08 juli 2009

3 dagar av njutning, skräck, god mat, trevligt sällskap och några mordförsök

Skrivet ur minnet 2 dagar efter hemkomst så några detaljer hit eller dit kan ha hamnat lite fel i tiden men jag tror jag fått det mesta rätt. Ni som var med får gärna korrigera tokigheter (vilket Anders redan snällt hjälpt till med).


Dag 1, 4 juli 2009
Efter att ha sovit lite för lite under natten släpade jag mig upp och packade det sista. Gjorde några mackor och en kopp te att äta i bilen till Luleå. Vi skulle träffas på kajakklubben kl 8:15 på morgonen. Jag strulade en del innan jag hittade till klubben men kom ändå fel väg och fick gena över en cykelväg. Var där 5 minuter före utsatt tid. De övriga kom sa 8:20. Vi lastade snabbt kajakerna på bilarna och stuvade om lite bagage. Nogge och jag åkte som förstabil till Rörbäck utanför Råneå. De andra två bilarna med Calle och Maria i en och Anders, Fredrik och Jonas i den andra kom en bit efter. Det duggade medan vi for men väl framme i Rörbäck fick vi uppehåll. Vi lastade av allt och sen kördes bilarna till Hagaviken där jag och Maria parkerade våra och Fredrik körde oss tillbaka till Rörbäck. Jag har bara träffat Fredrik som kortast tidigare så vi fick chans att bekanta oss lite i bilen.

De som varit kvar vid kajakerna hade packat in nästan allt så det var bara att ta på sig kapellet och flytvästen och göra sig redo. Jag fick den otroligt smarta idén att nycklarna behövde jag ju inte ha med mig ut på sjön, så jag frågade Nogge om det var ok att jag stoppade dem i hand väska i Fredriks bil. "Ja det blir bra" svarade han och gjorde inte han heller reflektionen att mina nycklar hade nog varit bra att ha då vi kom fram till Hagaviken där bilen stod.

Jag skulle ha Nogges Point 65 SeaCruiser som är en stabil och trygg plastkajak medan han själv hade lånat Jalles Point 65 XP som är en lättare och lite rankare glasfiberbåt, övriga båtar var paddlarens egna. Calle och Maria paddlade en K2:a som senare blev känd som "pråmen" eller "finlandsfärjan".

Med lite fladder i magen fick jag hjälp att sätta mig i kajaken. Men nära land och alla runt omkring kändes det stabilt och oron lade sig rätt snabbt (även om att känslan att mitt kapell satt lite väl hårt om kajaken fanns i bakhuvudet). Alla kom i utan problem, strax efter 12 var vi iväg. Med lite osäkert vingel tog jag mina första paddeltag ut från stranden och gav mig iväg i den riktning Nogge pekat ut. Första anhalten var en av Tisteröarna (Sörön). Paddlingen gick bra tycker jag, kände mig trygg i kajaken däremot var jag inte helt nöjd med paddeln jag fick ha, den var snäppet för lång och en plattpaddel (den enda i sällskapet, alla andra hade vingpaddel). När vi hade kommit ut en bit var det någon som upptäckte att min bakre packlucka inte var stängd. Den låg bara ovanpå, Nogge hade helt glömt den när han packade kajaken åt mig medan jag körde bil. Ajaj, det måste fixas. 2 kajaker låg vid mina sidor och kämpade febrilt med att försöka få igen luckan. Inte så lätt då båten åker neråt när man trycker. Men de fick igen den hjälpligt i alla fall.

De mer vana paddlarna drog iväg i full fart så jag hamnade lite efter men då och då var det någon som stannade upp lite och lät mig komma ikapp. Det var lite småjobbigt att känna det som om jag bromsade de andra men jag höll ändå den fart vi hade sagt att vi skulle göra (5 km/h). Det tog ett tag att vänja sig vid rodret på kajaken, dels hamnade roderpedalerna lite väl långt fram och dels så hade jag lite problem med att trycka ner dem utan att få kramp på ovansidan på foten.

Kring 14:30 var vi framme på lunchön vars strand var en massa sten. Så vi fick försiktigt bära upp kajakerna. Någon startade snabbt en eld för värme och matlagning. Lunchen var var och ens ansvar. Jag åt mackor och en varma koppen tomat-chili, Nogge käkade också macka, Calle och Maria delade på en real turmatspåse och några mackor men Anders, Fredrik och Jonas däremot slog på stort de stekte raggmunkar och bacon och hade till och med lingonsylt och kall mjölk med sig i packningen. "När man vandrar får man äta torrmat, när man paddlar kan man ha med sig färsk mat" var deras filosofi. Den skall jag nog anamma om jag åker ut på fler turer. Det gjordes kaffe och te och lite kakor åkte fram. Vi tog det lugnt och klockan han bli en bit efter 16 innan vi kom iväg igen.

Vi dividerade lite fram och tillbaka vilken ö vi befann oss på och vad de omkringliggande öarna var. Jag tyckte att vi borde paddla åt vänster för att komma dit vi skulle med Nogge sa att det var till höger och pekade ut en udde att sikta på, han hade GPS:en och kartan och är mer sjövan än mig så jag antog att jag hade fel. Jag dubbelkollade vad jag skulle sikta på och startade sen lite tidigare än de andra så de kunde komma ikapp mig. Sjön var nu lite oroligare men det var fullt hanterbart och de andra var ju snart ikapp tänkte jag. Men när jag tittade bakåt åkte alla de andra åt vänster, jag tänkte ja ja de har väl hittat ett bättre sätt att ta vågorna och svänger snart in bakom mig. Men nä de fortsatte allt längre bort från mig, då kom oron smygande i kroppen och jag började svänga av mot vågorna för att åka åt deras håll, såg att Nogge bröt sig ur gruppen och paddlade mot mig men ungefär när jag vänt om föll han in bland de andra.

Jag hade svårt att styra kajaken dit jag ville, jag resonerade som så att har jag blivit tillsagd att sikta på en udde är det väl lika bra att ta mig dit, de lär väl komma för eller senare och hämta upp mig om inte annat. Så småningom hade de alla gjort en stor sväng och kom dit jag var, drog om mig (vilket är förståligt i en rank kajak vill man ha fart för att inte kapsejsa) och fortsatte ut i ett blåsigt hav som kastade kajakerna än hit än dit. Jag hade nu noll koll på min kajak och fick kämpa febrilt med rodret för att hålla rätt kurs. Kajaken kändes stabil så jag var egentligen inte rädd för att välta utan mer att bli helt uttröttad och inte orka. Men jag rabblade hela tiden för mig själv "Bea ta det lugnt, du kan det här, båten kommer inte välta, paddla, tryck och dra med vänsterhanden, ett tag i taget, du kan det här, du har paddlat förr". Jag koncentrerade mig djupt på att andas och paddla medan hjärtat slog febrilt. De andra tog sikte mot en ny udde och var långt före mig ett tag men Calle och Maria som satt tryggt i sin K2:a höll sig ganska nära mig vilket kändes bra. Men när det dök upp en lugn vik så snabbade även de sig in där. Och precis då kom en stor våg och höll på att välta omkull mig kändes det som. Adrenalinet pumpade i kroppen när nästa våg sköljde över mig. Men så kom jag in bakom ön i helt stilla vatten. När vågorna var som värst såg jag min främre packningslucka ploppa upp lite, jag hade inte fått igen den helt, men den höll faktiskt tätt trots den lilla öppningen.

Det visade sig att de hade dividerat fram och tillbaka lite till efter att jag hade åkt iväg om vad som var bäst att inte gå rakt på som jag gjorde eller nåt. Nogge hade försökt att paddla ikapp mig för att meddela ruttändring men det var då vågorna som slog från 2 håll dök upp och han var tvungen att ge upp och fortsätta den långa svängen runt istället. Jag fick aldrig riktigt klart för mig vad ruttändringen innebar. Men nu låg vi allihop bredvid en liten stenig strand på ett yttepytteskär (Ägggrundet) och tittade på vågorna som gick allt högre. Efter ca 30 minuter så insåg vi att det nog var lika bra att gå iland på denna ö och äta middag där i alla fall. För vädret var inte paddlingsvänligt och bla Nogge hade inte känt sig trygg i XP:n i de där vågorna (fick lite dåligt samvete att jag lånat hans stabila kajak).

Det var inte helt lätt att manövrera sig in bland stenarna men så småningom hade vi fått upp alla sex kajaker på land och konstigt nog var det helt lä på stranden. Klockan var nu 19 på kvällen och fåglarna som bodde på ön skränade oroligt, de hade ungar i vattnet men vande sig snart vid vår närvaro.

Som vanligt var det snabbt igång en eld för värme och matlagning, medan Kalle högg ved så gick Jonas upp för höjden för att inspektera ön. Han kom tillbaka och sa att nog går det att övernatta här om det behövs. Jag skuttade efter och kikade, det var helt perfekt, mjukt, plant och lagom stort för våra tre tält. Förvisso blåsigt som attan men spänner man upp ett Hilleberg på rätt sätt så skall man slippa tältdukar som slår. Vi hittade även lite staplad björkved som säkerligen var lämnad av några skoteråkare i vinter. Perfekt att ha till vår eld.

Vid 20-tiden påbörjades matlagningen, nu vankades det godsaker, tortellini med basilika och ricotta i, till det hade vi körsbärstomater, pecorino romano, ruccola, parmaskinka, olivolja, balsamvinäger, svartpeppar och flingsalt samt måltidsdryck. Ruskigt gott var det!
Nogge hittade en gigantisk sten som var perfekt som köksö, han ville ha med den hem, Fredrik lovade att ta den på sin kajak om Nogge bara fick dit den :-)

Vi bestämde oss rätt snart för att här var det lika bra att stanna, vädret såg inte ut att bli speciellt mycket bättre. Så tälten slogs upp uppe på höjden. Vår egen lilla gröna tältby. Sen gick vi ner till stranden igen och drack te/kaffe åt lite kakor och grillade marshmallows.

Tandborstning uppe vid tälten och sen snabbt i sovsäck kring 22:30. Det dröjde inte länge förrän lugnet lade sig i tälten och svaga snarkningar hördes. Jag och Nogge låg och läste (jag fick låna ett nummer av Paddling som handlade om tjejkajaker, paddlingsteknik och hur olika kajakkonstruktioner påverkar stabilitet/prestanda) och pratade en stund, båda hade lite svårt att komma till ro men så småningom knoppade även vi in. Nogge med hörlurar med Mammas nya kille att lyssna på och jag lyssnade på vinden som ven utanför tältet och de ljud som slapp ut från lurarna. Jag hade lagt mina underställsbyxor mellan mig och Nogge på tältduken för det finns inget värre än att råka lägga en arm utanför och så är det isande kallt på golvet. Jag brukar behöva fälla ut min högerarm när jag ligger på mage så att axeln kan sträckas ut och det är liggunderlaget för smalt för. Plötsligt var det iskallt när jag lade ner armen, kikade och då hade Nogge trasslat in sig i mina brallor. Orkade inte dra loss dem men efter en stund tänkte jag nu kan jag ta dem för axeln värker och jag behöver sträcka på axeln. Fick tag på något jag drog i, och Nogge drog tillbaka, tittade upp och insåg att det var hans fleecetröja som han hade som kudde jag försökte sno. Inte undra på att han ville behålla den, han såg ut som Sir John som försöker behålla sin pengapåse :-) Hittade mina brallor en bit bort på tältgolvet.

Strax efter 12 var jag superkissenödig men ville inte riskera att väcka Nogge som nu sussade så gott så jag gjorde tappra försök att somna om men strax innan 3 gick det inte längre, jag var tvungen att ta mig ut, försökte dra upp dragkedjan för att vika undan myggnätet men Nogge var i vägen så det slutade med att jag fick en liten glipa längst ner att åla mig ut igenom. Väl ute blåste det nästan storm, fick hålla mig i ett träd medan jag kissade för att inte blåsa omkull och ta mig tillbaka till tältet blev ett äventyr i sig för att inte blåsa bort. Snabbt in i tältet igen och ner i sovsäcken nu med tröjan på mig för att jag hade frusit lite innan. Lyckades väcka Nogge på vägen in för den nedrullade tältduken föll ner över ansiktet på honom. Men han verkade somna om rätt fort igen. Själv hade jag jättesvårt att sova, solen lös in genom tältet, jag frös och det kändes som allt gungade. Dessutom utsatte Nogge mig för ett mordförsök, han vände på sig och en av hans långa armar träffade mig rakt över halsen.

Dag 2, 5 juli 2009
Men jag sov till och från några timmar fram till 7 på morgonen då jag började tokfrysa, låg där i sovsäcken i fosterställning och huttrade en timme innan det började höras gåuppljud från resten av folket.

På med kläderna och sen ut för att fixa frukost. Några hade redan startat en eld för att koka vatten så jag fick snabbt te, macka och gröt. Första etappen för dagen var den ö, Degerö-Börstskär där vi skulle ha ätit middag dagen innan, nu blev den lunchö istället. Nu var vattnet lugnt, jag kände mig laddad för revansch mot havet men Anders deklarerade då att nu skulle jag paddla med Maria i K2:an Nogge skulle ha sin kajak och Calle skulle ha Epic 18x:en medan Anders tog XP:n. Sa "Jaså paddlade jag så långsamt att jag nu inte har förtroendet att paddla ensam längre" varpå Anders svarade "Jag sa det inte". Men det kändes väldigt som att det var precis så det var. Men det kan ju lika gärna ha varit så att de ville se hur Calle manövrerade en snabbare kajak. Men jag kände mig lite nedstämd för att ingen frågade först utan bara kommenderade. Men har man ingen egen kajak får man ju lyssna på de som har så jag ryckte upp mig.

Fördelen med K2:an är ju att man har någon att prata med hela tiden och att man faktiskt kan vila några sekunder då och då. För det är nackdelen med att vara den som paddlar långsammast i en grupp, man får aldrig vila. När man precis hunnit ikapp de som ligger och väntar så drar de igen. Med dåligt blodvärde har jag svårt att syresätta musklerna och mjölksyra bildas lätt så vila behövs emellanåt. Tror vi kom iväg strax efter kl 10. Paddlingen i K2:an var mycket enkel, man behövde inte ta i speciellt mycket och ändå hålla bra fart. Vi pratade om lite allt möjligt medan jag styrde och försökte hålla samma tempo som Maria så vi inte hamnade i otakt (vilket vi ändå gjorde emellanåt eftersom jag satt och dagdrömde och paddlade i min egen takt helt plötsligt).

Strax efter kl 13 var vi framme där vi skulle äta lunch. En urmysig liten gästhamn med stuga, fin grillplats och toalett. Ved höggs och eld kom igång snabbt. Jag, Nogge, Maria och Calle hade torrmat och mackor medan de övriga dukade fram oxfilé, potatissallad och bearnaisesås, det luktade ljuvligt från deras kött när det stektes på muurikkan vi hade med oss. Min real-påse kändes plötsligt skittråkig och smakade inte alls gott. Calle och Maria hade tänkt dela på en real-påse med sötsur kyckling men det såg så lite ut att jag gav bort min ena påse med Nudlar och nötkött som jag hade över. Vi åt upp vår mat och som vanligt blev det te och kaffe och lite kakor. Jag tog mig en kort runda på ön medan toan var upptagen och såg att det verkar gå en stig runt hela ön. Tyvärr fanns ju ingen tid nu att utforska det närmare, vi hade många timmars paddling kvar. Men någon gång vill jag återvända till den ön och gå runt och titta lite mer.

Kring 16-tiden var vi iväg igen. Jag och Maria var nu rätt bra på att manövrera K2:an tillsammans och lyckades efter lite om och men manövrera oss ut bland stenarna i ett litet hål i viken som man gjort för båtar. Dags att ta kurs mot nästa ö, som vi inte riktigt hade bestämt om det skulle bli Lappön eller Hindersön. De hade tältat på Hindersön på förra årets tur och det är ju alltid roligare att se nya platser. Jag kom på att när man sitter i K2:an och det är lugn i vattnet är det ju inga problem att fota så jag passade på att ta lite bilder på de andra. Calle paddlade nu XP:n och Anders var tillbaka i sin kajak.Vattnet var hur lugnt som helst nu, och paddlingen flöt fint, vi stävade på i pråmen och njöt av de fina öarna vi for förbi.

17:30 befann vi oss mellan Lappön och Hindersön, vattnet var spegelblankt och solen gassade, några passade på att paddla runt lite för att leka. Nu var frågan var skulle vi slå läger. Någon kom ihåg att Lappön hade ett naturreservat men vi visste inte om det var hela ön eller bara en bit. Nogge som var framme först gick in mot land på Lappön och försökte hitta någon fin strand att komma upp på. Fredrik och jag gjorde tappra försök att surfa på hans mobil för att hitta info. Men Länsstyrelsen i Norrbotten hade mest lagt upp PDF:er som vi hittade men de sa nada om vad som gällde. Vi gav upp och jag ringde till Jalle som fick surfa där hemma. Efter en stund ringde han tillbaka och hade hittat lite info som länkade till regler. Man fick varken tälta eller elda men reservatet var bara ett litet hörn av ön. Precis när jag hade talat om för Jalle hur otroligt fint väder vi hade gick solen givetvis i moln och det började blåsa igen. Men jag ringde inte upp igen och berättade det, kunde ju låta honom tro att han missade en fin paddlingsdag. Han hade varit ute och seglat dagen innan när det blåste som värst och avbrutit för att det blåste för mycket. Och det var vi ute och paddlade i.

Hojtade till Nogge som låg en bit bort och han hade precis sett på sin GPS vilken del som var reservat och vi hade nu två val, svänga till vänster och paddla en liten bit för att ta oss till Hindersön och platsen de varit på förut eller chansa och paddla runt Lappön och se om det fanns något bra på dess baksida. De som var med förra året visste att det fanns en fin sandstrand men att den låg inom reservatet och någon mer kunde de inte minnas. Efter lite guppande och diskuterande så svängde vi av mot Hindersön och gruvan där istället. Fördelen var att där visste de att tre tält fick plats, det fanns bra eldplats och en toalett precis i närheten. Så precis innan kl 19 hade vi lagt upp alla kajaker ovanför de förrädiska stenarna vid stranden. För inte heller detta var en fin sandstrand.

Muurikkan åkte snabbt fram, likaså det som skulle tillagas. Medan jag och Nogge satte upp tältet han maten bli klar. Wookat älgkött med wookgrönsker och aioli i pitabröd. Jag letade fram mina matsaker och tog för mig av maten för att upptäcka att det var svamp i grönsakerna. Till saken hör att jag inte tål svamp något som jag tog upp på vårt planeringsmöte och som det skämtades om. Nogge sa där att vi gör renskav med svamp så blir Bea extra glad (jag gillar inte renkött) varpå jag tyckte att det nog är lättare att säga att jag inte får följa med direkt istället. Men nu hade de som handlat glömt att kolla grönsakerna, sånt händer. Är man inte själv allergisk/överkänslig mot något så är det inte så himla lätt att komma ihåg att lusläsa innehållsförteckningar. Jag petade ut lite kött istället och sa att deras förgiftningsförsök misslyckades. Kanske var det backup när de inte lyckades dränka mig dag 1 ute i ett byigt hav eller krossa struphuvudet på mig första natten :-) Köttet och brödet var otroligt gott i all fall.

Sen var det dags för efterätt, bananer med choklad som lades på elden. Mmm så gott det var. Sen blev det lite mer lägereldssnack innan folk började droppa av mot tälten som nu stod tre på rad. Tandborstningen skedde med en fin solnedgång som utsikt. Jag hade lovat Nogge en massage av nedre delen av ryggen där han var tokstel så vi gick till vårt tält som nu gick under betäckningen Beas spa. Men först fick han klämma lite i min nacke som kändes lite stel. Efter några minuter orkade inte han rygg sitta upp något mer så han blev kommenderad ner på liggunderlaget och försöka slappna av. Det var mycket längesedan jag stötte på en så pass stel rygg, nere i korsryggen var det som om han hade tre ryggrader så hårt var det. Men med stor mängd tigerbalsam och hårda handlovar och armbågar så svarade musklerna efter en stund och Nogge verkade nöjd efter en timmes hårdhänt behandling. Hela innertältet luktade tigerbalsam och man fick rensning av bihålorna på köpet.

Vi hade båda svårt att sova, någon i granntältet drog timmerstockar, men det blev i alla fall några timmars sömn, den här natten frös jag inte utan var varm istället. Men mitt i natten så vaknade jag av att det blåste på mig, vinden låg rakt in i vår vädringslucka och blåste på mig. Jag stängde igen luckan lite och kunde somna om. Sen ett par timmar senare vaknade jag av ett ösregn som smattrade mot tältduken samtidigt som solen sken igenom tältet.

Dag 3, 6 juli 2009
När klockan började närma sig 8 var det dags att stiga upp, jag var inte alls pigg på att kliva ur sovsäcken där det var varmt och skönt, jag var sjukt trött och vimmelögd. Men det var bara att ta tag i saken och dra på kläderna och kravla sig ur tältet. Orkade inte koka gröt så frukosten fick bli mackor med brieost och avokado samt chiliflingor och ett par koppar te. Lyckades dessutom trampa på den sten som höll upp pinnen som vattenpannan hängde på så att lite av det vatten som höll på att kokas upp rann ut över elden. Klantbea.

Vädret var inte alls lika soligt som under natten utan vinden låg på rätt friskt och väderprognosen sa att det skulle mojna först på eftermiddagen. Vi bestämde oss för att stanna kvar på ön ett par timmar till och ta en promenad till Jopikgården för en fika. Men först packade vi ihop tälten mm. Det var två timmar kvar tills de skulle öppna så vi passade på att titta på kvarlämningarna från gruvdriften på ön. En kalkugn mm. Vandringen över ön bort till Jopikgården var riktigt behaglig. Först ca 1,2 km mysig skogsstig och sen på grusiga småvägar inne i samhället. Ön är ganska stor och förr har det bott många bönder här ute. En hel del aktivitet pågick, hö slogs och vändes mm. Det var kul att titta på som den stadsunge man är. Det var så otroligt rofyllt att gå där, tänk att få bo så där.

Vi var framme på Jopikgården nästan en timme innan de skulle öppna så vi slog oss ner i solskenet på en bänk under ett stort träd och bara njöt. Jag lutade mitt huvud mot Nogges axel och kände att jag höll på att somna när någon sa något om sälbåt, säljakt, sälar men jag sjönk snabbt in i sömnen och lyssnade inte ens klart, hörde bara hur några reste på sig och gick, Nogge sov redan. Jag tog för givet att de hade gått ner till hamnen en bit bort och snart skulle komma tillbaka. Ungefär en halvtimme senare vaknar Nogge med ett ryck som väcker mig, ser sig om och undrar var alla är. Vi gick ner till hamnen för att kika men där var de inte. Väl tillbaka på gården kikade jag in i restaurangen men där var de inte heller. Då kom de gående från andra hållet. De hade visst gått till Norrisund och sälmuseet där. Sen hade de även klättrat upp i ett högt och rangligt utsiktstorn som tydligen var allt annat än säkert.

Halvtimmens sömn gjorde mig gott, jag var mycket piggare när vi väl kom in i restaurangen för nybakad äppelkaka och te. Jättegott. Vi satt kvar länge och pratade om ditten och datten och kollade väderprognoser och på Nogges sjukt uppsvullna fingrar, det såg ut som om hans fingrar var 1,5 ggr så tjocka som de brukar, helskumt. Men så småningom var det dags att ta sig tillbaka till vår strand och kajakerna. Det var lika skön promenad tillbaka. Vi packade ihop resten av våra grejer och nu bestämdes det att Nogge skulle paddla K2 och jag skulle åter igen ha hans SeaCruiser. Skojade med Nogge och sa att tar han min bekväma plats i K2:an så får han ha sunkpaddeln* också som jag hela tiden fått ha. Skulle han ha finpaddeln skulle det minsann kosta, en filmkväll på en kväll det var fotboll på TV. "Ta paddeln, ta paddeln" kom det som svar. Men tyvärr är hans paddel ännu längre vilket inte passar mig alls. Så det var bara att bita ihop och fortsätta med paddeln jag inte var överens med. Kände att min blodsockernivå var på väg ner också men det enda som stod till buds var salta nötter och mina läppar var toktorra så det kändes inte så lockande att äta nötter och mitt cerat var nedpackat i kajaken. Tänkte att jag klarar mig nog.

Klockan var kring 15 när jag försäkrade mig om vad jag skulle sikta på och gav mig iväg efter de andra, vi hade bestämt 2 stycken uppsamlingsplatser och att K2:an skulle ligga sist för det mesta för att hålla ihop gruppen lite bättre. Men i början ville ju Nogge och Maria se vad de kunde komma upp i så de speedade på. Jag och Jonas låg lite efter och tog det i vår (eller så var det min) takt och småpratade om lite av varje.

När vi hade paddlat lite mer än 2 km och närmade oss uppsamlingsplatsen ser vi hur de främre kajakerna vänder av åt andra hållet. Får tag på Calle och frågar vad som händer, skulle vi inte in till spetsen på ön till vänster? Jo men det pratades om att gå ut mot öarna där borta till höger (vid krysset) för att ligga i lä svarade Calle. Då surnade jag till och blev smågrinig för vi hade sagt att vi skulle samla upp oss efter 3 km (min planerade färdväg var det röda strecket) och mina armar hade sjukt mycket mjölksyra för att jag verkligen hade kämpat med att hålla ett bra tempo för att inte de skulle behöva ligga och vänta på mig. Jag bet ihop muttrade något om vad fn håller de på med och använde lite reservkrafter att styra om kajaken. Det låg lite fiskenät ute i vattnet och de hade en gång tidigare gjort en lite avvikare för att kolla om det fanns fisk, visste ju inte om så var fallet även denna gång så jag avvaktade lite för att se var de gick. Jomen nu svängde de åter igen av mot udden vi skulle träffas vid men då var jag redan på väg åt fel håll. Styrde om igen för att paddla rakaste vägen mot de andra igen men tji det gick inte för där låg det nät. Min ilska över deras konstiga paddling försvann när jag såg att det i alla fall fanns en förklaring.

Jag kom fram till mötesplatsen tillsammans med Jonas. Ny udde pekades ut och så satte alla fart igen. Jag hade gärna vilat en liten stund till men det var bara att bita ihop och ta sats mot udden. Fick dock in en bra rytm i paddlandet och jobbade med rotationer för att att underlätta för armarna, då kändes det bättre. Nu låg K2:an bredvid och de tyckte jag höll bra fart trots att det kändes som vi hade vågor från 4 håll. Vi fick höra att Calle mådde lite dåligt så vi bestämde oss för att ta en riktigt sen lunch på Skogsskäret som visade sig ha en riktigt fin sandstrand att paddla upp på. Fredrik fick beröm för att han var bra på att hitta fina stränder. Nogge som tidigare navigerat in oss på stenstränder hade i alla fall lyckats med tältplatser. Det hade inte varit bra på denna ö som beboddes av gigantiska rödmyror som bet mig så det gjorde ont. Kanske skulle vi haft med oss denna lista och karta ut.

Det fanns en fin iordningställd grillplats på ön och vi gjorde upp en värmande eld att koka tevatten på medan vi åt vår kalla lunch som bestod av potatis, sill och gräddfil. Tyvärr hade även mitt andra önskemål på planteringsmötet (det första var ju ingen svamp) gått inköparna förbi, inga matjessill men jag var den enda som uppskattade den ansjoviskryddade sillen så jag åt massor av den i ställt. Jag älskar sill.

Medan jag och Fredrik drack te så drog Nogge igång sitt Primus Eta och kokade kaffe till de andra.

Calle hittade en boll på ön och sken upp som en sol, han mådde nog bättre nu. Ännu mer kakor åkte ner innan klockan var nästan 18 då vi tog oss iväg igen. Kalle mådde bättre men för säkerhets skulle var han tillbaka i K2:an och alla var i kajakerna som vi hade startat med. Jag hade åter fått lite energi i kroppen, bad Nogge peka på vad jag skulle sikta på. Dubbelkollade med Fredrik som hade den andra GPS:en och satte av medan resten väntade in de sista iläggningarna av kajaker. Fick upp riktigt bra fart och bra flyt i det lugna vattnet. Men snart var Anders och Fredrik ikapp och förbi med en jädrans fart. De andra höll ett mer behagligt tempo och vi släppte sen fram K2:an att paddla på. Maria skulle ju köra Fredrik till Rörbäck för att hämta bilen (med mina nycklar).

Jag koncentrerade mig på teknik och fick upp kajaken i rätt bra fart men nu började även kroppen känna av att det hade paddlats rätt mycket under de här dagarna, vi hade 6 km kvar och jag kunde inte tokpaddla direkt då skulle jag inte orka ända fram. Jag försökte hitta ett behagligt lagom tempo som funkade längre sträckor men när det var 3 km kvar så kände jag hur orken bara rann ur mig, dessutom mådde jag lite illa, sill var inte det bästa att äta uppenbarligen, satt och rapade sill hela tiden och fick kväljningar. Men viljan och lusten var kvar ett tag till. Nogge såg till att ligga strax bakom mig och gav mig uppdateringar om hur långt det var kvar de sista 2,6 kilometerna. Tack vare det orkade jag hålla en hyfsad fart och när hamnen började synas och man såg Nogge och Jalles katamaran torna upp sig mot himlen blev det lite lättare och viljan att komma i mål återvände. Men jag hade inte mycket kvar i musklerna kändes det som. Jag är tacksam att Nogge pratade mig i land, hade även han stuckit iväg och nyttjat sin paddlingsvana så hade det nog tagit lite längre tid för mig att komma fram.

När jag hade kravlat mig ur kajaken på stranden vid 19-tiden kände jag mig helt utpumpad, som om all reservkraft hade gått åt de där sista kilometerna. Men det var bara att ta tag i packningen. Mina fingrar lydde mig knappt när jag skulle ha upp packningsluckorna men det gick så småningom och jag bar upp mina grejer på land. Torkade ur vatten och sand ur kajaken och stängde igen den. Nu var det bara att vänta på bilarna.

Vi åt upp lite mer kakor och jag jag Nogges nedre del av ryggen en ny omgång så att han inte skulle stelna till något som gav upphov till fula grimaser och skrik, Jonas ville också ha lite kläm för att se så att inga kotor hade hoppat snett. De kändes då raka i alla fall. När vi stod där drog ett oväder förbi, vi han precis kasta över lite presenningar mm över våra saker och oss själva in under presenningen på en båt som var uppallad innan det vräkte ner. Men det gick fort över och när vi kommit ut igen kom bilarna tillbaka och vi kunde börja lasta på kajakerna.

Iväg med kajakerna till kajakklubben för avsköljning och inlastning i förrådet och sen ville några av oss ha pizza men klockan var 21:25 och vi kunde inte direkt komma på något ställe som skulle ha öppet fortfarande så det slutade med att hamburgerälskaren vann och vi får på Max vid OK. Jag var jättehungrig och smällde i mig mitt GI-mål rätt snabbt. Nu började tröttheten komma smygande. Vi skiljdes på parkeringen och jag skjutsade hem Nogge innan jag glad men trött åkte hemåt Boden. Trodde jag skulle däcka i säng direkt men blev sittande med att ladda över foton, snacka lite med Anders på ICQ mm och vips var klockan mitt i natten och jag satt och kikade på kajaker på nätet. Anders tycker att jag borde skaffa mig en Point 65 Five-o-five.

Men Jalle skulle eventuellt kunna tänka sig att sälja sin XP till Nogge och då är frågan om inte jag skulle köpa loss hans SeaCruiser istället. Jag vet inte. Den kändes ju lite för stor och svårmanövrerad men det kan ju lika gärna ha berott på vädret, paddeln, packningen, min form och det faktum att Nogge inte har monterat in den grej som skall sänka roderplattornas höjd. Jag tror nog att det var det som var det jobbigaste, att inte kunna pressa ner rodret på ett bra sätt.

Och en kajak kostar ju bara som 3 sovsäckar :-)

Summa summarum så var det en jättetrevlig tur med trevligt folk och god mat. Det var roligt att åter igen få paddla, inser hur roligt det är. Tror vi var en ganska lagom stor grupp. Förvisso hade vi svårigheter att hålla ihop oss hela tiden men så länge man inte lämnar någon allt för långt bakom i grov sjö så funkar det ju. Jag kände mig trygg så länge som jag visste att jag hade de andra inom skrikavstånd i alla fall. Det funkade fint med matlagningen, hämtning av ved osv. (även om jag kände mig totalt onyttig ibland, inget kök och hade inte en susning om var maten fanns så jag kunde hjälpa till att plocka fram). Men jag fick väl stå för det sociala pratat istället :-) Jag är glad att Anders frågade mig om jag ville följa med och jag hoppas inte han ångrade det allt för mycket när han fick stanna upp ibland för att vänta in mig. Ett stort tack till Nogge som lånade ut som kajak och lät mig dela tält med honom. Tack till allihop för trevligt sällskap.

Trodde hela kroppen min skulle vara mörbultad men efteråt hade jag ont på två ställen, näsroten där glasögonen hade tryckt lite för hårt pga senilsnöret och i handlovarna mest troligt pga hårdhänt massage. Kände lite i de sneda bukmusklerna och om jag verkligen kände efter.

Ni som är nyfikna på fler bilder kan kika i Picasaalbumet. Här är bilderna yttepyttesmå i ett bildspel så förstora gärna:


Rutten såg ut så här (Anders har varit snäll och plottat dit våra stopp och tider):


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Foto: Béatrice Karjalainen förutom bilden från Jopikgården som är tagen av Maria Larsson och bilden där jag masserar Nogge är tagen av Jonas Umander.

*Sunkpaddeln var inte en sunkig paddel egentligen utan en kolfiberpaddel av bra typ men mig passade den inte. Lite för lång och lite för grov och sen är jag sen tidigare mer van vid vingpaddel.

5 kommentarer:

Erica sa...

Vilket spännande äventyr! Rolig läsning. Det roligaste tycker jag är att du berättar om hur du kände och beskrivningen av dina reaktioner. Fick väldigt lust att prova kajak, har aldrig gjort det, bara vanlig kanot.

Rolf sa...

Man kan aldrig få för många kajaker, men hitta den du tycker är rätt innan du köper någon.

Kommentaren om torrmat stämmer helt, på kajaktur har man färsk mat om man inte är ute på en tvåveckorstur. När vi var ute på helgtur senaste gången (för två år sedan...) så hade vi med oss glass... :-)

Béatrice Karjalainen sa...

@Erica klart du skall prova. Det är härligt att paddla.

@R Du har så rätt så, det var mest fantasibrist och dålig koll på hur mycket packutrymme jag hade som gjorde att jag gick på torrmaten. Vi diskuterade faktiskt om det hade gått att ha glass med sig. Funkar ju inte heller om alla skall hålla på att laga olika rätter och vi lyckades inte komma fram till några gemensamma måltider för lunchen första och andra dagen.

Vad gäller kajak så skall jag prova mig fram lite, men utbudet är ju inte tokstort här uppe.

missj sa...

Vilka äventyr du drar iväg på :) Kul att det hade det bra!

Béatrice Karjalainen sa...

@missj Det är kul med lite äventyr i livet särskilt i gott sällskap. Jag umgås alldeles för sällan med vänner så det gör gott att vara ute ett par dagar och koppla bort allt annat. Gå hemma och skrota i min ensamhet är inte min grej.