I Ring P1 i morse pratades det om programmet "Rör inte min sup!" som visades på 2:an igår. Tyvärr missade jag stora delar av programmet men skall se resten via webben. Vill man se det på TV så har svt.se alla repristider. I Expressen skriver Maria Näslund en krönika om programmet.
I Rubars dokumentär säger tidigare socialministern Gabriel Romanus att det anses lite provocerande att inte dricka vin. Så är det. Han menar också att det är svårt att få politiker att driva alkoholfrågor eftersom ingen vill uppfattas som en torris.Men åter till Ring P1, damen som ringde in sa att det nu för tiden sattes likamedstecken mellan fest och alkohol, så har det inte alltid varit. Hän nämnde oxå att nu för tiden kan man inte träffa ett gäng väninnor samtidigt utan att vin är ett måste. När blev det så? När blev alkohol en så central roll i umgänge med andra? Inringaren pratade mycket om hur alkohol om än så lite påverkar de barn som ser föräldrarna eller andra vuxna dricka. Det är väl inte någon fara att jag tar ett glas vin hör man ganska ofta, men för barnen verkar det inte vara så "bara". Läs mer om "Rör inte min sup!" och varför det gjordes i DN. Och på SVTs forum kan man läsa efterdebatten.
Just det. Vuxna människor är livrädda att uppfattas som torrisar. Men det är tydligen inget problem att vara en mes.
Evin Rubar är tuff och har gjort ett bra och framför allt viktigt reportage. Många barn kommer att tacka henne.
Idagarna har några av de bloggar jag läser uppmärksammat alkohol på olika vis, först läste jag med hopp om att han skojade (han brukar ju skriva roliga inlägg) Klaus-Peters text om sitt eget alkholbruk och varför han tänkter sluta med det. Det är en läsning som alla som dricker borde läsa (vilket oxå bevisas av de kommentarer han fått). Klaus-Peter har lagt in reklamfilmen som går i TV just nu som handlar om alkoholens baksidor, många som ser den brukar börja skruva på sig. Klaus-Peter jag hoppas att nykterheten blir en naturlig del av ditt liv och att de i din omgivning accepterar ditt val (kanske är lättare att få den respekten när man har gjort dumheter än när man bara aldrig börjat med alkohol).
Sen läste jag ett insiktsfullt inlägg om alkohol hos fru Tureson som fick mig att fundera mer på hur folk kan välja alkoholen. Det är inte helt enkelt för mig att förstå. Jag pratade i fikarummet häromdagen om hur det i vår personaltidning på jobbet finns en sida längst bak som är dedikerad till alkohol, senast var det whiskey det handlade om. Jag har svårt att se vad alkohol har att göra i en personaltidning, särskilt när det nyligen skickats ut info om hur man skall agera om man misstänker att någon på jobbet missbrukar. Det rimmar liksom illa. Men några tyckte att vadå det är ju ett intresse precis som att samla bilar eller frimärken. Men det är ju även ett gift, en drog som inte bara ställer till för den som intar den utan även de runt omkring, hur kan det glorifieras så? Jag prenumererar på flera mattidningar och de har ofta flera sidor om vin och till alla recept presenteras alternativ på viner att servera till maten. Har man tur har de i alla fall tänkt på oss som inte dricker alkohol och föreslår avalkoliserade viner, de gånger de föreslagit något annat är mycket lätträknat om de inte dämmer till med klassikern Ramlösa förstås.
Min gamla kompis Rosanna Dinamarca skriver ett bra inlägg i sin blogg efter att ha sett programmet. Hon är precis som jag ganska oförstående till hur alkohol kan ha en så central roll som den har särskilt kring högtider. Jag kommer göra som Rosanna och skriva under på ett Vit Jul-kontrakt (men i mitt fall gäller 0% alkohol, att sätta en gräns vid 2,25 volymprocent är bara en feg eftergift för lättölsdrickarna av IOGT-NTO) och hoppas jag kan få sambon att göra det samma. På tal om lättöl så drack sig en av Erik & Mackan sig till 0,6 promille i blodet av lättöl (10 st behövdes). Skriv på du oxå, ta ställning! Hillevi uppmanar oxå till en Vit Jul.
Börjar kanske Sverige nyktra till? Som nykterist blir jag glad över att sådana som Evin Rubar finns, som vågar ta tag i frågan, vågar vissa "vanligt" drickande. Jag blir glad över inlägg i bloggar där man börjar ifrågastätta drickandet. men samtidigt blir jag beklämd över att se vad alkohol stället till med, dess fula ansikte visar sig altt för ofta och 7-åringar skall inte säga att de tycker att dricka verkar helt fel men ändå tro att de nog kommer dricka när de själva blir vuxna. Hur går det ihop? Präglas redan våra små barn av att dricka alkohol är det naturliga?
Jag hoppas att detta program kan gå igång en vettig alkoholdebatt. Jag säger som Niklas:
Jag hoppas att väldigt många kommer att se denna lysande dokumentär. Och att de vågar fundera över och ifrågasätta sitt eget förhållande till alkohol.
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Evin Rubar, Rör inte min sup, alkohol, barn, IOGT-NTO, Vit Jul
9 kommentarer:
Missförstå mig rätt nu, men lika märkligt som det vore med folk som predikar om att folk borde supa mer så tycker jag att det är fel med folk som predikar att man ska sluta dricka alkohol.
Folk borde ta sluta pracka på andra ens värderingar och särskilt göra det till en social norm. Självklart ska man kunna träffas och ha det kul utan att alkohol är med i bilden. Men att demonisera alkohol är lika fel det.
Personligen tycker jag att det knappt finns nåt värre än folk som försöker bestämma hur andra ska leva sina liv. Men det gäller ju såklart även de som försöker pracka på dig ett glas vin när de vet att du är nykterist, man ska respektera de val andra människor gör heltenkelt och komma ihåg att alla är vi unika individer med olika smak, tolerans och syn på vad som är roligt eller hälsosamt.
Väljer barnen?
ÅÅÅÅH! Jag dricker inte heller! Har aldrig druckit en droppe och jag tänker aldrig börja med det heller! Och alla undrar alltid "Men varför!" Och jag vet inte. Jag bara vill inte liksom. Och alla tycker att man är konstig och tråkig och en torris... Jag tycker att andra får göra hur de vill! Jag frågar ju aldrig folk" varför dricker du?" så jag fattar inte varför de ska fråga varför jag inte gör det! ÅÅÅÅH, det här stör jag mig verkligen på. Jag vill typ inte ens berätta det för folk för de tycker alltid en massa saker, drar slutsatser om alkisar i familjen (inte ells sant), att man är tråkig, eller att man haft en riktigt tråkig upplevelse med alkohol inblandat. SUCK!
Hehehe, behövde ventilera!
Bea: Det här börjar bli spookey :-) Hur går det med LBP?
Alkohol är en laddad fråga, men inte så enkel. Jag är själv alkoholistbarn och mycket försiktig med alkohol, men inte nykterist. Jag tycker att människor som inte klarar av att hantera sprit är ganska skrämmande, men jag tycker också att ett gott vin smakar bra och känns lyxigt. I mitt umgänge finns både människor som tycker mycket om att dricka och människor som inte dricker alls - men det de har gemensamt är att ingen dricker så mycket att de tappar sansen, minnet eller kroppskontrollen. Och det är nog det som är min poäng. Alkohol i sig är inte ont, lika lite som godis eller chips är det för en bulimiker. Det onda är oförmågan att själv se ifall man klarar av att hantera att ha det i närheten eller inte. Men det man inte ska glömma bort i diskussionen är att om man lyckas hålla konsumtionen på en vettig nivå, så är det något som ger någonting, som justkänns lite lyxigt. Det är inte nyttigt, nej. Det är som sagt inte godis heller, och det är därför man inte ska överkonsumera det. Men litegrann kan vara både gott och trevligt.
Suzilusd: Tyvärr vet ju inte alla var gränsen går och barn verkar inte heller lita på vuxna oavsett hur lite de dricker. Du skriver att det kan vara gott och trevligt. Gott? Hur många tyckte att något med alkohol i var gott första gången? Hur kom det sig att de provade igen och igen tills de lärde sig? På vilket sätt är det trevligare att ha något med alkohol i glaset än någopt som man tycker är riktigt gott utan alkohol. Det är väl den bitan jag har svårast att förstå, varför det är så viktigt att det man dricker innehåller alkohol. Jag ex. älskar Amé som är lite halvsvår att få tag på och som kostar en del per flaska. Jag kan känna lyxkänsla av att dricka det. Eller en kopp gott te som jag inte dricker varje dag.
eatfrog: Min sambo är inte någon nykterist och bland vänner och bekanta är nog de som dricker i majoritet och inte får de höra några prediktningar. Mitt inlägg handlar väl mer om att man skall reflektera över sitt drickande, när dricker man och hur. Har man barn i närheten kanske man skall tänka både en och två gånger extra. För mig har valet varit enkelt att inte dricka, jag har aldrig känt något behov av det. Men alkohol och hur folk ser på det har alltid varit ett intressant ämne. Den alkoholromantik som flödade på högskolan när jag pluggade där förundrades jag över, vi var 4 nykterister som började samtidigt, efter nolleperioden var vi två, efter ettan 1 (dvs jag). Grupptrycket att börja dricka var rätt stort, så visst finns det de som börjar dricka fastän de egentligen inte vill.
Det jag tycket är absolut jobbigast med alkohol är när folk förändas (medvetet eller omedvetet) bara efter några få glas. Alla gör det inte men alldeles för många.
/Bea som inte äter godis
Jag förstår vad du menar, eftersom jag tillhör gruppen som inte slentriandricker bara för att det är fest utan känner efter om jag är sugen, och lika ofta tackar nej som ja. Jag vet att pressen kring det är märklig och att det är lätt att man misstänkliggörs på olika sätt, vilket är otroligt tråkigt och onödigt. Allt det är jag helt med på och med mina barndomserfarenheter tycker jag också att man som förlder ska tänka till ordentligt kring hur man förhåller sig till alkohol när man har barn i närheten.
Men apropå att något kan växa till att bli gott för att man ger det flera försök - så har det varit för mig med ganska många saker utöver alkohol. Sushi, till exempel, som jag tyckte var världens äckligaste första gången och som jag idag älskar. Smaklökar utvecklas och om man gillar just smakupplevelser så finns det faktiskt en smakförhöjande faktor i alkohol i förhållande till mat. Jag försvarar på inget sätt alkoholism och jag är fullständigt medveten om farorna i felbruk, men det jag försöker säga är att det är svårt med de här sakerna eftersom det helt enkelt inte är svart eller vitt. Det vore ju mycket enklare om det var det. Om alkohol enbart hade negativa effekter så skulle det inte vara så populärt, det är jag ganska övertygad om.
Ja det var tt skumt program det där. Jag blev irriterad på 16-åringen som ville att man skulle sänka åldern för att hon blev utstängd från denna spännande värd. Men vad tycker då 14-åringen om det är 16-års gräns? Och om vi sänker till 14 år vad skall då 12-åringen säga?
Nej det finns åldersgränser av en anledning. Sen kan jag inte förstå hur vuxna människor kan se på när ungdomar super (för det var förmodligen vuxna bakom kameran).
Captcha: suptimes (allvarligt!)
Ninja: Så är det ju ofta med dokumentärer, de tvingas ju till objektivitet, kan inte gå in och påverka själva händelsen. Sen väljer de ju vad de visar. Sen händer det ju givetvis att dokumentärmaterial är manipulerat oxå men just här tror jag ingen stod och bad dem supa lite extra för kameran.
Suzilus: Jag accepterar ditt val och din inställning till alkohol. Alla har rätt till sin egen åsikt. Men ingen skulle väl idag resonera likadant om ex. cigaretter, jo men prova du några gånger till så skall du se att du kommer gilla det så småningom. Det är ju så trevligt att stå och röka tillsammans. Att en upplevelse förstärks av en substans känns inte för mig heller som ett skäl nog att börja nyttja alkohol lika lite som vissa droger som sägs ge bättre orgasmer är det.
Skulle alkohol försökas introduceras på svenska marknaden idag hade det knappast fått ok utan klassats som drog men den är så social accepterad att det nu är väldigt svårt att införa ett förbud. Hur kommer det sig att en drog kan ha sådan acceptans medan andra kanske ekvivalenta droger är självklara att de skall vara förbjudna?
I min privata värld är alkoholfrågan ganska så svart/vit. Jag ser inget som helst existensberättigande för alkoholen men jag predikar inte heller avhållsamhet för de jag känner som dricker. Det är upp till varje person att ta sitt ansvar för sin omgivning. Men visst skulle jag misstänka ett missbruk/någon far illa skulle jag ta upp det.
Och angående sushi, det är inte skadligt för kroppen så det är ingen större fara att lära sig tycka om det.
Skicka en kommentar