Idag fick jag för mig att testa hur långt jag orkar springa (hrm jogga då) så jag startade hemma och gav mig av mot Svartbjörnsbyn och det löpte på bra med ljudbok i öronen. Farten var ungefär mitt promenadtempo, känns ju lite knas att springa och veta att man skulle kunna gå om sig själv. Men jag matade på och plötsligt var det 8 km hemifrån kom på att det nog var rätt smart att vända där för om jag plötsligt inte skulle orka springa mer så ville jag ju inte ha en mils promenad hem.
Vid ungefär 14,5 km började jag få lite konstiga känningar i mitt vänsterknä, det liksom domnade bort som om benet somnat. Men det gjorde inte ont men var lite svårt att springa med så vid 15 km valde jag att gå lite ca 500 meter och då gick det till sig. Varvade gång med jogg de sista 500 meterna. Jag kom hem efter 2 timmar och 12 minuter. Inte speciellt snabbt men jag hade i alla fall testat kroppens reaktion på att jag joggar istället för att går. Och den verkar ju inte protestera allt för mycket. Efter milen söndagen innan vi for till Muddus hade jag lite småkänningar i knät men det kändes inget dagen efter, däremot hade jag träningsvärk i rumpan. Får väl uppdatera här hur det känns i morgon.
Men frågan kvarstår, hur skall jag träna detta som kallas löpning det är ju helt nytt för min kropp, den är van att gå och åka längdskidor länge men inte springa. Hur vet jag om kroppen klarar av långpass direkt, måste jag hålla på att harva med intervaller, fartlekar, korta rundor i högre tempo odl? Jag är egentligen inte speciellt intresserad av att springa med blodsmak i munnen som vi gör på träningspassen med jobbet. Men en liten dröm vore väl att orka springa en av mina långlångpromenader i ett tempo som är högre än min promenadfart och därmed tjäna lite tid alt kunna använda den tiden till att öka distansen lite. Nu är ju mina långlångpromenader kring en halvmara och ibland nästan en mara långa så vad är då rimligt, hoppa på ett träningsprogram för sådana eller fortsätta att springa långpasss och hoppas att farten kommer så småningom?
Hjälp en total rudis.
Sammanfattning:
- Ovan att springa, haft ett trasigt knä i många många år som nu verkar fungera.
- Mycket van att gå och gå långt, har avverkar promenader på både 3,6 mil och 10 mil i år. 11 mil ligger framför mig om en vecka men då går jag med packning.
- Vill kunna springa ganska långt i ett tempo som är snabbare än min gångfart. Vill känna att det gör någon skillnad att springa istället för att gå annars kan jag ju lika gärna gå.
- Har lite svårt att motivera mig själv att springa korta rundor (< 1 mil) då jag sen måste göra något annat för att fylla ut dagens mil (se 365mil)
- Har en hög maxpuls så kikar ni på mina pulskurvor på Funbeat bli inte förskräckta att jag ligger kring 170 s/min på en joggingtur på en mil.
- När jag tränar ensam blir jag lite bekväm och har svårt att pressa mig själv till blodsmak i munnen.
- Mer uthållig än snabb.
- Har ett Hb på strax över 100 som just nu är på väg neråt så ibland är det lite tungt, kroppen får kämpa för att få syre.
- Har en Garmin FR 305:a som är med på alla turer men ibland tittar jag på den aktivt ibland som idag låg den i fickan nästan hela tiden.
Inlägg
4 kommentarer:
Hej.
Hoppas jag kan ge några tips? Tränar för närvarande för Sthlm halvmaran och nästa år förhoppningsvis för maran.
Du verkar ha en bra kondis och starka ben för övrigt men som du ju redan verkar ana så påverkar löpning kroppen på ett annat sätt än tex vandring. Det man mest får problem med är knäna och benhinnorna och det beror på 95% på överansträngning.
Även om du har svårt att motivera dig för kortare distanser än milen så skulle jag starkt råda dig att ta det lugnt nu i början. De flesta (även jag) tror att man klarar mer och sen dras man med löparknä eller benhinneinflammation i flera månader/år. Utöka din totala km-mängd per vecka långsamt. Det är inte utan anledning att samtliga program börjar löjligt långsamt. Om du absolut vill vara ute ca 1 mil eller mer så tvinga dig till gång var 20 minut eller var 3km eller något liknande. Och stretcha ordentligt!
Dessutom är det bra och viktigt att komplettera med styrkeövningar för benen och rumpan. Är benen starka så är de ett bättre stöd för knäna.
En annan viktig sak är löpteknik och bra skor.
Vi tränar i grupp (Team Stockholm Marathon) under uppsikt av Anders Szalkai och han brukar alltid påminna om att skynda långsamt och samla på km för att vänja kroppen. Den är inte byggd för att helt plötsligt springa långa distanser utan förvarning :-) Du behöver inte springa kvalitetspass (fartlek, intervaller, etc.), du kan bli bättre bara mha distanslöpning. Vill du däremot förbättra dina tider avsevärd så krävs det mer.
Hör gärna av dig om du vill diskutera mera. Kul att byta ut erfarenheter.
/Annette via utsidan...
Frågan är bara vilken distans är lämplig att starta med och sen öka på med max 10 % per vecka som brukar bara standardsvaret på ökningstakt. Benhinnorna känns inget alls i när jag springer. Det trasiga knät ömmar lite men sitter på plats efter en lång rehabträning. Många löpprogram startar för de som aldrig motionerat förr. Svårt att hitta ett som passar när man har kondition och hyfsat stark kropp. Får fortsätta kika. Kan nog påbörja löpträning om 2 v. Vi har obligatorisk träning på jobbet och det är ganska ofta löpning av något slag. Ibland fartlekat ibland distans. Tycker dock tränaren är lite dålig på att ta hand om oss som inte kutat innan och anpassar det mesta efter de som redan är löpare. Tidigare när knät bråkat har jag promenerat de flesta löppass men nu får jag försöka hänga med.
Hej igen.
Hur många gånger per veckan vill du springa? Känner du dig bekvämt med 3 gånger så är en av marathon.se 's halvmara programmen nog en bra idé.
Om du tex kika på programmet som siktar på 2 timmar så börjar man redan första veckan med 20 km. Det tycker jag du inte ska överskrida i början även om du tycker det känns löjligt. Snarare så att det kan vara för mycket (du springer ju även lite på jobbet). Men det gäller att känna efter. Får du känningar i knät så är det kanske ingen fara och du kan säkert fortsätta ändå. Men var beredd på att dra ner på kilometrarna och även på tempot om det inte går över.
Byt sedan ut kvalitetspassen mot vanliga långdistanspass, känns det bra så kan du lägga på någon km här och där.
Jag tror inte något av programmen är skriven i sten. Känns det bra så kan man öka på tempot och sträckan. Känns det jobbigt så drar man ner eller hoppa över ett pass eler tillbaka någon vecka.
För vissa kan det gå bra att springa långa distanser redan från början. Alla är skapta på olika sätt men jag har sett alldeles för många som har dragit på sig skador för dom har skyndat för fort (mig inklusiv). En svensk idrottstränare som har internationell erfarenhet säger just detta om svenska elitidrottare och jag antar det gäller oss alla: vi kör ofta på för hård och unnar oss ingen vila, vi har brottom. Och så är karriären över för fort för att man har fått skador.
Lycka till!
Jag får kika. Jo tre dagar/v kan nog vara lagom 1 dag med jobbet (då är det max en timme och ofta fartlekar, backe och sånt) och 2 pass själv. Får kika på halvmaraprogrammet. 20 km redan första veckan ujuj jag har nog inga planer på att kuta 2 mil än på ett tag.
Jag har lärt mig den hårda vägen med en överträning hur viktigt det är med vila och lyssna på kroppen. Den klarade inte av 7 rätt så hårda gympassvecka i mer än 2 år. Har ju dessutom en anemi som ser till att jag inte tar ut mig allt för mycket måste vila för att kroppen skall orka med helt enkelt. Men som sagt orka springa någon kilometer då och då under Lapland Ultra vore roligt.
Tack för tipsen. Skönt att få ventilera funderaringarna med någon. Har bestämt mig för att inte hasta iväg och paja kroppen men det har varit kul att testa vad den står ut med så man vet var man står ungefär. Det som gör mig mest fundersam annars är här jäkla vinter här uppe. När det är -30 är inte löpning så himla roligt inte ens promenaderna är dundersköna även om jag tog mig ut i vintras i som mest -33 för en mils promenad. Kanske får man ta och gå med i någon löpklubb som har inomhusträning.
Skicka en kommentar