Det enda jag gör just nu är att spela tetris i min kalender, flytta om så att något nytt skall rymmas utan att hela spelplanen exploderar. Får ingen ordning på det, känner mig otillräcklig överallt. Påbörjar saker, hinner inte avsluta innan nästa måste påbörjas. Allt har lika hög prio, kanske, beroende på vem man frågar. Får panik, vill vara ledig, vill vila huvudet.
Alla runt omkring mig tar lediga semesterdagar jämt och ständigt, hur mycket semester har de egentligen? Tar de tjänstledigt, obetalt? Hur hinner de? Jag får kämpa som en galning för att inte jobba över för mycket, tvingar hem mig, med ångest över det jag inte hunnit. Försöker tänka att det bara är ett jobb, ingen dör om inte jag gjort färdigt mina grejer.
Mitt i det skulle jag skriva ner saker till mitt utvecklingssamtal, försökte se vad som förbättrats sen förra gången. En del men inte mycket, hinner inte förbereda mig, hinner inte reflektera. Orkar inte, vill inte.
Vill bara ha paus, stanna upp, tänka lite, få ordning, hinna leverera med kvalité, känna mig nöjd.
Men istället spelar jag tetris.
Men mitt fotande och mina promenader sköter jag, behöver vila huvudet lite, tänka om, fokusera på annat. Försöka att inte se fotandet som ett tvång utan till just den där möjligheten att tänka på annat. Tvinga mig att stanna upp, ta in, komponera, välja, upptäcka världen.
Idag var solnedgången fin över Gültzauudden när jag lämnade jobbet men där kunde jag inte stanna till. De fina molen som omgav den nedgående solen kanske även skulle gå att fånga längre bort. Valde precis som i förrgår att köra ner till färjelägret. Kastade mig ur bilen i blåsten och upptäckte att jag var helt galet kissenödig. Hade bara fått med mig mitt 19 mm -objektiv, molen hamnade långt borta, syntes inte hur fina de var. Men samtidigt orkade jag inte hämta annat objektiv. Fick försöka hitta en linje i isen istället. Tycker jag lyckades få till något hyfsat som leder in blicken till solen (stör mig lite på den lilla snöplätten som är avklippt i vänsterkanten). När man stannar upp i bilden kanske man upptäcker bilen på vägen också. Den jag väntade in för att fånga. Lekte lite med olika verktyg i LR, ljusade upp en ellips runt bilen för att få den lite ljusare. Tyckte det blev rätt bra, men kanske en nogräknad betraktare skulle undra var ljuset kom ifrån.
Jag var så kissenödig att jag glömde bort att jag är livrädd för isvägar, att tanken aldrig slagit mig att köra över över älven på vintern. Alla andra gånger jag varit här har jag kört 97:an tillbaka. Men inte idag, något slog slint, kanske ville jag se om jag ändå kunde ta mig närmare den där solnedgången eller vad. Jag kom till Avan och körde den härliga, slingriga byavägen mot Boden. Kom att tänkte på ödehuset som står där. Det grå, fasaden som jag älskar. Lyckades kliva ur bilen utan en olycka, knäppte en bild där solens nedgång kan anas i de vackra gamla glasfönstren innan jag åter igen satte mig i bilen och skyndade på hemåt.
Åkte förbi åkrar med uppemot 10 hölador/redskapsbodar på. Ville stanna och fota varenda en. Tänkte i morgon åker jag från jobbet lite tidigare, jag skiter i att åta lunch och åker hit. Men så kom jag på att SMHI har varnat för klass1 oväder med snö i morgon 10-q5 cm snö på kort tid. Kanske inte läge då om det snöar när jag väl skall hem. Har det däremot slutat ja då kan det vara perfekt, då är de fint inbäddade igen. Vi får helt enkelt se.
Handlade, lagade mat, slöade alldeles för länge med redigering av bilderna innan jag strax innan kl 21 tog mig ut i kylan. Tänk att minusgraderna kan kännas så otroligt kalla efter några dagar med plusgrader. Lyckades i alla fall avverka min mil på 1:30 trots vinterkläderna på. Nöjd med mig själv. Nu i säng förhoppningsvis före midnatt. Behöver sova.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar