Jag skickade iväg 6,8 kg katt och fick tillbaka 496 gram aska (inkl. träurna). Det måste vara mina 2 konstigaste besök på posten, skicka iväg en kropp och hämta ut aska. Det gick bra att hämta paketet, bära hem det, öppna det. Det gick till och med bra att hitta en plats att ställa askan tills vi kan begrava honom (i en nisch i vår murade spis, bredvid klätterträdet och det blir varmt när vi eldar, han älskade att ligga framför kaminen).
Jag tände ett ljus och ställde urnan bredvid för att ta ett kort, då kom tårarna, det är min underbara Eduard som nu ryms i en liten liten träurna, min stora ståtliga kille. Emilian nyfiken i en strut kom för att nosa, höll på att gå illa då han fick för sig att nosa på det brinnande ljuset oxå men jag lyckades slänga ut en hand för att stoppa honom.
Tror jag skall skriva ut en liten bild av Eduard och sätta på urnan, den är så anonym nu, sitter bara en lapp ovanpå med mitt namn, adress och ärendenummer. Vill inte att Eduard bara skall vara ett nummer.
Läs även andra bloggares åsikter om Katt, död, aska, begravning, minne
Inlägg
2 kommentarer:
Många, många stora kramar till dig. Vet hur stor och tung sorgen kan vara - även om det nu är länge sen. Att sätta en bild på urnan låter som en bra idé.
Många tröstkramar till både dig och Emilian. Sitter och sväljer och sväljer när jag läser det här...
Skicka en kommentar