Dag 52 - Från solen i Boden till molen i Kalix

Sov bra i natt och vaknade faktiskt före väckarklockan men det hindrade mig inte från att gotta ner mig i sängvärmen och somna om en liten stund. Skönt. Ute var det redan ljust. Lycka.

Klev upp och fixade i ordning mig själv, packade lite mat och kameragrejerna samt varma kläder för att ta en promenad i Kalix. 

Jag och Vincent kom oss iväg i tid och påbörjade färden mot Kalix. Inte så ofta jag får tid att prata med honom så en bilresa på en dryg timme är ett bra tillfälle. Men jag skulle aldrig ha sagt "Åh vilket fint väder, sol och lite moln, perfekt för en fotorunda". För när vi kom närmare Kalix byttes solen ut mot regn, dimma och jämngrå himmel. Lockade inte alls. Men temperaturen var behagliga +3 i alla fall.

Vi var i Kalix lite mer än en timme före första matchen så medan barnen bytte om och värmde upp så satt vi föräldrar på läktaren och kollade på matchen innan. Strömnäs mot Kiruna. Småpratade med några pappor och vi kom in på hur man är som förälder på sidan av planen. Det skall vara en föreläsning av Magnus Hedman här i Boden snart om just det baserat på hans bok Låt ditt barn vinna. Papporna i fråga är rätt bra på att vara så där gapiga och pressande mot sina barn från sidlinjen och de erkände snabbt att de kanske borde gå på den där föreläsningen. När våra grabbars match började lyssnade jag på dem, en av dem ropade till sin son att han skulle skärpa sig, ta bollen osv... men sen när han gjorde ett snyggt mål, inte ett ljud från pappan. Knuffade honom i sidan och sa "ja men NU när han gör något bra så får du skrika" och han ropade att sonen gjorde det bra och skrattad åt min påminnelse.

Jag tror på att peppa laget, inte specifikt individerna men det är svårt att inta ropa "Bra X" när någon gjort något bra istället för "Bra laget Y". Viktigt att uppmärksamma försvaret från sidan och det tycker jag föräldrarna i både handbollen och fotbollen gör bra. En annan sak som är svår är att inte unison sucka, säga neeej osv... när det inte blir mål, när någon missar eller målvakten tar den. Det kommer så spontant, man har ju suttit där och hoppats, trott att den skall gå in. Sen hopas jag att tränarna tar upp vad som kunde göras bättre, hur de skall växa på planen. Men tydligen kan det fungera även om föräldrarna gör det för vissa barn. Men hur vet man? Själv är jag inte som pappan i artikeln idrottslärare så jag skall nog definitivt vara tyst, jag kan inte ens reglerna i fotboll och handboll. Men ändå kan jag inte låta bli att efter vissa matcher fråga Vincent om varför han varit passiv, inte tagit för sig eller vågat skjuta mot mål (i handboll, i fotbollen är han ju målvakt). Borde nog vara tyst.

Pratade en del om detta med Vincent i bilen på vägen hem sen, han säger att han oftast inte hör något från läktaren alls, stänger av det och koncentrerar sig på lagkamraterna och tränarna istället. Det är nog en sund egenskap. Men vi föräldrar hör ju varandra. Hör över lagen.

Efter matchen, de vann mot Kiruna -01, är min son spelade linje helt plötsligt igen efter att ha varit 9:a hela säsongen så gick de och badade. Jag drog på mig varma kläder och tog kameran och gick ut. In mot stan och sen ner mot vattnet och strandpromenaden bort till bron. Svängde ner på isen och skoterspåret bort mot Vassholmen. Skoterspåret var som en isväg och jag var glad att jag hade dobbarna på mig även om flera spikar lossnat. Måste nog köpa nya.

Gick ganska snabbt att ta sig ut till ön men väl där gick det inte så snabbt. Var inte direkt vältrampad snö så jag sjönk ner rejält på några ställen. Hade hoppats på fler fotoobjekt men nu blev det bara den gamla logen och någon form av maskin som är kvar från flottningstiden. Nog finare där ute på sommaren.

Bestämde mig för att gå ner på öns andra sida så jag klättrade upp till Toppstugan (där någon krossat ett fönster och det ligger en död fågel med fjädrar över hela golvet där inne). På baksidan hade en man problem med sin skoter, något med isrivaren hörde jag när jag passerade förbi. Fick syn på en flock renar nere på isen och ville fota dem. Gick mot dem men häll mig på ett parallellt skoterspår för att inte skrämma dem. Satte ryggsäcken med kameragrejer på magen och fiskade upp kamera och ett annat objektiv. Bytte medan jag gick och satte kameran på stativet när jag var lagom långt ifrån. Då kom en skoter och blåste förbi dem så de blev rädda och satte av över isen. Fick snabba på mina steg.

Kom åter igen ikapp, fram med kameran och precis när jag satt fokus på de stillastående renarna hände något som skrämde dem och de traskade iväg igen. Så höll vi på ett tag. Men så fort jag tog fram mobilen istället ja men då gick det bra att stå still och posera men tror jag lyckades få till en hyfsad bild med kameran i alla fall.

Gav upp tillslut och började gå tillbaka. Då valde de att stå helt stilla de små liven. Tog upp mobilen och fotade mig själv tillsammans med renarna.

Gick in till stan, en snabb sväng in på en butik i gallerian och fyndade en grön lång kofta, hade kostat 500, nu 150 kr. Lagom pris.

Kom tillbaka efter 11,49 km en bra stund innan Vincents nästa match skulle spelas så jag satte mig på läktaren och såg Kalix-00 tjejer möte Kiruna -00 tjejer. En sjukt jämn match som var spännande ända in i slutsekunden. Kul. Käkade mina medhavda mackor och en kopp te samt GB:s gluten- och laktosfria glass R-ice. Den är helt ok.

Våra grabbar mötte sen hårt motstånd i form av Kiruna -00. De är ett år äldre, tuffa och kaxiga. Våra grabbar låg under med som mest med 9 poäng men skärpte till sig samtidigt som Kiruna fick en utvisning efter att ha varit lite väl hårda. Våra grabbar kämpade på bra, Vincent fick några fina inspel och satte 3 mål varav ett var efter löpning över hela planen. En annan kille i laget gjorde ett hoppskott som var så grymt snyggt, jag lovar att han hängde stilla i luften. Önskar jag hade haft kameran framme då. Så kul att se att de växer alla i laget och tar för sig. En annan kille har blivit sjukt bra kantspelare, nästintill i höjd med målet lyckas han skriva in dem. Snyggt.

När vi körde hem var det en fantastisk himmel i blå timmen,  hade jag varit själv hade jag stannat och fotat men Vincent var inte alls pigg på det. Väl hemma har jag suttit i duschen 30 minuter, skrivit, redigerat bilder och tryckt i mig chips och glass till middag. Kanske inte det smartaste.

Redigerade även nattens 720 norrskensbilder till en time lapse. Den här gången utan ljud. Satte även ihop bilderna till en star trail.

Exp: 6 sek
Bländare: f/2
ISO: 800
Kamera: Sony a6000
Objektiv: Samyang 14 mm