Dag 74 (#015/#blogg100) - 36 ivriga barn

Vaknade cirka 2 timmar innan klockan skulle ringa och funderade på att kliva upp men var inte helt pigg så jag gottade ner mig i kudden igen och somnade om. Vaknade sedan med ett ryck en stund senare, jag hade ju helt glömt bort att jag lovat Vincent att skjutsa honom på fotbollsträning innan jag skulle till Gruvberget. Masade mig ur sängen, stökade undan lite för att Henrik skulle slippa mötas av totalt kaos i sovrummet när han varit borta en vecka. Vet själv hur irriterad jag blir när jag kommer hem från resa och huset är helt upp och nervänt.

Åt frukost och fick iväg Vincent till Arenan, han skulle träna fotboll utomhus, termometern visade -2 grader men prognosen visade att det skulle bli varmare under dagen.

Kom upp till Gruvberget där någon måste ha varit dagen innan och förberett för skyltar mm stod framtagna och annat material som skulle användas låg lättillgängligt. Spåret i skogen såg fint ut det lilla jag kunde se när jag parkerade bilen.

Jag var först på plats och började med att värma upp kaffebryggaren, koka te, ta fram korv och sådant där. Lyssnade på ljudbok och hörde aldrig när Gun kom in, hon skrämde mig. Vi förberedde våffelsmet, dukade fram kakor och bullar och allt sådant där. Snart kom även de andra och ungefär en halvtimme innan start började barn köa för att få ut en nummerlapp. Jag kunde inte hitta några andra kollegor än Gun, som hade fullt upp i köket, så jag fick skriva startgrejerna och sen springa ut och starta loppet kl 12. Släppte iväg 35 ivriga barn ett och ett på Barnens vasaloppsspår som var 700 meter i skogen. Jag han precis få iväg sista barnet när första barnet var i mål. Hängde medaljer på de som kom in och tillslut kom en av kollegorna och tog över så jag kunde springa in igen och skriva ut deras diplom. När alla barn hade åkt fick de fika i stugan och många föräldrar passade på att fika de också, vi hade fullt sjå i ca 1,5 timmar men sen dog det ut. Ett barn till kom och åkte ett par varv i spåret och fick även hen ett diplom och medalj.

Arrangemanget var uppskattat, vi hade behövt vara minst en till i köket dock för att klara anstormningen men Gun kämpade på bra och jag hoppade in när det krisade som mest. Vi langade ut en hel del våfflor den här dagen. Kul med så mycket folk. Min plan hade varit att hinna fota barnen i spåret, vid start och mål men jag han inte ens få ut kameran :-(

Vi bjöd på arrangemanget, även om en del var beredda att betala en slant för att barnen skulle få åka. Skulle bett dem lägga en frivillig summa i stugavgiftsburkarna men tänkte inte på det.

Strax innan kl 16 var jag hemma. Henrik hade kommit hem från USA och låg och snarkade i sängen. Jag bytte om till träningskläder och gav mig väldigt motvilligt ut på en löprunda efter att ha slösurfat en halvtimme. De första 2 kilometerna kändes som evighetslånga, kroppen var tung och det kändes som jag kröp fram. Sen lättade det lite men vid 4 km var jag på ett mjukt skoterspår dör jag sjönk ner och gled omkring, då kändes det som att en kilometer till 5 skulle få räcka, efter det skulle jag gå. Men jag vände ute på Buddbyträsket, kände motvinden och gav mig fasiken på att kämpa på en liten stund till. Det flöt på rätt bra till 8 km, vid järnvägen tappade jag orken och all lust. Men sakta ner nu när jag var alldeles svettig, då skulle jag ju bara frysa. Nä bara att bita ihop och ta de sista kilometrarna. Valde en liten annan väg tillbaka och insåg sen att jag sprungit samma runda som i onsdags. Sluttiden blev 1 timme och 5 minuter, dvs 5 minuter snabbare än i onsdags. Förvisso blåste det lit mer i onsdags. Satte mig på trappan ute och konstaterade att löpning verkligen inte är min grej, förstår inte hur folk kan prata om det som njutbart och då pressar jag mig inte ens fysiskt utan låter benen få bestämma farten inte huvudet.

Ser ni, mot husväggen är rabatten framtinad, tulpanerna på väg upp men i resten av trädgården massor med snö.

Bara en enda gång tog jag i lite extra det var i uppförbacken efter järnvägsbron där jag fick trycka i för att ta mig upp utan att börja gå. Nä två gånger var det faktiskt när jag tänker efter, strax efter 8 km där jag bara ville hem hamnade jag bakom en gående rökare, fick öka på farten för att ta mig om snabbast möjligt. Har liksom inget som helst driv i att pressa mig, framåt, snabbare, kortare tid på rundan (och under Sverigestafetten är u kort tid skitdumt, för i slutveckornas topplista är det antal minuter som räknas, då skall man som somliga vara på utförsåkningssemester, de verkar kunna åka hela dagar som jag när jag är och vandrar).

Jag slöade vid datorn en lång stund till innan jag hoppade in i duschen. Henrik vaknade till och masade sig upp och duschade han också innan vi åkte på The Bull hela familjen för middag. Maten var riktigt bra idag. Jag åt som vanligt deras flankstek. Vincent och Henrik provade tonfisken och Herman åt lammytterfilé. Alla var nöjda med sin mat.

Eftersom jag inte hade kunnat fota på Barnens vasalopp fick jag åka hem och lämna av familjen, ta kameran med mig och åka iväg. Stannade på järnvägsstationen och tänkte ta en bild jag haft i huvudet som "nödbild" men tänkte att jag först tar en liten promenad fram och tillbaka längst med spåret, det är nästan 3 km. 2,85 slutade det vid och då hade jag gjort ett stopp bland vagnarna och tagit en bild. En bild jag var på väg att ta häromdagen men det blev aldrig av. Resten av vagnarna som stod där hade jag redan fotat.

Tog även nödbilden men fick ingen bra skärpa. Blev stressad av att det stod 2 personer i ett upplyst rum i huset bredvid och stirrade på mig. De undrade nog vad jag sysslade med där i änden av perrongen. Så dagens bild fick även denna dag bli på klotter på ett tåg. Nu börjar jag verkligen bli trött på dem. Måste hitta något annat. Är ju bara på dag 75 av 365 dagar. Jösses hur skall detta gå, vad har jag gett mig in på? Dagen bild är dessutom skittrist för graffitin var så urblekt att den inte ens gick att få någon färgklick från.

Väl hemma igen bestämde sig magen för att inte alls vara med mig. Åt kanske för snabbt på restaurangen eller så är det något annat. Ont gör det i alla fall så nu skall jag försöka sova.