Väckarklockan ringde vid 10, vaknade och hade ont överallt, stel i händerna och fick inte upp ögonen ordentligt. Henrik var snäll och masserade händerna så de i alla fall skulle öppna sig. Vi låg och myste i sängvärmen en stund innan han ännu snällare gick upp och dukade fram frukost.
Ute sken solen så jag ville ta mig ut och tanka lite energi. Från köksfönstret kunde man dock inte se solen, vår maskis hade pajat under natten och var helt nedfälld över fönstret.
Läste Jusektidningen till mina frukostmackor och kom till ett reportage om att alltid var tillgänglig. Kände att jag borde läsa det men orkade inte riktigt med pekpinnarna och alla goda råd idag, får läsa i morgon. Läste istället ett reportage om att hinna med träning i vardagslivet. Alla (kanske lite svårare om man är ensam med småbarn) borde hinna med i alla fall några timmar i veckan. Det handlar ju om att prioritera och kanske inte se så mycket TV, slösurfa Facebook eller vad nu folk gör (kanske alla andra tokstädar varje dag hemma, det gör inte jag). Vet själv hur lätt det är att skylla på än det ena än det andra för att inte ta sig iväg på något.
Lallade på här hemma en bra stund efter frukosten innan jag strax innan 1 tog mig ut. Vi skulle vara på Boden Handbolls match kl 15 för att stå i serveringen på läktaren så jag hade lovat Vincent att vara hemma senast 14:20. Det betydde 100 minuter att gå på. Valde att gå bort mot Björkelund, upptäckt att det är en skön runda att gå där borta bland de gamla husen, hade en tanke på att fota lite också. Men först satte jag ut Friluftsfrämjandets trottoarpratare med info om att serveringen i stugan är öppen i morgon.
Kroppen svarade inte alls bra på ansträngning idag, så fort jag försökte gå lite snabbare så rusade hjärtat och jag blev andfådd så jag höll ett hyfsat jämt långsamt tempo istället.
På bangården mobilfotade jag några vagnar med graffiti och tänkte på att man kan se dem som rullande konstutställningar.
På parkeringen kunde jag se spår av det mildare vädret - det som gömts i snö kommer upp i tö - kan man säga.
När jag kom bort till Bodens boulebana fick jag syn på frörenseriet, ett hus jag brukar titta på om somrarna, gillar gamla förfallna, sneda och vinda trähus. Vilket jag tydligen inte är ensam om. Många gånger har jag undrat varför det bara få stå där och förfalla, idag kollade jag upp saken, tydligen är kan det finnas det rester av kvickilver från när man utförde betning där.
Jag knatade vidare upp ibland de gamla villorna på de smala gatorna. Husen ligger tätt här och alla ser relatativt gamla ut, ett område att förälska sig i även om jag kanske inte skulle vilja bo med folk så nära inpå. Men mysigt att promenera i. Gick förbi ett hus med en plakett som säger att detta hus byggdes av Eyvind Jonson. Han flyttade tydligen inte långt från sin födelseplats, en bagarstuga en bit bort. Fotade några härbren tänkte fota in i en bod där en gammal man i rutig flanellskjorta stod och grejade med ved, men fegade ur lite när en bil kom.
I det mer nybyggda kvarteret på andra sidan en gata så stod en man och pustade och stönade på ett tak, jösses vad jobbigt det såg ut. Gick bort till bangårdssänden där jag fotat norrskenet igår (såg ett idag också men hade ingen kamera med mig mer än mobilen) och vände. Gick genom samma kvarter på väg tillbaka och gick förbi hästarna som ställt sig vid hagens kant där solen kom in mellan 2 hus, de stod blick stilla i solen och såg ut att njuta.
När jag gick tillbaka längst med Björkelundsvägen kom jag till en stor snöhög som solen låg och gassade på. Funderade allvarligt att göra som hästarna. Bara sätta mig alldeles stilla, bara njuta av solen. Men så kom en person gående bakom mig, kändes ju knäppt då att bara sätta sig i en snöhög. Hästarna fick därför bli dagens bild.
När jag kom till järnvägsbron bakom badhuset tittade jag ner i vattnet och började fundera vad sjutton är det som ligger där på botten? Ser ut som päls. Kanske det är det, för några dagar sedan hade någon borstat en vit hund och lämnat en stor hög med päls bredvid vattenbrynet. Det såg i alla fall lite kul ut där under ytan, som någon vattenlevande växt som svajade i strömmen.
På vägen tillbaka tog jag den nyfunna vägen över Sandgatan där en av bilarna som stod helt översnöade häromdagen nu tittade fram lite. Det var också en Volvo.
Var hemma igen efter 8 kilometer och 99 minuter och 51 sekunder, rätt vältajmat.
Satte mig vid datorn och tankade över bilderna innan jag hoppade in i duschen så vi kunde åka till Arenan. När jag stod i duschen slog det mig, FAN, jag satte ju aldrig om ISO i kameran igår när jag hade upptäckt mitt misstag, tänkte säkerligen då att det kommer jag ihåg i morgon. Det gjorde jag inte. Så nu har jag varit ute och fotat i solsken med ISO 400. Så jävla onödigt. Ja ja går inte göra ogjort men nu är kameran satt till ISO 100.
Vi kom iväg mot Arenan i tid men då kom sambon på att han var dödhungrig, behövde därför stanna på macken så han kunde köpa sig en macka. Man kan ju tycka att han borde tänkt på det medan jag var ute. Några minuter sena kom vi till Arenan fick en läktare tilldelad till oss. Allt var redan iordningställt, vi som trodde vi skulle göra det också. Skönt. Till vår hjälp hade vi några människor från Boden Handboll. Vi sålde inte så där jättemycket och hade gott om tid att se på matchen. Tjejerna spelade inte på topp, hyfsat försvar men inte bra framåt alls och gästande OV Helsingborg hade en bra målvakt. Slutade 19-19 så det var i alla fall spännande. Testade att fota med Lumina lite för Instagram.
Vi kom oss iväg hemåt rätt snabbt, upptäckte att det tokblåste ute. Min mage värkte som attan eftersom jag lyckats åka ifrån mina Novalucol och dessutom hade muntorrheten gjort att jag drack en kolsyrad dricka. Aj aj vad det satte fart på halsbrännan.
Henrik lagade middag till sig och Herman, Vincent sa att han inte var hungrig och jag satte mig vid datorn en sväng, tryckte i mig 2 tabletter och drack en kopp te. Tog en näve chips också, inte så smart kanske.
Vips var det dags att skjutsa Herman och Henrik till bion kl 18:30. Jag tog på mig ut-och-gå-kläder igen. Tänkte att om jag är ombytt så kanske jag kan gå iväg en kort sväng när jag kommer hem istället för att bara gå och och sätta mig och fixa bilderna. Hade fått lite pepp av @Hex29A på twitter. Släppte av grabbarna i stan och for hem med bilen igen. Jösses vad det blåste, men tänkte om jag går mot vinden först så blir det skönt hem sen. Hade 120 minuter på mig.
Gjorde det enkelt för mig och bestämde mig för att gå ungefär samma runda som innan idag. Jösses vad jag fick kämpa i motvinden. Hade ju lite mer tid på mig nu än tidigare så jag valde att även svänga upp på skoterspåret bort mot Storavan en sväng. Mjukt och motvind var ingen bra kombo, vände rätt snabbt. Så gott som samma väg tillbaka och när vindstötarna var som värst fick jag småspringa framåt för att inte ramla. Det lät rejält i träden och i tunneln under järnvägen vid Lillavan så tjöt det. Vincent hade ringt och ville att jag skulle handla så jag gick bort till ICA bara för att komma på att pengarna låg i andra jackan.
Gick hem och efter en vända på gatan utanför huset så blev det 10 km till idag.
Tog bilen till macken, köpte Vincents grejer där innan jag hämtade de andra i stan. Släppte av dem hemma och åkte bort till infarten till Gruvbergsvägen där vi har vår skylt. Vet inte hur jag tänkte, sätta upp en affisch när det blåser som attan ute. Först höll plasten på skylten på att blåsa bort, sen blåste min affisch sönder. Får försöka laga och sätta upp i morgon istället om det är mindre blåsigt. Åkte också bort till vägen upp till backen för att kolla om den såg glashal ut eller inte. Såg rätt ok ut men fortsätter blidan och det regnar något mer är det inte säkert att jag kommer mig upp i morgon när jag skall dit. Måste vara där kring kl 10. Men först skall jag lämna Vincent på järnvägstationen kl 06:50 för han skall på sammandrag i Kiruna. Blir ingen sovmorgon i morgon med andra ord.
Ute blåser det nu så att jag tror att vinden kommer att plocka våra skorstenar. Det viner och skriker.
Dags ...
15 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar