Dag 82 (#023/#blogg100) - Ett hänglås!

Vaknade i morse med stor olust, ville inte alls kliva upp men tvingande benen över kanten. Det var som om jag visste att hela dagen skulle gå åt fanders.

Mer än halva dagen var bokad för möten men jag började dagen med att fixa till det sista på det där blogginlägget från MWC som nu blivit en riktig surdeg. Det sista jag hade kvar var att få till några länkar som bråkat och bilderna. Men Umbraco ville inte alls som jag ville, bilderna som var uppladdade i en viss storlek visades i bloggverktyget meed uppförstorade tumnaglar. Den minimala guiden jag hade hade fått sa inget om bildstorlek och sådant heller. Gav upp och plockade bort alla utom en bild, den blev inte helt sabbad av uppförstoringen. Mailade ansvarig och frågade vad jag gjort för fel. Eftersom förhandsgranska inte heller fungerade (funkade häromdagen men idag bara snurrade det och nada hände) och det var omöjligt att läsa igenom texten i den minimala textredigeraren så fick jag publicera för att se hur det skulle bli. Men var tvungen att springa på ett möte, som visade sig bli inställt. Tillbaka till datorn, ett meddelande om att min text var för "dagboksaktig", surade ihop då jag vägrar skriva knasertorr text utan en enda "sätta händelsen i kontext-text" så jag markerade inlägget och tryckte på Delete-knappen istället. Kändes faktiskt rätt bra, men kanske lite överilat.

Nog inte min typ av plattform om jag måste hålla mig inom strikta ramar för hur man får skriva. Det kan jag göra i redaktionell text och där får folk redigera bäst de vill, men i en blogg? Kanske är det jag som är omodern eller alldeles för van med privata bloggar och inte corporatebloggar men måste man verkligen ha all avsaknad av personlighet? Varför kan inte ett blogginlägg få börja med att man åker på mässan, är nyfiken och förväntansfull?

Nå ja nu är den borta i alla fall, finns kvar i ett worddokument om någon i min omgivning vill läsa, men det är ju inget nytt under solen egentligen. Om det publiceras igen är det för att någon annan vill det och få får de skära i texten som de behagar. Orkar inte bry mig just nu. Jag har bråkat med den där texten och haft ångest över att jag inte haft tid men ändå klämt in några rader då och så, redigerat foton på min fritid osv... har ingen tid över heller för att börja göra den mindre "dagboksaktig", mindre personlig.

Sen var det dags för utbildning, såg fram emot den då den förhoppningsvis skulle räta ut en rad frågetecken kring processer och arbetssätt. Men tekniken var inte på vår sida idag, utbildningen blev flyttad. Hepp ett 2-timmars hål att fylla med annat. Gick ändå rätt bra men det jag pysslade med bänglade för fullt. Nästa 2 möten gick bra, skönt med engagerade och duktiga kollegor som producerar i en rasande takt, snyggt blir det också. Nästa möte hade jag hoppats på att det skulle ge mig lite avlastning men icke, inställt och istället ett litet mer akutmöte som istället cementerade att jag skall göra vissa saker. Det kommer snart ut annonser på nya tjänster hos oss, sök så får du avlasta mig lite :-)

När klockan var 16 sate jag mig med en grej som var rolig, tiden flög iväg och vips var klocka nästan 18 och jag behövde verkligen åka hem. Men jag ville inte, ville fortsätta med det roliga. I morgon måste jag nog lägga det åt sidan lite för att ta tag i en surdeg som jäst på min hårddisk i veckor. Ångest över den. Men bokat in möten i alla fall, nu skall den bort.

Ringde sambon och meddelade att jag var på väg hem, han var aptrött och sur över att barnen inte kört någon disk innan de drog på träning, ett diskberg tronade upp sig i köket och enligt honom skulle det inte gå att laga mat. Köpte istället bröd och en babiljard olika pålägg, lyxmackemiddag. Kände mig som en något dålig mamma men Vincent hade ätit köttbullar och makaroner innan träningen och Herman blev bara glad, ciabatta med serranoskinka mm var tydligen populärt.

Efter maten slösurfade jag lite innan jag lyckades släpa mig utanför dörren. Målet var att gå i en timme i alla fall. Valde att gå upp mot Åbergsfortet, det hade ju stått öppet för några veckor sedan och jag tänkte att det blir ju bra för dagens foto. Släpade mig den långa uppförsbacken dit, passerade en halvmils promenad och min timme när jag kom upp. Men grinden var stängd och ett nytt kraftigt hänglås satt på den. Hepp. Slirade mig runt i snön till baksida, tänkte att jag kanske kunde knäppa en bild över ett ljusfyllt Sävast eller Boden men det var träd i vägen och såg inte ens halvkul ut. Nä hä. Gick ner igen och hade tänkt gå samma väg som upp men svängde fel någonstans och hamnade på den längre vägen ner och när jag ändå hamnat där passade jag på att utöka promenaden lite till. Stannade till på ängarna och fotade lite hölador i brist på annat. Svårt när strålkastarna på arenan kastade hrda skuggor av stativet och kameran. Men en av dem får väl duga som dagens bild. Hemma efter 13,55 km, trött och fortfarande på pissigt humör.

Humöret blir inte bättre av att gå och lyssna på en ljudbok där uppläsaren är skitkass, ljudboken inte är redigerad, dvs omläsningar av stycken mm, nä Malin Johanssons bok Kär lek, förtjänar lite bättre behandling än så. Men även boken hade behövt få sig en omgång redigering. Läste i NSD att hon inte ville fixa och trixa som förlagen föreslagit utan valde att ge ut den själv istället "En bok som handlar så mycket om hur man umgås på internet kan inte vänta så länge, då hade den blivit helt ute". Men som roman hade det inte skadat om den fixats till lite innan och jag lyssnar ju på den 3,5 år efter utgivningen och nä den är inte helt ute när det gäller tekniken. Detta säger jag samma dag som jag surat över att någon vill att jag ändrar min text :-)

Får hoppas jag är på bättre humör i morgon.