Lär om lär rätt

Idag var jag som sagt på ett karatepass, det var inte mitt livs första utan mitt livs andra. Första gången var en gång i högstadiet på en friluftsdag (prova-på-lite-olika-aktiviteter) då var det en snubbe som körde skiten ur oss och jag sa aldrig mer. men idag hade jag visst glömt det och gav mig iväg till Boden Bushido Center för ett nybörjarpass i karate för ungdomar/vuxna. Vi var bara 4 nybörjare så fler är väldigt välkomna lät de hälsa.

Vad lärde jag mig idag då jo det viktigaste var väl att jag måste kasta bort allt jag gjort på gymmet de senaste åren, möjligtvis komma ihåg att man träffar på de främre två knogarna och att man skall ha rak handled samt att höften skall med vid ett cross-slag som givetvis heter något fint på japanska istället (Gyaku zuki tror jag), där måste jag lära mig att använda bakre foten till mer än bara vrida, den skall planteras i golvet och ge kraft. Min guard måste jag flytta ut, det kändes jätteovant.

Det andra är disciplinen, jag måste nog tejpa igen munnen. Alla som känner mig vet hur svårt jag har för det. Men det skall väl gå, tejp som sagt.

Det tredje är att ovanan att vilja dricka en slurk för att bli av med det torra i halsen måste jag oxå skippa. Dricka på entimmespass var visst no-no. Jag får extremt svårt att andas om jag blir helt torr i strupen men det är väl bara att bita ihop då. Förut hade jag alltid astmaspray med mig på passen men den är slut sen ett tag tillbaka och jag har inte idats gå till farbror doktorn för att få ut ett nytt recept. Kanske borde ta tag i det. Dyrt blir det oxå eftersom jag inte längre har någon sjukvårdsförsäkring via jobbet.

Det fjärde är att min kondition är apkass just nu, vi hade lite tokslag på slutet och mina armar orkade bara inte. Det märks att jag varit inaktiv nästan ett år. Det som oroade mig lite var att det kändes som jag fick hjärtrusningar igen, pulsen steg betydligt mer än vad den borde men eftersom jag inte får ha pulsklockan på mig så vet jag inte. Det snurrade till i huvudet. Men jag kan ju ha ätit för lite innan oxå men det är väl tyvärr mer troligt att blodvärdena är på väg neråt igen. Skall på hälsokontroll på torsdag, får se vad det visar sig då.

I övrigt var det väl som vilket box-pass som helst på gymmet tycker jag, lite slag, lite knä mot mitzar. Jag fick som sagt några tips på var jag behöver förbättra tekniken, skulle vilja ha mer av sådant. Mer att de tar tag i en och tvingar en att göra rätt.

Jag parades ihop med en annan tjej som var där, hon var jättetrevlig och ville inte slå ihjäl mig för att jag korrigerade henne när hon glömde vrida handen, använda höften etc. Jag är hopplös, som gammal lärare sitter det visst i att vilja hjälpa till, korrigera, instruera och ge tips. Jag är bra på teorin men sämre på praktiken. "Inte dra bak armen, du har en vägg bakom dig", "vrid handen och träffa med knogarna", "få med höften i slaget" men samtidigt är jag bra på att peppa oxå, tala om när en träff var bra, när hon kom ihåg de små detaljerna. men det finns ju en risk att min felskolning på gymmet smittar av sig så jag får vara jäkligt försiktigt.

När jag skall lära mig något nytt eller lära om något så vill jag själv ha mycket input, hatar att stå och mata på på fel sätt och ingen säger något. Både sensei Micke och senpai Stefan var och korrigerade mig emellanåt men mer sånt, men det kommer väl.

Jag skall gå på torsdag igen och då kommer jag väl kräkas av trötthet under passet, senpai Stefan håller i passet och vi småtjafsar jämt så jag är rädd att han kommer köra skiten ur mig. Jag får väl fortsätta att gå bara för att få nöjet att puckla på honom om sisådär 100 terminer :-/ Honom blev jag lite småirriterad på idag, för om jag skall träna med dem vill jag inte ha en senpai som står och småskrattar åt mig, det är inte så jävla lätt att på en gång lära av sig allt, eller rättare sagt sätta tekniker man aldrig blivit tränad i. På gymmet är det ju nästan aldrig någon instruktör och petar på en "good enough" räcker där eller så får vi lära oss en förenklad teknik som skall vara säkrare/träna vissa muskler, så matar man på med fel teknik i 2-3 år så tar det ett tag att lära om lära rätt. Och det gör man bäst utan någon som garvar åt en. Jag må vara en kaxig brud för det mesta men kan oxå vara extremt osäker och väldigt mån om att göra rätt.

På gymmet har instruktörerna förstått att mina dåliga blodvärden gör att jag vissa dagar bara inte orkar här vet jag inte om jag kommer ha samma förståelse från sensei. Det är verkligen inte så att jag maskar utan när orken tar slut är den verkligen kroppen som säger stopp. Så jag är lite smårädd för att jag kommer hetsas/hetsa mig själv till att göra mer än vad kroppen vill. Men i övrigt så verkar det vara rätt kul :-) De som känner mig väl vet att jag lätt ger järnet och lite till när jag kan och att jag inte alltid lyssnat på kroppen = totalt stopp för träning väldigt längre. Men nu på torsdag skall jag på hälsokontroll på jobbet så då får jag ett startvärde på blodvärdena, får se om de börjar rasa lika snabbt denna gång när jag börjar träna.

Men jag måste bli av med alla muskelknutorna längst med vänster skulderblad de gör förbannat ont vid slag med vänster arm.

Läs även andra bloggares åsikter om Karate, Ashihara, träning, nybörjare