En dröm gick i uppfyllelse #004 #blogg100

Förra helgen fick jag med mig min vän Anders till Abisko för att fotografera vinter. Jag har länge drömt om att fotografera norrsken men vetat om mina egna tekniska begränsningar och därför inte testat förr. En nu fanns i alla fall chansen, dels ny kamera, norrskenstätt område och med en vän som faktiskt är skitduktig på allt det tekniska kring fotografering.

Eftersom tågtiderna numera är urusla dit upp så körde jag och på vägen upp fick vi se en kungsörn på bara några meters avstånd, det var magiskt, ångrar så att ja inte försökte stanna bilen och ta en mobilbild i alla fall. Vädret var kanon och träden var snötyngda och vackra, vi hade lämnat ett Boden och Luleå i gnistrande vitt, alla andra verkar ha fångat det på bild.

Vi var framme strax innan 15 på fredagen i ett lätt regn och +2 grader och då hade mörkret redan börjat lägga sig så istället bokade vi in en sen middag och ägnade tiden till att slappa och kika i butiken. Letade en mössa men de hade ingen till ett vettigt pris.

Vi åt en god trerättersmiddag och sen blev det ligga på sängen och slösurfa innan ögonen gick i kors. Det var planerad inte så tidigt uppstigning på lördagen.

Jag vaknade utvilad och snart var vi nere i restaurangen för frukost, gjorde lunchpåsar och lyckades få med oss allt ut. Klockan var kring 10 när vi var nere i kanjonen för att fota. Det blev mest abstrakta motiv och lite makron den här dagen samt lite isklättrare som hade kurs i ena vattenfallet.

Jag bråkade en massa med vattenfallet men blev aldrig helt nöjd men några bilder hamnade i galleriet. Mer nöjd blev jag med mina makrobilder på lava och is. Ibland var fotoförhållandena inte helt optimala,, att ta närbilder på en stenvägg på en liten liten klippavsats krävde ibland akrobatik. Bilden till vänster visar när jag satte upp stativivet på en liten avsats och sen fick jag hoppa upp för att nå avtryckaren. Tur jag har självutlösning, 10 sekunder på kameran när jag inte äger en fjärrutlösare.

Vi höll på till ca 14:00 då vi förflyttade oss bort till övre delen av kanjonen där vi satte oss och käkade vår lunch med utsikt över Njulla/Nuolja. Efter lite mat i magen bar det bort till ett av mina favoritställen i övre delen av kanjonen men så här på vintern var den inte så spännande och mörkret började lägga sig över oss. Jag passade på att öva lite kamerainställningar, konstaterade nöjt att jag nästan uteslutande fotat med manuellt på allt hela dagen. Det var oerhört nyttigt.

På vägen tillbaka testade jag att fota en upplyst turiststation i mörkret. Svårt. Vi var även en sväng till nere vid fallet i kanjonen och kikade nu när det var upplyst av en stor bygglampa. Blev rätt intressant med det artificiella ljuset.

Vi åt en ny god trerätters efter att ha slappat på rummet, duschat, suttit i brasrummet och varit i butiken. I butiken bläddrade jag i Peter Roséns bok om norrsken (den får någon gärna köpa till mig i födelsedagspresent :-) ) i vilken han i slutet tipsade om kamerainställningar för att fånga norrsken. Kanoners, precis vad jag behövde. Peter Rosén fotar ofta norrsken i Abisko.

Efter maten var vi mätta och belåtna och gick och satte oss i brasrummet igen. När vi satt där så kom en av turiststationens värdar förbi och sa till några tyskar att nu startar det, norrsken på gång. Jag puttade Anders i sidan och upprepade vad hon sa men hon vände sig mot oss och förtydligade på svenska att nja, det börjar men nej inte värt att gå ut om man inte är turist som åkt långt typ :-) Vi satt kvar en stund men sen kikade vi ut innan vi gick till rummet. Det var bara en tunn blekgrön strimma över turiststationen, inget att hetsa upp sig över.

Båda var rätt trött efter en hel dag ute så vi gick upp till rummet och bäddade ner oss. Anders låg och fipplade med telefonen och jag kollade igenom mina bilder. Men det gnagde i mig att det var norrsken ute och jag inte var där och kunde fånga det med kameran. Så jag slog igång norrskenskameran på Aurora Sky Station och fick se det braka loss ordentligt. Lite lätt panik, jag ville vara där.

Hintade till Anders att det hade ju varit trevligt med sällskap ut, han hade tidigare sagt att han inte alls var på humör men snäll kamrat som han är steg han upp och klädde på sig och vi gick ut för att mötas av en svart himmel. Inte ett norrsken så långt ögat nådde. Men vi bestämde oss för att ta en promenad bortåt i alla fall. Hitta en höjd, det går ju alltid att fota stjärnor när män ändå är ute. Vi han inte stå på höjden länge förrän himlen blev grön, det var ett himla sjå att hinna med, först fota på högsta iso och 1 sekunds slutartid för komposition och sen snabbt ställa om till iso 800 och 30 sekunder som boken sa. Norrskenen var jäkligt snabba så vi hade nog behövt köra mer på iso 1600 och 15 sekunder för att få dem lite skarpare och mindre blurriga. Men jag var nöjd ändå JAG HADE FÅNGAT NORRSKEN.

Ibland var det lite obekvämt dock, se Anders bild nedan, bilden efter är kortet jag tog då.

Foto: Anders Torger

Med ett leende på läpparna gick jag ca 1,5 timme senare in på rummet och snabbläddrade igenom mina bilder. Jo men några kan jag nog till och med visa för någon annan. Anders hade som vanligt fångat kanonbilder. 

Vi planerade att kliva upp tidigt på söndagen för att hinna gå en bit innan solen kom upp. För till skillnad mot lördagen skulle söndagen vara klar och solig. Fast soligt där i januari betyder, solen tittar inte över himlen men färgar den rosa.

Jag sov som en klubbad säl och vaknade rätt utvilad även denna dag. Frukost och lunchpåse igen, förlåt personalen i restaurangen för att vi i ivern att komma iväg helt glömde bort att plocka undan efter oss på frukosten. Jag skämdes hela dagen. Fruskostvärden berättade att norrskenet vi hade fått se var årets bästa, det var ju trevligt.

Denna dagen skulle ägnas åt att fotografera Lapporten och bergen på andra sidan Torneträsk. Vi skulle följa Paddus blomsterled (samma vi gick i november i fjol) upp till Stornabben. Vi hittade leden och började traska, lättrampat fram till samevistet. Men sen vek det av. Jag hittade ledmarkeringarna och någon hade gått där innan, perfekt. Vi följde spåren och efter ett tag såg jag inte längre några markeringar och kände att vi var helt fel. Vi fick pulsa genom snö för att försöka komma rätt, hittade en skoterled att följa men det kändes fortfarande helt knas så jag halade upp mobilen och letade fram den rutt jag gick med Joakim några månader tidigare för att att jämföra med där vi befann oss nu. Helt åt fel håll. Tog ut en riktning och sen pulsade vi på och kom ut på leden precis där vi skulle. Därifrån var det lätt att hitta så snart stod vi på en mycket blåsig och kall Stornabben och fotade men jag var tydligen rätt glad trots det kalla vädret.

Foto: Anders Torger

Utåt träsket var det fantastiskt men Lapporten visade sig inte från sin bästa sida. Vi lyckades hitta lite lä att fota i från innan vi knatade neråt igen. Tillbaka gick snabbt. Snart var vi vid bilen där vi hade lastat in alla grejer redan på morgonen och drog iväg till Silverfallet i Björkliden där vi var 13:30 och lyckades fånga ett helt fantastiskt ljus som gav väldigt lite kontraster och ett nästan overkligt utseende på bilderna.

När vi nästan hade frusit ihjäl på isen, det var kring -16 och blåste lite så satte vi oss i bilen och snurrade runt ett bra tag innan vi slutligen hamnade på en P-ficka där vi intog en väldigt sen lunch innan vi brummade hemåt igen och fikade hos Anders, där hans bror med flickvän var och förberett fika, innan jag var hemma kring midnatt.

Nu har jag ägnat nästan en vecka åt bildval, kom hem med 436 raw-filer att välja bland. 48 är i detta album, en del andra kommer hamna i mina 365bilder-albumet (några av dessa kommer ligga dubbelt).

Ett stort tack till Anders som följde med, stod ut med min teflonhjärna när det kommer till fotograferingsteknik, mitt evinnerliga babbel och sjungande i bilen. 

Mina bilder ligger som vanligt i ett G+- album, Picasa och kan ses i ett stort bildspel på denna länk eller i ett litet här nedanför, de finns även på Flickr (snart, de är på väg dit).