad jag skulle köpa i så fall. Men han bestämde att han och Herman skulle äta pizza istället och ringde och beställde det. Jag lyckades samla ihop mig, betala och halka hemåt till huset efter totalt 5 km. Stoppade grejerna i kylen och gick direkt in i sovrummet och sov i 2,5 timmar. Helt väck.

Kanske tur att Vincents tåg hem är försenat så jag fick vila, skulle hämtat honom 19:15 men nu vet vi inte riktigt när de kommer, de lämnade Kiruna 20:15. Nu mår jag lite bättre och har ätit några mackor och lite glass. Men vet att det kommer starta igång det onda från magen igen, sitter liksom bara och väntar.