Sover så dåligt om nätterna just nu, vaknar aldrig utvilad och vaknar flera gånger om under natten. Så frustrerande. I natt tror jag att jag skall prova att lägga mig i källaren där det är mörkare och svalare samt att katterna vet att de får ligga hos mig där. De brukar ha en sövande inverkan på mig.
Jobbet idag var bara jobbigt ytterligare en dag med möten, diskussioner och att jag inte kände att jag han med det jag borde ha gjort. I morgon tror jag att jag skall försöka stänga in mig på ett rum. Tyvärr har vi inga arbetsrum att stänga in oss på, tar man ett litet samtalsrum så finns ingen stor skärm och sitta i en fåtölj hukad över laptopskärmen känns inte optimalt då kan jag lika gärna sitta hemma vid köksbordet (det hade jag kunnat göra om jag inte lämnat allt material på jobbet).
Jag känner mig så oerhört frustrerad just nu över så mycket och en PMS ovanpå det gör inte saken bättre. Jag vill driva på saker framåt, det går för sakta, upplever att jag vill så mycket mer än andra, har andra krav och förväntningar. Det stör mig något enormt att inte kunna skriva av mig, att inte ha någon att bolla med, de på jobbet är nog just nu oerhört less på "gnälltanten". Jag har skrivit det förr, jag måste lära mig att inte ta på mig ansvar, att våga släppa bollar och helt glömma dem, bli mer som andra i det hänseendet för att inte belasta mig själv för mycket med sådant jag ändå inte kan påverka. Och jag försöker, jag försöker verkligen. Men så ser jag saker som måste hanteras/åtgärdas, lyfter upp det och hoppas att någon tar tar i det men så händer inget, eller jag inte får veta att någon har tagit tag i det och vips lägger jag ansvaret på mina egna axlar om inte någon annan hinner före med ett "ja men du verkar ju ha koll på detta så varsågod lös det". Måste lära mig hålla käften, titta ner bara i mina egna papper och sluta bry mig, sluta dela med mig av erfarenheter och visdom i sådant jag faktiskt är bra på för ingen lyssnar eller bryr sig ändå just nu, det sliter bara ut mig själv.
Idag blev jag hemskickad av chefen efter kl 18, se så gå hem med dig nu. Jag älskar annars just 18-tiden på jobbet, alla har gått hem, fläktsystemet tystnar det är bara jag och mina arbetsuppgifter. Mellan kl 18-21 kan jag få gjort så mycket mer än mellan 08-17. Hade jag inte behövt ha möten mm och jobba på tider då andra är på plats lovar jag att jag hade kunnat göra mitt jobb mer effektivt just de timmarna. Inte störd av någon och den tid på dygnet då min hjärna fungerar som bäst. Önskar jag kunde få drälla in på kontoret någon gång efter lunch och börja jobba då.
Det som håller mig uppe just nu är att jag åker på //build i månadsskiftet april/maj och hoppas komma därifrån med inspiration och möjlighet till rejäl kundnytta efter det. Vill bara ha lite tid att läsa in mig på några grejer innan, måste hitta tid för det.
På vägen hem insåg jag att det blåste och var kallt ute och att fototvånget jag satt på mig själv blev lite ångestfyllt, hade inte en susning om vad jag kunde tänkas fota idag. Kan ju inte fota graffiti på tåg varje dag. Svängde in i Gammelstad och tänkte att något kanske jag kan komma på. När jag åkte förbi kyrkogården såg jag skylten "kapell" och svängde av, följde kanten på kyrkogården och nådde Stillhetens kapell. Det fanns inte där när jag bodde där så jag har aldrig sett huset förut. En vacker modern byggnad. Men jag drog mig ändå för att kliva ur bilen och fota. Fick tvinga mig. Tog en bild som får vara dagens bild.
Hemma skulle jag laga ryggbiff till mig och barnen, hade köpt 4 st (2 st 2 pack), det ena paketet hade gått ut dagen innan köpet men det hade vi inte sett när vi var och handlade, kollade tydligen bara på datumet på ena paketet. Har aldrig varit med om på vårt ICA att de haft gammalt kött i köttdisken så förut. Irriterande. Borde gå tillbaka men jag orkar bara inte. Herman var på träning och hade ätit mat innan så jag och Vincent åt det som fanns, Herman fick ta något litet när han kom hem. Jag bytte om extremt motvilligt, ville inte ut i mörkret, kylan och blåste, ingen ork, ont i magen, mensvärk. Men insåg att det bara var att ta tjuren vid hornen och ge mig ut. Men 2 timmar ute idag det fanns det inte ork eller tid för så vad gör man då? Kortar av rundan och halkar efter i sina luddiga mål? Nä...
Då "springer" man milrundan på 1h 10 min istället. Vips sparat 50 min och milen blev gjord.
Mina blodvärden måste ha blivit bättre eftersom jag orkade lufsa mig runt. Det är bara att inse att jag aldrig kommer bli en snabb löpare, jag är en lufsare men rätt uthållig sådan faktiskt. Överlever jag första 2 km så kan jag sen tugga på utan några större problem i samma takt men snabbare nä det är svårt.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar