Vaknade även idag mend en känsla av olust men samtidigt såg jag fram emot att få fortsätta där jag fick avbryta igår när jag gick hem. Men först skulle en utbildning avverkas och lite andra möten. Fick även veta att jag kommer få ta över lite annat arbete (en kollega slutar). Funderar verkligen på det där med vad jag vill och inte. Drömmer om något annat, men utan något större kontaktnät och inte en enda publik annons ute efter en sådan som mig är det inte så lätt, jag tragglar på och längtar efter förändring kanske går den att få på nuvarande stället, det är ju trots allt en stor organisation men hur sjuttom blir man av med gamla hattar, mössor och strutar? Då och då poppar drömmen om ett annat liv fram, ett liv där uteliv, natur och fjäll är mina dagar. Det där livet jag nog aldrig kommer få uppleva, men drömma måste man få göra. Eller tänk om jag kunde få ägna mitt liv åt att vandra och skriva vandringsböcker. Det skulle vara något det. Men hur blir man en sådan? Än så länge vandrar jag bara och har i alla fall skrivit en jäkligt lång vandringsberättelse, men vem läser den och när skall jag orka ta tag i redigeringen? Nu börjar den bli gammal och inaktuell snart. Dags att göra om äventyret p åVia de la Plata eller Caminho Português, kan ni inte övertala min familj att jag måste få vara borta 5 veckor i sommar?
Lunchade med kollega, ute blåste det som fan, kallt. Trevlig stund i gott sällskap. Vi lyckades även klämma in en fika.
Efter lunchen tog jag tag i specarbetet, grävde ner mig i XML, färgkoder, kategoriseringar mm och trivdes, det är ju sådant här jag vill göra. Idag var jag nästan sugen på att koda oxå men någon hejd på min entusiasm får det allt vara. Klura på hur man bäst får till en teknisk lösning, design, få bolla med utvecklare om man skall använda API:er och så. Det är det som får mitt hjärta att klappa lite extra. Får jag grotta ner mig i en integration så blir jag extra glad.
Igår släppte Microsoft Windows 10 Technical Preview tools och jag hade hoppats på att få en stund över på jobbet idag för att kika lite men icke. Planen var då att hinna nu ikväll men icke. Får se om jag kan snabba upp några saker i morgon och få lite tid över för en installation. Inser dock att jag måste få liv i min Windowsplatta först, har haft den utlånad på jobbet och fick tillbaka den med tomt batteri och helt omöjlig att väcka till liv med någon av laddarna på jobbet, originalladdaren har den som lånade inte lyckats lämna igen :-/ Tyvärr vågar jag inte uppdatera min jobbadator till Win10 riktigt ännu, har nog strul med den som det är.
Blev sittande alldeles för länge idag oxå men blev i alla fall klar med ett första utkast till specen och drog iväg till utvecklaren så får vi se vad han säger. Hade en drös frågeställningar där min kunskap gick bet. Kan ju inte vara bra på allt ;-) Men så skönt att få göra något jag gillade för en stund.
I morgon har jag bara administrativt arbete, har den där surdegen oxå att ta tag i. Måste måste...
Efter jobbet stannade jag till vid färjelägret i Norra Sunderbyn och knäppte dagens bild. (3 dagar på året har gått och nu börjar motiven bli svårare och svårare, behöver hjälp, inspiration , tips och idéer. På vardagar är det Boden och Luleå som gäller och saker där emellan. På vägen hem kom den smygandes, deppkänslan. Kanske för att jag pratade med en av de nya på jobbet idag om hur det är att vara tjej med mest killkompisar och hur jobbigt det är när de försvinner, den där svåra saknaden efter vissa människor kom helt enkelt över mig. men idag satta jag i alla fall inte och grät i bilen men den där våta mörka filten lades över mig. Det stör mig något enormt för det finns andra människor i mitt liv och de uppskattar jag jättemycket. Varför kan jag då inte bara glömma det gamla?
Sen fortsatta jag med åka och handla, fixade bilden, lagade mat och slösurfade. Bilden trilskades med mig men det jag trodde var artefakter pga komprimering eller dålig skärpa var ju luftgropar i isen som gav den en underlig struktur. Alltså jag skall inte redigera bilder när jag är trött och oinspirerad. Måste rengöra alla mina objektiv och sensorn också, fick redigera bort smutsprickar i himlen.
Vips var klockan sjukt mycket och att gå ut och gå en mil skulle inte hinnas med, alltså fick målet idag bli en timmes promenad istället, hade egentligen tänkte jag när jag närmade mig hemmet att jag borde gå 7 km men det blåste så så jag skippade den tanken när jag passerade ytterdörren med 400 meter kvar, klockan stannade därmed på 6,62 km. Kanske mest för att ljudboken bråkade med mig och hade tystnat.
Inser att min blogg måste vara världens tråkigaste. Skall försöka skärpa mig.
Låten som går på repeat här hemma hos mig just nu är Lisa Nilsson & Jocke Berg, Innan vi faller. Så jäkla bra, bådas röster är fantastiska. Men samtidigt träffar det mig rakt i hjärtat som vanligt när jag hör Jocke Bergs röst. Jag blev påtvingad att lyssna på Kent av en av de där vännerna som är mer eller mindre borta nu för tiden. Påminns om det. Bitterljuva minnen när vi satt och skickade låtar, delar av låttexter till varandra och när jag hörde den här var jag bara tvungen att skicka en Spotifylänk till den. Fick svar och en snabb kontakt på fredagen. Tillräckligt för att det där lilla hoppet som alltid ligger och pyr under ytan skulle vakna till liv dumt nog. Borde väl egentligen bara plocka bort från alla sociala medier mm. Fan ibland både låter och känner jag mig som jag är 12 igen. Suck!
24 mars 2015
Dag 83 (#024/#blogg100) - Den går på repeat
Skrivet av
Béatrice Karjalainen
klockan
22:52
Arkiverat i
#blogg100,
foto,
fotografering,
Luleå,
Promenad/Vandring,
år2015
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar