Dag 33 - Trampar vatten men gick 17 km och funderade på skolan

I morse startade dagen med 30 minuter hårt arbete. En plogvall behövdes tas bort. Vi brukar ju vara förskonade från det men nu hade svårmors bil stått en bit ut på gatan och den snälla plogaren kunde inte ta vallen med sig.

Jg kom iväg till jobbet först vid 8, skjutsade Vincent till skolan medan svärmor och man körde Herman till sin skola. När jag väl kom på jobbet gjorde jag färdigt presentationen. Försökte lära mig tidredovisningsappen på WP8 och hade en del samtal med chefen. En del möten avverkades under dagen och vi har hamnat i en liten loop, känns som jag trampar vatten på jobbet. Inte för att hålla mig flytande utan för att inte dra iväg åt fel håll. Behöver någon som talar om riktning för mig snart innan jag tröttnar helt. Men det är väl så i omorganisationer, det tar tid innan allt satt sig. Får hoppas någon kan kasta ut en livboj i alla fall. Ser fram emot att hålla presentationen jag förberett, den är i alla fall som flytringar på armarna.

Skippade lunchen idag för kl 13:30 skulle jag vara på utvecklingssamtal med Vincent i 7:an. Det mötet hade jag kunnat vara utan. Jösses så menlöst.

Har skolan inget ansvar för att hjälpa barnen nå sina mål? Vincent hade inte skrivit något själv på socialt mål och fick som förslag att räcka upp handen mer, våga prata i klassrummet lite mer - på tyskan (hans mentor har honom i tyska och svenska). Känner jag min son rätt så är han inte den som babblar på så mycket i de andra ämnena heller så jag undrade om han inte borde ha målet i alla sina ämnen. Jo jo det kunde ju vara bra. Frågade hur ett mål följs upp, hur sonen skulle få återkoppling på om han blivit bättre, hur det påverkar betygen. På det senare så skulle ju tt mer deltagande på lektionernas diskussioner och förhör visa att han kan det han skall och det håller hag med om. Men på min första fråga så var svaret, det talar vi ju om på nästa utvecklingssamtal i så fall. HALLÅ! det är ju minst ett halvår bort. Så om ungen sitter lite för tyst på lektionerna så påtalar de det för honom på nästa utvecklingssamtal! Och där kan samma sak komma upp osv...

I min värld IT-branschen övergav vi Vattenfallsmodellen för längesedan då man insåg att sen återkoppling bara ledde till försämrad kvalitet men i skolan lever det tydligen kvar. Jag frågade hur det är med iterativt lärande i övrigt i skolan och nja det händer ju att de har peer-review med en kompis och att läraren läser igenom och ger kommentarer men det normala var tydligen att man får kommentarer på det man lämnat in och sen ingen möjlighet att justera. De justeringarna skall man liksom göra på nästa arbete. Det är ju helt sjukt enligt mig. Vilket jag också påtalade, nu är inte jag pedagogiskt utbildad så jag borde väl hålla tyst och inte lägga mig i alls men mitt sunda förnuft och det lilla jag läst på om lärande handlar just om vikten av återkoppling som barnen kan reagera på och få veta hur de kan göra något bättre inte bara att... och dessutom få chans att göra det med en ny bedömning. Finns massor intressant på Skolverket under undervisning bland annat och de som skriver där är ju pedagogiskt utbildade.

När jag frågade vad skolan kan göra för att hjälpa honom att nå målet så såg mentorn först frågande ut. I IUP-pappret vi hade på mellanstadiet (innan 6:an) så skrev man målet, vad skolan kan göra för att att hjälpa eleven nå dit, vad eleven själv kan göra och vad vi som föräldrar kan göra. På detta papper vi fick nu saknades vad skolan kan göra. I min värld kan de/skall de göra betydligt mer än mig som förälder. Vi vet ju knappt ens vad de läser i skolan nu för tiden, inga skolböcker hemma, inga veckobrev, ingen möjlighet till diskussion vid köksbordet om aktuella skolämnen om inte 13-åringen själv tar upp det och som om det skulle hända. Nä jag var rätt tydlig med att som förälder till ett högstadiebarn är man rätt så frånkopplad från skolan. De hänvisade till sin urusla blogg men den vänder sig ju inte till mig som förälder. Vad hjälper det mig att veta att de skall öva på kapitel 3 i matteboken eller har läxa på kapitel 7 i tyska och att de om 2 dagar har prov i SO om Inre och yttre krafter.

Inte nog med att skolan har en webbplats och 2 bloggar man skall hålla reda på nu har de även i konsument- och hemkunskap lanserat en ny webbplats men den slipper jag ett halvår till i alla fall för de har konsument- och hemkunskap först i 8:an. Men den läraren verkar i alla fall testa lite nytt som flippat klassrum mm. Kan bli spännande att följa.

Åkte från mötet rätt så utmattad, men det går ok för sonen i skolan så det får väl räcka helt enkelt, de lovar att ringa om det går dåligt. Jo jo men vad gör ni innan det? Vad skall jag som förälder göra om det börjar gå dåligt? Kolla alla bloggar och se om det finns något som står där som jag skall påminna sonen om? Men det tänker jag inte tänka på nu. Som sagt nöjd med att det går bra, inga tips,strategier, hjälp för att det skall gå ännu bättre uppenbarligen. Läraren hade nada att ta upp från sitt håll (mer än det där med att räcka upp handen på tyskan) eller jo hon tog upp oxå att han kanske inte skulle satsa så brett som att förbättra betygen i alla ämnen utan kanske satsa på favoritämnena som är engelska och idrott i hans fall, två ämnen han har bra betyg i. Jag vet inte om jag tycker de ämnena man har som favorit är det man skall satsa allt krut på för målen, de ämnena kämpar man väl på i liksom utan specifika mål? Men vad vet jag. Barn kanske inte fungerar som jag. Det jag tycker om gör jag mitt bästa i det är sådant som är tråkigt som jag behöver lite extra motivation och mål i.

Tillbaka på jobbet för mer jobbande, Vincent hos tandläkaren för att justera tandställningen. Fick sluta lite tidigt för att skjutsa honom till träningen. Han skulle ha åkt buss men då hade han inte hunnit äta. Jag skyndade mig at byta om och gick ut. Hade med kameran och stativet men snöön vräkte ner och det blåste som attan. Gick bortåt Svartbjörnsbyn utan att hitta något att fota, vände efter 35 minuter och gick hemåt igen. När jag var vid järnvägstationen SMS:ade Vincent och undrade om jag kunde hämta honom 18:45 istället för strax efter 19. Nä jag var ju fortfarande ute och gick. Men bestämde mig för att gena på ett ställe för att skynda på lite. Dåligt val, ingen hade trampat upp en stig så jag fick istället ta en omväg. Hämtade Vincent 19:05 och en sur Herman 19:12. Hade ju lovat att hämta honom kl 19. Men det var järnvägsbommar som gick ner och jag hamnade bakom en bogserande bil som körde i 10 km/h. De skall vara glada att jag hämtar dem alls. De borde gå hem så korta sträckor. Herman hade i alla fall gått till sin träning.

När jag hade dumpat av dem hemma skulle jag gå 3,5 km till för att få ihop dagen 10 km. men jag hade samtidigt en fotoidé som jag funderade på så det blev tillslut en mycket längre promenad runt Bodträsket istället för bara en kort tur. Försökte fota kyrkan från en ny vinkel men vinden tog bara tag i kameran hur jag än försökte skydda den. Så idag blev det bar 2 bilder tagna en halvsuddig på kyrkan (gillar vinkeln så jag skall försöka igen) och dagens bild som får heta "Hidden messages".

Kom hem efter totalt 17,17 km. Inte illa i dagens skitväder, hade gott om tid att älta jobbet och utvecklingssamtalet. Nyhyvlade vägar var glashala under den fjäderlätta snön så jag halkade till 4 gånger och knixade till den redan ömma nacken 2 gånger. Klockan han rinna iväg en bit efter 21 innan jag var klar så mitt övervägande om jag skulle ta de där sista 2 kilometrarna för att komma ikapp var rätt lätt. Hem in i värmen och äta mat och vila nacken.