Vaknade med ett ryck, hade försovit mig, skulle ju ha ett möte kl 08:00. Skyndande mig till jobbet och när jag hade ca 5 minuter kvar skickade kollegan ett meddelande om att han var 10 minuter sen. Skönt då behövde inte jag tokstressa i alla fall.
Vårt möte blev ännu lite senare men tillslut hade vi den överlämning vi skulle ha. Sådär då fick jag ett jobb till på mitt skrivbord :-/
Jobbade på med mina processer mm och lite kunduppdrag. Skulle gjort en annan grej som sen visade sig blev inställd, hade kunnat åka hem kl 15 för inget annat fanns egentligen inplanerat. Men lyckades stuva om i kalendern och hitta på uppgifter. Lunchpromenaden jag hade tänkt ta blev det inget av.
Efter jobbet hämtade jag upp Henrik och körde hem. Lagade middag. Barnen var inte hemma, Vincent var på sitt öppna hus och hade lektioner och Herman var där som besökare. Vincent hade ringt mig och förtvivlat bett mig hämta Herman, han bara störde Vincent. Just då var jag precis på väg ut genom dörren på jobbet och hade inte tid att åka och hämta ungen i Sävast. Blir så trött på att han hela tiden skall spela allan inför Vincent och hans kompisar. Varför kan han inte bara sköta sig :-/
Efter matlagningen (åt inget själv) så bytte jag om och sen tog jag mig ut. Hade ju sett norrskensinfon hela dagen på Twitter. En stor solstorm var på väg mot jorden och skulle ge norrsken långt söderut.
När jag kom ut var det knappt mörkt men när jag var strax bortanför Havremagasinet kunde jag se något svagt på himlen som hade börjat fyllas på med moln. Hade valt att gå åt ett håll dit det var mindre moln. Knäppte en bild på ett svagt grönt norrsken bakom molnen. Tänkte ja ha det här är vad jag kommer få se av årets största solstorm, kul.
Fortsatte promenaden och när jag hade börjat vända hemåt efter en mil såg jag en stråle ner mot vägen. Skyndande mig att ta fram bilden och tog några bilder. Tror faktiskt att norrskenet var blått, för hur jag än trixar med vitbalansen så slår det blå igenom.
Fortsatte sen hemåt när norrskenet tystnade. Men sen när jag var i höjd med ett sandtag exploderade himlen i cornanorrsken som jag så väldigt sällan ser här. Så jag skyndande mig upp på en höjd ovanför sandtaget och fotade i en evighet. Kollade även på vara när det dansade. Det var ganska ljust där jag stod så jag fick använda längre slutartid och högre iso än vad jag hade velat men blev ändå rätt nöjd med bilderna.
Den sista bilden här nedan är dagens bild.
Lekte även med en av bilderna och drog upp saturation rejält bara för att se vilka färger som skulle dyka upp. Många bilder man ser på nätet ser ut så här men jag valde denna gång att bara göra bilderna lite mer distinkta än vad de var från början för jag fick dem lite väl urvattnade.
17 mars 2015
Dag 76 (#017/#blogg100) - Tack för showen!
Skrivet av
Béatrice Karjalainen
klockan
23:59
Arkiverat i
#blogg100,
Boden,
foto,
fotografering,
Promenad/Vandring,
år2015
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar