När jag gick i 4:an på Teknisk vid Östaboskolan i Uddevalla så hade vi en poesitävling i vår skoltidning. Tävlingen vanns av en tjej som gick Natur, Maria Lundeflo. Hon skrev:
JAG
Föräldrars efterlängtade underbarn
Sådan skönhet
Sådan intelligens
Född att hyllas
Född att lyckas
Nederlag, besvikelser
De drabbar andra
aldrig mig
Blev en robot - utan själ
utan känslor
med Livets mål:
Leva upp till Rollen
som deras underbarn
Men, så nådde ljuset även mig
Efter alla år
av instängt mörker
som av andra kallas "Lycka"
Stormade all världens
sanna lycka emot mig
Jag lärde mig leva för min egen skull
Efter alla år
kläcktes jag ur
mitt perfekta skal
men ack så tomt...
Ett skal, uppbyggt av förväntningar
och krav...
Jag pånyttföddes
och här är JAG.
Vad ville Maria? Vad blev hon? Vad gör hon nu? Undra varför hon ploppar upp i huvudet ibland, vi kände inte ens varandra.
Läs även andra bloggares åsikter om poesi, skoltid, efterlysning
Uppdatarat 120222 efter en kommentar från Maria, plockat bort sådant som inte stämde i min kommentar. Dikten var förvisso i jagform men var inte om henne själv säger hon.
29 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
1 kommentar:
Det var en väldigt fin dikt måste jag säga. :)
Gud vad söt er nya kisse är förresten! To die for!
Och nu till mitt egentliga ärende som jag skäms lite för... Du har en "utmaning" i min blogg som jag skulle bli jätteglad om du ville anta. Förstår givetvis om du inte vill :)
Skicka en kommentar