Vi skriver om livsfrågor och kristen tro med avstamp i det allmänmänskliga. Relationer, livsval, människovärde. Ämnen som humor, ånger, snällhet, arbetslöshet, vänskap, vrede, sorg och längtan.
Vi har utvecklat vårt eget sätt att göra magasinsjournalistik av eviga frågor. En blandning av högt och lågt, humor och allvar i reportage, intervjuer och kommentarer. Du kan fråga prästen, tävla om religiösa prylar och höra kändisen svara på frågor som andra tidningar inte ställer.Tänk det är precis så jag uppfattar dem men inte kunde sätta orden på ovan.
Efter frukosten var jag plötsligt dödstrött och hade ont i hela kroppen men Vincent ville in till stan för att prova ut sina fotbollsklubbskläder. Hade velat promenera i det fina vädret men jösses vad ont kroppen gjorde. Det blev att ta bilen in till stan ändå. Vi fixade kläderna, köpta nya löparskor till honom samt var och lämnade in hans fotbollsskor eftersom sulan höll på att lossna fram på den. Vi hade fått hjälp i butiken när han provade skor och då sa vi att han var målvakt och tränade mest på konstgräs men matcher kan vara på både gräs och konstgräs. Säljaren protesterade inte över skovalet (Nike Tiempo Legend) som gick på 1700 spänn. Efter 3 träningar började sulan släppa fram som sagt och idag gick vi tillbaka med dem. Då säger hon som tar emot dem att vi nog inte kan få någon ersättning för att han använt dem på konstgräs. Men en av dem från skoavdelningen skulle kika på det på måndag. Vi har ett par Nike Legend AG hemma oxå, de hade Vincent i fjol, de släppte precis likadant fast de nästan uteslutande användes på konstgräset men då skedde det efter bra många mer träningar och matcher. Så jag tror inte ett skit på att det beror på underlaget. Dessutom är ungen målvakt, han kutar inte omkring direkt mycket på planen.
Vi passade på att gå på Dressman också, Vincent är lång och smal och de enda byxor vi hittat som passar honom just nu är Dressmans slim fit chinos. H&M har oxå haft lite chinos som passat hyfsat men lite väl stora i midjan. Han köpte sig ett par röda och ett par mörkt marinblå byxor samt 2 tunna t-shirts en grå och en marinblå.
Jag provade ett par Fjällräven Keb-byxor, röda på Intersport där jag hade 20 % rabatt idag. Men storlek 38 var uppenbarligen inte gjorda för någon med lite höfter, fick knappt igen byxan, i övrigt satt den bra men jag skulle nog vilja ha en vandringsbyxa som är högre i midjan, men ändå så där stretchiga och sköna som Keb är. Fanns ingen 40 att prova men jag tror nog ändå det bli att kika efter en annan modell. Blev så glad att de hade tänkt till på Intersport att jag instagrammade deras skohorn i omklädningsrummet. Slapp stå där och balansera på ett ben och försöka tvinga ner foten i skon. Tack!
När vi kom hem bytte jag om, packade ner kameragrejerna och sa adjö till familjen och åkte en omväg till Luleå på andra sidan älven. Hoppades att hitta något att fota. Var lite sugen på Laxmuseet i Gäddvik, de har fina hus. Hittade dock ingenstans att parkera. Hade även åkt förbi fina lador men samma sak där, den smala vägen gjorde att det var omöjligt att stanna i vägrenen bara. Irrade runt en sväng på Bergnäset för att se om jag kunde hitta något där att fotografera men icke.
Parkerade vid jobbet, gick in till stan. Insåg plötsligt att jag var jättehungrig och stannade på Korvgubben och köpte korv och en dricka innan jag gick vidare. Blev att jag gick ner på isen och isbanan, bort mot Bergnäsbron. Kom på att jag ju sett en gammal transformatorstation när jag gått i Karlsvik och insåg att jag nog skulle kunna hitta den vattenvägen. Så istället för att gå under bron fotade jag den innan jag valde att svänga upp mot Bergnäset och följa strandkanten bortåt Gäddvik.
Stannade till vid en lång brygga och tog dagens bild. Tog även en variant stående, och som vanligt velade jag. Igår valde ingen varken bloggläsare eller G+-läsare att svara på min fråga (kanske tyckte de att båda bilderna var lika dåliga och ville inte säga något) så idag är det väl lika bra att inte fråga.
Tillslut kom jag fram till transformatorstationen och tänkte på att här vill de uppföra fler hus enligt en artikel i tidningen häromdagen. Det skulle vara ett magiskt läge att bo på tänkte jag. Nära stan men ändå ute i naturen. Jag knäppte några kort på det fina huset och när jag skulle ta bilden med den gamla båten så såg jag en halvnaken man stå innanför dörrarna och titta på mig. Då kopplade jag, åh vad pinsamt, huset är ju inte tomt, det bor ju någon här. Drog mig till minnes en gammal artikel i tidningen om en person som ville göra om det gamla kontorshuset (har legat en reklambyrå här ett tag har jag fått höra) till bostad. Han fick det beviljat så småningom. Självklart bor han kvar. Skämdes. Här står jag och fotar någons bostad rakt in utan att tänka mig för. Förlåt Lars Carlsson (som jag inser att jag känner från min tid som universitetsadjunkt på LTU) men jag har i alla fall kollat bilderna så du inte kom med i fönstren/dörren. Du har ett fantastiskt fint hus, vilket läge, vilken utsikt (framför huset är det strömmande vatten fastän resten av älven är isbelagd).
Efter att jag lekt papparazzi och fönsterfluktare i ett (hade velat gå runt till sidan och fota de gamla transformatorgrejerna på väggen men vågade inte störa, klampa in i någons trädgård mer ön jag redan gjort). Men nere från isen tog jag i alla fall en mobilbild med Lumian.
Gick delvis i mina egna spår tillbaka men sen valde jag att vika av. Den där tröttheten kom över mig igen. Ögonen bara föll igen, gick men blundade, visste att jag inte kunde krocka med något, isen var mest troligtvis både tjock och stabil överallt, kunde gå med slutna ögon. Gick på ett skoterspår, försökte känna mig fram med fötterna, följa det. Men när jag tittade upp hade jag avvikt rejält. Gick tillbaka till spåret och försökte igen, samma sak. Struntade i spåret, tänkte att jag kommer dit jag kommer och blundade en stund till. Skönt. Kände hur huvudet varvade ner trots ljudboken i öronen. Hörde en skoter på avstånd och tänkte att det nog är dumt att blunda med skotertrafik runt omkring mig och kikade upp. Rakt hade jag då inte gått. Hittade ett nytt skoterspår, platt och hårt, väldigt skönt att gå på. Det förra hade varit löst och slaskigt. Kryssade mig fram mellan skoterspåren som gick kors och tvärs utanför isbanan mötte så småningom mina gamla spår igen.
Tog mig tillslut in på isbanan och följde den mot norra hamn, hade en kort fundering på att gå åt andra hållet först men hade gått 9 km och med tröttheten i kroppen och det att familjen nog ville ha middag hemma gjorde att jag styrde stegen den närmsta vägen istället.
I hamnen stannade jag till och fotade ett av båtledkryssen som står där även vintertid.
Rundan blev totalt 12,17 km och jag var ute över 2 timmar. Det var bara ren njutning även om huvudet hade en stund av tungt sinne.
Dimman hade börjat rulla in och på vägen hem var det tät dimma jag knappt såg igenom när vägen gick längst med älven. Stannade till vid laduraden jag provat att fotografera förut för att fånga lite dimma. Gick även en bit bort och tog några dimbilder till.
När jag om hem ville familjen äta pizza så vi åkte på Ming Palace där jag tog en chilibiff som var lagom stark i munnen, men lite för stark för mina nariga läppar. Hemma från det glufsade jag lite chips framför datorn medan jag valde och redigerade bilder.
I morgon går stora delar av dagen åt till att vara på Gruvberget. Lite arg på mig själv just nu som skrivit upp mig på arbetslistan (innan jag hoppade av från styrelsen), stå där uppe bara för att sälja våfflor känns faktiskt helt menlöst och särskilt nu när jag inte längre sitter i styrelsen. Står tre pers där uppe på en söndag när liften inte går. Menlöst och tidskrävande, 10-15:30 ungefär behöver jag vara där och kl 16-17 skall vi vara på föräldramöte med fotbollen. Hela dagen kommer gå bort :-/
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar